Kampen för rättvisa och frihet för de fem kubanska terroristbevakarna går nu in ett avgörande skede
Mot bakgrund av appellationsdomstolens utslag den 4 juni 2008 har nu försvaret (30/1 2009) inlämnat en begäran till USA:s Högsta Domstol om att denna ska ta sig an fallet. Till försvaret har knutits Thomas C. Goldstein, en av USA:s främsta advokater med ärenden i Högsta Domstolen som specialitet. Petitionen, som är ett slags preliminärt överklagande, argumenterar koncist och kraftfullt för en ny rättegång och för ett frikännande av Gerardo Hernández vad gäller ”åtalspunkt 3”; som gäller ”deltagande i konspiration i syfte att begå mord av första graden”.
I båda dessa fall kan försvaret också basera sin argumentation på tidigare utslag och reservationer i appellationsdomstolen. I frågan om själva rättegången i Miami, som avslutades efter sju månaders förhandlingar i juni 2001, beslöt en enig appellationsdomstol i augusti 2005 att de fem kubanerna inte fått en rättvis rättegång, och att en ny rättegång, i det fall åklagarsidan framhärdade i åtalen, måste hållas på annan ort än Miami. På denna punkt kan försvaret också anföra argumentationen i den reservation till appellationsdomstolens ändrade beslut, som framfördes av de domare som framhärdade i det ursprungliga beslutet. Denna reservation på hela 52 sidor menar bland annat att ett nekande av en ny rättegång för de fem innebär ett brott mot USA:s konstitution.
I frågan om Gerardo Hernández och åtalspunkt 3 kan försvaret också anföra domaren Phyllis Kravitchs reservation till domen från i juni 2008. Hon ville frikänna Hernández och argumenterar utförligt för detta. På denna punkt var appellationsdomstolen alltså inte enig. Röstsiffrorna blev 2 mot 1. Domaren Stanley Birch bifogade också han en egen mening som bilaga till domen. Han säger att han hoppas att Högsta Domstolen tar sig an fallet, och understryker att han står fast vid att de fem kubanerna inte fick en rättvis rättegång i Miami.
Vad gäller rättegången i Miami har ju också FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden i ett utslag från i maj 2005 utryckt samma mening som Birch och Kravitch och appellationsdomstolen i sitt ursprungliga utslag.
Försvarets inlaga till Högsta Domstolen finns under rubriken legal front på sidan www.freethefive.org . Där finns också ett appendix, som även det tillsänts Högsta Domstolen. Detta omfattar 490 sidor och innehåller relevanta dokument i processen.
Till USA:s Högsta Domstol har också tillsänts en rad skrivelser, så kallade Amicus Brief, till stöd för de fem terroristbevakarna. Avsändare är en grupp bestående av flera nobelpristagare, liksom advokatsamfund och parlamentariska politiska församlingar och grupper från olika håll i världen. Dessa inlagor finns också på sidan freethefive.
I en intervju med advokaten Thomas Goldstein gör denne bedömningen att Högsta Domstolen kommer att kunna ta sig an försvarets petition i sommar, kanske i maj. Och över hela världen diskuteras nu vad som kan göras för att utveckla kampen för rättvisans seger.
Till saken hör att också en annan förhandling kommer att äga rum, kanske redan i sommar. Det handlar om att tre av de fem skall få sina straff omprövade. Bakgrunden är appellationsdomstolen utslag från i juni 2008. I domen slogs fast att fyra av de fem enligt domstolen fått för hårda straff. Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino dömdes på ”åtalspunkt II”, som handlade om ”konspiration i syfte att begå spioneri”, till livstids fängelse. Eftersom de aldrig begått något spioneri menar appellationsdomstolen att livstidsstraffet är orimligt. Också Fernando González, som dömdes i Miami till 19 års fängelse ska ha sänkt straff, enligt appellationsdomstolen. Han är, liksom de övriga, bland annat dömd för ”konspiration i syfte att skada Förenta Staterna” (Åtalspunkt I). Appellationsdomstolen menar att mot bakgrund av det han faktiskt gjort (enligt domstolen), så har han fått ett för hårt straff.
