Sju dolkstötar i Amerikas hjärta
Fidel Castros betraktelse 2009-08-05

Jag läser mycket, i olika medier, många artiklar skrivna av intelligenta människor, kända eller okända, grundade på tillförlitliga källor.

Överallt på jorden utsätts folk för ekonomiska, miljö- och krigsrisker som USAs politik ger upphov till, men ingen annan stans utsätts någon för så allvarliga risker som grannarna, folken i världsdelen söder om det land herravälde utgår ifrån.

Varje regerings värsta huvudvärk, vänster, center eller höger, allierade eller inte med USA, är närheten till ett så mäktigt imperium med militärbaser, kärnvapenbestyckade hangarfartyg och ubåtar, modernaste krigsfartyg och utstuderade attackflyg, med vapen av alla de slag och hundratusentals soldater och vars regering kräver absolut straffrihet för dem.

Problemet för oss grannar är inte att där talas ett annat språk eller att folk skulle vara annorlunda. Det finns nordamerikaner av alla färger och ursprung. De är som vi och förmögna till alla slags känslor, uttryckta på olika sätt. Det dramatiska är det system som har utvecklats där och som tvingas på alla. Det nya är varken våldsanvändandet eller andra tvångsmetoder som upprepas genom historien. Det nya är den tid vi lever i. Problemet går inte att lösa utifrån traditionella utgångspunkter. Vi måste studera och lära känna hur systemets försvarare tänker för att förstå och att vara medvetna om systemets natur och hur det hela tiden vädjar till folks själviskhet och lägsta instinkter.

Utan tilltro till samvetets kraft och förmåga att övervinna instinkterna skulle det inte finnas hopp om förändring någonsin under människlighetens korta livstid.  Men inte heller skulle det gå att förstå vilka förfärliga hinder de olika politiska ledarna för världsdelens latinska länder ställs inför. De folk som levat på denna del av jordklotet sedan tiotusentals år, fram till den berömda upptäckten av Amerika, hade varken latinska, iberiska eller europeiska drag, de påminde mer om Asien, som deras förfäder kom ifrån. Vi ser dem idag i ansiktsdragen i México, Centralamerika, Venezuela, Colombia, Ecuador, Brasilien, Peru, Bolivia, Paraguay och Chile där araukanernas stordåd aldrig kan utplånas från historien. I vissa delar av Kanada och Alaska finns ursprungsfolk som bevarat sina rötter oförvanskade. Men i USAs hjärtområden utrotade de vita erövrarna flertalet av de ursprungliga folkslagen. Som alla vet slets miljoner afrikaner upp från sina rötter för att arbeta som slavar i vår världsdel. Deras ättlingar utgör  folkmajoritet i länder som Haiti och många av de karibiska örikena. Och i andra utgör de ett stort inslag. I USA har tiotals miljoner medborgare afrikanska rötter och de är som regel de fattigaste och mest diskriminerade.

Under århundraden har USA krävt särskilda privilegier i vår världsdel. Under Martís livstid försökte de tvinga på alla sin valuta, på guldfot, den metall vars värde har varit den mest 
konstanta genom historien. Världshandeln grundades i allmänhet på den. Idag finns inte ens den garantin. Alltsedan Nixons tid har världshandeln skett med den pappersvaluta USA trycker upp: dollarn som idag är värd omkring 27 gånger mindre än i början av 70-talet. Den är en av alla USAs redskap för att behärska och lura skjortan av resten av världen. Men idag är andra valutor på väg att ersätta dollarn i världshandeln och i valutareserverna.

Å ena sidan förlorar imperiets valuta i värde, å andra sidan växer de militära tillgångarna. Den mest avancerade vetenskapen och teknologin, som supermakten lagt beslag på, har i stor utsträckning använts för vapenutveckling. Nu talas det inte bara om tusentals kärnvapenstridsspetsar, eller de konventionella vapnens förstörelseförmåga, det talas om förarlösa flygplan, där besättningarna ersatts av robotstyrning. Det är inte fria fantasier. 
Sådana flygplan används redan i Afghanistan och på andra platser. De senaste rapporterna förutser att inom en ganska snar framtid, år 2020, långt innan Antarktis smultit ner, siktar imperiet på att 1.100 av 2.500 stridsflygplan ska vara femte generationens jakt- och 
bombplan, F-35 och F-22. För att få en idé om deras slagkraft kan de jämföras med de F-5 som militärbasen Soto Cano i Honduras har för pilotutbildning och de F-16-flottiljer Venezuelas flygvapen fick före Chávez liksom Chile och andra länder.

Men ännu viktigare är imperiets planer att inom 30 år flyga alla USAs stridsflygplan, från jaktplan till tunga bombplan och tankplan utan piloter.

Denna militära maktapparat är inget som världen behöver, det är vad det ekonomiska system behöver som imperiet vill påtvinga världen.

Vem som helst kan förstå att om automater kan ersätta stridspiloter kan de också ersätta arbetarna i många industrier. De så kallade frihandelsavtal som imperiet försöker tvinga på länderna i vår världsdel innebär att våra arbetare skulle bli tvungna att tävla med USA-industrins avancerade teknologi och robotar.

Robotarna strejkar inte, de är lydiga och disciplinerade. På teve kan vi se hur maskiner plockar äpplen och annan frukt. Frågan är densamma för arbetarna i USA, vart tar deras jobb vägen? Vad är det för framtid den avancerade kapitalismen utan gränser erbjuder 
medborgarna?

