Kuba är mindre påverkad av föroreningar än många av sina grannar och där lever många arter av korall som försvunnit i andra delar av Karibien.

Bland dem finns älghornskorall, som EcoWatch trodde var fullständigt utrotad innan en dykare från organisationen såg den när han dök utanför Kuba.

Cuba Central Team 141205
Översättning: Zoltan Tiroler
Foto: www.ecured.cu

Det väckte stor uppmärksamhet när Världsnaturfonden WWF år 2006 publicerade sin Living Planet Report som pekade ut Kuba som det enda land i världen som var både ekologiskt och socialt-ekonomiskt hållbart. Kubas ekologiska fotavtryck (EF) låg under ett jordklot per person och det mänskliga utvecklingsindexet (HDI) låg över 0,8 vilket utgjorde gränsen för hög mänsklig utveckling. HDI mäter livslängd, utbildningsnivå och BNP.

Sedan har WWF vartannat år publicerat en ny Living Planet Report och UNDP har varje år publicerat välfärdsindexet HDI. Man har dock avstått från att visa den pinsamma sammanläggningen. Kuba har nämligen fortsatt, nästan ensamt, varit det hållbara exemplet. Samtidigt tävlar företag och myndigheter i hela världen om att vara mest hållbara. Och det går ju bra så länge man inte definierar begreppet.

Den 30 september publicerades Living Planet Report 2014. Där redovisas alla länders EF 2010, vilket är de senast tillgängliga. Kubas EF är strax under ett jordklot, varav hälften utgörs av koldioxidutsläpp. Enligt Human Development Report 2014 är Kubas HDI (2013) 0, 815 och därmed ligger landet på plats 44 bland de 49 som klassas som länder med mycket hög mänsklig utveckling. Inget av de andra 48 länderna klarar sig dock under ett jordklot när det gäller det ekologiska fotavtrycket.

Det kan vara intressant att notera att Sverige närmar sig toppen i EF-ligan med 3,7 jordklot per invånare. För USA är siffran 4,0 och för Danmark 4,3. De hårt kritiserade Kina och Indien däremot ligger på 1,25 respektive 0,5. Kinesernas koldioxidutsläpp är något högre än kubanernas och en tredjedel av svenskarnas.

Jan Strömdahl 141007
Foto: www.cubadebate.cu

En modern biogasanläggning byggs i Sancti Spiritus som kommer att generera el från avfallshantering och restprodukter från förädlingen av risproduktionen i regionen. Den nya anläggningen är en del i Kubas långtgående planer på att gå över från importerad och dyr olja till miljövänlig och billig energi som bioenergi, solenergi, vind och vattenkraft.

Biogasanläggningen kommer att generera ungefär 250 kilowatt och ersätter den diesel som tidigare har använts till spannmålstorkarna. Anläggningen byter ut dyr importerad olja och löser dessutom ytterligare ett miljöproblem enligt miljöspecialisten Marina Contreras Velasquez:
   – Rishalmen lade vi tidigare ut utomhus för torkning och förorenade då grundvattnet, det behöver vi inte göra med den nya tekniken.

25 procent ren energi till 2030
Stora satsningar görs på Kuba för att byta ut den dyra och importerade oljan till miljövänligare och billigare alternativ. Under de kommande 15 åren skall den rena energin som bioenergi, solenergi, vind och vattenkraft producera 25 procent av Kubas energianvändning. Sol och vindkraft beräknas stå för ca 9 procent och bioenergin för ca 14 procent.

En stor del av den framtida energianvändningen kommer att produceras med bioenergi och Sancti Spiritus är en av de regioner som satsar mycket på den nya tekniken. Förutom biogasanläggningen kommer det under året att byggas hundratals mindre anläggningar där jordbruksavfall och provinsens biprodukter och avfall från de stora svinproduktionerna används för att framställa gas, för att ersätta el och bränsle.

Miljövänlig energi enda vägen framåt
Kubas energiprogram fortsätter runt om på ön och allt efter förutsättningarna i de olika regionerna kommer man att använda olika teknik. Bioenergi är en del av programmet, men några provinser har de rätta vindstyrkorna för att uppnå maximal energi ur vindkraft medan andra områden har bättre möjlighet att få fram solenergi. En sak är klar: En miljövänlig energiproduktion är den enda vägen framåt för Kuba.

Achim Rödner 140815
Foto: www.radiorebelde.cu
Källor: Radiorebelde, Cubadebate, Tidskriften Escambray, Mesa Redonda

Kuba fortsätter satsningen på att byta ut olja och miljöförorenande energi mot ren energi. Nya solcellsparker byggs i Pinar del Rio som kompletterar de övriga sju energiparkerna och de vind- och biokraftverk som finns på Kuba. Det är bra för miljön och bra för ekonomin då importen av olja kan minskas.

Under året kommer solkraftsprojekt att startas i fyra kommuner i Pinar del Rio, och flera mikroanläggningar kommer att byggas runt om i regionen för att hela regionen skall kunna använda och gå över till den rena energin. Det första steget kommer att bestå av 10 000 paneler som tillverkas på Kuba.

Den inledande etappen kommer att ge 2,3 megawatt el och hela projektet i Pinar del Rio kommer att producera ca 10 megawatt. Panelerna tillverkas på Kuba och de senaste åren har produktionskostnaderna minskat vilket gör att produktionen av panelerna kan utökas.
   – Solpanelerna är en långsiktig investering då de håller i 20 år och ger mångdubbelt tillbaka, samtidigt som vi minskar på miljöföroreningarna och slipper att importera dyr olja, säger miljöspecialisten Efrén Marcos Espinosa.

Achim Rödner 140804
Foto: www.cubadebate
Källor: Cubadebate, Perlavicion och Cubasolar

Det finns sju solcellsanläggningar som byggs ut på Kuba, som en del av den nationella planen för energibesparing för att byta ut oljan mot miljövänligare alternativ. Anläggningarna är utspridda runt hela ön för att användas i den lokala energianvändningen.

Anläggningarna finns i Santa Clara, Guáimaro, Santiago de Cuba, Guantanamo, Isla de la Juventud och Cienfuegos. De beräknas kunna producera 8,15 megawatt med dagens teknik, men kunna komma upp till 11 megawatt när tekniken utvecklats. Varje installerad megawatt kan spara ca 430 ton bränsle om året.

Användningen av förnybar energi är prioriterad i dagens värld och särskilt på Kuba som har använt olja som största källa till elproduktionen, säger Valdés Aleisly Viera som är chef för bolaget för förnybar energi, UNE.
   – Oljan är dömd att försvinna och nukleär energi är inget alternativ på Kuba. Energiproduktionen skall vara långsiktigt hållbar för miljön, därför är användningen av förnybar energi ett strategiskt mål.

Kolonialmakterna och storindustrin rensade stora delar av Kubas skogsarealer fram till den kubanska revolutionen 1959. Efter dess och framför allt de senaste åren har Kuba satsat stora resurser för att öka sin skogsareal och har nu mer än fördubblat skogsarealerna, medan övriga världen skövlar sin skog.

Återuppväxten sker på alla fronter med återväxt av naturskogarna och för att rädda hotade arter och med stora arealer av nyplanterad skog. Från ca 14 procent 1959 har Kuba fram till i dag mer än fördubblat sin skogsareal till 28,9 procent. Målet är att nå 29,3 procent till 2015.

Skogen behövs för att rädda vår miljö och den är dessutom extra viktig för Kuba som är hårt drabbat av naturkrafter, som skydd för orkaner och kraftiga regn. En del av skogen som planteras är energiskog och används som bränsle medan andra delar används för produktion av byggnader, möbler och dylikt.

I vår strategi för att skapa återväxt i våra skogar så ingår också tekniska system för att varna och förebygga för skogsbränder. Förutom stora arealer med nyplanterad skog så bedriver vi även intensiv skogsskötsel, säger Isabel Russo från det statliga skogsbolaget och fortsätter:
   – Medan skogsarealerna minskar i övriga världen, så har vi en strategi för att återuppbygga naturskogarna och öka våra skogsarealer.

Achim Rödner 140614
Foto: www.ain.cu
Källor: AIN Agencia Cubanas de Noticias och Cubasolar

Kuba satsar på att ersätta kemikalier i jordbruket med biotekniska växter. Målet är att få bort de kemiska bekämpningsmedlen som fortfarande används och producera ekologiskt mat som inte äventyrar människors hälsa och miljön.

Växterna förbättrar näringsämnena i jorden och bekämpar samtidigt skadedjur utan att påverka grödor, djur eller människor. Växterna tas fram i bioteknikanläggningar som hittills har skapats i tre regioner på Kuba, i Guira, Guines, Sancti Spiritus och Matanzas, och de närmaste målen är att utvidga dem till andra regioner.

LABIOFAM har också satt upp liknande anläggningar Venezuela, Argentina, Honduras, Kina och Vietnam, och projekt har startats även i Etiopien och Tanzania. Forskarna i LABIOFAM har även tagit fram flera andra produkter av biologiska bekämpningsmedel.
   – Vår prioritet är att få bort alla kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket, säger direktören för LABIOFAM, Jose Antonio Fraga Castro.

Achim Rödner 140611
Foto: Roberto Suárez, www.juventudrebelde.cu
Källa: AIN, Agencia Cubana de Noticias

Kuba fortsätter att hitta gröna vägar för att minska oljeberoendet och importen. Produktionen av produkter som använder solenergi ökar på Kuba. Ett av dessa är företaget Calderas Alastor i Holguin som tillverkade 424 solfångare under förra året, som användes främst inom hälsovården och turismen.

Satsningen på alternativa energikällor fortsätter på Kuba och en del av detta sker genom egen produktion av solpaneler och andra produkter som använder solen som energikälla. Det finns även ett flertal vindkraftsparker runt om Kubas kust och kraftverk som drivs med biomassa.

Företaget Calderas Alastor tillverkar solfångare som främst används för att värma upp vatten, och med stort fokus på service för att produkterna skall användas under lång tid.
   – Vår utrustning är gjord för att minska förbrukningen från fossila bränslen som oftast är importerad, förklarade direktören Carlos de la Rocha Casanova till Granma.

Under 2014 blir det en blygsam ökning av produktionen för att åter ta fart under 2015 med ytterligare 150 anläggningar. Företaget satsar också på att utveckla servicen av produkterna så att de används effektivt.
   – Vi har inga problem med att hålla maskinerna igång då vi tillverkar allting här i landet, sade direktören.

Achim Rödner 140610
Foto: www.radioangulo.cu
Källor: Kubasolar, Radio Rebelde och Granma

Kuba satsar stort på förnyelsebar energi och målet är att till år 2030 producera 10 procent av elkonsumtionen med förnyelsebar energi. Framför allt satsas det på vindkraftverk och solceller som även produceras i landet. Under året har det tillverkats mer än 40 000 solcellsmoduler i landet och runt om Kubas kuster byggs det vindkraftsparker.

