Kuba – FNs pris för kampanj mot kvinnomisshandel

Än en gång skrapar IPS Patricia Grogg ihop saker utan historia och sammanhang till en falsk bild av Kubas verklighet. I en artikel om kvinnomisshandel försöker hon framställa Kuba som efterblivet i Latinamerika när det gäller kampen mot könsrelaterat våld, när det är tvärtom. Kuba har gått i täten ända sedan starten med fri abort för över 50 år sedan. Hon påstår också att det i Kuba ”tills nyligen” ”inte talades högt” om våld mot kvinnor. Vad ”nyligen” är kan naturligtvis diskuteras: 3, 5, 10 eller ? år. I Kuba var det för 30 år sedan som kvinnoförbundet FMC tog initiativ till en ”Nationell samordning mot våld mot kvinnor och flickor”
.
Grogg tar också i denna Kubaartikel upp begreppet feminicid. Det har börjat användas i lagstiftning i länder där morden på kvinnor är att jämföra med folkmord, massivt förekommande och riktat mot kvinnokönet. Det är en hårresande verklighet i länder som Mexiko, Colombia, Guatemala m fl i Centralamerika, men inte på Kuba. Lika lite som Kuba har Sverige ansett sig ha behov av särskild sådan lagstiftning.
Artikeln illustreras med en bild som sägs visa ”medlemmar i nätverket Red de Artistas Únete” som kräver särskild lagstiftning mot kvinnomisshandel. Det som inte framgår är detta kulturarbetarnätverk är internationellt liksom kampanjen ”Únete för att få slut på allt våld mot kvinnor och flickor” som lanserades i februari 2008 av FNs generalsekreterare Ban Ki-moon och som återupplivas 25.11 – 10.12 varje år. Syftet var och är att mobilisera folkopinioner och regeringar för att förebygga och utrota mäns våld mot kvinnor. Kuba var ett av de första länderna som anslöt sig officiellt till kampanjen med institutioner, universitet, folkrörelser och andra socialt engagerade organisationer och projekt, alla de som deltog i demonstrationerna som krävde slut på våld mot kvinnor, inte lagstiftning, även om den frågan också drivs av kvinnoförbundet m fl.
Redan 1997 hade FMC tagit initiativ till en ”Nationell samordning mot våld mot kvinnor och flickor” med företrädare för utbildnings- och hälsovårdsdepartementen och polisen, domstolsväsendet, Havannas universitet, Radio- och teveinstitutet och Solidaritetsorganisationen Oscar Arnulfo Romero, i täten för de ideella organisationernas engagemang, m.fl. Syftet var att få med hela samhället i en aktionsplan för engagemang och kunskapsutveckling mot könsrelaterat våld. Med sin allsidiga sammansättning kunde Samordningen dra in lärare, läkare, poliser, domare på alla nivåer i arbetet för att forska, utreda, utbilda, förebygga, stödja offren och öka deras och förövarnas och det omgivande samhällets förståelse för de mekanismer och utryck som det manliga våldet tar sig, för att kunna avskaffa det. Men ännu återstår att göra. Att utrota mångtusenåriga patriarkala kulturer är inte gjort över en natt, det gäller som bekant även i Sverige, som liksom Kuba ändå ligger ganska långt fram internationellt sett.
Kuba var alltså väl förberett för att från starten kunna ta en ledande roll i Únete-kampanjen i Latinamerika. Men könsrelaterat våld förekommer fortfarande på Kuba, så klart, även om patriarkatet starkt undergrävts av omfattande sociala och ekonomiska samhällsförändringar. De har betytt oerhört mycket för kvinnorna, inte minst den höga utbildningsnivån. Deras delaktighet i samhällslivets alla områden tillhör de högsta i världen. Men det räcker inte. Mer behövs av intersektionalitet, statligt ansvar, formella lagar och medvetenhet i tillämpningen för att uppnå ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor.