Regeringarna i Unasur Mercosur, Riogrupper och andra grupperingar kan inte kosta på sig att ta lätt på Venezuelas mycket välgrundade fråga: ”Vad är syftet med de armé- och flottbaser som USA vill upprätta runt Venezuela och i hjärtat av Sydamerika? För många år sedan, när det uppstod farliga spänningar mellan dessa två grannländer, Colombia och Venezuela, bidrog Kuba i tysthet till att främja freden. Vi kubaner kommer aldrig att främja krig mellan 
syskonländer.  Den historiska erfarenheten, den av ödet givna härskarroll USA anser sig ha fått, och tillämpar, och ihåligheten i anklagelserna mot Venezuela, att de förser FARC med vapen, kopplade till förhandlingarna för att få tillgång till sju baser för USAs flyg och flotta, tvingar Venezuela att investera i vapen. Det inkräktar på resurser som annars skulle kunna stärka ekonomin, de sociala programmen och samarbetet med andra mindre utvecklade länder i området. Venezuela rustar inte militärt mot syskonfolket i Colombia, de rustar mot imperiet, som redan en gång har försökt störta regeringen och som idag planerar att installeras sina 
utstuderade vapen vid Colombias gräns till Venezuela.

Det vore ett allvarligt misstag att tro att hotet bara riktas mot Venezuela. Det riktas mot alla länder i södra världsdelen. Ingen kan undvika temat, det har många klargjort.

Nuvarande och framtida generationer kommer att döma sina ledare utifrån vilken hållning de intar i detta skede. Det handlar inte bara om USA utan om systemet. Vad erbjuder det? Vad är det ute efter?

Det erbjuder ALCA, det vill säga våra länders förtida ruinering, fri rörlighet för varor och kapital, men inte för människor. De fruktar nu att deras välmående konsumtionssamhälle ska 
översvämmas av fattiga latinamerikaner, indier, afrikaner och olika blandningar eller ljushyllta arbetslösa i de egna länderna. De skickar tillbaka alla som begår någon överträdelse eller är till övers. De dödar dem många gånger innan de hinner ta sig in, eller skickar tillbaks dem som boskap när de inte behövs. 12 miljoner latinamerikanska eller karibiska invandrare i USA är olagliga. En ny ekonomi har uppstått i våra länder, framför allt i de minsta och fattigaste: penningförsändningarnas ekonomi. När det blir kris drabbas framför allt invandrarna och deras familjer. Föräldrar och barn skiljs åt med grymhet, ofta för alltid. invandrare med rätt ålder värvas för att strida på tusentals kilometers avstånd ”i frihetens och demokratins namn”. När de kommer tillbaks, om de inte dör förstås, erbjuds de möjligheten att bli medborgare i USA. 
Eftersom de är vältränade erbjuds de också jobb i privata legoknektsföretag för fortsatt tjänstgöring i imperiets erövringskrig.

Det finns också andra allvarliga hot. Hela tiden strömmar nyheter in om de invandrare från Mexiko och andra länder som dör när de försöker ta sig över gränsen mellan Mexiko och USA. Antalet offer som skördas varje år är långt fler än de som förlorade sitt liv under den berömda Berlinmurens alla 28  år sammanlagt.

Det mest otroliga är hur lite som rapporteras runt om i världen om ett krig som nu skördar tusentals liv varje år. Redan har fler mexikaner förlorat sina liv under 2009 än alla de USA-soldater som dött under Bush-regimens långa krig mot Irak.

Kriget i Mexiko har utlösts av världens största knarkmarknad: USAs.  Men kriget utkämpas inte av polis och militär i USA. Det har exporterats till Mexiko och Centralamerika, men framför allt till aztekernas land, det som ligger närmast USA. De bilder som sprids på teve av staplade lik och de uppgifter som kommer om människor som mördats i de operationssalar där de borde ha räddats, är fruktansvärda. Men ingen av dessa bilder kommer från USA.

Denna våg av våld och blod som i större eller mindre utsträckning väller fram över Sydamerika: varifrån kommer pengarna om inte från USA-marknadens oändliga källa? Och samtidigt tenderar bruket att breda ut sig i angränsande länder och leda till fler offer och större direkta och indirekta skador än AIDs, malaria och andra sjukdomar tillsammans.

Marken förbereds för imperiets planer på herravälde genom enorma penningsummor för att tillverka lögner och desinformation och påverka den allmänna opinionen. Härskarklasserna, borgarna, de högerintellektuella och massmedia är medbrottslingar att räkna med.

Deras expertis är att sprida politikernas misstag och motsättningar.

Mänsklighetens får inte lägga sitt öde i händerna på robotar förvandlade till människor, eller människor förvandlade till robotar.

År 2010 kommer USAs regering - utrikesdepartementet och USAID - att använda 2,2 miljarder dollar för att tillverka stöd för sin politik, 12 procent mer än vad Bushregeringen anslog sitt sista år. Av dessa miljarder kommer nästa 450 miljoner avsättas för att bevisa att det tyranni de tvingat på världen är demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

De vädjar hela tiden till människors lägsta instinkter och själviskhet, de föraktar värden som bildning och samvete. Det kubanska folkets motståndskraft under 50 långa år talar för sig 
själv. Motståndet är det vapen folken aldrig kan lämna ifrån sig. Puertorikanerna lyckades stoppa militärmanövrerna i Vieques genom att inta skjutbanan.

Idag är de mest oroade av Bolivars fosterland, för dess historiska roll i de amerikanska folkens kamp för självständighet. De kubaner som ställer upp där som specialister inom hälsovård, utbildning, idrott, informationsbehandling, jordbruksteknik och andra områden 
bör ge allt i sitt internationalistiska uppdrag för att visa att folken kan göra motstånd och vara bärare av det mänskliga samhällets allra heligaste principer. Annars kommer imperiet att 
förstöra all civilisation och den mänskliga arten.

Översättning Eva Björklund