Nya lögner från Reportrar utan gränser, RUG

Salim Lamrani, Professor på Universidad París Descartes och la Universidad Paris-Est Marne-la-Vallée, specialist på relationerna mellan  Kuba och USA
31-05-2009  från: Rebelión, http://www.rebelion.org/noticia.php?id=86232 (för original och källhänvisningar se denna adress). Översättning: Zoltan Tiroler

20 maj publicerade RUG en deklaration om Kuba i vilken man intygar att ”alla kan surfa på Internet…utom kubanerna.” För att stödja sitt påstående presenterar RUG en video tagen med dold kamera som visar en kuban som hindras tillgång till Internet på ett hotell. RUG tillägger att ”på Kuba kan man döma en Internetsurfare till 20 års fängelse om denne publicerar en ´kontrarevolutionär` artikel (paragraf 91) på Internet, och fem år om denne ansluter olagligt till nätet.” Slutligen påminner RUG om att ”Kuba är det näst största fängelset i världen för journalister efter Kina” och säger att det finns ”19 fängslade journalister under den falska förevändningen att de är `legoknektar betalda av USA`”.

Det är lätt att visa RUGs självmotsägelser. Medan RUG intygar att ingen kuban kan koppla upp sig på nätet, så länkar de själva till ”Yoani Sánchez blogg”, som bor på Kuba och som öppet uttalar sig mot regeringen i Havanna via Internet. Hur bär sig Sánchez åt om hon inte har tillgång till Internet? Hennes senaste inlägg är tre dagar gammalt. Hon gjorde inlägg nästan varje dag i maj, liksom i april. Alltså, under månaden som föregick RUGs rapport om Internet på Kuba så var Sánchez uppkopplad var och varannan dag, och det från Kuba.

RUG tvekar inte att motsäga sina egna publikationer. I en rapport från mars 2008 om oberoende journalister på Kuba så uppger RUG att ”Yoani Sánchez blog finns på en portal som är bredare än så, Consenso/Desdecuba.com, lanserad av fem bloggare och ett redaktionsråd på sex personer. Avsikten är helt enkelt att kommentera Kubas politik. Siten har, efter ett års existens, sprängt miljonvallen…Än mer imponerande är att 26 % av besökarna bor på Kuba..” Hur kan det komma sig att 26 % av besökarna är kubaner om det är förbjudet att surfa på nätet?

RUG använder sig av ett isolerat fall från ett kubanskt hotell för att med hjälp av dold kamera påstå att det finns förbud mot Internat på hela Kuba. Ironiskt nog så skriver Sánchez på sin blog 29 maj 2009 att ”ett dussintal av oss bloggare genomförde en undersökning på fler än 40 hotell i Havanna. Med undantag av Occidental Miramar var det inget hotell som kände till någon lag som skulle förbjuda kubaner att använda Internet.” RUGs favoritbloggare motsäger på ett uppseendeväckande sätt RUG.

RUG intygar att varje person som publicerar en kritisk artikel mot kubanska regeringen riskerar 20 års fängelse och hänvisar som stöd till detta till paragraf 91 i kubanska strafflagen. Vad säger den? Hela paragrafen lyder: ”Den som, för främmande makts räkning, utför en handling med avsikten att på ett avgörande sätt skada den kubanska statens oberoende eller dess territorium, döms till fängelse på mellan tio till tjugo år, eller döden.” Alltså RUG tvekar inte det minsta att ljuga helt öppet. Paragrafen de hänvisar till förbjuder inte på något sätt publiceringen av kritiska artiklar på Internet. Inte heller begränsar den yttrandefriheten. Den straffar landsförräderi.

Paragraf 91 motsvaras i den franska strafflagen av artikel 411-2 (se originalartikeln för paragrafen, som anger straffsatsen i Frankrike upp till livstid och 750 000 euro i böter). RUG skulle alltså lika gärna kunna anklaga regeringen Sarkozy för undertryckande av Internet.

Det räcker med att läsa Sánchez blog, som är uttalat kritisk mot kubanska myndigheter, eller läsa det som andra i oppositionen skriver, för att visa att det inte finns någon substans i de anklagelser som RUG kastar ur sig. Organisationen intygar också att kubaner riskerar ”fem år om de ansluter olagligt till nätet.” Detta påstående besvärar man sig inte ens att styrka med någon källa. Den enkla orsaken är att det inte finns något att hänvisa till. Än en gång ljuger RSF.

Slutligen, RSF intygar att ”19 häktade journalister finns i fängelse med den falska förevändningen att de är `legoknektar betalda av USA`”. RUG är inte konsekvent i sina egna dokument. I den franska versionen uppger man ”24 professionella mediearbetare”. Men vad bryr sig RUG om siffror och fakta? Av de 19 som RUG hänvisar till har bara en utbildning som journalist, Oscar Elias Biscet. De övriga har aldrig utövat yrket innan de gav sig in i den lönsamma dissidentverksamheten. Dessa individer dömdes inte för att de skrev undergrävande material, utan för att de tog emot pengar från Washington. Därmed gick de från att vara oppositionella till att vara betalda agenter för en utländsk makt. Därmed begick de ett allvarligt brott som inte bara bestraffas av kubansk strafflag, utan i vilket land som helst i världen.  Bevisen mot dem är många: USA erkänner att det finansierar den interna oppositionen på Kuba, vilket också intygas av officiella dokument från USA. Dissidenterna har erkänt att de tagit emot penningstöd från USA och till och med Amnesty erkänner att de fängslade dömdes ”för att ha tagit emot pengar och material från USAs regering för att genomföra aktiviteter som myndigheterna betraktar som undergrävande och skadliga för Kuba.”

RUG har ingen trovärdighet, dess agenda är politisk och ideologisk. Det är lätt att visa organisationens egna motsägelser och manipulation. Men framförallt har RUG ingen legitimitet eftersom det erkänner att det tar emot finansiering från NED, som inte är annat än en täckmantel för CIA. New York Times skrev redan 1997 att ”NED skapades för att öppet genomföra det som CIA gjorde i hemlighet.”