Aktuellt. Svensk-Kubanska Föreningen

	2010-03-11 Kuba, bolagsmedier och Orlando Zapata Tamayos självmord Salim Lamrani, journalist, författare och professor vid Universitetet i Paris 23 februari dog den kubanske fången Orlando Zapata Tamayo efter 83 dagars hungerstrejk. Detta är det första fallet av detta slag sedan fången Pedro Luis Boitel dog 1972 under liknande omständigheter. Bolagsmedierna slog upp den tragiska händelsen stort och skrev om de kubanska fångarnas lidande. (1) Zapatas dramatiska slut satte igång ett medialt uppror. Fångens öde väcker onekligen sympati och solidaritet med denne person som uttryckte sin desperation och genomförde sin hungerstrejk till dess fatala slut. Sympatin förtjänar respekt. Men massmedias manipulation av hans död och av de anhörigas sorg bryter mot grundläggande journalistisk etik. Zapata – politisk fånge eller vanlig förbrytare? Sedan 2004 har Amnesty International, AI, haft honom bland Kubas 55 ”samvetsfångar”. Dessutom har AI noterat att Zapatas hungerstrejk inte bara syftade till att protestera mot förhållandena i fängelset, men att han också krävde det omöjliga: en TV, ett eget kök och en mobiltelefon. (2). Zapata var inte någon mönsterfånge. Enligt myndigheterna var han skyldig till flera våldshandlingar under sin fängelsevistelse. Speciellt våldsam var han mot fängelsepersonalen, vilket medförde att hans straff ökade till 25 år. (3) Märkligt nog har AI aldrig nämnt de påstådda politiska aktiviteter som påstås ha fört Zapata i fängelse. Orsaken är enkel: Zapata deltog aldrig i några regeringsfientliga handlingar innan han fängslades. AI medger att han dömdes i maj 2004 och dömdes till tre års fängelse för respektlöshet, störande av allmän ordning och motstånd (4). Domen på tre år är relativt mild jämfört med domar på upp till 28 år som 75 oppositionella dömdes till i mars 2003 för att ”ha tagit emot medel eller material från USA:s regering för att utföra aktiviteter som myndigheterna anser undergrävande och skadar Kuba”. Detta erkänns av AI. Det är ett allvarligt brott på Kuba och i vilket annat land som helst. (5) Här kommer AI inte undan ett motsatsförhållande: å ena sidan säger AI att det handlar om ”samvetsfångar”, å andra sidan erkänner AI att de begått det allvarliga brottet att de tagit emot ”pengar eller material från USA:s regering.” I motsats till de 75 så har Kubas regering aldrig anklagat Zapata för att ha tagit emot pengar från främmande makt, utan alltid betraktat honom som en vanlig fånge. Zapata hade ett digert brottsregister. Sedan 1990 hade han arresterats och dömts flera gånger för att ”ha stört den allmänna ordningen, två gånger för bedrägeri, offentlig exhibitionism, åstadkommande av skada och innehav av vapen.” 2000 spräckte han skallen på Leonardo Simon med en machete. Hans brottsliga bana innehåller inga politiska aktiviteter. Det var först efter att han hamnat i fängelse som hans mor, Reyna Luisa Tamayo, närmade sig oppositionsgrupper. Hon har aldrig störts av myndigheterna. (6) Dubbelmoral? USA och EU har uttryckt sin bestörtning och krävt frisläppande av ”de politiska fångarna”. ”Vi är bedrövade över hans död”, sa USA:s utrikesminister Hillary Clinton och fördömde förtrycket av politiska fångar på Kuba. Bryssel följde hack i häl och krävde ”ovillkorligt frigivande av alla politiska fångar.” Frankrikes UD förklarade att man ”följt hans situation nära, vi har krävt hans frigivande, liksom andra fängslade vars hälsa är oroväckande.” (7) Kubas president ”beklagade” dödsfallet och svarade på upprördheten från Washington och Bryssel med att ”på ett halvt århundrade har vi aldrig mördat någon här, inte heller har någon blivit torterad och vi har inte haft några utomrättsliga avrättningar. Viss, folk har torterats på Kuba, men det är på Guantanamobasen”, i en referens till tortyrcentret under USA:s överhöghet. (8) Brasiliens president Lula, som var på besök på Kuba, uttryckte sin sympati. Men han ville sätta ljuset på den dubbelmoral som bolagsmedier i Washington och Bryssel använder sig av och påminde om ett sorgligt faktum. ”Jag känner till praktiskt taget alla hungerstrejker som genomförts i världen de senaste 25 åren. Många hör dött i många länder.”(9) Medierna ignorerar den överväldigande majoriteten av alla dessa tragiska fall och absolut ingen av dem har fått den medietäckning som denne kubanske fånge fått. En jämförelse Som en jämförelse kan nämnas att i Frankrike, mellan 1 januari 2010 och 24 februari 2010, begicks 22 självmord i fängelser, bland dem en 16-årig pojke. 