Från 2012 då man tillverkade solceller som generade 8,7 megawatt har utvecklingen gått snabbt till årets 40 000 moduler och 9 megawatt till de planerade 10 MW för 2014 års produktion. Solcellerna görs i två format, -185 och 240 watt.

Panelerna används till stor del i solcellsparker för att komplettera den befintliga energiframställningen och på så sätt öka användningen av förnyelsebar energi mot den dyra oljebaserade energiframställningen.

Men solcellerna används även för att skolor på landsbygden skall kunna använda sig av samma service och apparatur som andra skolor. De används också till exempel av fiskeindustrin för nedkylning med mera och delar av tillverkningen går även på export.

Under 2014 kommer det att investeras för att bygga ut tillverkningen och göra produktionen av cellerna effektivare och även förbättra kvaliteten på solcellerna.

Nya vindkraftsparker byggs upp

Vindkraften byggs även den ut kraftigt och det byggs nya vindkraftsparker runt om Kubas långa kuster. Bland annat byggs landets största vindpark i provinsen Las Tunas som kommer att generera 50 megawatt. Anläggningarna finansieras helt av Kuba och tekniken som används är av kinesiskt ursprung.

Satsningarna på förnyelsebara energikällor är en kombination av den kubanska miljösatsningen och av ekonomiska skäl, då stigande bränslepriser gör det nödvändigt att satsa på nya billiga miljövänliga och långsiktigt hållbara energialternativ. De närmaste 15 åren skall Kuba producera minst 10 procent av elkonsumtionen från förnyelsebara källor.

Achim Rödner
Foto: www.telesurtv.net och www.cubadebate.cu

FN stöder pilotprojekt för att anpassa Kubas naturresurser till klimatförändringarna. Det är 1 200 kubanska jordbrukare som ingår i projektet som startade 2010 som går ut på att skapa ny teknik för en hållbar utveckling inom jordbruket.

Det fokuserar på att förbättra och bevara jord, vatten och skogsmark, genom att undervisa i olika tekniker för odling och uppmuntra till användning av material som kompost för att bevara vatten vid torka.

Efter att Indiens minister för ny och förnybar energi besökte Havanna har Indiens regering erbjudit Kuba lån och expertis för att utveckla förnybara energiprojekt. Länderna har kommit överens om att samarbeta i utvecklingen av förnybara energikällor.

Kubas regering har fokuserat på ekosystemen för att minska riskerna och sårbarheten i kustområdena inför de klimatförändringar som pågår. Det sade en FN-expert från PNUD vid ett besök i Havanna. Åtgärderna utgör hållbara alternativ ur socioekonomisk synpunkt skriver chilenaren Heraldo Muñoz i en 73-sidig rapport i tidskriften Temas.

De viktigaste åtgärderna handlar om att öka motståndskraften hos ekosystemen med bevarande av deras funktioner. Dessutom genomförs detta med naturliga medel och åtgärderna har visat sig vara kostnadseffektiva. FN-experten skriver att framgångarna beror på den politiska viljan hos landets regering och förmågan hos olika institutioner tillsammans med stöd från en rad internationella aktörer.

Kuba har i över 20 år samarbetat med PNUD och andra organisationer och uppnått avsevärda resultat, skriver Muñoz. Han nämner bland annat konsolideringen av skyddade områden för de viktigaste ekosystemen, ökade resurser till tekniska och vetenskapliga institutioner, vilket underlättar beslutsfattande för att öka motståndskraften mot klimatförändringar. Vidare nämns aktualiserad lagstiftning för att harmonisera miljöhänsyn med ekonomisk och social utveckling. Ett brett samarbete mellan de viktigaste produktiva sektorerna, lokala myndigheter och lokalsamhället har minskat trycket från industri- och jordbrukssektorn på ekosystemen.

Kuba har invigt en solkraftspark med 5 200 solpaneler i staden i Santa Clara. Det är den andra anläggningen av denna typ som installerats i år. 4 % av Kubas energibehov kommer från förnybara källor. Den nu invigda anläggningen kommer att tillgodose 750 bostäder med energi och utveckla en kapacitet på 962 KW. Den sparar in ca 380 ton olja om året.

I april invigdes en annan anläggning med 14 000 paneler i Cienfuegos. Mellan april och juli sparade denna in 145 ton fossila bränslen och minskade utsläppen av 380 ton koldioxid medan den tillgodosåg det dagliga energibehovet fäör 780 hushåll.

Inom de närmaste månaderna ska ytterligare fem solkraftsparker börja fungera. Fram till förra året hade Kuba enbart 9 000 solpaneler. Dessa användes för att ge elektricitet till skolor och sjukhus i isolerade och avlägsna områden.

Kuba ska hjälpa Jamaica att elektrifiera de 4 % av bostäderna på landsbygden som saknar el. Kuba har expertis och erfarenhet genom att man driver en egen fabrik för tillverkning av solpaneler. Nu ska man bistå Jamaica med teknologi och resurser för att tillverka och installera solkraft i landsbygdområden. Det blir billigare att göra det jämfört med att bygga ut elnäten till avlägsna områden.

Kuba planerar konstruktionen av ett kraftverk som drivs med biomassa i Matanzas. Biomassan är en biprodukt från sockerrör. Kraftverket ska byggas med kinesisk teknologi och tekniskt stöd. Kostnaden uppskattas till 60 miljoner dollar. Det blir det andra kraftverket i Kuba som drivs med biomassa. I höstas beslutades om ett liknande projekt i ett joint venture med ett brittiskt företag i Ciego de Ávila.

Kraftverken ingår i regeringens planer på att öka andelen förnybara energikällor till 16,5% av den totala energikonsumtionen fram till 2020. Andra projekt innefattar vindkraftverk och solceller, liksom att öka användningen av vattenkraft.

Kubas miljöpolitik och dess resultat diskuterades på TV vid ett ”Runda Bordssamtal” (Mesa Redonda). Här framhölls hur vatten, skog och jordbruk hänger intimt samman och inget av områdena kan hanteras isolerat. Kuba har specialister som arbetar tillsammans för att gemensamt täcka samtliga dessa områden.

Utmaningen är att minska effekterna av klimatförändringarna och höja miljömedvetenheten. Kuba arbetar med att minimera skadorna som uppstår vid höjningen av saltnivåerna i jord och vatten, havsnivån, torka, de allt tätare och kraftigare orkanerna och dess påverkan på jordbruket.

I programmet framhölls hur miljöåtgärder på vissa håll lyckats höja avkastningen på olika grödor, exempelvis ris, samtidigt som man lyckats minska vattenförbrukningen. Som avgörande faktor för framgång betonades att jordbrukarna genom utbildning får kunskap om hållbart jordbruk i vilket man skyddar ekosystemen och den biologiska mångfalden.

Kuba planerar att före 2030 till minst 10 % utnyttja förnybara energikällor för sin elkonsumtion. Landet visar sina framsteg inom området på XII Världskongressen för Vindkraft och förnybar energi, WWEC2013, som sammanträder mellan 3 och 5 juni i Havanna.

”Kuba uppvisar en kraftig utveckling av förnybar energi i allmänhet och vindkraft i synnerhet på senare år, trots de ekonomiska svårigheterna i jämförelse med andra länder”, sade Kubas representant på en presskonferens. Vindkraften har ökat från mindre än 0,5 MW 2005 till närmare 12 MW fem år senare. På nordkusten i provinsen Las Tunas bygger Kuba nu en vindkraftspark på 50 MW. Satsningen på förnybar energi minskar importbehovet av olja och utsläppen till atmosfären.

Solceller används för att få el till isolerade skolor, vårdcentraler och byar. Landet tillverkar självt solceller och har anläggningar för biogas. Restprodukter från sockerproduktion används i sockerbruken. För närvarande kommer 4 procent av elförbrukningen från förnybara energikällor

Kuba är det land i världen som gått längst och på kortast tid, från ett konventionellt och industriellt jordbruk, till organisk odling. Detta har uppmärksammats, hyllats och dokumenterats av ett stort antal experter och observatörer inklusive landreformforskaren Peter Rosset och agroekologen Miguel Altieri, akademiska institutioner som Latin American Scientific Society of Agroecology (SOCLA), och NGO-er som Food First och Worldwatch Institute. Det har också varit ämnet för en dokumentär ”The Power of Community: How Cuba Survived Peak Oil” från 2006.

Landet befann sig i en kritisk situation i början på 1990-talet.  I och med Sovjetblockets implodering upphörde tillförseln av insatsvaror till jordbruket över en natt, vilket skapade en unik kris. USA skärpte blockaden med nya lagar 1992 och 1996 och gjorde en svår situation än värre. Men den karibiska ön tog sig igenom krisen genom en rad framgångsrika omvandlingar av jordbruket i riktning mot agroekologisk produktion huvudsakligen baserad på små familjejordbruk.

I Colombia hade jag för några månader sedan nöjet att tillbringa tid med de kubanska professorerna Fernando Funes och Luis Vasquez, båda internationellt erkända forskare.

Funes säger att när Sovjets stöd upphörde så ”krävde den kritiska situationen en transformering av den agrara strukturen och ny teknologisk, ekonomisk, ekologisk och social dimension med syftet att uppnå livsmedelssäkerhet med nya metoder och strategier.”

Men innan man försöker applicera de kubanska erfarenheterna i andra länder är det nödvändigt att beakta landets unika och exceptionella omständigheter. Revolutionen 1959 och den följande jordreformen var en unik händelse i Latinamerikansk historia. Jordägarklassen besegrades och gick i exil. Landets rikedomar och jord omfördelades. Som ett resultat är tillgång på jord inget problem. Dessutom har alla tillgång till förstklassig gratis undervisning och hälsovård. Latinamerikas jordägareliter, med stöd av USAs dödsbringande upprorsbekämpning, har inte sparat några resurser, varken finansiella, ideologiska eller militära för att hindra en annan liknande revolution som den kubanska på Västra halvklotet.

Trots det kan många länder lära sig av Kubas erfarenheter. Ett nyckelelement för att lyckas med agroekologi och livsmedelsoberoende har varit statligt stöd. Den kubanska erfarenheten visar att en framgångsrik övergång till agroekologi kräver stor inblandning av den offentliga sektorn. Landets organiska revolution motsäger den vanliga bilden av byråkrati, brist på kreativitet och uppfinningsrikedom. Om den kubanska staten vore så rigid och ineffektiv som revolutionens kritiker påstår, så hade den inte vidtagit de rätta åtgärderna så snabbt och beslutsamt för att undvika en fatal livsmedelsbrist.

