Bush-regeringen hand i hand med terrorister
Med all önskvärd tydlighet har Bush-regering gjort klart att den ämnar krossa den kubanska revolutionen. Den 2004 antagna annexionsplanen går under namnet ”Commission for Assistance to a Free Cuba” och den finns, förutom ett 2006 infört hemligt tillägg, tillgänglig på nätet. Den offentliga delen omfattar 450 sidor.
En väsentlig del av Bush-regeringens plan handlar om att genom påtryckningar och propaganda skapa acceptans för den kommande eskaleringen av aggressionen mot Kuba. Målgrupperna är framförallt EU, europeiska regeringar, partier, medier och olika organisationer. ”Mänskliga rättigheter” skall likt ett återkommande mantra genomsyra krigspropagandan. Osökt går tankarna till Hitler-regimens trumeld av propaganda inför aggressionen mot Tjeckoslovakien 1938.
För en månad sedan besöktes svenska UD av Bush utsände Caleb McCarry. Dennes uppdrag baserar sig på den tidigare nämnda Bush-planen. McCarry ståtar med titeln ”Transition Coordinator”, det vill säga ”Övergångskoordinator”, samma titel som Paul Bremer tilldelades i Irak. Det betyder att Caleb McCarry är utsedd av Bushregeringen till att ta över styret av grannlandet Kuba. Hans uppdrag i Stockholm och andra europeiska huvudstäder var att övertala och/eller pressa EU:s medlemsstater att inte normalisera sina relationer med Kuba. Flera europeiska stater har nämligen nu signalerat att de trots hot om att drabbas av den skandalösa ex-territoriella Helms-Burton-lagen – i sig ett slående uttryck för USA-regeringens arrogans – inte längre vill dansa efter Bush pipa.
I dagarna har avslöjats hur USA:s regering direkt samarbetar med den exilkubanske terroristen Santiago Alvarez, kompanjon med det västra halvklotets motsvarighet till Usama Bin Laden, massmördaren Luis Posada Carriles. Eftersom USA-regeringarna, CIA, högerkrafterna inom FBI och, inte minst, Bush-klanen alltid tolererat, understött och samarbetat med högerextremistiska exilkubanska terrorister, inklusive Posada Carriles, kan det senaste avslöjandet inte betecknas som någon ny fas i en process av moralisk urartning. Botten i moraliskt hänseende är nådd för länge sedan. Men det senaste avslöjandet handlar om hur chefen för USA:s intressekontor (USA:s diplomatiska beskickning, någon ambassad finns inte) Michael Parmly fungerat som mellanhand i en transport av pengar från Alvarez till Marta Beatriz Roque, en förgrundsgestalt inom den lilla gruppen av så kallade ”dissidenter” på Kuba. Roque och något hundratal andra personer avlönas, uppmuntras och understöds på olika sätt av USA:s intressekontor. Deras uppgift består dels i att förse USA:s regering med information, men framförallt i att inför medier i USA och Europa posera som ”demokratisk opposition” och ”oberoende” bibliotekarier, journalister, fackföreningsaktivister och annat som inte har med verkligheten och deras faktiska uppdrag och aktivitet att göra. Att systematiskt användande av lögner ingår i krigspropagandans arsenal är självklart, och helt i linje med hur CIA-uppbackade högerkrafter i Latinamerika och resten av världen alltid arbetat. I Norge fick Arne Treholt livstids fängelse för långt lindrigare förseelser. På Kuba har några tiotal av Bush-regeringens köpta agenter och propagandister dömts till fängelsestraff; dock ingen till så lång strafftid som Arne Treholt.
Den 21 maj sammanträffar Bush med den exil-kubanska högerextremismens representanter, inkluderande finansiärer och organisatörer av terrorism. Bush budskap är att Kuba skall ”befrias”. I Sverige sänder i dagarna Sveriges Radios P1 en serie på fem reportage om Kuba, till 100 procent baserade på de så kallade ”dissidenternas” desinformation. När det handlar om Kuba tycks all källkritik, all journalistisk eftertanke och alla tankar om objektivitetskravets innebörd som bortblåsta. Och det handlar förstås till dels om en politisk naivitet, som resulterat i att i vårt land Bush-planens mål, att forma europeiska medier till legitimerare av aggressionen, i hög grad uppfyllts. Men det handlar inte bara om naivitet. Det handlar säkert också i många fall om mäktiga intressens djupa avsky mot Kubas socialistiska samhällsbygge.
Det är hög tid att arbetarrörelsen och alla folkrörelser för jämlikhet, rättvisa och demokrati i ordets djupaste mening mobiliserar till försvar av Kuba och till försvar av kubanernas rätt att fortsätta bygga sitt samhälle på solidaritetens grund.
Tomas Widén
Svensk-Kubanska Föreningen i Eskilstuna.