Det som nu också utmärker Kuba är dels frånvaron av extrema former av fysiskt våld, dels den begränsade omfattningen i sig. Sedan ganska länge handlar det i Kuba huvudsakligen om psykiskt och socialt våld mot kvinnor och flickor – nog så plågsam. Och kravet på särskild lagstiftning mot alla former av våld mot kvinnor finns i de årliga Únete-kampanjerna med FMC:s 3 centrala paroller: Stopp för straffriheten, Inte ett enda övergrepp till och Allas ansvar. Samtidigt som Grogg framställer kampen mot mäns våld mot kvinnor som något nymornat på Kuba var det samma Kubas Kvinnoförbund, FMC, med miljoner medlemmar, som 2015 fick FNs Únetepris för sitt föredömliga kampanjarbete.
Eva Björklund

Att låtsas att mördare är politiska fångar

Låtsas som om kriminella är politiska fångar är en del av det som de sk dissidenterna i Kuba sysslar med för att få sina utbetalningar från USA. De berömda listorna över påstådda kubanska politiska fångar publiceras utan omsvep av de stora internationella medierna. Om man tittar på den senaste listan hittar man ett antal personer som inte ens är fängslade och dussintals terrorister med grova våldsbrott på sitt samvete.
Här finns till exempel Raúl Ernesto Cruz León och Otto René Rodríguez Llerena, som avlönades för att placera ut bomber på turistanläggningar i Havanna. Förutom omfattande materiella skador dödades den italienska turisten Fabio Di Celmo 1997. Här finns Elias Pérez som tilltvingade sig en yacht på playa Tarara och som sköt ihjäl fyra vakter. På listan finns Miguel Díaz Bouza, Humberto Eladio Real Suárez och Armando Sosa Fortuna, medlemmar i ett kommando från Miami som mördade en ung fiskare i Cayo Santa Maria. Vidare Karel de Miranda Rubio, Alain Forbes Lamoru, Rider Lescay Veloz, Leandro Cerezo Sirut och Yoan Torres, som sköt ihjäl två gisslan när de försökte kapa ett flygplan. På listan finns dessutom dussintals medlemmar i olika kommandon som genomfört otaliga attentat mot Kuba.
Och trots att denna lista består av kända terrorister så ger pressen dem legitimitet och påstår att Kuba har politiska fångar. Därmed gör de sig medskyldiga till dessa mördare.
Cubainformacion.tv 150909

Nya relationer och gamla lagar

När president Obama den14 december 2014, för snart ett år sedan, deklarerade att politiken mot Kuba varit ett misslyckande och att USA:s intressen inte på minsta sätt uppfyllts på alla dessa år, trots att man spenderat miljontals dollar i försöken att störta den kubanska revolutionen, trodde vi alla på en scenförändring.
Tillkännagivandet av upprättande av diplomatiska förbindelser verkade peka mot en ny relation. Till och med var det så att när Kuba plockades bort från USA:s lista över länder som påstods stöda terrorism, trodde en del i Kuba att vi nu var vi förlåtna alla våra synder, utan att betänka att vi är på många listor och lagarna som påverkar vårt land är många, också om man bortser från blockaden.
Med händelserna i Costa Rica, för att ta exemplet emigration, kan vi se omfattningen och längden på fientligheten mot Kuba. Den är inte begränsad till demokrater eller republikaner, den är ett problem för den härskande klassen som är den som beslutar om vad demokrater eller republikaner ska göra.

Problemet med emigrationen mellan Kuba och USA började när Eisenhower 1960 skapade ett center för kubanska flyktingar i Miami, där alla som kom togs emot som flyktingar, oavsett motiven varför de lämnat Kuba. 1961 godkände Kennedy ett program för kubanska flyktingar för att underlätta dessas integration. Från denna tid talade allt för att det var osäkert när flyktingarna skulle kunna återvända. Detta program varade i 15 år och kostade skattebetalarna 727 miljoner dollar.
1986 godkände Ronald Reagan en ny immigrationslag som gav kubaner, som kom via Mariel, permanent uppehållstillstånd. Därefter var det Clinton som 1995 införde lagen om tillstånd för de kubaner att stanna som nådde USA:s territorium.
2006 införde Bush det s.k. “Cuban Medical Professional Parole” med syftet att uppmuntra desertering bland kubanska hälsovårdsarbetare som arbetade i utlandet. 2007 infördes nya bestämmelser för att underlätta för personer, födda utanför Kuba, men med en kubansk förälder, att söka permanent uppehållstillstånd i USA.
I samtal mellan Kuba och USA så sent som i början på denna vecka förklarade USA-funktionärerna att de inte kommer att ändra på någonting vad gäller detta. Allt kommer att förbli som det varit.
Som vi skrev i början på denna artikel är det en ny relation, men med de gamla lagarna och med samma oförsonliga, ensidiga positioner. Det verkar inte som man övervägt möjligheten att inför de gamla positionerna, också vi kan tillämpa tidigare recept för att lösa problemet.
Néstor García Iturbe 151201