Bland de konkreta stegen som regeringen vidtog finns etableringen 276 centra för reproduktion av organismer (entomophages och entomopathogens) som är naturliga fiender till växtsjukdomar; skapandet av ett Nationellt Jordbruksprogram med 26 underprogram som spänner från odling av grönsaker, medicinalväxter, kryddor, spannmål, frukt och uppfödning av hönor, kaniner, får, getter, grisar, bin och fisk; ett program för att främja ekologiskt jordbruk genom småbondeföreningen ANAP.

Funes förklarar grunderna i denna ekologiska agrara revolution: ”Framstegen innefattade användning av biologiska bekämpningsmedel, biologisk gödning, kompost, kompostmask, biojord, dragdjur i stor skala och snabbt.” Här finns också polyodling, rotation, användning av kvävebindande grödor och ett urval ekologiska bekämpningsmedel mot sjukdomar och ogräs.

Till detta fogades användning av traditionell odling: ”En blandning av traditionella vanor i jordbruket och organisk gödning som introducerades av spanska immigranter för flera hundra år sedan tillsammans med ´bondförnuft´ bidrog utan tvekan till att jordbrukssektorn visade en snabb och övertygande återhämtning från krisen.”

Men att det inte räcker med att staten agerar visas i Venezuela, Bolivia och Ecuador där progressiva regeringar strävar efter livsmedelsoberoende och ekologiskt jordbruk och gjort det till officiell statlig politik. Dessa länders regeringar utfärdade direktiv till universitet och jordbruksinstitut men inget hände. Byråkrater, agronomer och experter som utbildats och formats enligt USA-modellen för den gröna revolutionen med industriell, mekaniserad och omfattande användning av kemikalier brydde sig helt enkelt inte om direktiven uppifrån utan fortsatte med vad de alltid gjort: att främja monokulturer och bekämpningsmedel samtidigt som man ignorerade de nya metoderna från ekologisk och gräsrotsmobilisering.

Därmed inte sagt att inget hände där. Anderna är ett av de viktigaste områdena för innovationer inom agroekologi och Venezuela är värd för Paulo Freire Latin American Institute of Agroecology (IALA). Men byråkratiskt motstånd från mellanskikten i administrationen har hindrat en riktig förändring. Det som dessa länder uppnått är bara en skugga av Kubas ekologiska revolution.

Kuba hindrade att byråkratin tog död på den agroekologiska revolutionen genom en kombination av decentralisering och deltagande. Statsjordbruken bröts upp i Basic Units of Cooperative Production (UBPC). Det har enligt Funes givit bönderna känslan av att äga jorden de brukar genom att de fått beslutanderätt över den. Det har medfört ökad produktivitet.

Ett av kännetecknen är utvecklingen av deltagandemetoder i forskning med horisontella processer med diskussion, utvärdering och anpassning till nya idéer och förslag. Mycket av metodiken kommer från Pualo Freires pedagogik. Enligt en nyutkommen bok, Revolución Agroecológica en Cuba av Peter Rosset et al, har ”agroekologi på lite mer än tio år åstadkommit vad den konventionella modellen aldrig klarat varken i Kuba eller någon annanstans: att producera mer med mindre (valuta, insatsvaror, investeringar).

Enligt ANAP:s ordförande Orlando Lugo-Fonte är den viktigaste framgångsfaktorn ”revolutionen, som gav oss och tillförsäkrade oss jord; som utbildade oss tekniskt och socialt; som gav oss värderingar för kollektivism, samarbete och solidaritet. Men framförallt, det gav män och kvinnor på landet värdighet och gjorde dem till ägare och ansvariga för mycket mer än sin lilla jordplätt. Det har gjort män och kvinnor medvetna om deras ansvar: att föda befolkningen och skydda miljön så att framtida generationer av kubaner också ska kunna äta och ha en ren och hälsosam miljö att leva i.”

MST, de jordlösas ledare i Brasilien, Joao Pedro Stedile säger att ”tack vare sin revolutionära historia har de kubanska jordbrukarna samlat på sig många erfarenheter. De har hållit folkets revolution levande och i 50 år har de stått emot aggression från imperialismen. Därför är jordbrukssektorn ideologiskt och vetenskapligt i stånd att hjälpa bönder i hela världen inför de utmaningar som kapitalet påtvingar oss.”

Samtidigt ska man inte romantisera Kubas verklighet. Agroekologin står inför allvarliga utmaningar och motsägelser. Regeringen tänker inte avskaffa konventionellt industriellt jordbruk och utvecklar GMO-grödor. Det är något som Funes och andra kubanska agroekologer motsätter sig. Några på toppnivå i Kommunistpartiet ser ekologisk odling som en tillfällig lösning som kan avskaffas när resurserna finns. Men Funes, Vasquez och många andra kubanska jordbrukare är övertygade om att ekologisk odling är framgångsmetoden i dag och också i morgon. Som Funes säger. ”Låt oss odla ekologiskt, inte av nödvändighet, utan för att det är den rätta vägen.”

Progreso Semanal (USA) Carmelo Ruiz Marrero, forskare och journalist Puerto Rico 130612 (nedkortad version)
Foto: Cubadebate, Alejandro Ramírez Anderson
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba ska börja tillverka ”grön” cement med början denna månad, rapporterar nyhetsbyrån EFE. Sammansättningen släpper ut 32 % mindre koldioxid och tillverkningen använder 29 % mindre energi än konventionella metoder. Projektet är ett resultat av samarbete mellan Lausanne Polytechnic University och Universidad Central Marta Abreu i Villa Clara.

Cuba Central Team (USA) 130329
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba fortsätter att öka produktion av organiska gödselmedel och bio-gödsel.  Den ökade produktionen har kombinerats med jordförbättrande åtgärder och är några av åtgärderna som har gjorts för att förbättra landets jordar under 2012.

    –  Vi ökade produktionen av organiska gödselmedel och bio-gödsel i fjol med 4,5 procent jämfört med 2011, säger Dagoberto Rodriguez, chef för Institutet för mark vid ministeriet för jordbruk och fortsatte:

   –  Vi satsar både på att använda jordarna bättre och med vårdande åtgärder och att öka produktionen ännu mera, för att öka avkastningen på jordbruket. Vi beräknar att runt 64 500 hektar jord kommer att dra nytta av åtgärderna.

Rodriguez sade också att studier pågår syftar till att förbättra vården av jorden, som överväger en förändring i kvävegödsling. Vi prioriterar olika forskningsprojekt som skall ge en mer hållbar och produktiv jord, och att utveckla nya biologiska gödselmedel som möjliggör återvinning av organiskt material i jord.

Prensa Latina 130313
Foto: Prensa Latina, Cuba
Översättning och bearbetning: Achim Rödner

Under andra hälften av 60-talet började Kuba bygga upp ett högt industrialiserat jordbruk för export av socker och citrusfrukter till Warszawapaktsländerna - framför allt Sovjetunionen - och importerade olja, maskiner, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel för jordbruket samt en del livsmedel som vete (som inte kan odlas i Kubas klimat), köttkonserver, torrmjölk mm. Den handeln på för Kuba rimliga villkor hade gjort det möjligt för Kuba, inte bara att överleva trots USAs ekonomiska blockad utan att med snabb ekonomisk utveckling också kunna uppnå en nivå på utbildning och hälsovård, som inte stod världens rikaste länder efter.

Sovjetunionens kollaps 1990 ledde i praktiken till dubbel ekonomisk blockad och till en djup ekonomisk kris som kallades ”specialperioden i fredstid”, ett egentligen militärt begrepp inför krigshot.

Hela folkets försvar
Det var en oerhörd utmaning men Kuba var inte oförberett. Under 80-talet började de bygga upp ”hela
folkets försvar” inför krigshot från Reagantidens USA. I den planeringen ingick förberedelse för att kunna överleva total isolering, att kunna framställa alla nödvändiga livsmedel med egna resurser. Agronomerna började – med kunskap om traditionellt jordbruk – att utveckla metoder för livsmedelsproduktion utan kemiska tillsatser och utan drivmedel. Utvecklingen gick fort inom försvaret som tvingades bli självförsörjande med livsmedel, inklusive för alla beväringar. 1987 inleddes också försök med organisk stadsodling. I ett av sina tal i slutet av 80-talet varnade Fidel Castro också för att Kuba inte skulle kunna räkna med Sovjetunionens fortbestånd.

När den ekonomiska krisen slog till i början av 90-talet spreds de organiska stadsodlingarna över hela landet och benämningen organopónico uppstod. Organiskt jordbruk är mer allomfattande än ekologiskt. FAO – FNs jordbruks- och livsmedelsorganisation - definierar det som ett holistiskt produktionssystem som främjar sunda,
hållbara ekosystem med mångfald, biologiska cykler och jordförbättring (gröngödsling, täckodling, noggrann växtföljd och naturgödsel) samt lokal anpassning och självförsörjning.

Snabb spridning över hela landet
Ett nätverk av agronomer, kunskapsbanker, lärosäten och institutioner spred kunskapen effektivt. Idag finns
drygt 10.000 organopónicor i varierande storlek runt om i stads- eller förstadsmiljö på hela Kuba. Odlingsbäddarna med organisk jordmån kan byggas upp på befintlig stadsmark. Dessa stadsodlingar sysselsätter över 600 000 människor och upptar 53 000 hektar på vilka det produceras 1,2 miljoner ton grönsaker, rotfrukter och frukt per år. Traktorer och bilar har ersatts av hästar, åsnor och oxar. Antalet dragdjur i jordbruket är idag 66 000. Produkterna säljs i grannskapet till befolkningen och till lokala skolor, sjukhus, restauranger. Närproducerat med färska varor inom gångavstånd.

Från tidskriften Kuba nr 1 2013
Foto: www.escambray.cu
Eva Björklund

Kuba får mycket uppmärksamhet för de hållbara utvecklingsmetoder som landet tillämpat de senaste årtiondena. Men de framställs ofta som om de har kommit till av misstag, att blockaden har gjort det svårt att få tag på saker som bekämpningsmedel eller traditionella byggnadsmaterial och att man därför har en hållbar arkitektur och jordbruk för att man inte hade något val.

Även om det ligger en viss sanning i detta är det en orättvis generalisering.

Kuba har Karibiens största och bäst bevarade våtlandsområde, Cienaga de Zapata biosfär reservat, och statistik visar att Kubas skyddade områden har vuxit med 43 procent secan 1986.

En cykelkultur har rotat sig och oavsett om det startade av tillfälligheter eller inte så har myndigheterna i Havanna arbetat för att göra gatorna säkrare för cyklister genom att skapa cykelfiler och ge möjlighet att ta med cyklar på bussarna.

