”Svenskar får inte bo på svenska hotell”
Eva Björklund 08 02 20

Det påstår kristdemokraterna (Kic, 12.2) att talmannen i Kubas parlament, Ricardo Alarcon, skulle ha sagt. Det är bara ett av de fantasifulla påståenden som gjorts i Sverige med anledning av att några glimtar från ett möte mellan Alarcon och studenterna på IT-högskolan i Havanna lagts ut på Internet. Ett annat har Silc-aren Gainzas nättidning Miscelaneas de Cuba stått för: att en av studenterna arresterats, tre veckor efter debatten. Det publicerades först i Miami Heralds nättidning, men fösvann därifrån när det blev allt för svårt att hävda. I Sverige spreds det dock vidare utan hämningar.

Dessa korkade lögner är möjliga enbart i en miljö som är så hjärntvättad med skrönor om Kuba att vad som helst kan påstås. Det intressanta med kristdemokraterna är att de inte heller verkar känna till den svenska verkligheten. De citerar Alarcon ganska riktigt, han säger “i Sverige och Italien så bor inte alla på hotell, alla reser inte eller så gör de det en gång om året genom att spara och lägga undan etc”, vilket sedan skruvas upp i rubriken. Men sedan påstår Kic att detta skulle visa att Alarcon antingen har ”liten kunskap om Sverige”, eller avsiktligt ”manipulerar eller förvränger information”. Personligen finner jag Alarcons uttalande fullt korrekt. Däremot ljuger Kic med påståendet att studenter skulle ha frågat varför ”man förbjuder tillgången till hotell för kubaner”. Frågan var inte så korkad, eftersom inget sådant förbud finns. Utan det handlar om att ha råd. Vilket Alarcon också talade om, och konstaterade att inte ens i ett så rikt land som Sverige har alla råd att bo på hotell.

Historien om den påstådda arresteringen är också betecknande. Det framgår med stor tydlighet att det möte som kring 7.2 spreds via internet, i några små utsnitt, ägde rum drygt 2 veckor tidigare. Det var nämligen ett av de otaliga möten som kandidaterna till valet till nationalförsamlingen höll inför valet 20 januari på skolor och högskolor, på arbetsplatser, i bostadskvarter. Det handlade om helt normala öppna, uppriktiga, kritiska inlägg och frågor. På IT-högskolan hade de haft flera möten med olika kandidater, och alla hade videofilmats för att de som inte kunde vara med skulle kunna ta del av dem i efterhand – skolan har 10.000 elever. Denna normala, odramatiska verklighet förvandlades plötsligt till sensation när några utsnitt lades ut och började cirkulera på Miami-baserade hemsidor, och därifrån vidare ut i världen. Utsnitten var valda för att möjliggöra manipulation av både frågor och svar. Och beledsagades av påståenden om att det snabel-a som prydde t-tröjan på en av studenterna var en symbol för protest.

Bildbevis på yttrandefrihet

Eftersom de hela tiden talar om att det inte finns yttrandefrihet på Kuba blir de alldeles till sig i trasorna över levande bilder som visar att den finns. Så de måste framställa de små videoklippen som sensationella bevis på att modig ungdom äntligen vågar ifrågasätta regimen. Jag gick till IT-högskolans hemsida och tittade och lyssnade mig hela det två timmar långa mötet (inte konstigare än så). Det var framför allt en student, Eliecer Avila, som tog väldigt mycket plats, en lång utläggning på över en kvart. Han tog upp många av de ämnen som diskuterats under hela hösten på det mångmiljonhövdade rådslag som ägt rum på arbetsplatser och i bostadskvarter om vad som behöver ändras (se Tidskriften Kuba 1.08), så ur den aspekten var det inget sensationellt heller. Och snabel-a-tröjan? Den hade Eliecer vunnit på universitetets sångtävling, och snabel-at var skolans ganska naturliga symbol.

