Kristdemokraterna försöker sabotera dialogen EU-Kuba!

Kristdemokraterna har gått till angrepp mot att EU och Kuba inlett en dialog för framtida samarbete. Genom sin biståndsorganisation KIC har de i ett uttalande hävdat att alla initiativ för att normalisera relationerna med Kuba måste avvisas. I Svensk-Kubanska Föreningen uppfattar vi det därför som märkligt att en av KIC:s styrelsemedlemmar, och medansvarig till uttalandet, Erika Sundelin, ansökt om att bli medlem i Svensk-Kubanska Föreningen och att få delta i föreningens brigadresa till Kuba 1:a maj.

USA har hållit i taktpinnen när det gäller EU:s politik gentemot Kuba. 1996 införde USA ytterligare lagstiftning för att stärka blockaden mot Kuba, den s.k. Helms-Burton lagen. Denna lag ger USA rätt att inför domstol stämma alla utländska medborgare som gör affärer med organisationer eller företag på Kuba som har nationaliserad f.d. USA-egendom. Dvs lagen har exterritoriell verkan. Men ingen regering har förstås rätt att stifta lagar som ska gälla i andra länder. Många länder protesterade. Mot att USA varje halvår skulle skjuta upp tillämpningen av de aktuella lagparagraferna, lovade EU att besluta om en gemensam hållning mot Kuba. Denna innebar att anklaga Kuba för bristande mänskliga rättigheter, och att utöva påtryckningar på Kuba för att åstadkomma systemskifte. EU-länderna skulle också genom sina ambassader hjälpa till att stödja de USA-finansierade smågrupperna med dissidenter som dök upp när det viftades med dollarsedlar.

EU-sanktioner mot Kuba

Våren 2003 arresterade Kuba och dömde ett 70-tal av dessa dissidenter, vars brott var att de av fientlig främmande makt - USA - tog emot instruktioner, riklig betalning och samarbetade med den fientliga maktens officiella företrädare. Men västvärldens medier tog ingen notis om alla bevis Kuba hade om att de dömda var landsförrädare. Istället, anförda av Spaniens premiärminister Aznar, som hade goda förbindelser med de högerextrema USA-kubanska organisationerna i Miami, beslöts det i EU att trappa upp med sanktioner mot Kuba.

Således beslöt EU den 5 juni 2003 att strypa sina länders regeringsbesök till Kuba och att hindra kulturutbyte på toppnivå. Dessutom måste EU-ländernas ambassader i Havanna inbjuda s.k. dissidenter till nationaldagsfirande; en grov förolämpning mot Kuba och ett brott mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Resultatet blev att inga officiella kubanska representanter kom till dessa tillställningar. EU förlorade normal diplomatisk kontakt med Kuba. Den 31 januari 2005 beslöt EU att sanktionerna skulle vara kvar, men att tillämpningen av dem tillfälligt skulle upphöra.

Spanien öppnade mot Kuba

Från flera EU-länder har det varit ett motstånd mot sanktionspolitiken. När högerns José María Aznar försvann från regeringsmakten i Spanien våren 2004, och socialdemokraterna med José Luis Zapatero tog vid, började Spanien bryta mot sanktionerna. Sedan hösten 2007 har EU och Kuba inlett en process för att bryta den föga konstruktiva låsningen. I september och november 2007 var det inledande möten i New York och Lissabon.

Toppmöte EU-Kuba i Havanna 7-9 mars

Detta inledande arbete resulterade i ett toppnivå möte i Havanna den 7-9 mars 2008. Då besöktes Kuba av en EU-delegation under ledning av Louis Michel, EU-kommissionären för utvecklingsfrågor och humanitärt bistånd, inbjuden av Kubas utrikesminister Felipe Pérez Roque. Utöver officiella samtal med utrikesministern sammanträffade Louis Michel med Carlos Lage, Kubas statsråds vice president, och med Ricardo Alarcón, Kubas parlaments ordförande, samt med flera ministrar. Ett brett spektrum av ämnen berördes; politiska frågor, mänskliga rättigheter, terrorism, fred och säkerhet, reformer av FN m.m.