Och medan avskogning sägs vara Kubas största miljöproblem så har man genomfört imponerande återplanteringsprojekt. Det innefattar ett i Havanna i ett område som ”brukade vara en soptipp” och nu är ett vidsträckt skogsområde.

Detta är några exempel på specifika ansträngningar, men regeringen förtjänar beröm för att medvetet integrera hållbarhet i olika initiativ.

”Green Left” summerar praktik och initiativ som ägt rum sedan 1992 när Fidel Castro höll ett kraftfullt tal för miljön i samband med FN:s miljökonferens i Rio. Mellan 1992 och 1998 lade Nationalförsamlingen till ett avsnitt om långsiktigt hållbar utveckling i landets grundlag. Man utvecklade ett nationellt miljö- och utvecklingsprogram som skissade på hur Kuba skulle uppfylla kraven från Rioagendan. CITMA etablerade. En övergripande miljölag antogs och en nationell miljöstrategi lanserades.

Andra viktiga initiativ innefattar en nationell strategi för miljöutbildning, ett landsomfattande program för miljöutveckling; projekt för livsmedelsproduktion med hållbara, bioteknologiska metoder och likaså för produktion av djurfoder. Ett vetenskapligt tekniskt program för bergområden togs fram liksom en plan för utveckling av energikällor. Var och en av dessa program är förknippade med mindre projekt och initiativ som inbegriper lokalsamhället, Folkmakten, universitet, skolor och massorganisationer.

Författarna Daniel Whittle och Orlando Rey Santos visar i en forskningsrapport att CITMA (Ministeriet för vetenskap, teknologi och miljö) nästan omedelbart efter att det bildats 1994 började undersöka Kubas vatten- och luftkvalitet, erosion, biologisk mångfald osv.

Rapporten berättar att Nationalförsamlingen 1997 antog en miljölag, lag 81, som fastställer CITMAs roll. I lagen anges befolkningens rätt att delta i beslut som rör miljön. Lagen gav NGO-er och allmänheten mycket starka rättigheter när det gäller rätt till information, utformning, deltagande och beslut för både nationella och internationella miljöprojekt.

Kuba är hemvist för 2010 års Goldman Prize vinnare, en forskare inom biologisk mångfald vars arbete med bönder har hjälpt till att öka mångfalden av grödor och uppmuntrat Kubas övergång i jordbruket från beroende av kemikalier mot ett hållbart jordbruk.  

Globala miljöutmaningar och klimatförändringar har skapat ett uppsving för stadsodling runt om i världen. Med socialt och ekologiskt hållbarhetstänkande i fokus är stadsodlandet på väg att bli en folkrörelse även i Sverige. Sedan 2012 erbjuder Stockholms Universitet till och med en sommarkurs i stadsodling.

Men det är ändå inte Sverige, Danmark, USA eller något annat rikt och högteknologiskt samhälle som kommit längst när det gäller organisk stadsodling. Istället är det den västindiska republiken Kuba som är världsledande föregångare när det kommer till organisk stadsodling.

I den miljonprogramslika förorten Alamar i östra Havanna bor omkring 100 000 människor och där finns en av landets största stadsodlingar. Här har man sedan tidigt 90-tal odlat grönsaker till grannskapets boende, daghem, skolor och andra verksamheter. Det är också en av de
äldsta odlingarna som utvecklat metoder och praktik och nu är referensjordbruk.

De håller kurser för jordbrukare, studenter, agronomer från hela landet och även utländska, framför allt från Latinamerika där Kuba bidrar till att sprida den organiska odlingen. De organiserar också studiecirklar för lokalbefolkningen. Utbildningen ingår i ett nätverk med 17 institutioner som samverkar med jordbruken.

230 arter på 11 hektar
Stadsodlingen i Alamar bedriver en allsidig organisk produktion med över 230 arter av frukt, grönsaker, blommor och med biologiskt gödsel och naturliga bekämpningsmedel. De odlar även medicinalväxter och vad de kallar ”andliga örter” för religiöst bruk framför allt inom den synkretistiska santeríarörelsen. De tar också fram fröer/utsäde/plantor för eget bruk, och säljer en hel del – 3 miljoner plantor per år. De säljer också naturgödsel.

Till odlingen hör en friluftsbutik där de säljer dagsfärska grönsaker, frukt och örter men också egentillverkade torkade kryddor, tomatsås, picklade grönsaker och vitlökspasta mm. De är nu på gång för att föda upp getter och kunna erbjuda barn som inte tål komjölk.

Enligt Medardo Naranjo, agronom och teknisk direktör på den drygt 11 hektar stora stadsodlingen i Alamar, producerar de 18 kg grönsaker och förbrukar 4 kg naturgödsel per kvadratmeter och år. Mot insektsangrepp och sjukdomar använder de biologiska bekämpningsmedel, som till exempel tagetes och gräslök för att skrämma bort insekter. Det passar bra att plantera tillsammans med rödbetor, sallad, morot, mangold osv. Flera olika grödor i samma växtbädd innebär också ett effektivare utnyttjande av jorden. Efter skörd byts jorden eller fylls på med ny maskkompost gjord på hästbajs och växtrester, helt utan kemiska tillsatser.

Lönsamt kooperativ
Odlingen drivs av ett kooperativ med bruksrätt på statsägd mark i grannskapet. För det betalar de 3 procent av intäkterna. När de startade var de 5 medlemmar och hade bruksrätt till 800 m2. Nu är de 157 medlemmar varav 46 kvinnor och 20 med agronomutbildning.

Alla som arbetar där är medlemmar, eller aspiranter. De som vill bli medlemmar får gå en provperiod på 3 månader innan de väljs in, för närvarande är det 12 som går på prov. Eftersom avkastningen är hög blir lönen också hög och lockar fler, även om det är ett slitsamt arbete. Över 80 procent av medlemmarna bor också i Alamar.

Ungdomarna överger fortfarande i viss utsträckning det tuffa arbetet i jordbruket för staden. Medardo säger att de försöker föryngra sig för medelåldern är hög 53 år, 46 av jordbrukarna är över 60. Var femte år väljer medlemmarna sin styrelse och en ordförande men med samma system som i de allmänna valen, att väljarna kan återkalla mandaten när som helst.

Arbetet bedrivs i 11 grupper med olika ansvarsområden som gödsel, grönsaker, krydd- och medicinalväxter, plantskola, djurfoder, boskapsuppfödning, butiksförsäljning, vidareförädling.

Kan vi överleva på det?
Kan organisk odling tillgodose livsmedelsbehoven? Det debatteras både på Kuba och i världen, och enligt Medardo är det inte en omöjlighet. Han menar att problemet idag inte är att det inte går att producera livsmedel till alla utan att fördelningen av livsmedlen är skev och systemet leder till att mat dumpas för att upprätthålla prisnivåerna.

Så för att det ska bli möjligt måste systemen förändras för bättre hushållning och fördelning av livsmedel och resurser. De storskaliga industriella odlingsmetoderna med tunga maskiner, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och genmanipulation är på väg att förstöra den jord, luft och vatten som mänskligheten lever av. Paradoxen är att jorden skulle klara sig bättre utan mänskligheten.

En stor del av de grönsaker som säljs i Kuba är ekologiskt odlade lokalt, i städerna. På resa i Kuba har jag har besökt två ekologiska stadsjordbruk, ett relativt litet i Cienfuegos och ett stort i Alamar. Och jag har sett många fler. Prydligare och mer prunkande växtlighet är svår att tänka sig. Här odlas grönsaker som säljs till allmänheten i
närområdet, men också medicinalväxter och prydnadsväxter för både inomhus- och utomhusbruk.

Text Johan Lindahl
Foto Achmed Radwan

2012-08-12
Kuba ökar sin skogsareal

Kuba behöver plantera ytterligare ca 225 hektar skog för att uppfylla målet att drygt 29 % av landets yta ska täckas av skog före 2015. Man prioriterar återställande av skadad ursprunglig skog, ökad täthet och användning av förbättrade inhemska plantor.

Även om man 2011 hade den största skogsarealen sedan skogarna höggs ner under den spanska kolonialismen, så har man inte nått målen. Vikten av att skydda kustområdena framhålls, bland annat genom skogsplantering. Framgångar har gjorts när det gäller att snabbt upptäcka skogsbränder.

Cubadebate 120807. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-09
Kuba satsar på mer vindkraft

Kubanska myndigheter utvärderar möjligheten av att bygga åtta nya vinkraftsparker i centrala och östra Kuba. De skulle stå färdiga innan 2020 och ha en sammanlagd kapacitet på ca 280 MW. Sex av anläggningarna planeras ha 30 MW per vindkraftverk och de andra två 50 MW. Återbetalningstiden på investeringen beräknas till mindre än tio år genom att man sparar in 200 000 ton olja årligen. Vindkraftverken medför att 184 000 ton koldioxid per år inte släpps ut.

För närvarande har Kuba fyra vindkraftparker som byggts med kinesisk, fransk och spansk teknologi. Enligt studier har Kuba potential att producera 1 200 MW vindkraft. Speciellt gynnsam är öns nordkust. Kuba har 26 000 arbetsplatser som använder förnybar energi vilket utgör ca 20 % av energiförbrukningen som uppgår till 600 GW. Solenergi skulle kunna stå för en stor del av landets energibehov. Förutom sol och vind, finns planer på utökad användning av vattenkraft samt biomassa från skog och sockerrör. Undersökningar pågår om vågkraft med mera. Kubas regering prioriterar användningen av förnybar energi för att producera el och minska användningen av fossila bränslen.

Cubadebate 120729. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-27
På ekojordbruk i Kuba
Bo Brinkhoff, Proletären

Överallt i städerna och deras utkanter lägger vi märke till vi de långsmala odlingsbäddarna med prydliga rader av prunkande grönsaker i färgskalans alla gröna nyanser. Under vår rundresa på Kuba i månadsskiftet februari, mars i år ser vi de omtalade stadsodlingarna som fört fram Kuba till en ledande position vad gäller hållbart, koldioxidneutralt jordbruk. Hur kommer det sig då att det relativt fattiga, lilla Kuba satsat och nått sådana framgångar inom ekologisk odling?

För att förstå den snabba omställningen inom det kubanska jordbruket under den senaste tjugoårsperioden måste vi gå tillbaka 50 år i tiden.

Efter revolutionen år 1959 införde USA en omfattande blockad mot landet. Blockaden bidrog till att driva Kuba allt närmare Sovjetunionen. Sovjet köpte Kubas socker och försåg i gengäld landet med en lång rad varor, allt från olja till spannmål. För Kuba blev detta ett välkommet tillskott, men det bevarade också landets ensidiga inriktning på sockerproduktion.

