”Vi måste utplåna fördomsjävlarna”
Alberto Roque och Mariela Castro på seminarium om sex och socialism på Kuba.
Folket måste vara delaktiga i lagstiftningen. Det var en central slutsats i det möte föreningen höll i Stockholm om sexfrågor på Kuba.
Svensk-kubanska föreningen har haft besök av två kubaner som arbetar med sexualfrågor, Mariela Castro, chef för Cenesex och dotter till Raúl Castro, samt läkaren Alberto Roque. De gav en spännande bild av kampen mot fördomarna.
Cenesex är Kubas centrum för sexualupplysning. Mariela berättade att organisationen skapades av kvinnoförbundet för sexualupplysning i skolorna. På 1970-talet började Kuba med sexualupplysning i skolan. På 1990-talet växte det hela till genusfrågor som tar upp hela samhället, däribland ”männen som problem och männens problem”.
– 1975 fick vi igenom en familjelag som inför lagstiftningen diskuterades på alla nivåer hos folket. Året innan hade kvinnoförbundet framfört förslaget att äktenskap skulle vara mellan två personer, inte speciellt mellan man och kvinna. Då fanns det inget folkligt stöd för detta.
- Idag finns ett lagförslag som behandlas i parlamentet där man likställer olika sexuella läggningar. Många är indragna i detta projekt och innebär en stor kulturförändring. En sådan lag innebär att en god far ska acceptera sin sons sexuella läggningar, oberoende vilken.
– Men en äktenskapslag som inte gäller speciellt man/kvinna har vi ännu inte. Samhället är ännu inte moget för detta slutliga steg. Ett sådant förslag har mötts av massiva protester från bl.a. kyrkans sida. Vi ska ta det stegvis. Men på sikt blir äktenskapslagen könsneutral, vi kommer att gå vidare. – Vi har många utmaningar framför oss, säger Mariela.
Alberto Roque fortsätter och diskuterar historien:
– Fram till 1960-talet fanns ingen sexualupplysning på Kuba. Kuba var från början ett homofobiskt samhälle. Även om det fanns kvinnor i revolutionen, definierades den av virilitet. Kulturpolitiken var starkt diskriminerade. På Kuba togs homosexualitet bort ur lagen som brott 1979. I USA tog psykiatriförbundet bort homosexualitet som sjukdom 1973.
Vilka är utmaningarna?
– Att övervinna fördomsdjävlarna, de jävla fördomarna. Vi måste uppnå koncensus, upphäva all diskriminering, inte bara mot homosexuella. Kvinnor har problem, könsbaserat våld finns. Rasdiskriminering finns kvar. Det hjälper inte med lagar, samhället måste förändras. Det är en långsiktig process att utplåna fördomsjävlarna. Dessa förändringar tar lång tid, under en tid som många lider.
– Vi har sekler av homofobi, sekler av ”normalitet” som byggt på fördomar, frågor som måste lösas genom samtal och samförstånd, inte genom motsättningar.
2003 bildades på Kuba ett nätverk för lesbiska och 2004 för transsexuella och transvestiter. Samma år etablerade Cenesex en hemsida på nätet. Sedan 2008 har Cenesex en filmklubb i Havanna. Cenesex håller kurser för poliser för att öka deras kunskap om transsexuella och transvestiter. Det finns också en rådgivningsbyrå för poliser.
– 1980-talet var en bra tid ut dessa synpunkter. På 1990-talet blev de homosexuella synliga i samhället, men det betyder inte att problemen försvunnit. Detta är allmängiltiga problem, inte speciella för Kuba, men de har använts mot Kuba av politiska skäl.
Den valda lokalen för mötet var för liten och 150 personer trängdes i lokalen. ABF-huset stängde tidigare under sommaren än vad vi trott. Därför blev det inte tid för liberalerna som hatar Kuba att framföra sina kritiska angrepp. De deltog dock på mötet.
Kuba är ett föregångsland i Latinamerika för att förändra den förtryckande kulturen, från intolerans mot avvikande, till tolerans. Mariela säger:
– Jag stödjer den kubanska revolutionen, eftersom den är alltid solidarisk med människorna och alltid utvecklar samhället.
Text o foto: Torbjörn Björkman