Kampanj mot USAs Kubablockad på isigt Soltorg 2016.01.16

Vi var ett halvdussin, delade ut några hundra flygblad i 11 graders kyla på en timme. Och återigen samma reaktion från många: ”Men den är ju redan hävd!” Tänk vad våra medier kan åstadkomma.
Men det är klart, att om Latinamerikainstitutet också har den uppfattningen, är det inte så konstigt. Vi lyckades dock upplysa rätt många om att det som så mycket annat är en "missupfattning", för att utrycka det milt.
USA måste häva blockaden och lämna Guantanmo!
Eva Björklund

Högern attackerar polis och civila i Ecuador

Ledare för högern ledde en grupp på ett 70-tal våldsamma demonstranter som försökte bryta igenom polisens säkerhetskedja för att komma fram till Parlamentsbyggnaden i Ecuadors huvudstad Quito. De protesterar mot lagförslag och tillägg till Konstitutionen som ska föreläggas folkomröstning. Demonstranterna blockerade gator, brände gummi och bildäck och attackerade polisen, men lyckades inte bryta igenom poliskedjan. De attackerade också sympatisörer till regeringen med stenar och käppar.
Senare på kvällen kom ytterligare ca 500 högerdemonstranter beväpnade med spjut, järnrör, klubbor och stenar för att attackera poliskedjorna. 13 poliser skadades, liksom flera journalister. En av dem rånades dessutom. Flera personer anhölls.
Efter en lång debatt godkände Parlamentet lagförslagen med stor majoritet. Det som röstades igenom var möjlighet till rådgivande folkomröstningar, möjlighet till återval av kandidater, att en person som kan väljas till president ska ha fyllt 30 år, regler för Riksrevisionen, progressiv arbetslagstiftning, pensionslagstiftning med mera.
Det högern fruktar är att den populäre presidenten Rafael Correa ska kunna återväljas.
Telesurtv.net 151204

USA avslår 5 av 6 visumansökningar från Kuba, men medierna anklagar Ecuador

Sverige byter fot

Utpressning mot emigranterna i Costa Rica?

Det är inte för inte som man inringat oss med militärbaser

Om kubaner i USA

Enligt USAs Folkbokföringsbyrå finns i USA 1,1 miljon personer som är födda i Kuba, och 851.000 födda i USA av invandrade kubanska föräldrar. Dessa nästan 2 miljoner US-kubaner utgör 3,7 procent av alla av latinamerikanskt ursprung, att jämföra med 64,1 procent av mexikanskt. Detta trots att kubaner ju har privilegiet att omedelbart få uppehållstillstånd om de kommer till USA, i stället för att som de flesta latinamerikaner deporteras. 25 procent av US-kubanerna har universitetsexamen, jämfört med 14 procent av US-latinamerikanerna. 20 procent av US-kubanerna lever i fattigdom, jämfört med 25 procent av US-latinarna.

47 procent av kubaner födda i USA har levt där mer än 20 år, och 59 procent är medborgare i USA. 49 procent US-kubaner identifierar sig som katoliker och 17 procent som protestanter. 70 procent av US-kubanerna (1,2 miljoner) bor i delstaten Florida, och 75 procent av dem i länet Miami-Dade. Där bor praktiskt taget hälften av alla US-kubaner. I delstaterna Ney Jersey, New York och Kalifornien bor vardera 80-90.000, och i Texas omkring 50.000.