År 1991 kollapsade Sovjetunionen och Kuba blev i ett slag av med 90 procent av sin oljetillförsel. För jordbrukets del försvann också möjligheten att importera konstgödsel, bekämpningsmedel och reservdelar till maskinparken.

Detta innebar inget mindre än en katastrof. Landet importerade vid denna tid hela 80 procent av sina livsmedel och svält hotade befolkningen. Regeringen införde den så kallade specialperioden, Periodo Especial, och uppmanade befolkningen att hålla ut, lita till egna krafter och utveckla ett jordbruk oberoende av fossila bränslen och kemikalier för att säkra tillgången på livsmedel i den helt nya situationen. Man blev helt enkelt tvungen att börja odla utan olja, konstgödsel och bekämpningsmedel.

Redan år 1987, bland annat efter inspiration från kinesiska gästarbetare som startat egna grönsaksodlingar, hade kubanerna börjat med trädgårdsodlingar, så kallade huertos i liten skala.

Under specialperioden beslöt man att satsa stort. Man utvecklade en metod med upphöjda odlingsbäddar som är omkring en meter breda och cirka 30 meter långa. På ödetomter, i parker och på annan outnyttjad mark skapades dessa nya organoponicos som kubanerna kallar sina stadsodlingar. Genom närheten till konsumenterna minimeras transportbehovet. Genom växelbruk och tillförsel av kompostmaterial bibehåller man jordens bördighet. Insektsangrepp och växtsjukdomar hålls tillbaka med biologiska metoder.

Läs hela artikeln på Proletaren.se

2012-07-24
Vad Kuba kan lära oss om mat och klimatförändringar
Raj Patel, Slate.com
Utdrag

Efter Kalla Krigets slut mötte Kubas jordbruk många utmaningar som nu resten av världen har att vänta.

De amerikanska veteranbilarna som rullar upp och ner för Havannas strandpromenad är inga vidare symboler för dynamisk och innovativ utveckling. Men för den som vill se hur framtidens fossilbränslefria, klimattåliga och högteknologiska jordbruk ser ut, finns det få platser på jorden som Republiken Kuba.

Under Warsawa-pakten exporterade Kuba socker och rom till Sovjetunionen, i utbyte mot mat, olja, maskiner och mängder av petrokemiska produkter. Innan 90-talet var Kuba en av Latinamerikas största importörer av jordbrukskemikalier.

Efter järnridåns fall hade man inte råd med det konstgödsel och bekömpningsmedel som man tagit för givet, och tillsammans med extremt väder gjorde detta att de odlingsbara landarealerna begränsades. Resten av världen kommer snart få liknande problem. Enligt OECD kommer vi under det kommande årtiondet se ökade priser på bränsle och konstgödsel, mer extremt väder, och begränsningar av brukbart land. Spannmålspriserna kommer öka med 20 procent, och köttpriserna med 30 procent – och det är bara början. Politiker kan finna inspirerande och sunda idéer för att möte denna kris på Kuba, detta motvilliga laboraturium för 2000-talets jordbruk.

Krisen efter järnridåns fall hanterades klumpigt av de kubanska myndigheterna, som hade svårt att omvandla ekonomin från att sockra Östeuropa till att föda landets egen befolkning. Bönderna visade sig mer företagsamma än regeringen, och krävde förändring. Först och främst ville de ha kontroll över jorden. Kraven från de organiserade jordbrukarna ledde till reformer som decentraliserade förvaltningen av jorden. Bönderna fick en förstärkt nyttjanderätt ("usufruct") över jorden de brukade, som de kunde föra vidare till sina barn.

Men det hjälpte bara till en viss grad. Så landets agronomer, växtförädlare, jordforskare och hydrologer (Kuba har två procent av Latinamerikas befolkning men elva procent av dess forskare) fann sig i böndernas tjänst ute på fälten. Deras uppdrag var att konstruera ett jordbrukssystem utan de fossila bränslen och produkter man blivit beroende av.

Lösningen många av forskarna landade på kallas "agro-ekologi". För att förstå termen måste vi först förstå varför dagens jordbruk kallas "industriellt". I modernt jordbruk omvandlas fälten till fabriker. Icke-organiskt gödsel tillför jorden kväve, kalium och fosfor; pesticider dödar allt som krälar, växtgifter tar kål på allt grönt och oönskat – allt för att skapa ett löpande band som spottar ut en enda gröda. Detta är modern monokultur.

Agro-ekologi använder naturens mer komplicerade system för att göra samma sak mer effektivt, och utan kemilådan. Bönor binder kväve, blommor lockar till sig gynnsamma insekter som håller skadeinsekter borta, och ogräs trängs ut med mer intensiv plantering. Resultatet är sofistikerad polykultur, dvs att man producerar flera grödor samtidigt, istället för endast en.

De kubanska lantbrukarna uppmuntrade forskarna att välja denna strategi. En av deras viktigaste idéer, lånad från Centralamerika, var en metod för kunskapsspridning bönder emellan – "Bonde till bonde" (Campesino a campesino). Bönderna delar med sig av sina resultat och idéer till varandra och till forskarna, vilket har hjälpt agro-ekologiska system spridas.

Hela artikeln finns på engelska på
Läs artikeln >>

Översättning: Oskar Lilja

2012-07-17
”I framtiden måste vi odla i städerna”
Havanna sysselsätter 44 000 med stadsodling.

– Det är en del av omställningen till ett mer resurssnålt sätt att leva, menar statsvetaren Björn Forsberg som tittat närmare på fenomenet över hela världen.

Stadsodling kommer att bli en nödvändighet i framtiden. Det menar Björn Forsberg, som forskar på hur människor ställer om samhället underifrån, från gräsrotsnivå.

– Stadsodling är ett sätt att minska vår sårbarhet i städerna och vi behöver utnyttja all tillgänglig mark i större tätorter till att odla. Vi står inför en resurskris med brist på energi, samtidigt som den globala ekonomin håller på att rämna. Livsmedelskedjan är bräcklig, brister en länk står vi utan mat.

Även om stadsodlingar inte kan göra städerna helt självförsörjande, är det ändå ett viktigt tillskott, inte minst mentalt, menar han.

– En pallkrage med morötter mitt i stan får oss att reagera och tänka till kring begrepp som närodlat, matproduktion och livsmedelsäkerhet.

Livsmedelsäkerhet handlar både om att garantera människor tillgång till mat och om egen kontroll över produktionen. Det är ett nyckelord i omställningsdiskussionen, förklarar Björn Forsberg som har skrivit boken Omställningens tid, om tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid (Kalla kulor förlag, 2012). Han vill vända problemen vi står inför till möjligheter och förhoppningar om ett bättre samhälle.

–Visioner är en bättre förändringsmotor än hotbilder och verklig förändring byggs från lokal nivå, säger Björn Forsberg som i sin bok beskriver flera omställningsprojekt han besökt i världen, bland annat stadsodlingar i Detroit och Havanna.

Detroit är en stad med 65 000 ödetomter och 46 procents arbetslöshet efter att bilindustrin flyttat därifrån – och med den många andra företag, bland annat alla stora livsmedelskedjor. I?stället har omkring 800 gemensamma stadsodlingar vuxit fram, fler än i någon annan storstad i Västvärlden. Förutom att ge mat skapar stadsodlingen även positiva spiraler, så som att erbjuda arbetslösa sysselsättning och förbättra den sociala miljön. En del menar även att odlingarna dämpat våld och kriminalitet.

Vidare till exemplet Kuba, som 2006 utsågs till världens enda hållbara land av Världsnaturfonden. Detta tack vare landets kombination av hög social välfärd och låg miljöpåverkan. Landet har andra stora problem, som att det är en diktatur och att yttrandefriheten är starkt begränsad. Men när det gäller omställning till ett samhälle som använder mindre fossilt bränsle och producerar närodlad ekologisk mat har världen mycket att lära av Kuba, menar Björn Forsberg.

– Kuba har redan mött de svårigheter som resten av världen kommer att ställas inför.

Omställningen på Kuba var inget frivilligt val utan en konsekvens av Sovjetunionens kollaps 1991. I och med den förlorade Kuba 90 procent av sin totala oljetillförsel. Man övergav det sovjetinspirerade storskaliga jordbruket, som var beroende av maskiner och bekämpningsmedel, för ett ekologiskt småskaligt stadsjordbruk för att landet skulle kunna försörja sin befolkning, berättar Björn Forsberg i sin bok.

I Havanna, huvudstaden med 2,5 miljoner innevånare, arbetar i dag 44 000 människor på heltid i urbana stadsodlingar. År 2005 producerade odlingarna 340 gram grönsaker per innevånare och dag. Den siffran kan jämföras med det rekommenderade intaget av grönsaker som är 300 gram per dag.

Svenska Dagbladet 120627

2012-06-20
Kuba ökar produktionen av förnybar energi med 12 procent

Kubas regering har lagt fram en plan för att öka produktionen av förnybar energi med 12 % de närmaste åtta åren. I planen ingår utveckling och produktion av biomassa, biogas, sockerrör, sol-, vind- och vattenkraft för produktion av förnybar energi. Sockerindustrin spelar en viktig roll i planen. 2011 producerade Kuba närmare 4 miljoner ton olja och naturgas, främst för produktion av elektricitet.

Cuba Central Team (USA) 120615.

2012-03-07
Svenska stadsodlare inspireras av Kuba
Paula Rooth, Malmö Fria

Nästa år kan Lunds stadspark prunka av grönsaker. I alla fall om stadsodlarna får som de vill. Förra veckan fick de inspiration från Kuba, där ekologiska odlingar trängs på ödetomter och bakgårdar.

– Den mest hängivna trädgårdsmästaren jag träffade var åtta år. Han hade grävt upp en bit land vid torget Plaza de Revolution och börjat odla där. Frön hade han samlat in från grönsaker eller fått från andra odlare. Hur han skulle göra hade han lärt sig i skolan, berättar Emily Dowding Smith.

Hon kommer från Nya Zeeland och i våras var hon på Kuba för att studera stadsodling. Hennes fokusområde var att titta på hur folk använde, byte och gav bort frön, något som ledde henne till de många ekologiska permakulturträdgårdarna som finns i varje kvarter, på bakgårdar, ödetomter och före detta soptippar i städerna. I torsdags var hon på Wickmanska gården i Lund för att berätta om hur odlingarna på Kuba kan utveckla stadsodlingarna i Lund.

Arrangörer för samtalet var kunskapsserien Green Talks, som är en del av odlingsprojektetet Ett Grönare Lund, och som menar att kontakten med naturen och kunskapen om var vår mat kommer ifrån är något som fler bör hitta tillbaka till.

