Fidel Castro uppmanar till kamp för mänsklighetens existens
  
Klimatförändringarna åstadkommer redan avsevärd skada och hundratals miljoner fattiga lider av konsekvenserna. De mest framstående forskningscentra hävdar att det är mycket ont om tid ifall vi ska kunna undvika en oåterkallelig katastrof. Koldioxidhalten i atmosfären är nu den högsta på 600 000 år.

Isen i Arktis, den två kilometer tjocka isen som täcker Grönland, glaciärerna i Sydamerika som är dess huvudkälla till sötvatten, den enorma ismassa som täcker Antarktis, det snötäcke som finns kvar på Kilimanjaro, glaciärerna som täcker Himalaya och de stora nedfrusna vidderna i Sibirien; alla drar sig högst märkbart tillbaka och minskar.

Mänskligheten fäste stora förhoppningar till toppmötet i Köpenhamn. Toppmötets rungande fiasko gav upphov till skamliga episoder som kräver förtydliganden.

De rika försöker vräka över ansvaret på de fattiga
USA, med mindre än 5 % av jordens befolkning står ensamt för 25 % av utsläppen av CO2 . Landets nye president hade lovat att samarbeta för att bekämpa ett problem som påverkar USA, precis som resten av världen. Men det visade sig att ledarna för USA och övriga rika länder redan innan mötet manövrerade för att uppoffringarna ska göras av de fattigaste länderna och utvecklingsländerna.

I Köpenhamn härskade kaos. De social rörelserna och representanter för vetenskapliga institut tilläts inte delta i debatterna, trots att de var inbjudna. Det fanns statschefer som inte ens fick ge sina synpunkter. Obama och ledarna för de rikaste länderna kapade konferensen i maskopi med danska regeringen. FN ställdes åt sidan.

Obama, som anlände till mötet sista dagen, stannade bara tolv timmar och träffade enbart grupper som han valt ut. De utvalda samlades i plenisalen där Obama höll sitt tal. Omedelbart efter detta lämnade han lokalen bakvägen. Vid detta tillfälle fick enbart de utvalda prata. Efter kraftiga protester från de närvarande tvingades mötesordföranden låta representanterna från Venezuela och Bolivia att framträda. 

I en angränsande sal sammanträffade Obama med ett urval statschefer. Han presenterade ett dokument, framförhandlat med ett par av de viktigaste statscheferna, ignorerade FN:s Generalförsamling, erbjöd presskonferenser och åkte vidare som Julius Cesar efter sina segerrika krigståg som fick honom att utropa: Jag kom, jag såg, jag segrade. 

Gordon Brown
Självaste Storbritanniens premiärminister Gordon Brown hade den 19 oktober intygat: ”Om vi inte når en överenskommelse inom de närmaste månaderna finns inget som helst tvivel om att den okontrollerade ökningen av utsläppen fortsätter. Det finns ingen överenskommelse som i efterhand kan oskadliggöra skadorna. Då är det oåterkalleligen för sent. Vi kan inte tillåta oss lyxen av att misslyckas. Misslyckas vi nu kommer vi att få betala ett högt pris. Om vi agerar nu, om vi agerar visionärt och beslutsamt, så är framgång i Köpenhamn inom räckhåll. Men om vi misslyckas är planeten Jorden i fara. För planeten finns ingen Plan B.”

Nu, efteråt säger han arrogant att FN inte får tas som gisslan av en liten grupp länder som Kuba, Venezuela, Bolivia, Nicaragua och Tuvalu.

Jag vill betona de orättvisa och kränkande uttalandena från Storbritanniens premiärminister och USA:s försök att påtvinga Klimatmötet ett dokument som aldrig diskuterades av de deltagande länderna.

Kubas ståndpunkt
Vid sin presskonferens sade Kubas utrikesminister något som inte går att förneka: ”Jag vill betona att ingen överenskommelse nåddes i Köpenhamn. Det togs inga bindande beslut…Mötet var ett fiasko och ett lurendrejeri mot den internationella opinionen…den var ett steg bakåt i försöken att hindra eller minska effekterna av klimatförändringarna.”

Han tillade:
”Sedan Kyotoprotokollet och tills idag har utsläppen från de rika länderna ökat med 12,8 %. Av dessa står USA för 55 %. En USA-medborgare konsumerar i genomsnitt 25 fat olja om året, en europé 11, en kines mindre än två och en latinamerikan mindre än ett fat. 30 länder konsumerar 80 % av oljan som produceras.”

Kuba, som talade för ALBA-länderna, försvarade Kinas, Indiens, Brasiliens, Sydafrikas och andra framväxande ekonomiers rätt och hänvisade till Kyoto om ”gemensamt ansvar, men olika, innebärande att de utvecklade länderna, som är historiskt ansvariga för denna katastrof, har ett annat ansvar än små ö-stater eller fattiga länder i Syd. Ansvar betyder finansiering och överföring av teknologi under acceptabla former.”

Fortsatt kamp
Världsnaturfonden, WWF, varnar att klimatförändringarna kommer att vara utom kontroll inom fem till tio år om inte utsläppen minskas drastiskt.

Enligt vårt omdöme så är enda räddningen för mänsklighetens existens att fortsätta kampen vid alla konferenser, speciellt i Bonn och Mexiko, med den moral och styrka som sanningen ger oss

Fidel Castro Ruz, från TeleSur 091227 (nedkortad version)
Översättning: Zoltan Tiroler