Långt ifrån alla US-kubanerna är motståndare till revolutionen. Tvärtom, i USA finns US-kubanska organisationer som under årtionden – ibland med risk för livet – har försvarat den. Där finns bland annat Martíalliansen som bara för några dagar sedan organiserade en karavan i Miami mot USAs blockad. Och de allra flesta stöder kravet på normaliserade förbindelser mellan USA och Kuba, vilket förutsätter att blockaden hävs. Andrés Gomez
Översättning Eva Björklund

Nyårshälsning från De-5-Gerardo med familj

Gott Nytt År och framgångsrikt 2016 för alla våra systrar och bröder i Kuba och världen. Önskar Adriana, Gerardo och Gema.
Vi önskar alla ett fredligt 2016. På väg in i ett nytt år kommer vi ihåg alla ni som gjorde den lycka vi nu upplever möjlig. Vi är er evigt tacksamma.

4 procents tillväxt, trots fortsatt blockad och svår torka

Under regeringssammanträde sista veckan innan jul informerade ekonomiminister Marino Murillo att de ekonomiska tillväxten under 2015 uppgår till 4 procent. Den materiella produktionen har bidragit med 61 procent, en ökning jämfört med 2014. Tillväxten inom jordbruket uppgick till 3.1 procent, något lägre än planerat när det gäller grönsaker, tobak, mjölk och ris.

Sockerindustrin växte med 16,9 procent, lägre än planerat, på grund av brister i investeringsplanerna.
För 2016 planeras att i högre utsträckning prioritera verksamheter som ökar exporten och ökar importersättningarna. För utbildning och hälsovård garanteras oförändrad nivå. Dessa och andra planer ska läggas fram för nationalförsamlingen för diskussion och beslut den 29 december. Finansminister Lina Pedraza redovisade ett budgetunderskott för 2015 på 5,7 procent av BNP, lägre än förväntat. Indrivningen av skatter har gått bättre, de flesta företag och enskilda betalar skatt som sig bör, men fortfarande finns det smitare.

Arbets- och socialstrygghetsministern Margarita González informerade om löneökningar på 30 procent under året, till en genomsnittslön på 696 peso/månad, en ökning med 12 procent jämfört med 2014. Löneökningarna sker i takt med respektive produktions bruttointäkter. Och antalet statliga företag som gör förlust har minskat påtagligt.

Åtgärder mot svår torka
Chefen för Vattenstyrelsen INHR (Instituto Nacional de Recursos Hidráulicos) Inés María Chapman Waugh, konsaterade att 47 procent av Kuba får allt mindre regn. De län som drabbas svårast är Artemisa, Mayabeque och Havanna. 137 kommuner har påtagligt drabbats av torka, vara 50 allvarligt och 50 extremt allvarligt. Vattenmagasinen är bara fyllda till 53 procent och fortsättningsvis slösas mycket vatten bort, framför allt genom ineffektivt användning i jordbruket, men också läckor i vattenledningar, både stora och små. Att åtgärda detta måste prioriteras, bevattningsanläggningar och ledningssystem måste underhållas och moderniseras, men det behövs också mer vatten, och för 2016 planeras för att framkalla regn samt investering i anläggningar för avsaltning av havsvatten med förnybar energi. Hushållens avgifter för vattenförbrukning kommer också att höjas.
Leticia Martínez 2015-12-20
Sammanfattning och översättning Eva Björklund

Sverige återupptar samarbete med Kuba

Den 18 december undertecknade Kuba och Sverige en Samförståndsavtal för att återupprätta det officiella samarbetet och det bilaterala politiska samrådet. På Kubas utrikesdepartements protokollsavdelning undertecknade Kubanska UD:s statssekreterare Robelio Sierra Díaz och Sveriges ambassadör excellensen Elisabeth Eklund avtalet. Detta Samförståndsavtal bekräftar båda parternas vilja att inleda ett nytt skede i de bilaterala kontakterna, grundat på samtal och ömsesidig respekt och det är ett uttryck för de gynnsamma framsteg som görs i Kubas förbindelser med länderna i EU. Efter undertecknanden höll de båda en presskonferens och framhöll vikten av detta Samförståndsavtal för att utveckla och stärka förbindelserna, såväl politiskt som inom ekonomi och handel och mellanstatligt samarbete.
Cubaminrex 2015-12-19

USA-planer på att mörda Evo Morales

Kuba på klimattoppmötet i Paris: För att komma tillrätta med klimatförändringarna krävs fattigdomsbekämpning

Fidel Castros budskap till president Nicolás Maduro
2015-12-11, 01:12

Vad ligger bakom valnederlaget i Venezuela?