Julia Linder är projektledare för Ett Grönare Lund. Sedan i mars i år odlar hon tillsammans med barn och familjer i stadsdelen Linero.

– Syftet är att skapa en grön och välintegrerad stad. Många av de ekologiska satsningar som görs i Lund är inom det akademiska området. Nu satsar vi på en målgrupp som inte så ofta är involverade eller inkluderade i miljörelaterade satsningar i Lund, säger hon.

Det kommunala bostadsbolaget LKF stöttar odlingsprojektet och har bistått med odlingsmark. Under odlingssäsongen kom områdets barn och familjer och odlade tillsammans med volontärerna varje vecka.

Julia Linder kände sig också inspirerad av den samhörighet som finns mellan de kubanska stadsodlarna och hoppas att Lundaborna kan utveckla något liknande.

– Under andra världskriget odlades det grönsaker i stadsparken. Kanske skulle det gå att göra något sådant igen. Det är viktigt att det är medborgarna själva som börjar odla, istället för att initiativet kommer ovanifrån.

En av dem som kommit för att lyssna är Ina Podd. Hon läser på Lunds universitet och har precis börjat planera ett möjligt odlingsprojekt för sin uppsats.

– Jag kom hit för att lära mig lite mer om odling. Vi skulle vilja utveckla något hållbart och kanske involvera skolor och universitetet. Det är inspirerande att höra berättelserna från Kuba, att man inte behöver ha så mycket utrymme utan kan odla i vad som finns till hands.

Kubansk stadsodling
• När Östblocket föll upphörde nästan all import till Kuba, och befolkningen blev tvungen att odla sina egna grönsaker för att överleva. Den tiden kallas i dag för Den speciella perioden, och lever till viss del vidare än i dag.

• I varje stad finns det ett antal stadskontrollerade grönsaksträdgårdar med anställda trädgårdsmästare. Skörden säljs billigt direkt från odlingarna eller på marknader.

• Eftersom importen av olja, jordbruksmaskiner och gödningsmedel också upphörde blev odlingarna i städerna naturligt ekologiska.

• Permakulturträdgårdarna är något som stadsborna ägnar sig åt som hobby. Där odlar de blommor, örter och mer ovanliga grönsaker. Organisationen FENJ samordnar odlarna och håller i kurser i permakultur.

• Permakultur står för Permanent agriculture. Förutom att odla ekologiskt rymmer det en strävan efter ett hållbart samhälle som skapar meningsfullt arbete, bättre miljö, hälsa, solidaritet och säkerhet för befolkningen.

Paula Rooth, Malmö Fria 111207

2011-09-06
Stadsjordbruk levererar mer än en miljon ton grönsaker till marknaden

Stadsjordbruk har på senare visat sig kunna bidra med en växande andel av grödorna som komplement till det som odlas på de traditionella jordbruken, rapporterar spanska EFE. Stadsjordbruk initierades på Kuba 1987, men fick ett rejält uppsving under 90-talskrisen efter Östblockets sammanbrott.

Chefen för Institutet för Tropiskt Jordbruk sade i veckan: ”Det nationella programmet för stadsjordbruk har haft stor betydelse för hela landet, inte bara för att garantera tillgång på livsmedel. Det har dessutom främjat befolkningens inställning till jordbruk, näring och miljö.”

Dessa små stadsjordbruk utgör mer än 10 000 hektar och producerar ca 2 kg per kvadratmeter och år. Närmare 80 % av bladgrönsakerna i den kubanska dieten kommer från dessa jordbruk. De har givit arbete åt drygt 380 000 personer varav 10 000 är utbildade. Kuba fortsätter att kämpa med sin jordbruksproduktion som fortfarande kräver en massiv livsmedelsimport.

Cuba Central Team (USA) 110819. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-08-04
900 kubanska jordbruksexperter till Venezuela

Kuba har skickat 900 jordbruksexperter till Venezuela för att hjälpa jordbrukare med organiskt och hållbart jordbruk. Kubanerna deltar i ett program som initierats av samarbetsorganisationen ALBA. Inom programmet har Kuba skickat veterinärer och experter på växter, jordmån och bevattning. För närvarande arbetar fler än 40 000 kubaner i Venezuela, främst inom hälsovården. I utbyte får Kuba olja.

Cuba Central Team (USA) 110723. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-08-02
Kuba och EU i miljösamarbete

Kuba och EU har tillsammans etablerat ett miljondollarprojekt för miljöskydd i samhällena Las Tunas och Camaguey. Programmet syftar till att främja mer hållbara fiskemetoder och undvika nedbrytning av den naturliga miljön.

Richard Olano, specialist på kubanska ministeriet för Vetenskap, Teknologi och Miljö, säger att om inte nuvarande praktik ändras så kommer ekosystemet att kollapsa inom de närmaste tio åren som kan förvandlas till ökenområden. Programmet som EU-Kuba genomför kommer att skapa skyddade marina zoner och utbilda lokalbefolkningen i mindre destruktiva fiskemetoder.

Cuba Central Team (USA) 110723. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-07-15
Ledare för latinamerikanska jordbrukare möts på Kuba

Kvinnor som är lokala ledare på landsbygden i Colombia, Guatemala, Nicaragua och Peru genomför tillsammans med sina kubanska värdar det tredje internationella mötet med hjälp av Oxfam i Kanada. Jazmin Jiménez, anställd av kubanska ANAP, småbrukarnas förening, berättar för pressen att mötet samlar olika kvinnliga organisationer. Mötet har stöd av NGO:n Oxfam i Kanada, som främjar utvecklingsprogram för livsmedelsförsörjning, hälsa och näringsintag. De lägger speciell vikt på frågor som rör kvinnor. Som paroll har Oxfam Kanada ”Avskaffandet av världsfattigdomen börjar med kvinnornas rättigheter.”

Boletin infromativo 110624. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-06-22
Kuba framlägger i FN nyckelfaktorer för en grön ekonomi

Kuba underströk i FN nödvändigheten av en annan internationell ekonomisk världsordning, mer rättvis och jämlik som nyckelfaktorer i en grön ekonomi. Dessa och andra principer lades fram under en debatt i Generalförsamlingen. Diskussionen hör ihop med Konferensen för Hållbar Utveckling (Rio + 20) som ska hållas inom ett år i Rio de Janeiro. Kuba framhöll att Grön ekonomi hänger ihop med hållbar utveckling och utrotandet av fattigdomen. Om inte, blir termen ”ett tomt skal utan innehåll.”

Boletin informativo 110607. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-06-18
Kuba bygger sitt första eko-hus med norsk hjälp

Det första eko-huset på Kuba befinner sig i ett provskede. Man har utnyttjat modern teknologi för att spara på vatten och elektricitet.

Byggnaden, med 16 lägenheter, är en del av ett försöksprojekt för bostäder med nollutsläpp. En av huvudingredienserna är vattenutnyttjande. Toaletterna använder mindre en två liter vatten mot normalt mer än det tredubbla. Man har också tankar för uppsamling och rening som gör det möjligt att använda avloppsvatten för gödning och produktion av biogas. Projektet stöds av Norge och FN.

Norges vice utvecklingsminister Ingrid Fiskaa besökte nyligen Kuba och studerade bygget. Hon uttryckte då sin tillfredställelse med projektet och vikten av att hushålla med vatten i Havanna som lider av vattenbrist.

Bygget ska snart invigas och lägenheterna går till arbetare på CTDMC, byggföretaget och familjer i området. De har följt bygget med stort intresse.

AIN 110524. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-05-14
Agronom från USA hedrar kubanska kollegor

Joseph Malnar, professor vid University of Auburn, USA, betonade det arbete och de produkter som tillverkare och vetenskapsmän på Kuba utför inom agroekologisk teknologi. Det skedde vid det Internationella Seminariet Friskt Boskap, som nyligen avslutades i Havanna. Malnar framhöll den höga nivån bland specialisterna på Kuba och förespråkade ett ökat utbyte mellan universitetet i de båda länderna.

Boletin informativo 110509. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-02-10
FN framhåller Kubas arbete för skydd av skogarna

I en FN-rapport från FAO framhålls Kuba som det land i Karibien och Latinamerika som relativt sett har avsatt störst areal av skyddad skog. Kuba hamnar före Chile, Ecuador, Trinidad & Tobago och Honduras över listan av förvaltning av skogsresurser.

Rapporten konstaterar att i den karibiska och latinamerikanska regionen är ca 7 % av skogs- och vattenarealen skyddad, jämfört med 8 i hela världen. Rapporten uppger att närmare 49 % av regionens areal är täckt av skog, ca 891 miljoner hekta, vilket är ca 22 % av världens skogsareal. Brasilien är en av de fem länder med mest skog och har 13 % av all skog i världen och största rikedomen av tropiska växter. I regionen följs Brasilien av Peru, Colombia, Bolivia och Venezuela. I världsmåttstock har Ryssland mest skog, följt av Brasilien, Kanada USA och Kina. Tio länder saknar skog.

Rapporten varnar för en stadig minskning av skogsarealerna i Syd- och Centralamerika på grund av skövling för jordbruk och tätbebyggelse.

Enligt texten uppgick världens skogsareal till drygt fyra miljarder hektar under 2010. Det motsvarar 31% av planetens landyta, och 0,6 hektar per invånare.

Juventud Rebelde 110203. Översättning: Zoltan Tiroler

2011-01-17
En femtedel av Kubas territorium nu naturskyddsområden

Ett effektivt miljö- och konserveringsarbete för att skydda en rad natur- och kulturvärden är avsikten med de 253 skyddade områdena på Kuba. Bevarandet av dessa skyddade områden bidrar till att reglera klimatet, samla upp vatten och binder koldioxid i marken, förutom att de skyddar kuster och flodbäcken. Skyddsområdena upptar nära 20 % av landets territorium.

Boletin informativo 101228

2010-11-03
Ny bok:
Kubas omställning till ekologisk hållbarhet, Jan Strömdahl

I EU:s lantbruk går det åt tio kalorier för att producera en. På Kuba går det åt en kalori för att producera fem. Hållbar utveckling handlar om att leva bra utan att förbruka mer än miljön orkar med. Hållbar utveckling leder till målet som är hållbarhet. I ett diagram med levnadsnivåindex, HDI, på ena axeln och ”ekologiskt fotavtryck”, EFP, på den andra, är det bara Kuba som hamnar i zonen för hållbarhet – ett modernt liv utan att miljön belastas. Sovjetunionens upplösning och särskilt USA-blockaden som tvingat fram okonventionella metoder, i kombination med en medveten jämställdhetspolitik, har gjort Kuba till ett av de ur miljösynpunkt bäst utvecklade länderna i världen. Återplanteringen av skog är störst i världen. Solceller och vindkraft ersätter oljan, steg för steg. Stadsjordbruk minskar transporterna. 2006 inleddes energirevolutionen - alla glödlampor på Kuba byttes på statens bekostnad mot lågenergilampor. Kuba gör vad andra bara pratar om.

