Kubas utrikesminister i FN:
”President Obama har möjligheten att inleda en ny Kubapolitik”

Anförande av Kubas utrikesminister, Bruno Rodriguez Parrilla, i FN:s Generalförsamling, punkt 41: "Nödvändigheten att få slut på USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba". New York, 13 november 2012.

Herr ordförande:

Jag vill upprepa det kubanska folkets och regeringens djupa deltagande med Förenta Staternas regering och folk, staden New York, de människor som påverkas direkt och särskilt offrens familjer för den förlust av liv och den stora skada som orkanen "Sandy" orsakat.

Vårt deltagande går också till regeringarna och folken i Bahamas, Haiti, Jamaica, Dominikanska republiken och Kanada som också drabbats, liksom i Guatemala och Mexiko som drabbats av jordbävning.

Herr ordförande:

Den 6 april 1960 nedtecknade statssekreterare, Lester D. Mallory den mest koncisa, exakta och varaktiga definitionen av syftet med blockaden mot Kuba, och jag citerar: "framkalla besvikelse och missmod på grund av ekonomiskt missnöje och svårigheter [...] försvaga ekonomin genom att förvägra Kuba pengar och förnödenheter och minska nominella och reella löner, framkalla hunger, förtvivlan och störta regeringen."

Hittills har detta varit den vision som präglat elva på varandra följande regeringars omänskliga, misslyckade och otidsenliga politik under vilken 76% av kubanerna fötts. Vårt land har aldrig varit i krig eller har deltagit i fientligheter mot USA. Aldrig någonsin har det tillåtits att terrorhandlingar mot USA:s folk organiserats.

Under 2008 elektrifierade Obama som presidentkandidat US-amerikanerna med sin energi, sin bakgrund och sina ord "Yes we can". Tre månader senare, som president, talade han om "en ny början med Kuba", och sade: "Jag tror att vi kan leda in förhållandet mellan USA och Kuba i ny riktning och inleda ett nytt kapitel av närmande som kommer att fortsätta under mitt mandat."

Trots detta har verkligheten de senaste fyra åren präglats av ihållande skärpning av den ekonomiska, finansiella och handelsblockaden, i synnerhet dess extraterritoriella dimension, fastän denna församling med konsekvent och överväldigande majoritet – 20 år i rad – har antagit resolutioner som kräver ett slut på denna politik.

Det ligger inte i USA:s nationella intresse att upprätthålla denna politik. Tvärtom, den skadar medborgarnas och företagens intressen, särskilt i tider av ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Och enligt alla opinionsundersökningar kräver de en politisk förändring. Varför begränsa US-amerikanernas grundlagsenliga, medborgerliga rättigheter och friheten att resa, genom att förbjuda dem att besöka Kuba, när de kan resa till vilket annan plats i världen, även där deras land befinner sig i krig?

Varför avstå från en ny marknad med 11 miljoner människor? Varför fortsätta att slösa hundratals miljoner dollar av skattebetalarnas pengar i den fruktlösa och olagliga omstörtande verksamheten mot Kuba? Varför skada sitt förhållande till andra stater, däribland de egna allierade, med extraterritoriella åtgärder som strider mot internationell rätt? Varför fokusera på en politik mot Kuba som går på tvärs mot den som präglar USA:s växande ekonomiska förbindelser med andra stater med avvikande politiska system?

Blockaden diskriminerar också de kubaner som bosatt sig här i USA, och skadar deras legitima intressen. De allra flesta av dem vill ju att förbindelserna med deras hemland ska normaliseras. Blockaden undergräver också trovärdigheten för USA:s utrikespolitik och kostar mycket i form av isolering och dubbla måttstockar. Den har under 50 år visat sig vara ineffektiv, och innebär ett oöverstigligt hinder i USA:s alltmer olustiga relation till Latinamerika och Karibien. Genom att häva blockaden skulle USA:s regering förhindra ytterligare misskreditering av sina humanitära insatser och skulle inte längre vara en ständig kränkare av kubanernas mänskliga rättigheter.