Venezuela: “Detta nederlag är en örfil för att väcka oss”

Raul Castro till Maduro efter valnederlaget i Venezuela

Bäste Maduro
Jag har minut för minut följt den enastående kamp ni fört och jag lyssnade med beundran på dina ord.
Jag är säker på att den Bolivarianska och Chavistiska Revolutionen kommer att skörda nya segrar under din ledning.
Vi kommer alltid att stå vid er sida.
Med omfamning
Raúl Castro Ruz

Cooperative Bank avslutar ensidigt alla konton för den brittiska vänskapsföreningen för Kuba CSC (Cuba Solidarity Campaign).

Enligt tidningen The Morning Star har Cooperative Bank även avslutat 20 konton för pro-palestinska grupper, bl a PSC (Palestine Solidarity Campaign).

Rob Miller, ordförande för CSC är inte förvånad över bankens åtgärder med tanke på att den tog över US-baserade hedgefonder för två år sedan när den hotades av finansiell kollaps. ”Vi har anlitat banken i över 20 år eftersom den framställde sig själv som en ’etisk’ bank som värnade om medborgar- och människorättsorganisationer. De åtgärder som de nu har vidtagit äventyrar vår ekonomi och våra solidaritetskampanjer.
Vi utesluter inte att stämma Co-op för att få orsakerna till deras åtgärder klarlagda och för att få kompensation för de skador som de orsakat oss.”
Från www.cuba-solidarity.org.uk

Ecuador införde visumtvång för kubaner

Ecuador införde visumtvång för kubaner för att inte ge mer näring åt människosmugglare och humanitära kriser i Centralamerika. I Havanna demonstrerade ett hundratal upprört vid Ecuadors ambassad mot detta, i stället för att demonstrera vid USAs ambassad mot den snåla tilldelningen av visum , som tvingar de som vill till USA att ta dyra och farliga omvägar.USAs ambassad mot den snåla tilldelningen av visum, som tvingar de som vill till USA att ta dyra och farliga omvägar.
Artikel i kommande nummer 4 av Kubatidskriften

Kubansk migrantkris i Costa Rica

För fattiga latinamerikaner (och andra fattigvärldenfolk) är det så gott som omöjligt att få inresevisum till USA. De som riskerar sina liv för att ta sig genom Centralamerikas människosmugglarområde till, och genom USAs järnridå mot Mexiko, interneras och skickas tillbaka. Detsamma gäller båtmigranter från Haiti och Dominikanska republiken. Men inte kubaner.

Kubanska undantagslagen
De kubaner som lyckas ta sig till USA över Floridasundet eller landvägen via Mexiko garanteras omedelbart uppehållstillstånd. Det har gällt i decennier och medan USA stoppat migranter från övriga Latinamerika har de uppmuntrat kubaner att lämna sitt land, dock inte genom att söka visum på USA intressekontor (numera ambassad) i Havanna, där är det svårt och dyrt att få visum. Däremot är det öppna dörrar till USA för de som tar sig dit på riskabla omvägar och kan framställas som desperata flyktingar undan en grym diktatur. Men det är erkänt att kubanerna som regel är ekonomiska migranter, som när de väl fått sitt uppehållstillstånd i USA reser hem när de vill, på besök eller för gott. Och numera kräver också de flesta av de nästa 2 miljoner av kubanskt ursprung som bor i USA, de flesta i Florida, att USA ska häva blockaden och normalisera förbindelserna. Vilket det republikanska styret i Florida motsätter sig.

Fritt att resa ut, svårt att få visum
Fram till 2013 behövde kubaner som ville resa utomlands utresetillstånd. Det infördes på 60-talet för att hindra kunskapsdränering (brain drain): att de högutbildade läkare, ingenjörer, forskare mm som fattiga Kuba utbildat berövades landet för att berika redan rika länder. Kravet på utresetillstånd upphävdes 2013. Det blev då klart för kubanerna att det fanns ett annat svårare hinder: att få inresevisum till USA och Europa, precis som för övriga fattigvärldenfolk. USA hade visserligen efter vågor av båtmigranter i början av 90-talet avtalat med Kuba att bevilja minst 20.000 visum per år. Men det löftet uppfylldes aldrig för USA prioriterade ändå den politiska vinst som ”båtflyktingarna” förde med sig.