Jan Strömdahls text är mycket allvarlig. Vi överanvänder fossila bränslen och odlar utan förstånd. Vi fjärmar oss från den jämställdhet som på Kuba varit självklar sedan revolutionen och förhindrar därmed minskad konsumtion som är en förutsättning för att minska utsläppen.
För den fulla förståelsen för situationen på Kuba räcker inte Kubas omställning - eftersom Jan Strömdahl håller texten hårt till Kuba. USA:s roll för Kubas utveckling berörs bara marginellt och det latinamerikanska solidaritetsarbetet som ALBA ges inget utrymme. Så betraktad är Kubas omställning till ekologisk hållbarhet en bra och tillförlitlig genomgång av hur Kuba med sitt politiska system som gör långsiktigt planerande möjligt, blivit ett föredöme när det gäller ekologisk hållbarhet. Jan Strömdahl gör sitt besvärliga material åskådligt och lämpligt som studie- och diskussionsunderlag i ett intressant och föga diskuterat ämne – ett land som på allvar försöker och delvis lyckas kombinera bra levnadsstandard för alla med bra miljövård.

Kubas omställning - är försedd med ett användbart appendix om Kubas historia, samhälle, politiska system och ideologi. Författare är Jan Strömdahl, och boken är utgiven på Långholmen förlag. Den kan beställas från www.langholmenforlag.se 179 kr + frakt

Eva Björklund

2010-10-07
Kuba är värd för möte om hållbar turism

Kuba är värd för en internationell konferens i november om hållbar turism. Konferensen ska höja den ”internationella medvetenheten om vikten av att utveckla hållbar turism genom att binda samman utbildning, kultur, miljö och fritidsindustrin.” Kuba valdes som värd för arrangemanget på grund av ”sitt internationellt erkända skönhet, livaktiga kulturliv och utbildningssystemet. Tillgångar som gör det till en ideal destination för utveckling av modellen för framväxande turism.

1,76 miljoner turister besökta Kuba under årets första åtta månader, en ökning med 1,8 % från föregående år. Kanada fortsätter att vara det största turistlandet, följt av Storbritannien och Italien.

2010-10-05
Biologiska metoder för att kontrollera epidemier

Den kubanska erfarenheten för att kontrollera epidemier med biologiska metoder i länder som Brasilien är ett tema i den internationella kongressen Labiofam 2010, som avslutas i morgon. Användningen av det kubanska Bactivet för att kontrollera malaria i Brasilien liksom hur denna sjukdom uppträder i Amazonas, är del av det akademiska programmet på kongressens tredje dag. Fler än 500 specialister från Latinamerika, Afrika, Europa och Asien deltar på kongressen Labiofam 2010, en vetenskaplig institution som utvecklar bekämpningsmedel för att kontrollera sjukdomar som sprids av skadeinsekter.

Boletin informativo 100930

2010-09-23
Havanna är värd för Första Miljöfestivalen

I september var Havanna värdstad för sin första miljöfestival, med deltagande av musiker, målare och komiker. Festivalen hölls i stadsdelen Santa Fe, och bjöd bland annat på konserter med populära musikgrupper. Komiker och artister deltog i aktiviteter för att öka medvetenheten om de miljöproblem som mänskligheten står inför, som t.ex. klimatförändringarna. Utställningar, bland annat med traditionella kubanska skjortor som försetts med miljöbudskap, ingick också i programmet. Barn och ungdomar deltog i ”Rädda världen”- kampanjen, som inleddes av en städning av Santa Fes 17 kilometer långa strand.

Prensa Latina 100913.

2010-09-23
Nya värmerekord på Kuba

I både juni och augusti slogs nya värmerekord på Kuba, med de högsta temperaturerna sedan 1951. Prognosen för året säger att det blir det varmaste i världen, rapporterar dagstidningen Granma. Augusti hade både extrema max- och mintemperaturer.

Enligt Meteorologiska Institutet är vädret varmare och mer extremt på grund av att medeltemperaturen stigit med 0,6 grader de senaste fyra årtiondena. Somrarna är längre och vintrarna kortare. Samtidigt blir torrperioderna längre och mer frekventa. Också antalet kraftiga orkaner ökar. Havsnivån har stigit med 2,14 mm om året, enligt havsstationen Siboney i Havanna.

Enligt officiella siffror har de fem hetaste åren, i fallande ordning, i världen varit 2005, 1998, 2003, 2006 och 2009.

Prensa Latina 100913. Översättning: Zoltan Tiroler

2010-08-30
Kubanska stadsjordbruk är ett alternativ för livsmedelsproduktion

Kubanska Jordbruksministeriet har infört program för stadsjordbruk som ett nationellt program. Det ses som ett värdefullt sätt att bidra till livsmedelsproduktion baserat på ekologiska principer. Sedan många år arbetar ”Grupo Nacional de la Agricultura Urbana y Suburbana”, (Nationella Gruppen för stadsjordbruk) med frågan. Det finns närmare 10 500 enheter för stadsjordbruk som täcker närmare 10 000 hektar. Som en del i strategin arbetar man med att bygga upp en bank av frön och utsäde. Det sker för att klara alla eventualiteter och för att ersätta import, framförallt av grönsaker.

Boletin informativo 100811

2010-06-30
Biologiska korridorer i Karibien

Ett tiotal samhällen på Kuba, Haiti och Dominikanska Republiken ska på försöksbasis införa s.k. Biologiska Korridorer under översyn av Corredor Biológico en el Caribe, CBC. Fem av dessa ska finnas på Haiti, på grund av att det är där miljöförstöringen gått längst, tre i Dominikanska Republiken och två på Kuba. Man strävar efter att få med lokalbefolkningen i en långsiktigt hållbar utveckling. Syftet är att bevara den biologiska mångfalden och skydda de lokala resurserna, men samtidigt utnyttja resurserna rationellt för att de ska bidra till människornas välbefinnande. Förutom de deltagande länderna så har programmet stöd från olika internationella organisationer.

Boletin informativo 100601 Översättning: Zoltan Tiroler

2010-06-02
Kuba i bräschen för långsiktigt hållbart jordbruk

Experter förespråkade ett hållbart jordbruk, baserat på agroekologi, på en internationell konferens i Havanna. Här deltog fler än 400 delegater från 22 länder. Evenemanget invigdes av chefen för Kubas Nationella Grupp för Stadsjordbruk, Adolfo Rodriguez. Han betonade vikten av att producera livsmedel som är lättillgängliga och hälsosamma. Rodriguez kritiserade USA:s blockad mot Kuba som är en inblandning i Kubas affärer och negativt påverkar livsmedelssituationen. På konferensen, VIII Mötet för Hållbart och Organiskt jordbruk, hölls drygt 200 föredrag.

Boletin informativo 100512. Översättning: Zoltan Tiroler

2010-05-29
Aftonbladet: "Oops, bara Kuba vet hur planeten ska räddas"

Aftonbladets krönikör Martin Ezpeleta uppmärksammade förra månaden Världsnaturfondens "Living Planet Report" från 2006. Den upplagan av rapporten räknade med både social välfärd och ekologiskt fotavtryck, och fick då resultatet att endast Kuba är hållbart både socio-ekonomiskt och ekologiskt sett. Världens enda riktigt hållbara land, alltså. Det var ett anmärkningsvärt resultat som dock fick extremt sparsamt utrymme i media. I nästa upplaga av Living Planet Report (2008) gjordes inte jämförelsen längre, så den rapporten betonade inte Kuba på samma sätt, trots att landet fortfarande var det enda som uppfyllde de båda kraven för hållbarhet. Ezpeletas krönika är ett välkommet brott mot den kompakta mediatystnaden om Kubas sociala och ekologiska framgångar.

Läs krönikan här

Oskar Johansson

2010-05-27
Kubansk forskare får ”Gröna Nobelpriset”

FN-organet FAO gratulerar den kubanske forskaren Humberto Rios Labrada som tilldelats Goldman Environmental Prize, ibland kallad ”Gröna Nobelpriset” och det största priset i världen till miljöaktivister på gräsrotsnivå.

Labrada är expert på biologisk mångfald och forskar på Nationella Kubanska Institutet för Jordbruksvetenskap. Han har samarbetat med närmare 50 000 kubanska bönder. Hans arbete innefattar att välja gröda och frön till deras olika jordar och att utbilda i hur man odlar hälsosamt och med mindre kemikalier. Han håller föredrag över hela Kuba om hur man blandar grödor för att få bättre skördar och kvalitet. Det är teknik som hjälpt till att få fram större bönor, godare squash, smakrikare ris och bättre varianter av andra grödor.

ACN 100520. Översättning: Zoltan Tiroler

2010-05-27
Fjärde vindkraftsparken snart klar

Den 4:e vindkraftsparken, bestående av sex kinesiska vindkraftverk, är snart klar. De bidrar med 4,5 MW till det nationella elnätet. Den nya parken finns i provinsen Holguín. Ytterligare en vindkraftspark finns i denna provins. De andra finns dels i Ciego de Ávila och på Ungdomsön.

Boletin informativo 100525

2010-05-27
Kuba intar vice ordförandeposten i Karibiska Skogskommissionen

Vid ett möte i Guatemala blev Kuba viceordförande i den karibiska Skogskommissionen, en del av COFLAC, Skogskommissionen för Latinamerika och Karibien. Den ansvarige kubanske ministern framhöll det ansvar som utnämningen innebär. Han tillade att vid den kubanska Revolutionens seger 1 januari 1959 var 14 % av landet täckt av skog. Idag är det drygt 26 % och till 2015 siktar man på att ha ökat detta med ytterligare drygt 2 %.

Boletin informativo 100525

2010-05-08
Fortsatt planering för naturskyddsområden

Av sammanlagt 253 skyddade områden på Kuba, utförs aktivt arbete i 105 för att bevara såväl naturvärden som historiska och kulturella värden.

I planeringen fram till 2013 ingår bl a skötseln och skyddet av den södra kusten, i samarbete med FN-organet UNDP och Global Environment Fund, och målsättningen är att rädda fiskbestånd, strandvegetation och korallrev mellan Pinar del Río i väster och Santiago i öster.

I planeringen ingår också att skydda djur- och växtliv i städerna Holguín och Las Tunas, i samarbete med Birdlife International. Det nationella centrat för skyddade områden – CNAP – arbetar också för bevarandet av biologisk mångfald, klimatreglering, skyddet av vattendrag och kuster, liksom utnyttjandet av genetiska och medicinska resurser i dessa områden, samt produktion av dricksvatten.