USA skulle kunna avstå från att placera vårt land på lögnaktiga listor över stater som stöder terrorism, enbart för att kunna motivera skärpta åtgärder mot finansiella transaktioner. Det undergräver kraftigt effektiviteten och trovärdigheten i den internationellt kampen mot detta fruktansvärda gissel.

Det finns inget legitimt eller moraliskt skäl för USA att hålla fast vid denna blockad som är förankrad i det kalla kriget. Den fungerar bara som vapen för ett litet fåtal som för var dag som går blir allt färre, allt mer isolerade, våldsammare och arroganta, och som använder den för röstfiske. De struntar i flertalets krav och vill inte finna sig i kubanernas orubbliga beslutsamhet att bestämma över sitt eget öde.

Herr ordförande:

En mindre högröstad och hotfull retorik och vissa åtgärder för att till en del mjuka upp resebestämmelserna för invånare av kubanskt ursprung, och andra åtgärder av akademisk, vetenskaplig och kulturell natur, kan inte dölja att blockaden skärpts under de senaste fyra åren.

Generalsekreterarens rapport, som ett betydande antal delegationer och här närvarande organ har bidragit till, erbjuder en omfattande dokumentation av de de många och varierande skador som tillfogats inte bara mitt land, utan också många av de regeringar som finns företrädda här.

I november 2011 straffade finansministeriet en New York-filial till tyska Commerzbank med böter på 175 500 $ för att ha verkat som konsult åt en kubansk medborgare och som garant för betalning till ett kanadensiskt företag.

I juni 2012 förelade justitiedepartementet en holländsk bank ING att betala böter på 619 miljoner dollar för påstådda brott mot sanktionspolitiken mot Kuba och andra länder. Detta är historiens högsta bötesbelopp påfört en utländsk bank.

Med hänvisning till denna ovanliga företeelse, sade Adam Szubin, chef för finansdepartementets Office of Foreign Assets Control (OFAC) i hotfull ton, och jag citerar: "Våra lagstyrda sanktioner avspeglar våra grundläggande nationella säkerhetsintressen och utrikespolitik, och OFAC tillämpar dem fullt ut. Detta historiska bötesbelopp bör tjäna som tydlig varning till alla som planerar att dra fördel av att kringgå de förbud USA utfärdat.”

Under president Obamas tid har böter utdömts för brott mot sanktionspolitiken uppgående till 2 miljarder och 259 732 dollar, vilken är dubbelt så mycket som under George W. Bush’ två mandatperioder.

Blockadens tillämpning har överträtt alla tänkbara gränser. I december 2011 fick Hilton Hotel i Trinidad och Tobago, statligt ägt och med driftsavtal med hotellkedjan, stränga order från OFAC att inte upplåta lokaler åt Caricoms fjärde toppmöte mellan medlemsländernas och Kubas stats-och regeringschefer. Det blev en präktig skandal som uttryck för bristande respekt för alla karibiska nationer och hela världssamfundet.

I juli 2012 fick två direktörer för resebyrån Carlson Wagonlit Travels (CWT) franska filial sparken för att ha sålt paketresor till Kuba. Företaget riskerar bötesstraff på $ 38 000 dollar för varje såld resa.

Den 10 maj 2012, mindre än ett år efter att de första och mycket begränsade tillstånden beviljats USA-medborgare för resor "för utbildningsändamål och mellanfolkliga möten", förbjöd finansministeriet besök på platser för rekreation, betalning av turistrelaterade tjänster och utfärdade nya strängare bestämmelser för att säkerställa att resvägar och program överensstämmer med USA:s Kuba-politik. Samtidigt meddelades att överträdelser kommer att bestraffas med böter på $ 65 000 och förlorade tillstånd.

Herr ordförande:

De skador människor drabbas av på grund av blockaden är oerhörda och oöverskådliga. Den orsakar lidande, umbäranden, svårigheter som drabbar varje familj, varje barn, varje kvinna och man, varje person med funktionsnedsättning, varje gammal och sjuk.

Barnhjärtavdelningen på sjukhuset "William Soler" har inte tillgång till läkemedlet Levosimendan som används för att behandla hjärtsjuka barn med hjärtsvikt. Det finns inte att tillgå eftersom det tillverkas av Abbott Laboratories.