2009 begicks 122 självmord i franska fängelser och 115 året innan. Justitieministern Jean-Marie Bockel förklarade: ”När någon bestämt sig för att begå självmord så är det inget man kan göra, oavsett om de är i fängelse eller är fria.” Familjerna till alla dessa offer fick inte samma uppmärksamhet som den kubanske fången. Inte heller fick de något officiellt uttalande från franska regeringen. (10) Vi måste sätta Zapatas fall i perspektiv genom att titta på två andra fall som avsiktligt ignoreras av bolagsmedia. Det visar tydligt politiseringen och manipulerandet av denna incident som utan tvekan skulle passerat utan uppmärksamhet om det hänt i ett annat land än Kuba. Sedan statskuppen i Honduras och militärdiktaturen etablerades i juni 2009, har fler än 100 personer mördats och otaliga försvunnit, torterats eller utsatts för våld. Detta sker dagligen, men uppmärksammas inte av bolagsmedia. Så när Claudia Larissa Brizuela, medlem i en grupp som är mot statskuppen, mördades 24 februari, bara en dag efter att Zapata dog, så nämndes det inte med ett ord i bolagspressen. (11) Ytterligare ett fall illustrerar dubbelmoralen i bolagsmedia. I december 2009 upptäcktes den största massgraven i Latinamerikas historia i La Macarena, Colombia. Här fanns över 2 000 kroppar enligt brittiska parlamentsledamöter som var på plats. Kropparna är från fackförenings- och bondeledare dödade av paramilitären och Colombianska arméns specialstyrkor. Jairo Ramirez, advokat och sekreterare i Människorättskommittén i Colombia, beskrev den ohyggliga scenen: ”Det vi såg var skrämmande. Otaliga lik och hundratals små vita träplaketter inristade med NN och datum från 2005 och fram tills idag. Armébefälet förklarade att det var kropparna av gerillan som dödats i strid. Men lokalbefolkningen berättade att många ledare i byarna, bönder och förespråkare för lokalbefolkningen försvunnit utan ett spår.” Trots många vittnesmål och närvaron av brittiska parlamentsledamöter, trots ett besök av en spansk parlamentsdelegation så har bolagsmedia inte ägnat någon som helst uppmärksamhet åt denna nyhet. (12) Orlando Zapatas självmord är en tragedi och hans mors smärta måste respekteras. Men det finns samvetslösa människor. Bolagsmedia, Washington och EU bryr sig väldigt lite om hans död, precis som de inte bryr sig om de honduraner och colombianer som dödas varje dag. Zapata är användbar för dem i deras mediekrig mot Kubas regering. När ideologi sätts före objektiv information så är sanningen och etiken de första offren. Källor: 1. Juan O. Tamayo, "Muere el preso político cubano Orlando Zapata," El Nuevo Herald, February 24, 2010. 2. Amnesty International, "Death of Cuban Prisoner of Conscience on Hunger Strike Must Herald Change," February 24, 2010 (accessed on February 28, 2010). 3. Enrique Ubieta, "Orlando Zapata, un muerto útil?" CubaDebate, February 24, 2010. 4. Amnesty International, op. cit. 5. Amnesty International, "Cuba. Cinq années de trop, le nouveau gouvernement doit libérer les dissidents emprisonnés," March 18, 2008 (accessed on April 23, 2008). 6. Andrea Rodriguez, "Prensa oficial reacciona a muerte de opositor," The Associated Press, February 27, 2010. 7. "Rechazo mundial al régimen castrista," El Nuevo Herald, February 25, 2010. 8. Raul Castro Ruz, "Declaraciones del Presidente de los Consejos de Estado y de Ministros Raul Castro Ruz sobre el fallecimiento del recluso Orlando Zapata Tamayo," February 24, 2010. 9. The Associated Press, "Washington Post cuestiona politica de concesiones a Cuba," February 26, 2010. 10. Charlotte Menegaux, "Les limites du 'kit anti-suicide' en prison," Le Figaro, February 25, 2010. 11. Maurice Lemoine, "Selon que vous serez Cubain ou Colombien. . . ," Le Monde Diplomatique, February 26, 2010. 12. Antonio Albiñana, "Aparece en Colombia una fosa comun con 2.000 cadaveres," Publico.es, February 26, 2010. Salim Lamrani är professor vid Université Paris-Descartes och Université Paris-Est Marne-la-Valle. Han är även journalist specialiserad på relationer mellan Kuba och USA. Han har nyligen publicerat: What the Media Will Never Tell You] (Paris: Editions Estrella, 2009). Se också: http://mrzine.monthlyreview.org/2010/lamrani040310.html Översättning: Zoltan Tiroler