Men, för att kunna använda bildbeviset mot vad det egentligen visar så följdes sensationen upp 11 februari med påståenden om att Eliecer Avila skulle ha arresterats. För oss som insett att videoklippen nästan var månadsgamla föreföll det lite illa tajmat, men medieapparaten gick igång. Eliecer skulle ha arresterats i sin föräldrabostad mitt på Kuba, dit han åkt efter terminsslutet och hans mamma skulle gråtande ha förklarat att hon inte visste vart de fört honom.

Efter att ha fått vetskap om den internationella mediemanipulationen av IT-högskolans videoinspelning ville Eliecer tillbaks till skolan i Havanna för att vara med och informera om vad allt handlade om. Han hade lyckats få bilskjuts tillsammans med några kamrater som hämtade upp honom i bostaden (”säkerhetspolisen”).

I en TV-intervju med några kamrater förklarade en ganska skakad Eliecer, och hans kamrater med honom, att nog hade de känt till omvärldsmedias tendens att manipulera, förfalska, snedvrida den kubanska verkligheten i sitt bidrag till USAs propagandakrigföring. Men detta var värre än de någonsin kunnat föreställa sig. Om något hade skett med dem i samband med hela historien så var det att de starkare än tidigare insåg vad de som kubaner måste kämpa för och mot.

Några av Eliecers frågor

• Varför finns en del av det inhemska varuutbudet – som tex hygienartiklar - bara att köpa med ”hårda” peso (växlingsbar peso, ersätter US-dollarn) när lönerna betalas i vanliga peso, som har 25 gånger sämre köpkraft?
• Varför har inte kubaner realistiska möjligheter att ta in på hotell och resa runt i världen?
• Varför har inte t ex regeringen ett öppnare och mer frekvent utbyte med folk och förklarar vilka projekt som är på gång för att lösa olika problem så att folk vet när och hur, och kan bidra med medvetet?
• Han klagade också på information till allmänheten om försöksprojekt inom samfärdseln, och tog exempel på makthavare som undviker frågor. Han ville också att kandidaterna i valen skulle säga något om sina målsättningar.
• När det gällde internet förklarade han att han kände till att USAs blockad stoppade Kuba från att använda kabeln och tvingade dem att i stället använda satellituppkoppling som är både mycket dyrare och mycket långsammare, och att det utgör ett stort hinder för IT-kommunikationen. Men han undrade över varför google- och yahoo-sidorna stängts ner för kubaner.

Alarcon hann inte svara på allt, men försökte.

• När det gäller dubbla valutan så höll han med. Det är en av de frågor som upprepats på otaliga möten under hösten.
• När det gäller hotell handlar det om att ha råd, och ändå tar fler kubaner än någonsin tidigare nu in på hotell på semester, och även de som inte skulle ha råd på lönen kan göra det, genom att hotellvistelser delas ut till hundratusentals förtjänta arbetare i de fackliga utvärderingarna.
• Utlandsresor är kinkigare för det är också en fråga om kontroll av valutareserven i ett fattigt land
• Internet sade sig Alarcon inte veta något om men jag hoppa satt någon informerar studenterna om att det är google och yahoo som själva blockerar sina sidor för kubanska användare efter påbud från USA myndigheter.
• När det gäller information till allmänheten uppfattade jag inte Alarcons svar, men min erfarenhet är – och studentens fråga bekräftar – att samhällsinformationen inte fungerar på bästa sätt.

I diskussionerna på nätet om ursprunget till att videoklippen kom ut förekom 3 tolkningar bland dem som inte ville se dem helt enkelt som exempel på den normala diskussion som pågår mellan politiska ledare och studenter, arbetare, boende. I stället förordade de:

1. De visar växande missnöje med regeringens misslyckade politik
2. De visar att regeringen anser sig sitta säkert nog för att tillåta mer kritik
3. De används av regeringen som ”propaganda” för att övertyga utlandet om att systemet håller på att öppnas upp