På detta sjukhus avdelning för kardiovaskulär kirurgi behandlas årligen mellan hundra och hundratio barn under ett år, som i mer än 90 procent av fallen kräver intravenös näring för bättre kunna klara av en operation. Vår nation får inte tillgång till näringstillskott för parenteral användning som tillverkas här, och som allmänt erkänns tillhöra de mest effektiva och högkvalitativa.

Omöjligheten att få köpa vävnadsplattor för hudtransplantation från USA tvingar oss att att söka dem på mer avlägsna marknader till ökad kostnad. Det komplicerar och förlänger vården av barn som lider djupa brännskador och leder till längre vård och sjukhusvistelse.

Pacemarker-elektrofys enehten på Institutet för kardiologi och kardiovaskulär kirurgi saknar  en modul för tredimendionell anatomisk ickefluoroscopisk scanner för att undersöka hjärtats arytmipunkter, efter att USA-företaget Saint Jude dragit sig undan. Detta gör det omöjligt att genomföra endovaskulär behandling av komplexa arytmier. Som ett resultat blir vi tvungna att skicka dessa patienter till tredje land för behandling.

Natten till den 6 november berättade president Obama om Erin Catherine Potter, 8 år, som lider av leukemi, bosatt i Mentor, Ohio. Den 28 oktober 2009 förklarade vi i denna sal att kubanska barn som lider av lymfatisk leukemi och stöter bort vanliga mediciner, inte kan inte behandlas med läkemedlet "Elspar", skapat för dessa fall av överkänslighet. Försäljning till Kuba är förbjuden för läkemedelsbolaget Merck & Co. De kubanska barnen förtjänar också medkänsla och bot.

Den 25 oktober 2011 fördömde vi i denna sal, att våra ögonläkare inte kan använda transpupillar termisk behandling för att bota näthinnecancer så att barn kan behålla det drabbade ögat. Sedan dess har 15 barn som Lianna Aguilera Fair, ett år gammal, Maria Sanchez Rosales och Rochely Mendoza Rabelo, två år, Erika Villavicencio Rodriguez, Fidel Valdes Marquez, Giovanna Álvarez Torrens och Magdiel Leyva Suárez, tre år, drabbats av denna förlust eftersom USA:s regering förbjuder oss att köpa nödvändig medicinsk utrustning från USA-företaget Iris Medical Instruments.

På grund av sitt uppgivna syfte och direkta effekter, kvalificerar sig blockaden mot Kuba för beteckningen folkmord, i enlighet med punkterna b och c i artikel 2 i Genèvekonventionen av 1948 om förebyggande och bestraffning av folkmord. Det är ett massivt, uppenbart och systematiskt brott mot ett helt folks mänskliga rättigheter.

Vi motsätter oss absolut ensidiga tvångsåtgärder och ekonomiska sanktioner som skadar människor. Som revolutionens historiska ledare, Fidel Castro Ruz, sa från denna talarstol: "vi vill ha en värld utan herravälden, utan kärnvapen, utan utländska intrång, utan rasism, utan nationellt eller religiöst hat, utan kränkningar av något lands suveränitet, med respekt för folkens oberoende och fria självbestämmande, utan universella modeller som inte på något sätt beaktar mänsklighetens alla inslag av traditioner och kulturer, utan grymma blockader som dödar män, kvinnor och barn, unga och gamla, som tysta atombomber".

Herr ordförande:

Som framgår av generalsekreterarens rapport uppgår den ekonomiska skada som ackumulerats under mer än 50 år, fram till 2011, till 1 660 miljarder dollar, mer än en miljon miljoner, rigoröst och återhållsamt beräknat på grundval av dollarns värde i guld.

Varje tänkande människa kan föreställa sig vilken levnadsstandard och utveckling vi kunde ha uppnått om vi haft tillgång till dessa summor.

Blockaden är en av de främsta orsakerna till vårt lands ekonomiska problemen och det viktigaste hindret för dess ekonomiska och sociala utveckling.

