Honduras: Revolution och kontrarrevolution allt närmare varandra
Jorge Capelan 2009-11-30
Hur skall gårdagens skenval i Honduras utvärderas? Seger eller nederlag? För vem?
Ett är säkert. Röstskolkarna blev rekordmånga. Kuppmakarnas regering talar om ettvaldeltagande på 60-70 procent medan Zelaya och motståndsrörelsen, som hade uppmanat sina anhängare att inte rösta, talar om ett valdeltagande på 30-35 procent. Inte ens av regimen tillåtna medier vågade igår backa upp diktaturens påståenden fullt ut. Bilderna av den brutala repressionen i San Pedro Sula kunde effektivt dränkas i det multinationella mediebruset, men inte inne i Honduras, och inte heller i resten av regionen.
En segrare efter gårdagens fars är naturligtvis USAs och EUs hyckleri. En fransk parlamentariker lär ha formulerat det som att "visst är de kuppmakare, men de är våra kuppmakare". Frasen ekar historia. "Visst är han en skitstövel, men han är vår skitstövel" sade en gång Franklin Roosevelt apropå Nicaraguas diktator Anastasio Somoza. En efter en börjar USAs klienter i Latinamerika erkänna "valet": Peru, Colombia, "fredsmäklaren" Arias... Fy skäms de som påstod att USAs imperialism var Zelayas bästa allierad!
En given förlorare är OAS och dess demokratiska förklaring som historiskt betraktats som en skyddsmekanism mot diktaturer men som i praktiken alltid använts när argumenten för nakna imperialistiska invasioner måste förses med lämpliga fikonlöv. Apropå detta kommenterade Nicaraguas president Daniel Ortega i lördags: "Den demokratiska förklaringen är död. Kom inte och klaga sen, ni som idag ojar er och samtidigt stödjer kuppen."
Innebörden i presidentens ord var tung. Högeroppositionen i ALBAs länder och överallt där det finns progressiva partier vid makten i Latinamerika agerar som om inga gränser skulle kunna gälla dem. Högern är fri att förtala, uppmana till att presidenter mördas, ordna våldsamma demonstrationer och sätta den allmänna säkerheten i fara. Ta Nicaragua som exempel: I samband med den mikroskopiska demonstrationen i protest mot sandinistregeringen (och den jättelika massdemonstrationen till stöd för densamma) den 21 november blev saldot 1 död och 19 svårt skadade - samtliga sandinister! Ska "vänsterdiktaturerna" i all evighet fortsätta stå för de döda och de sårade varje gång som dessa "demokrater" tar till gatorna? Kom fan inte och klaga sen...
Givna vinnare är också fascisterna överallt i Latinamerika. Åratal av enträget arbete med att bygga upp sina omstörtande nätverk har börjat ge utdelning. Grattis Mauricio Rojas och Timbro för pionjärarbetet med tankesmedjan CADAL i Argentina, grattis SILC för stödet till Uribes ungdomsrörelse i Colombia, grattis KD för jobbet med den latinamerikanska kristna högern... och grattis naturligtvis till Moderaterna för det honduranska systerpartiets seger i gårdagens skenval. Grattis också till käre gamle TV4 Stenbeck vars anställde i Tegucigalpa Tony Tavel gjorde ett jättejobb med att förse armén med gratis mobilpåfyllning.
Gårdagens förlorare är alla de som trodde att man kunde handskas med USA genom att erbjuda så lite motstånd som möjligt. Flera progressiva regeringar i regionen är nu i farozonen i takt med att de inhemska oligarkierna gnuggar händerna och gör sig redo att härma sina honduranska fränder. Förlorade gjorde också de delar av motståndsrörelsen som med förklaringen att de vunna positionerna måste värnas, försökte delta i det olagliga valet. Kvar finns från och med nu de mest konsekventa och oförsonliga delarna av motståndet.
Kontentan av gårdagens skenval är till syende och sist, inte att det nu finns en starkare vänster i Honduras. Det som finns idag är en revolutionär massrörelse med klart definierade mål: Bort med USAs militärbas, bort med oligarkerna och gorillorna, och för social rättvisa och nationellt oberoende. Fascisterna och USA ville avskräcka ett helt folk på samma sätt som de gjorde i decennier. Istället har de väckt till liv sin begravare, både i Honduras och i hela Latinamerika.