Försvaret och de fem själva har under processen klargjort att de är oskyldiga. De har aldrig konspirerat i syfte att begå spioneri, och vad gäller sådana åtalspunkter som handlar om oriktiga identitetshandlingar och hemlighållande av uppdraget, har de fem hänvisat till ett slags nödvärn. (Täckning för denna argumentation finns inom lagstiftningens ram i USA.) USA:s myndigheter har under årtionden arbetat hand i hand med den högerextrema terrorismen. Därför är det USA:s myndigheter, och inte de fem som bör ställas vid skampålen!
Man kan säga att det politiskt betingade justitiemordet mot de fem kubanerna ägt rum på flera plan. För det första att de har dömts skyldiga på falska anklagelser. För det andra att den rättegång de fick i Miami inte uppfyllde kraven på rättvisa. För det tredje den behandling som de har utsatts för under häktes- och fängelsetiden. Och, för det fjärde, att straffen – även utifrån de föreliggande anklagelserna – var orimliga!
Nu skall straffen omprövas för de tre av de fem. Detta kommer förmodligen att ske någon gång under årets andra hälft. Platsen blir den federala distriktsdomstol i Miami där de absurda straffen fastslogs i december 2001. Och domaren kommer att heta Joan Lenard också denna gång!
Gerardo Hernández kommer inte att få sitt straff omprövat, av den anledningen att han enligt appellationsdomstolen inte är betjänt av det; eftersom han är dömd till ytterligare ett livstidsstraff. Om Högsta Domstolen frikänner honom från det absurda mordåtalet, och därmed eliminerar det andra livstidsstraffet, skall också han rimligtvis få möta Joan Lenard igen.
Vilka kan då konsekvenserna av omprövningen av straffsatserna bli för de fem? De kommer att bli oerhört betydande, under förutsättning att en korrekt behandling sker!
Det betyder om Joan Lenard inte också denna gång faller undan för den politiska pressen! Vad finns det för anledning att tro att hon inte kommer att utdöma en endast symbolisk reduktion av straffen? De fems försvarare menar att om hon skall följa gällande riktlinjer skall straffen ner mot nivån tolv år eller däromkring. Och för att detta ska ske måste Joan Lenard känna att hon har ögonen på sig. Hon måste känna pressen inte bara från mäktiga politiska intressen, Miamis resursstarka högerextremister och Floridas politiskt korrumperade FBI-organisation. Hon måste känna pressen från alla dem världen över som satt sig in i fallet och som kräver ett slut på justitiemordet! Och hon måste känna att undvikandet av skammen väger tyngre än rädslan inför den anti-kubanska våldsamma extremismen och lockelsen i bekväm anpasslighet.
Vad skulle kunna bli följden om justitiemordet upphävdes på det plan som straffsatserna utgör?
För Antonio Guerrero gäller följande: Han är dömd till livstid fängelse på åtalspunkt 2 (Conspiracy to gather and transmit national defense information ). Han är dessutom dömd till 5 års fängelse på åtalspunkt 1 (Conspiracy to commit an offense against the United States) och till 5 års fängelse på åtalspunkt 16 (Acting as an agent of a foreign government without prior notification to the Attorney General). Dessa straff skall samtliga avtjänas ”parallellt” (”To run concurrently”). Det betyder att de täcker varandra, och då Antonio nu varit frihetsberövad i drygt tio år saknar de två lägre straffen i nuläget betydelse. Med andra ord blir det nya straff på åtalspunkt 2 som kommer att utfärdas i Miami att ensamt bli helt avgörande. Om straffet sänks till under elva år skulle det innebära att Antonio omedelbart blir fri. Även om straffet blir högre kan detta bli följden då det i USA vad gäller tidsbestämda straff finns möjlighet att få lämna fängelset ”i förtid” om den fängslade varit ”skötsam”. Med säkerhet kommer styrkan i rörelsen för rättvisa för De Fem, i USA och på andra håll i världen, att ha stor betydelse i detta sammanhang.
