| |
2011-03-04
"Kommer rådet att vidta sanktioner mot USA om de utlöser ett krig?"
Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez inför FN:s Kommission för Mänskliga Rättigheter
2011-03-01
Herr ordförande:
Det mänskliga samvetet förkastar dödandet av oskyldiga människors, oavsett omständigheter
och plats. Kuba delar fullt ut världens oro över förlusten av civila liv i Libyen. Vår önskan är
att landets folk ska nå en självständig och fredlig lösning i det inbördeskrig som pågår, utan
någon utländsk inblandning. Och att landets integritet garanteras.
Med all säkerhet motsätter sig det libyska folket all utländsk militär inblandning. En sådan
skulle försvåra en lösning och orsaka tusentals döda, hemlösa och enorma skador för
befolkningen.
Kuba fördömer kategoriskt varje försök att utnyttja den tragiska situationen för att ockupera
landet och ta kontroll över oljan. Det är allmänt känt att det är den glupska oljehungern -
och varken strävan efter fred eller skydd av libyska liv - som besjälar de politiska krafter,
huvudsakligen konservativa, som nu i USA och några europeiska länder uppmanar till en
NATO-invasion av Libyen. Och varken objektivitet, noggrannhet eller sanningsiver tycks
behärska de delar av pressen som i händerna på mediala varuhus underblåser elden.
Inför omfattningen av händelserna i Libyen och arabvärlden, och under en global ekonomisk
kris, borde ansvar och långsiktighet råda i de utvecklade länderna. Även om det går att lura en
del av en godtrogen allmän opinion, så är det uppenbart att en militär intervention skulle leda
till ett krig med allvarliga följder för människors liv, framförallt för de miljarder fattiga som
utgör fyra femtedelar av mänskligheten.
Trots att fakta och uppgifter fortfarande fattas, är sanningen den att orsaken till situationen i
Mellanöstern och Nordafrika är den plundringspolitik som USA och dess allierade i NATO
påtvingat området. Priset på livsmedel har tredubblats, det råder brist på vatten, öknarna
breder ut sig, fattigdomen ökar och därmed en stötande social ojämlikhet och uteslutning av
flertalet, när områdets väldiga oljerikedomar fördelas.
Den mest grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv, men ett liv utan mänsklig
värdighet är inte värt att leva.
Det är djupt oroväckande att se hur rätten till liv kränks. Enligt olika källor har mer än 11
miljoner människor dött i moderna krig. Vi kan inte bortse från att medan de civila dödsoffren
bara utgjorde 5 procent i första världskriget så utgör de 90 procent i erövringskrigen efter
1990 och framöver, framförallt i Irak med fler än en miljon döda och Afghanistan med fler än
70 000. Andelen barn i dessa siffror är förfärande och utan motstycke.
I NATO:s och stormakternas militära doktrin har begreppet ”collateral damage” (oavsiktliga
skador) accepterats, vilket är ett hån mot människans natur. Under det senaste årtiondet har
Internationell humanitär rätt förtrampats, som på USA:s flottbas i Guantanamo, ett kubanskt
landområde som USA lagt beslag på.
Som en följd av dessa krig har antalet flyktingar i världen ökat med 34 procent, till fler än
26 miljoner människor. De militära utgifterna har under tio år ökat med 49 procent och har uppnått 1 500 miljarder US dollar, varav mer än hälften enbart i USA. Det militärindustriella
komplexet fortsätter att skapa krig.
Varje år dör 740 000 människor till följd inte bara av väpnade konflikter utan av våld
förknippat med organiserad kriminalitet. I ett europeiskt land dör en kvinna var femte dag på
grund av våld i hemmet. I länderna i syd dör varje år en halv miljon kvinnor vid förlossning.
Varje dag dör 29 000 barn av hunger eller sjukdomar som går att förebygga. Under de minuter
jag har talat har minst 120 barn dött. Under sitt första år dör 4 miljoner barn. Sammanlagt dör
varje år 11 miljoner barn.
På grund av undernäring dör 100 000 människor dagligen, vilket under ett år gör 35 miljoner.
Enbart på grund av orkanen Katrina, som ägde rum i världens mest utvecklade land, dog 1
836 personer, så gott som samtliga svarta och fattiga. Under de senaste två åren har 470 000
människor dött på grund av naturkatastrofer. 97 procent har varit fattiga.