Så kom 17 december, USA erkände Kuba
Antalet båtmigranter fördubblades till 7.000: nu gällde det att passa på innan USA upphäver den privilegierade ställning kubaner haft. Krafter i Florida hade börjat ifrågasätta den eftersom USA-kubanernas täta hemresande undergrävde det politiska asylskälet. Andra började utnyttja Ecuadors visumfrihet, ta flyget dit för att ta sig upp genom Centralamerika till USA. Det bedömdes som mindre riskabelt än båtvägen.
Men för att komma till USAs gräns måste de passera genom Colombias urskog, Panama, Costa Rica, Nicaragua, Honduras, Guatemala, Mexiko. De hamnade i händerna på människosmugglarna som kräver upp till 10 000 US$ för att ta dem genom dessa länder. Rapporter kom om överfall, våldtäkter, dagar utan mat och vatten, farliga överfulla lastbilar osv.

Migrantkris mellan Costa Rica och Nicaragua.
I november slog Costa Rica till och upplöste en del smugglargäng. Över tusen kubaner blev strandsatta på gränsen till Panama, och fler anlände varje dag, De uppmärksammades medialt och ledde till politiska protester. Regeringen beslöt då att garantera kubanerna en humanitär korridor genom Costa Rica till Nicaragua. Det fanns starka politiska motiv att kasta över problemet till Nicaragua som Costa Rica har en gammal gränstvist med, och där regeringen sympatiserar med Kuba, till skillnad från Costa Ricas. Men Nicaragua höll fast vid sitt visumkrav så kubanerna stoppades vid gränsen, och försökte ta sig igenom med våld.

USA hade nekat visum
Så gott som alla kubaner som nu fastnat i Costa Rica på väg till USA hade först sökt visum på USAs intressekontor i Havanna och betalt 160 US$ för att få en intervju med en tjänsteman, och efter intervjun fått avslag, och försökt igen, betalt igen, och fått avslag igen. Och sedan beslutat sig för att ta sig till USA utan visum, eftersom om de lyckades skulle de få uppehållstillstånd.

Centralamerikanskt krismöte
Den 25 november höll de 5 centralamerikanska ländernas organisation SICA (Sistema de Integración Centroamerikana) ett tidigare planerat möte och hade nu bjudit in Kuba, Ecuador, Colombia och Mexiko för att diskutera den humanitära kris som uppstått. Om de hade kommit överens om att skapa en trygg passage till USAs gräns skulle det fått intressanta konsekvenser. Dels skulle inte bara de kubaner som nu befinner sig i Costa Rica kunna utnyttja den, utan också tiotusentals kubaner runt om i Latinamerika som egentligen vill till drömlandet i norr, liksom fler från Kuba. Trots att Costa Rica är ett av länderna i Latinamerika med högst levnadsnivå så skulle massor av costaricaner också kräva fri passage. Om dessutom krav skulle ställas på att alla latinamerikaner skulle behandlas lika, skulle miljoner inte räcka. Så något sådant kom inte på tal.

Undantagslagen för kubaner måste bort
De 9 länderna kom först överens om att enhälligt kräva att USA upphäver undantagslagen för kubaner och konstaterade att de strandsatta kubanerna, nu ca 3 000, är offer för USA politisering av invandringen. Särbehandlingen av kubanerna är också ohållbar i förhållande till USAs järnridå längs mexikanska gränsen och debatten i USA om behandlingen av miljoner illegala, papperslösa latinamerikanska invandrare.
Det var också överens om att tillsammans bekämpa människohandeln och att alla länder har rätt att själva ta ställning till visumregler och hur de ska minska den illegala migrationen.
Costa Rica har tills vidare med Röda korsets hjälp erbjudit kubanerna natthärbärge, och Kuba erbjuder de som vill att återvända hem utan några problem. Kuba och USA kommer att diskutera migrationsfrågor i början av december.

