Uttalande
De fem i USA fängslade kubanska terroristbevakarna måste omedelbart släppas fria!
För i dessa dagar 50 år sedan - den 4 mars 1960 - sprängdes det franska fartyget La Coubre, under lossning av en vapenlast, i Havannas hamn. Vapnen var inköpta i Belgien. Syftet bakom köpet var att stärka den kubanska revolutionens och självbestämmandets försvar. USA hade försökt stoppa försäljningen till Kuba. Ett år senare skulle det regelrätta invasionsförsöket i Grisbukten, organiserat av CIA och beslutat av Eisenhowers och Kennedys regeringar, komma att sättas i verket.
Än idag har inga CIA-dokument offentliggjorts om sprängningen av La Coubre; ett terrordåd som berövade sex franska sjömän och närmare hundra kubaner livet.
Detta terrordåd var inte det första, och förvisso inte det sista, som drabbade Kuba efter revolutionens seger över den USA-stödda Batista-diktaturen i januari 1959. Terrorn har organiserats av högerextremistiska kontrarevolutionära organisationer, vilka varit baserade främst i Miami. Ofta har de åtnjutit tolerans och samtycke från myndigheter i USA. Och inte sällan har terroristerna, som ursprungligen utbildades i sitt värv av CIA under 60-talets första hälft, kunnat räkna med stöd från USA:s regering.
Sabotage, lönnmord, invasionsförsök, sprängattentat mot civilflyget och biologisk krigföring har under 50 år lagts till den ekonomiska blockaden, den diplomatiska utfrysningen, den ständigt malande desinformationen och den globalt bedrivna hetspropagandan mot Kuba och den kubanska revolutionens samhällsbygge.
Under 90-talet igångsattes en våg av bombattentat, organiserade av den CIA-utbildade terroristen, torteraren, flygplanssprängaren och massmördaren Luis Posada Carriles. Attentaten riktades mot Kubas turistanläggningar. Syftet var att radera ut Kubas valutainkomster och knäcka landets ekonomi i det svåra läge som uppstått genom den katastrofala exportnedgången efter sovjetblockets kollaps. Samtidigt, och med samma syfte, skärpte USA:s regering den ekonomiska blockaden.
För att kartlägga terroristernas planer och motverka terrorismen, sände Kuba i denna situation agenter till Miami. Bland dem fanns de idag sedan 1998 fängslade fem kubanerna Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González. De dömdes i december 2001 till långa fängelsestraff; tre av dem till livstid.
För varje anständig människa måste försöket att motverka terroristerna planer framstå som lovvärt. Men samröret mellan terroristerna och myndigheter i USA nödvändiggjorde för Kuba att inför dessa myndigheter hemlighålla agenternas identitet. Och naturligtvis är detta samröre mellan USA och terroristerna, som omöjliggjorde för Kuba att samarbeta med USA:s regering och myndigheter, i sig en skandal!
Och det är en skandal att de fem, som verkat med fredliga medel i kamp mot terrorismen, dömdes till hårresande långa fängelsestraff, eftersom de principfast stod på sig att deras uppdrag var att skydda Kuba mot Miamiterroristerna. De vägrade gå med på uppgörelser som istället gick ut på att erkänna spioneri mot USA. Som hämnd och påtryckning dömdes de på den falska anklagelsen att de ämnade att någon gång i framtiden begå spioneri mot USA!
Det är också en skandal att rättegången, som blev en politisk häxprocess, tilläts hållas i Miami, terroristernas och högerextremisternas högborg; där ingen jurymedlem kan undgå att känna hotet frän våldsverkarna!
Och det är en skandal att USA:s regering i maj 2005 arrogant och aggressivt tillbakavisade kravet på en rättvis behandling av de fem, framfört av FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden, och med underskrift på högsta FN-nivå genom FN:s kommission för mänskliga rättigheter där arbetsgruppen ingick!
Likaså var det en skandal när en appellationsdomstols beslut att de fem skulle få en ny rättegång, som en följd av politiska påtryckningar upphävdes 2006!
Som om det upprörande justitiemordet i sig inte vore nog, har de fem dessutom utsatts för långa perioder av isolering och en behandling som gränsat till tortyr.
Till detta ska läggas att två anhöriga, Adriana Pérez och Olga Salanueva - makar till Gerardo Hernández och René González - hela tiden vägrats visum och därmed möjlighet att besöka sina män.
Människor över hela världen, som satt sig in i det skandalösa justitiemordet, kräver:
Att Adriana Pérez och Olga Salanueva i anständighetens namn skall ges möjlighet att besöka sina män!
Att justitiemordet mot Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González omedelbart upphävs, och att de släpps ur fängelserna!
Att hotellbombaren, torteraren, flygplanssprängaren och massmördaren Luis Posada Carriles, som idag går fri i Miami, i enlighet med gällande avtal och internationell lag, utlämnas till rättvisan i Venezuela!
Det står i president Barack Obamas makt att med några penndrag upphäva justitiemordet och att göra upp med det förflutnas bottenlösa hyckleri. Det står i hans makt att "åstadkomma förändring"! Miljoner världen över och i hans eget land kräver att han gör det!
Svensk-Kubanska Föreningens årsmöte
Lördag 13 mars 2010