För Fernando González gäller följande: Han är dömd till 5 år på åtalspunkt 1, och 4 år på åtalspunkt 7 (Fraud and misuse of documents). Dessa straff ligger i ”serie” (”To run consecutively”). Parallellt med dessa år ligger 3 år på åtalspunkt 8, som handlar om innehav av, med avsikt att nyttja, falska identitetshandlingar. (Detta straff saknar, eftersom det ligger parallellt, i nuläget betydelse.) Vidare är Fernando dömd till två 10-åriga straff på åtalspunkterna 16 och 17. (Som båda rör underlåtelse att till justitieministeriet anmäla att man verkar som agent för främmande makt.) Dessa två 10-åriga straff ligger parallellt i förhållande till varandra och i serie med punkterna 1 och 7. Det betyder att Fernando i praktiken är dömd till 10+5+4, det vill säga 19 år. Nu är hans straff upphävt av appellationsdomstolen, som menade att det var för hårt; och en ny straffutmätning väntar i Miamis federala distriktsdomstol.
För Ramón Labañino gäller följande: Han är dömd till livstids fängelse på åtalspunkt 2 och till 5, 3 och 10 år på andra åtalspunkter. De senare är lagda parallellt i förhållande till varandra, och parallellt i förhållande till livstidsstraffet. Det betyder att man i nuläget kan bortse från allt utom livstidsstraffet. Ramón befinner sig i samma situation som Antonio.
För Gerardo Hernández gäller följande: Han är dömd till livstid på åtalspunkten 2, till livstid på åtalspunkten 3 och till 5, 3, och 10 år på andra åtalspunkter. Alla straff ligger parallellt. Eftersom också i hans fall livstidsstraffet på åtalspunkt 2 kritiserats av appellationsdomstolen betyder det att Gerardo hamnar i samma situation som Antonio och Ramón om Högsta domstolen friar honom på åtalspunkt 3.
För René González, slutligen, gäller följande: Han är dömd till 10 år på åtalspunkt 15 (som handlar om att han inte anmält sig till justitiedepartementet), och till 5 år på åtalspunkt 1 (konspiration i syfte att skada USA). Straffen ligger i serie (vilket försvaret tidigare resultatlöst överklagat). René har alltså en strafftid på 15 år, och skulle kunna friges villkorligt när som helst, om viljan fanns.
Att appellationsdomstolen kritiserade straffen för fyra av De Fem, och upphävde dem för tre, var, trots allt, en seger för rörelsen för rättvisa. Det finns all anledning att förmoda att justitiemordet i denna aspekt lämnats utan åtgärd, om inte de fem kubanernas sak engagerat så många i och utanför USA. De absurda straffen utgör förvisso bara en aspekt av justitiemordet. Grundläggande är ju att De Fem dömts på falska anklagelser. Dessutom är det ju så att det som de fem terroristbevakarna faktiskt gjort har varit hedervärt och moraliskt lovvärt!
Men det är förstås också av största vikt att vår rörelse förmår sätta press på domaren i Miami, så att straffen sänks. Detta innebär naturligtvis inte att vi för en sekund accepterar anklagelserna mot De Fem. Tvärtom är en framgångslinje avhängig avslöjandet av USA-myndigheternas uppbackning av den smutsiga terrorismen och påvisandet av att det varit Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González som representerat humanismen och anständigheten. Och att processen från början till slut har handlat om ett reaktionärt justitiemord, grundat i politisk korrumpering av rättsmaskineriet och undfallenhet inför den våldsbenägna högerextremismen i Miami.
Tomas Widén