Från Syd till Nord, från fattiga till rika länder.
Den kubanska revolutionen gjordes för att komma ur beroendefällan och skapa ett nytt mer jämlikt samhälle, och utsattes för nu över 50 års ekonomisk krigföring från USA. Och även under 90-talskrisens dubbla blockad – USA och f.d. Warszawapaktsländerna – vidmakthölls i stor utsträckning det sociala system som skulle garantera ett värdigt liv för alla och vars oemotsägliga framgångar är internationellt erkända. Men den materiella ekonomiska krisen blev mycket kännbar och ökade det antal som krävde mer och valde att lämna landet. Utmaningen för Kuba är att skynda på den förändringsprocess som i sin tur ska skynda på den ekonomiska utvecklingen så att färre ska förledas att se utvandring som en lösning på sina problem.

Eva Björklund/Källor: Progreso Weekly 150225, AP 151123, desbloqueandocuba.com, La Prensa 15.11.20, Granma 15.11.25,m fl

Kubas krav på stängning av Guantanamo och skadestånd är rimliga

President Obama startade en historisk förändring när han i december 2014 började normalisera förbindelserna med Kuba. Det var ett erkännande att mer än ett halvt sekel av försök att störta den kubanska regeringen genom invasion, mordförsök, ekonomisk blockad och andra åtgärder, huvudsakligen illegala, hade misslyckats.

Det var också en eftergift till världsdelens majoritet som hade talat om för Washington att det inte skulle bli några fler toppmöten utan Kuba. Det var inte nödvändigtvis en förändring i USA:s mål, vilket ett antal uttalanden från regeringen visar. I dessa framgår att målet med normaliseringen och handel med Kuba fortfarande är ”regimförändring”, men med andra medel än tidigare.
Men trots det är det ett stort steg framåt. USA hade blivit isolerad i decennier, med röstningar i FN:s Generalförsamling mot blockaden. 2014 var röstsiffrorna 188 – 2 med bara Israel på USA:s sida.

Kubas regering har upprepat att för att uppnå normala relationer måste USA avsluta blockaden och dessutom betala skadestånd för de skador som blockaden åsamkat Kuba och dess folk under de senaste 54 åren. Kubas president Raul Castro har också påmint Washington om att Guantanamobasen måste stängas och området återlämnas till Kuba.

Detta är rimliga krav. USA tvingade Kuba att avstå området 1903, samt att tillåta USA att intervenera i Kubas interna affärer. Allt detta som ett krav för att få ”oberoende”. Dessutom, och bortsett från hur överlämnandet gick till, så gällde avtalet en marin- och kolbunkringsbas, inte ett fängelse. Det betyder att USA bryter mot villkoren i avtalet, ungefär som om någon hyr en lägenhet och sedan använder den för att sälja knark.

Guantanamo är än mer upprörande för kubaner, då det är ett illegalt fängelse som blivit ökänt för tortyr och skändning av fångar, av vilken majoriteten fått klartecken för frigivning då det finns för lite bevis för att åtala dem.
Det kubanska kravet på skadestånd är lika rimligt. Den 54 år långa blockaden har orsakat skador för tiotals miljarder dollar gen?om brist på mat och medicin, förhindrande av utländska investeringar, och omöjliggörandet av satsningar, inklusive behovet av dricksvatten.

Skadorna är svåra att beräkna men är säkerligen många gånger större än de krav som USA-företag och individer som förlorade egendom efter revolutionen kan begära. Det är inte troligt att Washington erkänner att de är skyldiga Kuba något för de brott man begått, inte minst med tanke på att det skulle öppna fördämningarna för krav från andra länder där USA bidragit till slakt och förstörelse, som Guatemala, Haiti, El Salvador, Nicaragua, Irak för att bara nämna några.