Jordbävningen i Haiti 2010 tog mer än 250 000 liv, nästan alla i fattigkvarteren. Samma sak
hände i Rio de Janeiro och Sao Paulo, i Brasilien, när regnet svepte med sig husen.
Om utvecklingsländerna skulle ha en barna- och mödradödlighet som på Kuba, skulle årligen
8,4 miljoner barn och 500 000 mödrar räddas till livet. Under koleraepidemin i systerlandet
Haiti vårdar kubanska läkare nästan hälften av de sjuka, och de fall kubanerna tar hand
om har fem gånger lägre dödlighet än de som läkare från andra länder behandlar. Kubas
internationella läkarbistånd har gjort det möjligt att rädda fler än 4,4 miljoner människoliv i
tiotals länder i fyra världsdelar.
Mänsklig värdighet är en mänsklig rättighet. Idag lever 1,4 miljarder människor i extrem
fattigdom. Det finns drygt en miljard hungrande och ytterligare 2 miljarder lider av
undernäring. Det finns 759 miljoner vuxna analfabeter.
Herr ordförande:
Rådet har visat sin förmåga att behandla läget för de mänskliga rättigheterna i världen, också
de situationer som kräver det internationella samfundets omedelbara uppmärksamhet och
handling. Den periodiska granskningen av alla länder, som underlag för det internationella
samarbetet, har visat sig värdefull för att utan åtskillnad utvärdera tillämpningen i alla länder.
Viljan att bibehålla, förbättra och stärka detta Människorättsråd i dess uppdrag att
effektivt främja och skydda alla mänskliga rättigheter för alla, präglade vårt agerande i vår
granskningsprocess.
Resultaten av dessa granskningar innebär ett erkännande av de viktiga framsteg rådet gjort
under sin korta existens. Även om de överenskommelser som hittills nåtts är otillräckliga
i förhållande till utvecklingsländernas krav, så har rådet hållit stånd mot dem som
försöker reformera det efter eget skön för att tillfredsställa sin strävan efter herravälde och
återuppväcka den gångna tidens konfrontation, dubbla måttstockar, diskriminering och
påtryckningar.
Debatten nu hålls i förhoppningen att detta Människorättsråd ska fortsätta sin uppbyggnad så
att det kan fullgöra sitt uppdrag.
Det skulle vara mycket illa om de dramatiska händelser, som nu diskuteras, missbrukas
och opportunistiskt manipuleras som förevändning för att reformera rådets institutionella
uppbyggnad och med påtryckningar skapa prejudikat och ändra avtal.
Om den viktigaste mänskliga rättigheten är rätten till liv, är rådet då berett att utesluta stater
som utlöser krig?
Föresätter rådet sig att på något väsentligt sätt bidra till att avskaffa det största hotet mot den
mänskliga arten: de enorma kärnvapenarsenaler av vilka en obetydlig del, 100 stridsspetsar,
enligt en samfälld vetenskap skulle framkalla en nukleär vinter?
Kommer rådet att ta upp hur klimatförändringarna drabbar de mänskliga rättigheterna och slå
fast rätten till en hälsosam miljö?
Kommer rådet att utesluta de stater som finansierar och förser andra stater med vapen som
mottagarlandet använder för massiva, uppenbara och systematiska kränkningar av de
mänskliga rättigheterna och för angrepp på civilbefolkningen, som sker i Palestina?
Kommer rådet att tillämpa denna åtgärd mot mäktiga länder som genomför utomrättsliga
avrättningar i andra länder, med hjälp av högteknologi, intelligent ammunition och förarlösa
flygplan?
Vad ska hända med stater som accepterar att hysa hemliga, olagliga fängelser och som
underlättar hemliga flygningar med kidnappade personer, eller som deltar i tortyr?
Skulle rådet kunna anta ett uttalande om folkens rätt till fred?
Skulle rådet kunna anta en aktionsplan med konkreta åtaganden för att garantera rätten till mat
i tider av livsmedelskris och stigande priser samtidigt som livsmedel används för att tillverka
drivmedel?
Herr ordförande, ärade ministrar och delegater:
Vilka åtgärder kommer detta råd att vidta mot en medlemsstat som begår handlingar som
orsakar stort lidande och utgör en allvarlig fara för människors fysiska och psykiska integritet,
som blockaden mot Kuba, som i artikel 2 i Genèvekonventionen från 1948 betecknas som
folkmord?
Tack så mycket.
Översättning: Zoltan Tiroler och Eva Björklund
|
|