CNAP firade nyligen 80-årsdagen av det första skyddade området på Kuba – nationalparken Pico Cristal i Holguín-provinsen.

Prensa Latina. Översättning: Bertil Olsson

2010-04-24
Kubansk vetenskapsman får miljöpris av USA

En kubansk vetenskapsman som säger att nyckeln till Kubas framtid i jordbruket ligger i det förflutna, är den förste kuban som vunnit Goldman Environmental Prize i USA, världens största pris för gräsrotsmiljö. Humberto Rios, 46 år, tillkännagavs som prisvinnare, tillsammans med fem andra aktivister från olika delar av världen. De får 150 000 dollar var. Priset instiftades 1990 av filantroperna Richard och Rhoda Goldman för att uppmuntra miljöskydd.

Rios fick priset för sitt arbete att återgå till traditionella jordbruksmetoder. Att fokusera på ett antal olika fröer, växelbruk, organiska bekämpningsmedel och gödningsämnen för att öka skördarna och förbättra miljön. Rios är dessutom musiker och använder musik för att sprida sitt budskap. Vid olika arrangemang sjunger han folkvisor och salsa med texter om återvinning och miljö. Och han får jordbrukarna att dansa till musiken.

På 1980-talet var Kuba det land i Latinamerika som använde mest kemikalier i jordbruket räknat per person. Rios har i drygt tio år arbetat för ett naturligt jordbruk. Han berättade för Reuters att han lägger tyngdpunkten på att ge bönderna större val när det gäller grödor. De får själva besluta vilka de ska använda, istället för att vetenskapsmän eller byråkrater långt bort gör det. Han organiserar ”frö-marknader” där bönderna kan välja ur ett stort urval. De uppmuntras att dela med sig av sina erfarenheter om resultaten så att varje gård blir en liten försöksanläggning. Det viktiga är att de odlar det som passar villkoren på respektive plats.

Rios säger att skördarna både fördubblats och tredubblats, samtidigt som jorden börjat återhämta sig. Han säger att 50 000 bönder är med i hans program, som stöds av Jordbruksinstitutet. Kuba har 250 000 småbönder och 1 100 kooperativ som tillsammans producerar 70 % på mindre än 30 % av den tillgängliga jorden. Kuba behöver fortfarande importera livsmedel, men landet lägger stor vikt vid utveckling av jordbrukssektorn.

Cubanews 100420. Översättning: Zoltan Tiroler

2010-02-19
Ekologiska, orkansäkra hus ersätter de som förstörts

”Vi kunde aldrig tänka oss att vi skulle ha ett hus som detta”, säger Eric Martinez när han går igenom huset med tre sovrum, smyckade med bonader och familjefoton. Väggarna är nymålade och rosa gardiner hänger i fönstrena.

”När orkanen kom så lämnade det ingenting, ingenting alls”, säger han. ”Det var inte bara ett hus som förstördes, det var massor.”

Orkanen Gustav drabbade den kubanska kuststaden Los Palacios i augusti 2008. En farlig, kategori 4-orkan. Den skadade 84 procent av husen, många av dem byggda i trä. Bara tio dagar senare drog orkanen Ike över stora delar av Kuba och i november slog orkanen Paloma till. Regeringen uppskattade skadorna till över 10 miljarder dollar.

Nu har ett unikt program hjälpt orkanoffer som Martinez att återuppbygga sina liv och sina hem. Nya hus har byggts i den korridor där orkanerna drog fram. Många av dem är helt eller delvis byggda av ”ekologiska material”. Det är lokala tillgångar som används för att bygga till en låg kostnad. Allt görs på plats. Projektet är ett resultat av Kubas Forsknings- och Utvecklingsinstitut CIDEM:s arbete.

CIDEM:s chef Fernando Martirena förklarar: ”Där energi är väldigt dyrt och där resurser saknas och när miljön förstörs, så måste man leta efter lokala lösningar.”

Efter orkaner, översvämningar och jordbävningar är CIDEM snabbt på plats och sätter upp små fabriker med utnyttjande av sin egen lågtekniska utrustning.

”Det vanliga är att efter en katastrof är valet mellan tält eller ena av dessa verkstäder”, säger Martirena. ”Vi väljer att utveckla teknik så att man kan komma snabbt efter katastrofen, organisera den lokala befolkningen och tillverka material för riktiga och hållbara hus.”

I Los Palacios satte CIDEM upp en av sina minifabriker förra året. Fem arbetare driver en enkel vibrationsblandare som av grus, sand och cement gör byggnadsblock. ”Maskinen har kapacitet att tillverka 1 200 block om dagen, det räcker till ett hus”, säger Jose Miguel Capote.

Rad efter rad av dessa tegelstenar torkar i solen innan familjerna hämtar dem för att börja bygga, vanligtvis bara några kvarter därifrån.

Den kubanska regeringen arbetar tätt ihop med CIDEM. Regeringen förser projekten med tekniker och de garanterar orkanoffer betald ledighet från arbetet så att de ska kunna återuppbygga sina hus. CIDEM har satt upp pilotanläggningar i 18 latinamerikanska länder, fem i Afrika och nu senast i Asien. Till dessa får man ekonomiskt stöd från Schweiz och Kanada.

”Vi använder arbetsintensiva metoder för att de riktar sig till utvecklingsländer där arbetslösheten är ett stort problem”, säger Martirena. ”Påverkan på miljön handlar framförallt om att spara energi”, tillägger han och påpekar att inga transporter behövs. Husen kostar ca 15 000 dollar i Centralamerika. Där betalas kostnaden ofta av myndigheter eller hjälporganisationer.

Mileidy Rodriguez kramar Adrian, 9 månader, medan arbetare lägger murbruk på hennes väggar. Just nu är hennes hus bara ett skellett. ”Se så mitt hus växer fram”, säger hon stolt. ”Vi kommer snart att bo här och det bättre än tidigare”. Rodriguez hus jämnades med marken av orkanen Gustav medan familjen hade sökt skydd hemma hos mamma. Hon kan knappast hålla tillbaka tårarna när hon pratar om det: ”Bara tänk. Vi vara hemlösa med två barn och ett tredje på väg.”

Många kubanska familjer saknar fortfarande ett hem efter orkanerna. Men CIDEM ser till att de som bygger nytt har hus som klarar nästa orkansäsong.

CNN 100412. Översättning: Zoltan Tiroler

2010-02-14
Kuba utökar odlingar med hög avkastning

Kuba utökar odlingarna av grönsaker som täcks av nät för att skydda plantorna för solen. Dessa odlingar ger betydligt högre avkastning än traditionell sådan. För närvarande omfattas 137 hektar på Kuba av denna teknik. De består av 773 täckta ”hus”, var och en på 75x12 meter.

Boletin informativo 100209.

2010-02-14
Kubas städer ska omges av stadsjordbruk

Nyhetsbyrån Reuters uppger att ”Kuba har startat ett ambitiöst projekt för att omgärda städerna med tusentals små jordbruk. Syftet är att vända landets tillbakagång inom jordbruket och lätta på de ekonomiska svårigheterna.” Femårsplanen går ut på att producera livsmedel i en flera kilometer bred ring runt 150 av Kubas städer och tätorter, med undantag av Havanna. 

Ett pilotprojekt har påbörjats i Camaguey, där 1 400 små jordbruk ska omge staden. Dessa ska enligt planerna producera 75 % av maten till stadens 320 000 invånare. Övriga 25 % ska komma från stora stadsjordbruk. Projektet utgår från de framgångar med stadsjordbruk som utvecklades av kubanska försvaret på 1990-talet.

Cuba Central Team (USA) 100212. Övers: Zoltan Tiroler

2010-01-27
Kuba utvecklar jordbruk med fokus på ekologi och hållbarhet

Kuba utvecklar idag jordbrukssektorn med fokus på ekologi och långsiktig hållbarhet. Det ger goda resultat när det gäller genetik, jordarnas kvalitet, sjukdomskontroll och skogsvård. Chefen för “Institutet för Tropiska Livsmedel” förklarade att man kraftigt minskat användningen av kemikalier och energi i det kubanska jordbruket. 1995 köpte man 5 400 ton kemikalier, vilket förra året minskat till 1 000 ton.

Boletin informativo 100122

2010-01-27
Pappersåtervinning en bra affär för miljön och ekonomin

Kuba sparade fyra miljoner dollar genom att man 2009 återvann 27 000 ton papper, framkom det från den företagsgrupp som arbetar med återvinning. I år siktar man på att återvinna 43 000 ton. För varje kilo papper eller kartong man lämnar in får man 1,5 kubanska pesos.

Boletin informativo 100125

2010-01-27
Solenergi lyser upp kubanskt samhälle

Ett tusental invånare i den lilla byn Santa Maria del Loreto, på östligaste Kuba, har nu fått elektricitet från solenergi. Solenergin till bergsbyn ingår i ett försöksprojekt. Den ger 16 kW vilket räcker till belysning av bostäder, skolor, vårdmottagningar och jordbruksanläggningar. På grund av sitt isolerade läge i bergen har byn under många år saknat elektricitet.

Boletin informativo 100125

2010-01-11
Flera länder får hjälp och lär sig av Kubas energipolitik

En rad länder i Latinamerika och Karibien använder idag de erfarenheter för att spara energi som “Energirevolutionen” på Kuba givit. Samarbetsorganisationen ALBA spelar en viktig roll i detta. Bland de länder som har nytta av energisamarbetet och de kubanska erfarenheterna finns Nicaragua, Haiti, San Vincente och Grenadinerna, Jamaica, Antigua och Barbuda, Venezuela och Ecuador. Dessutom finns kubanska specialister i Ekvatorialguinea för att arbeta med energibesparing. “Energirevolutionen”, som bland annat medförde att Kuba gick över till lågenergilampor och energieffektiva hushållsmaskiner för flera år sedan, var ett initiativ av dåvarande president Fidel Castro.

Venezuelas president, Hugo Chávez, tackade idag för stödet från Kuba i ansträngningarna att komma över Venezuelas nuvarande el-kris, orsakat av klimatfenomenet “El Niño”. Chávez berättade på TV att Kuba skickat flera miljoner lågenergilampor och 43 generatorer de senaste två åren inom ALBA-samarbetet till Venezuela. Chávez sade också att detta visar att oppositionen har fel när de påstår att Venezuela skänker elektricitet till Kuba och andra länder. Oppositionen hävdar att Venezuela ger bort energi och att det är orsaken till el-bristen. I själva verket är det alltså tvärtom – Kuba hjälper oss med detta sedan två år, sade Chávez.

Boletin informativo 100111