Verklighet och förändringar på Kuba
Eva Björklund 080401

F örbud mot att köpa datorer, mobiltelefoner, Dvd mm ska hävas?
Hotell ska öppnas för kubaner?
Jord privatiseras?

Det finns inga förbud att häva. Det som saknas är utbud, och det ska nu tillskapas. Hotell är och förblir öppna för kubaner och de dyraste, som de flesta inte har råd med, har subventionerade priser för nygifta (smekmånadsdagar) och arbetarsemestrar (via facket). Statliga jordar som ligger i träda ska tas i bruk.

VERKLIGHET OCH POLITIK

Fattigt, ekonomiskt blockerat land (blockaden kostar Kuba 2-3 miljarder dollar per år, försvårar import och export). Kuba har valt att prioritera knappa tillgångar i en starkt förankrad jämlikhetspolitik.

Hög utbildningsnivå, hög professionell nivå inom alla sektorer, ökat missnöje framför allt i dessa skikt som kan jämföra sig med kollegor runt om i världen som alla har högre privat konsumtionsstandard. Detta är en följd av den jämlikhetspolitik som utmärkt den kubanska modellen innebärande prioritering av offentlig konsumtion som kommer alla till del lika, dvs gratis utbildning och hälsovård, subventionerade livsmedel och andra basvaror, socialt trygghetssystem mm. Det innebär att de lägst avlönade på Kuba har en mångfalt högre levnadsstandard än de som lever i andra länder med betydligt högre bruttonationalinkomst per invånare (FNs levnadsnivåindex visar just detta), men också att de högst avlönade i offentlig tjänst (ca 70 procent av alla förvärvsarbetande, löneskillnader ca 1:5) har mångfalt lägre privat konsumtionsstandard än sina kollegor också i länder som är betydligt fattigare än Kuba.

Politik hittills: att fördela vissa dyra importvaror så att de kommer så många som möjligt till del och är till så stor nytta som möjligt. Men många kapitalvaror som TV, video, spisar, mm säljs dyrt på hårdvalutebutiker, för dem som har råd. Medan andra varor har delats ut eller sålts massivt som en del av ”Eneergirevolutionen” som inneburit att alla glödlampor har bytts ut gratis till lågenergilampor, och alla har erbjudits att köpa elriskokare, eltryckkokare, elplattor, TV, kylskåp billigt och mot fördelaktiga avbetalningsvillkor.

Nya förhållanden på senare år: hög ekonomisk tillväxt, ökad materiell standard generellt, ökade ekonomiska klyftor främst kopplad till turistindustri, utländska företag, egenföretagande, höga priser och löner inom jordbruket, mm. Det har medfört innebärande att det finns ett skikt kubaner med överskott på pengar i förhållande till tillgång på varor mm att spendera dem på. Samtidigt finns stora ackumulerade behov av underhåll, bostadsbyggande och återuppbyggnad av kollektivtrafiken.

DATORER, MOBILER

Verklighet hittills

Förutom kostnaden för själva datorn har telefonnätet mycket liten kapacitet så uppkoppling på nätet via bostadstelefoner blockerar andras användning. Dessutom är det mycket dyrt eftersom USAs blockad hindrar Kuba från anslutning till internationell kabel (en kabel är på gång till Venezuela för att befria Kuba från USAs blockad i just detta avseende). All uppkoppling måste ske via satellit, långsamt, dyrt.
Politik hittills: ingen allmän försäljning av datorer. De datorer som importerats har fördelats till
• skolor och bibliotek och grannskapslokaler. Alla skolor har datorer, de är öppna för grannskapets användning på kvällar och helger om det inte också finns i grannskapslokal, detsamma gäller många bibliotek. Gratis användning, men de saknar för det mesta uppkoppling till annat än nationella nätet på grund av begränsningen till satellitförbindelse.
• arbetsplatser i prioriteringsordning, riksdag och regering (ministerierna), läns- och kommunfullmäktige och styrelser, partiorganistionen, folkrörelser och ideella organisationer (NGO), media, nationella och andra stora företag, institutioner, hotell och övriga turistinstallationer, etc samt tjänstemän- och kvinnor i dessa för arbete hemifrån, på högskolor och universitet, osv
• postkontor och IT-kaféer, mot mycket hög avgift

Problem

De ganska få som haft tillräckligt med pengar för att köpa datorer har inte kunnat göra det, för det har inte funnits något utbud, inte för att det har varit förbjudet. Med den goda ekonomiska utvecklingen i landet har de blivit fler och fått mer pengar och allt fler har skaffat sig datorer vid utlandsresor, genom besökare från utlandet men också genom den svarta marknad som brukar uppstå när utbudet inte motsvarar efterfrågan.

Åtgärd

Starta allmän försäljning på marknadsvillkor, dvs till de som har råd, förbättra telefonnätet, börja lägga in bredband (kommer att ta tid), ta betalt för uppkoppling utan subvention (som sagt, dyrt).

Mobiltelefoner

De har heller inte bjudits ut till allmän försäljning, och de förekommer än så länge i mindre utsträckning än datorer, och det finns ingen fördelning av dem till skolor och institutioner, utan bara till högre tjänstemän- och kvinnor i såväl offentlig som rörelse-, organisations- eller privat verksamhet. På samma sätt som med datorer har de som rest utomlands (med pengar eller vänner) eller kontakter med utlänningar på Kuba kunnat skaffa sig, eller på svarta marknaden.
Åtgärderna går i två riktningar, dels att starta allmän försäljning av telefoner och abbonemang på marknadsvillkor, dels bygga ut det vanliga (billigare) telefonnätet samt installera fler och modernisera befintliga betaltelefoner i bostadskvarteren under den ganska långa tid som det kommer att ta att kunna förse alla hushåll med telefon.

