En oförglömlig hearing

Av Andrés Gómez
16 oktober 2009

Miami – Den hearing som nyss hölls i Miami för att korta ned Antonio Guerreros dom var den första av tre domstolshearingar (se not!) som nu ska äga rum i den juridiska processen mot De Fem Kubanerna. Jag var en av dem som var där, och den viktigaste orsaken till det var att jag ville lära känna Antonio personligen.

Och där var han, längst fram, med ryggen mot oss, och vi var tillsammans med honom i nästan fyra timmar. Han kom in genom en sidodörr längst fram i rättegångssalen. Vi följde med hans mor och syster för att ge honom vårt stöd. Han såg på oss med gillande uppsyn, han gick, rak i ryggen – men med kedjor runt fotlederna – till sin plats vid ett bord och med sin eminente advokat Leonard Weinglass vid sin sida.

Den fångne tilläts aldrig att ha någon kontakt med andra människor i rättegångssalen, inte heller någon ögonkontakt, utom med sin advokat. Vilken förfärlig bestraffning, det gränsar mot tortyr. På grund av detta måste Antonio ha känt ännu större tryck och frustration under hearingen.

Antonio ser ut att vara så gammal som han är. Just idag, 16 oktober, fyller han 51 år. Och, som Weinglass påminde domaren om under hearingen har han varit fängslad och skild från sina kära i 11 år – de senaste sju åren i ett högsäkerhetsfängelse. Han har varit fängslad sedan han var 39 år ”under de bästa åren av sitt liv”, som Weinglass vältaligt beskrev den långa tid som Antonio har lidit i fängelset.

Han är blek av brist på sol, och det är en del av den grymma dagliga regimen i den sortens fängelse. Han är fortfarande smal och en aning svag fysiskt. De som känner honom väl säger att detta är normalt för honom. Under hearingens förlopp förblev han lugn och bestämd. Han utstrålade ett allvar, som en människa som är medveten om sitt ansvar mot sitt folk och dess historia, på samma sätt som hans fyra bröder så modigt har visat.

Det finns två frågor med anledning av hearingen som jag vill ta upp. Den första är resonemangen bakom överenskommelsen mellan försvaret och åklagarna, där domstolen rekommenderades att hans nya dom skulle vara 20 år i fängelse. Jag vill klargöra att den överenskommelsen inte har någonting att göra med den falska anklagelsen från USA:s regering mot Antonio vad gäller konspiration för att spionera.

Överenskommelsen handlade endast om den livstidsdom som godtyckligt utdömdes mot Antonio för denna anklagelse. En överenskommelse som fick den förfärliga domaren Joan Lenard – hon som ledde rättegången 2001 och gav De Fem dessa barbariska domar – att nu ge Antonio 21 år och 10 månaders fängelse. Det är det minimum som rekommenderas i de federala riktlinjerna. För alla som var närvarande i rättegångssalen var det uppenbart att domare Lenard vred sig i sin stol av raseri eftersom omständigheterna inte tillät henne att utdöma en ännu allvarligare dom.

Högerfalangen var rasande eftersom de visste att i det för dem värsta scenariot kommer Antonio att lämna fängelset inom ungefär sju år istället för att vara fängslad i resten av sitt liv. De ljuger när de på ett skamligt sätt hävdar att Antonio erkände sin skuld när han accepterade överenskommelsen. Men denna handlade enbart om domens utslag, ingenting annat.

Den andra frågan är verkligen överraskande. Det är hur åklagaren (USA:s regerings statsåklagare, genom biträdande statsåklagare Caroline Heck Miller, samma person som representerade USA:s regering i rättegången mot De Fem) förklarade anledningen till överenskommelsen med Antonios advokat om den 20-åriga domen, rekommenderad av båda sidor.

Anledningen är politisk, och inte vare sig juridisk eller humanitär. Det är USA:s regering som erkänner att den allmänna opinionen i USA och runt om i världen motsätter sig och fördömer den falska och godtyckliga juridiska processen mot De Fem och deras påföljande domar. Opinionen är av en sådan magnitud att USA:s intressen tar skada. Jag överdriver inte på något sätt hennes anmärkningsvärda uttalande.

Så vi fick bevittna hur domare Lenard blev rasande på åklagaren, läxade upp henne och frågade henne hur det var möjligt för henne att nu inta denna ståndpunkt när hon under sex månaders tid år 2001 betecknat Antonio som en farlig fiende vars handlande hade satt den nationella säkerheten i fara, och att det var grunden till att han befanns skyldig till konspiration att begå spionage, och att han därför dömdes till livstid.

Det var vid det tillfället i hearingen som alla lögner mot De Fem blev uppenbara. Regeringen avslöjade det faktum att detta alltid har varit en politisk process som inte har det minsta att göra med sanningen.



Åklagare Heck Millers uttalande innebär ett för alla uppenbart erkännande av den framgång som uppnåtts av den politiska rörelsen över hela världen, den rörelse som under alla dessa år har fördömt den godtyckliga och lögnaktiga process som USA:s regering drivit mot De Fem. Rörelsen har varit orubblig i sitt krav för deras omedelbara frigivande. Nu mer än någonsin måste rörelsen fördubbla sina ansträngningar, ända tills den dag de är fria.

(Översättning Louise Österlin)

Not: Den 27 oktober meddelades att domstolshearingarna för att korta ned fängelsedomarna för Ramón Labañino (livstid plus 18 år) och Fernando González (19 år) ska äga rum tisdag den 8 december. Appellationsdomstolen i Atlanta beslöt 2008 att beordra den federala distriktsdomstolen i Miami att göra detta.

Ladda ned artikel i PDF-format