Den strider mot internationell rätt, strider mot ändamål och principerna i Förenta nationernas stadga och kränker en suverän stats rätt till fred, utveckling och säkerhet. Det är en aggressionshandling och ett ständigt hot mot ett lands stabiliteten. Det är också genom sin extraterritoriella karaktär en grov kränkning av internationella handelsregler, den fri sjöfarten, och staternas suveräna rättigheter.

Eftersom blockaden är en ensidig politik måste den också upphöra ensidigt.

Herr ordförande:

USA:s folk, för vilket Kuba känner vänskap och respekt, har just valt om president Barack Obama. Under kampanjen upprepade han dussintals gånger att han förblir "president för förändring" och ska "fortsätta framåt".

President Obama har möjlighet att inleda en ny politik gentemot Kuba, som skiljer sig från den hans tio föregångare bedrivit i över ett halvt århundrade.

Visst kommer det att bli svårt och kommer att möta kompakta hinder, men USA:s president har de grundlagsenliga befogenheter som skulle tillåta honom att lyssna på den allmänna opinionen och genom sina beslut skapa den dynamik som behövs, utan att gå via kongressen. Det råder ingen tvekan om att detta skulle vara en historisk insats.

Det skulle vara en allvarlig felbedömning och göra det allt svårare för framtiden, om han skulle välja att hoppas på en ny generation kubanska ledare eller på att vår ekonomi skulle kollapsa, vilket inte kommer att ske. Ett sådant val skulle bara skriva in honom i historien som den elfte som upprepar samma misstag.

Jag upprepar, på uppdrag av president Raul Castro Ruz, den kubanska regeringens fasta vilja att göra framsteg på vägen till en normalisering av förbindelserna med Förenta staterna, genom en respektfull dialog utan förhandsvillkor, på ömsesidig och jämlik grund, utan att inkräkta på vårt oberoende och suveränitet.

Jag lägger idag, än en gång, fram till USA:s regering ett förslag till dagordning för bilaterala samtal som syftar till framsteg på väg mot en normalisering av förbindelserna. Den innefattar kärnfrågor som att den ekonomiska, finansiella och handelsmässiga blockaden hävs; att Kuba tas bort från den godtyckliga och orättfärdiga listan över terroristländer; att lagen om ”kubansk anpassning” - Adjustment Act - hävs liksom politiken "våt fot, torr fot" samt ersättning för ekonomiska och mänskliga skador; att det landområde som ockuperas av marinbasen i Guantánamo återlämnas och att radio- och TV- aggressionen upphör, liksom finansieringen av den inhemska undergrävande verksamheten.

Ett avgörande inslag i denna dagordning är frigivningen av de fem kubanska antiterroristkämpar som orättvist och grymt hålls fängslade i detta land. En förverkligande av rättvisa eller åtminstone en humanitär lösning skulle väcka mitt folks tacksamhet och vår regerings gensvar.

På samma sätt erbjuder jag nu USA:s regering att förhandla fram avtal om samarbete inom områden av stort gemensamt intresse, till exempel kampen mot narkotikahandel, mot terrorism, mot människohandel och för en fullständig normalisering av in- och utvandring samt för förebyggande och begränsning av naturkatastrofer och skyddet av miljön och de gemensamma haven. Vi föreslår också att återuppta samtalen, ensidigt avbrutna av motparten, om migrationsfrågor och återställande av postförbindelser.

Excellenser:
Delegater:

I vilket fall kommer vårt folk att till varje pris försvara sina landvinningar, framhärda i sina ideal, återhämta sig från naturkatastrofer som de som de senaste dagarna drabbat Santiago de Cuba och de östra och centrala länen, och beslutsamt fortsätta uppdateringen och utvecklingen av vår socialism "med alla och till gagn för alla."

På uppdrag av detta hjältemodiga folk, dess barn, kvinnor, åldringar, uppmanar jag de regeringar som står upp för principerna i Förenta nationernas stadga och i internationell rätt, reglerna för det multilaterala handelssystemet, för frihandel och fri sjöfart, och som avvisar extraterritoriell tillämpning av nationell lagstiftning, att än en gång rösta för förslaget till resolution i dokument A/67/L.2 med rubriken "Nödvändigheten av att häva USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba ".

Tack så mycket.

Översättning Eva Björklund 2012-11-15