Konsekvens på kort sikt

Större inslag av öppen marknad, mindre av svart. De som tjänat på de ekonomiska klyftor som uppstått framför allt genom turistnäringen och samriskföretagen (utländska bolag) kan öppet använda sina pengar.

Politik

För att minska klyftorna och göra marknaden ekonomiskt tillgänglig för fler krävs fortsatt hög ekonomisk tillväxt, ökade löner inom offentlig sektor med bibehållande av politiken om små löneskillnader (för närvarande ca 1:5, mellan 200 och 1000 pesos, att jämföra med det dubbla eller mer inom turistnäringen, utländska företag, jordbruket, egenföretagande etc).
På sikt är målet att avskaffa dubbla valutan och ransoneringssystemet med starkt subventionerade livsmedel och andra basvaror. Det fordrar en parallell ändring av löne- och prissystem. Det kommer inte att ske snabbt eftersom det är mycket komplicerat och måste utformas så att klyftorna minskar, inte ökar.

HOTELL

Som sagt, det finns inget förbud att häva, ingen lagändring är på gång som internationella bolagsmedia förutspår. Kubaner tar in på hotell hela tiden, på tjänsteresor, semesterresor mm. I allmänhet tar de in på billigare hotell än de som turister m fl tar in på, men även där kan man stöta på kubaner som har subventionerade smekmånadsrum eller arbetarssemesterdito (750.000 år 2006). Det som många utlänningar, särskilt manliga, inklusive journalister stött på och generaliserat, kan vara förbudet för turister och andra utländska hotellgäster att härbärgera kubaner på sina rum (jag känner till några som hindrats härbärgera ”flickvänner”) eller rum som de betalar för. Avsikten har varit att försvåra prostitution, men har också inneburit hinder för t ex utlandskubaner på besök att bjuda t ex släktingar på gemensam badortsvistelse e.d. Det förbud som diskuteras nu är alltså detta, inget annat.

JORDBRUKET

Ägarformer

A. Privata småbönder, utan någan anslutning till kooperativ, ganska få relativt sett
B. 3 olika kooperativa jordbruksformer, omfattar de allra flesta jordbrukare
1. Sparkasse- och servicekooperativ. Bönderna brukar sina jordar i princip inom familjen (med äganderätt eller bruksrätt), kooperativet är till för gemensamma inköp att maskiner, utsäde, teknikstöd, social service mm. (3.242 CCS, 270.000 medlemmar, varav ca 160.000 jordägare, resten med bruksrätt)
2. Produktionskooperativ. Startade med att bönder gick samman med sina jordar för kollektivt bruk. Nya medlemmar kan tas in utan att de för med sig jordinnehav (gamla pensionerar sig eller dör eller lägger av, produktionen utvidgas, behöver mer arbetskraft) (1.089 CPA, ca 62.000 medlemmar)
3. Lantarbetarkooperativ. Bildades av arbetare på de statliga storjordbruk (sockerodling framför allt) som i början på 90-talet (krisåtgärd) delades upp och arrenderades ut (bruksrätt utan arrendeavgift) till kooperativen. 2004 lades ett stort antal sockerbruk ner och då övergick många av dessa kooperativ till odling av livsmedel och till bosskapsskötsel.
C. Statliga jordbruk, framför allt kvarvarande stora sockerodlingar, citrusfruktodlingar och för boskapsuppfödning.
D. Stadsträdgårdar (organoponico) för organisk odling av grönsaker, rotfruker mm för stadsbefolkning. Brukas av kooperativ eller kommunalt sedan början av 90-talet.
E. Försvarets jordbruk för självförsörjning.

Småbondeorganisationen ANAP organiserar privata jordbrukare innefattande medlemmar i CCS och CPA, som brukar ca 30 % av odlingsmarken. Lantarbetarförbundet organiserar medlemmarna i lantarbetarkooperativen.

Marknad för jordbruksprodukter

Alla jordbrukare (utom försvaret) har leveransavtal med statliga uppköpsföretag eller med kommunerna till fasta priser, framförhandlade med småbondeförbundet ANAP. Priserna har höjts kraftigt under senaste året och därmed också böndernas inkomster. De är produktionsbaserade och kan ligga på 1.500 – 2.500 pesos i månaden. Alla odlar också för egna behov.
Överskottet säljer de på jordbruksmarknaderna till fri prissättning (utbud och efterfrågan). Försvarets överskott används för att pressa priserna, bl a genom månatliga stora ”bondemarknader” centralt i de stora städerna.

Problem

Framför allt är det problem med omfattande förekomst av statliga jordar i träda, bl a som resultat av nedläggningen av sockerodlingar. Allt har inte delats ut och/eller odlats upp. Det finns också problem med låg produktivitet och sned produktionsinriktning, men de har börjat lösas med prishöjningar och ökat inslag av lokala direktleveranser t ex av mjölk.

Förändringar

Det som nu diskuteras är framför allt hur de jordar som ligger i träda ska komma i odling igen. Det handlar om att befintliga kooperativ och bönder i kooperativ ska få ägande- eller bruksätt till dem, eventuellt att enskilda bönder ska få det samt att fler ska lockas till jordbruket som enskilda eller kooperativa odlare, och att villkoren för detta förbättras. Idag, 1 april, hävdade ordföranden i småbondeförbundet ANAP, Orlando Lugo Fonte, också medlem i Statsrådet, att av jordarna kommer att fördelas till kooperativen och deras medlemmar.