I slutet av mötet i Havanna upprättade EU och Kuba en gemensam slutkommuniké. Konstruktiv dialog och förhandling framhölls som vägen att lösa internationella skiljaktigheter. Parterna var överens om att de framtida relationerna mellan EU och Kuba måste grundas på ömsesidighet, och att särbehandling ej får förekomma. Kuba har med all rätt upplevt sig särbehandlad av EU. Av kommunikén framgår det att EU:s sanktioner mot Kuba är det största hindret för att komma framåt med en politisk dialog. I kommunikén nämndes en lång rad arbetsfält för samarbete; miljö, handel, matsäkerhet, vetenskap, katastrofberedskap, kulturutbyte m.m. Mycket arbete återstår emellertid, bland annat att få uppslutning inom EU för processen.

Kd/KIC motsätter sig dialogen!

Men vad gör Sveriges Kristdemokrater när möjligheterna till fredlig dialog mellan EU och Kuba har öppnats? De går ut med en konfrontationslinje mot Kuba. Tillsammans med nio andra europeiska organisationer gör Kristdemokraternas biståndsorganisation Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC) ett särskilt uttalande som uppmanar EU:s länder att ”avvisa varje initiativ ägnat åt att avlägsna sanktionerna och normalisera relationerna med Kubas regering”. Att Kd i sin profileringsiver gör ett sådant uttalande kanske inte är så förvånande. Så har de, och också Folkpartiet, tidigare agerat i riksdagen och EU. Det som kan förvåna är vilka organisationer de samverkar med i sitt uttalande.

Exempelvis den tjeckiska organisationen People In Need, som får ekonomiska bidrag från USA:s regering för bl.a. sina propagandistiska konferenser mot Kuba här i Europa, där flera ledande svenska kristdemokrater deltagit. Bidragen slussas via NED och Center for a Free Cuba i USA. I ledningen för Center for a Free Cuba står Frank Calzón, som har ett förflutet som CIA-agent och ledare för terroristgrupperna Abdala och FLNC. Ett annat exempel är den polska organisationen Freedom and Democracy Foundation, som bl.a. ägnar sig åt att ordna verklighetsfrämmande smutskastande utställningar om Kuba. Ett tredje exempel är den spanska organisationen Fundación Hispano Cubana (FHC) som startades 1996 på initiativ av den Miamibaserade terroristinvolverade Cuban-American National Foundation, som har minst en av sina egna företrädare i FHC:s styrelse. Sedan 2004 har USA:s regering kraftigt ökat sina anslag till propagandakriget mot Kuba i Europa, och en del av dessa dollar finner sin väg även till svenska organisationer.

Det är tillsammans med sådana krafter som Kristdemokraterna och dess KIC agerar för att förorda konfrontation mot Kuba istället för att stödja de pågående fredligt inriktade initiativen att utveckla samtal och dialog mellan Kuba och EU under ömsesidig respekt.

Medansvarig för Kd-uttalandet söker medlemskap i Svensk-Kubanska!

En av KIC:s styrelsemedlemmar heter Erika Sundelin. Hon har nyligen ansökt om medlemskap i Svensk-Kubanska Föreningen och samtidigt ansökt om att få delta i föreningens brigadresa till Kuba 1:a maj. Sedan den första brigadresan 1970 har man alltid behövt vara medlem i föreningen för att delta i resorna. Den 47:e brigadresan i vintras hade 64 deltagare. Resorna ger våra medlemmar en god inblick i Kubas samhälle och inspiration i föreningens arbete för solidaritet med ett litet land utsatt för USA:s blockad och militära hot.

Såsom medlem i KIC:s styrelse är Erika Sundelin direkt medansvarig för uttalandet mot normaliseringen av relationerna EU-Kuba. Dvs hon har helt nyligen agerat mot det som Svensk-Kubanska Föreningen arbetar för.

Hon är också styrelseledamot i Kristdemokratiska Ungdomsförbundets distriktsstyrelse i Stockholm tillsammans med den flitige kubaresenären Martin Källstrand, som i januari i år utvisades från Kuba vid ankomsten dit. Bakgrunden är att KDU:are uppenbarligen tidigare rest till Kuba på turistvisum, men väl framme ägnat sig åt annat än turism, nämligen att blanda sig i Kubas inre angelägenheter. Har Erika Sundelin liknande avsikter med sin ansökan om medlemskap i vår förening och planer att resa med vår brigadresa?

Martin Österlin
ordf. Svensk-Kubanska Föreningen
26 mars 2008