Bacardi i smutsigt krig mot Kuba

Bojkotta Bacardi!

Universitetsstuderande i Storbritannien bojkottar Bacardi sedan flera år. Geri Helliwell, tidigare Spice Girl, anslöt sig till bojkotten och beslöt att bara tillhandahålla riktig kubansk rom - Havana Club - i den restaurang hon ska öppna i London.

Rom-kriget, eller Bacardis krig mot Kuba och Havana Club, har öppnat ett nytt konfliktavsnitt i handelförbindelserna mellan USA och EU, redan svårt störda av bananer, hormoner och genmanipulation. Bacardi ligger dels bakom den s k Helms-Burton-lagen som försöker utsträcka USAs blockadlagstiftning mot Kuba till att omfatta hela världen, dels den lagstiftning som gjort det möjligt för Bacardi att i USA stjäla Havana Clubs varumärke. Nu försöker bolaget göra detsamma i Spanien. Agentur i Europa för Havana Club är franska Pernod-Ricard, vars rättigheter på detta sätts kränks.

För några år sedan kom en bok ut om detta, ”Bacardi, det dolda romkriget”, författad av Hernando Calvo Ospina, som tidigare givit ut ”Dissidenter eller legoknektar”, om den av USA skapade och underhållna ”oppositionen” på och utanför Kuba.

Bacardiimperiet -  en del av den exilkubanska maffian

Bacardi är  den största romtillverkaren i världen, och den femte största sprittillverkaren, och är också nära knuten till den exilkubanska maffian  i Kubans-Amerikanska Stiftelsen i Miami och Madrid, med band som de ständigt försökt dölja. Stora aktieägare i Bacardi tillhör Stiftelsens styrelse och  har traditionellt stått för finansieringen av Stiftelsen, tillsammans med den numera avlidne miljardären Jorge Mas Canosa, som i sin tur byggt upp sin enorma förmögenhet i nära, skumma förbindelser med Bacardi.

Bland annat genom att noga dölja sina förbindelser med den antikubanska maffian och med USAs övergrepp i andra delar av Latinamerika och Afrika har Bacardi lyckats skydda sitt rykte i Europa och har inte drabbats av dålig publicitet i samma utsträckning som Nestlé, Texaco, Shell och andra multijättar.  Det var först i samband med Helms-Burton-lagen som Bacardis roll blev bekant. Denna lag som försöker tvinga hela världen att medverka till att USA-bolag och exilkubaner ska få tillbaka storgods, byggnader och fabriker på Kuba, skrevs av Bacardis advokatstall och genomdrevs sedan av lobby-företag knutna till Bacardi.

Bacardi vill lägga beslag på Havana Clubs fabriker på Kuba, som dock aldrig tillhört Bacardi. På så sätt vill man bli av med en växande konkurrent på rom-marknaden. Men det är inte huvudorsaken. Bacardi-familjens första generation kämpade visserligen  mot Spanien i slutet av 1800-talet, men sedan knöts bolaget allt närmare USAs intressen att kontrollera Kuba och till maffian, vilket bidrog till spritbolagets enorma tillväxt. Det är dokumenterat att familjen sedan början av 50-talet samarbetat  med CIA.

Bacardi-företaget var inte längre kubanskt när revolutionen segrade 1959, utan hade flyttat sin hemort till Bahamas och huvuddelen av romtillverkningen till Puerto Rico, medan den främsta marknaden låg i Mexiko. På Kuba fanns romfaten, och det goda ryktet, äkta kubansk rom. Det är ett rykte som ironiskt nog har vuxit med revolutionen. Dock marknadsfördes Bacardi inte som kubansk rom efter 1959. På etiketterna stod Puerto Rico eller Bahamas. Och de ville inte erkänna drinknamnet Cuba Libre, utan försökte utan framgång kalla drinken ”Coca Cola & Bacardi”. Så var det till 1993 då etiketterna plötsligt sade ”Grundat på Kuba”.

Bacardis mål – att krossa Kuba

Detta skedde när det franska transnationella företaget Pernod-Ricard slutit avtal med Havana Club, och den äkta kubanska romen började spridas i världen och ta marknadsandelar. Då började Bacardi marknadsföra sig som ”kubanskt som palmerna” i en världsomfattande kampanj. Men det handlar inte i grunden om marknadsandelar, för Havana Club utgör inget hot mot Bacardi. Utan det handlar om politik, om att till varje pris förhindra att Kuba överlever USAs ekonomiska krigföring.

Berlinmurens fall ledde inte till Kubas kollaps, som de hade hoppats. Torricelli-lagen 1992, som var den första skärpningen av krigföringen mot Kuba, kunde inte heller få kubanerna på knä. Så nästa drag var Helms-Burton-lagen, författad och genomdriven av Bacardi och Kubansk Amerikanska Stiftelsen. Att Bacardi trädde fram i samband med HB-lagen berodde på att de var övertygade om att den skulle göra jobbet, och att det bara skulle återstå att skörda frukterna. För enligt HB-lagen tillhör Bacardi dem som ska överta det ”demokratiska” Kuba. Redo står även Coca Cola, Pepsi, General Motors och Chiquita.

När Kuba inte faller, åren går och Havana Club växer, blir nästa drag att driva igenom en lag i USA som fråntar Havana Club (det kubanska) rätten till sitt namn och varumärke och istället ger det till Bahama-företaget Bacardi. De säljer nu sitt falska ”Havana Club” i USA. Det har lett till att EU stämt USA inför WTO, eftersom ett franskt företag har den internationella rätten till kubanska Havana Club. Men WTO har än en gång visat att lagarna inte gäller USA, och har inte godtagit EU s klagan, trots att detta innebär ett grundskott mot den kapitalistiska ordningens heliga varumärken.

Under händelserna med den kidnappade kubanske pojken  Elián, var det en Bacardi, barnbarn till grundarna, och vice VD för Stiftelsen sedan 1999, Clara María del Valle, som trängde sig på när Elians mormor och farmor skulle få träffa honom i enrum i Miami. Som stor aktieägare i Bacardi är hon ansvarig inom Stiftelsen för att driva kampanjen om Kubas påstådda brott mot mänskliga rättigheter, och stod för en stor del av de påtryckningar som lett till att EU och andra USA-länder röstat med USA för att fördöma Kuba i Genève. Där finns också sångerskan Gloria Estefan, vars far var livvakt åt Batista och vars make Emilio Estefan är viktig aktieägare och direktör för Bacardis marknadsföring i Latinamerika. Bacardi ger stora summor pengar till reaktionära kongressmän och utövar sitt inflytande för politiska ändamål.

På 70-talet, när senatorn Jesse Helms var indragen i Condor-planens terror mot alla ”vänsterelement” i Latinamerika, etablerades de första kontakterna mellan honom och Bacardi. Och 1981 grundades med Bacardis hemliga medverkan och på uppmaning av Ronald Reagan, Kubansk Amerikanska Stiftelsen för att samordna kampen för att återta Kuba (se "Kuba" 3.99).  Bacardi var också involverat i de smutsiga krigen i Centralamerika och stödde contras och paramilitärer.

Det är viktigt att sprida kunskap om Bacardis stöd till fascism, terrorism och diktatur. Bojkotta Bacardi!