I motsats till exempelvis Japan, där man erkänner landets aggression under 1900-talet mot andra länder, så är USA:s officiella ståndpunkt ungefär som i Monty Python: ”Låt oss inte diskutera vem som dödade vem.”
Så det är bra att kubanerna tar upp frågan om skadestånd. Det fanns inte mer skäl till blockaden än det fanns för USA:s invasion och ockupation av Irak. Kravet på kompensation från en oberoende nation som förhandlar om normalisering av sina förbindelser med USA kommer att öka kunskapen om den långvariga skuld som Washington har.
Common Dreams, Mark Weisbrot 151017

USA är offer för sin egen maktfullkomlighet

Vilket budskap hade USA:s handelsminister med sig till Kuba i september? Tidigare i höst skrev jag att USA vill stödja den framväxande privata sektorn och göra oss mer sårbara för USA:s historiska mål (dvs att göra Kuba till en nykoloni). Handelsministerns besök bekräftar tyvärr mina farhågor.

I sin messianism och sin maktfullkomlighet inbillar sig de styrande i USA att alla andra är idioter. Utmaningen för USA är att det måste fortsätta att förhandla med oss på jämlik basis och på lika villkor, med full respekt för vår självständighet. Annars blir det inga förhandlingar. Kubas regering har förklarat att det inte kan handla om någon ömsesidighet så länge blockaden kvarstår. Kuba är i sin fulla rätt att pröva om USA:s regering och Obama uppfyller sina löften.

USA har påtvingat oss blockaden, och nu delar de den i två delar och använder den som ett påtryckningsverktyg för att Kuba ska göra eftergifter. USA vill att vi är nöjda med de begränsade åtgärder som de vidtagit för att stödja den privata sektorn i Kuba. Men USA har inte ens skrapat på ytan av blockaden. USA:s uttryckliga intention är att ge inflytande till de sektorer i samhället som de tror ska kunna genomföra den politiska förändring som USA önskar och som man inte lyckats med under alla år. Det var i detta syfte vi fick besök av Handelsministern. Hon förklarar att Kuba inte heller fortsättningsvis får exportera till USA, vilket gör att också diskussionerna om handelsutbyte är av ringa värde.

Det är inte lite som står på spel för Kuba i dessa förhandlingar. Det handlar om om inget mindre än vår självständighet och vårt oberoende. Därför blir det inga förhandlingar om de åtgärder USA tillkännagivit så länge blockaden består.

USA klagar på att Kuba inte svarat positivt på åtgärderna som tagits för att underlätta utbytet med privata företag och religiösa organisationer. Det visar att USA inte fattar vad som händer. Varför skulle Kuba acceptera så ensidiga och begränsade åtgärder som enbart syftar till att öka inflytandet hos en sektor av den kubanska befolkningen? Varför skulle Kuba acceptera att Obama inte använder de möjligheter han har för att lätta på blockaden?
En blockad som Kuba fortfarande lider svårt av. Kuba kommer inte att acceptera annat än sådant som direkt urholkar blockaden.

För att säga det på ett annat sätt: Så länge Obama inte vidtar åtgärder som på allvar urholkar blockaden, så är jag säker på att Kuba inte kommer att svara på ensidiga, begränsade och unilaterala åtgärder som enbart riktar sig till sektorer som Obama vill ge ökat inflytande. Alltså de som USA tror ska hjälpa dem i deras undergrävande politik.

Ska vi tro på Obamas goda vilja när han inte ens låter oss importera utan att betala kontant och i förskott? Varor som kubanska fartyg inte får transportera hit? Och Kuba får inte sälja något till USA? Dessa villkor förklarar varför importen från USA minskat, och om inte villkoren ändras kommer den att fortsätta att minska tills den hamnar på noll. Vi måste vända oss till andra marknader som inte ligger lika nära, men trots det är mer logiska ur ekonomisk synpunkt. Visst använder Kuba den minskande importen som ett påtryckningsmedel, inte mot företagen, utan mot USA:s regering så att den kräver att Kongressen ska eliminera blockaden. Är vi inte i vår fulla rätt att utöva denna påtryckning? Vi handlar gärna av USA, men inte på hur usla villkor som helst.

I januari gav Obama tillstånd av viss export till privata företag. Men handel med Kuba kan bara skötas via statliga företag, vilket i praktiken gjort tillståndet värdelöst. Detta är inget vi kommer att ändra på i en nära framtid. Vad gäller det kubanska telekommunikationsföretaget ETECSA, så är det ensamt inom sitt område och att ändra det förhållandet skulle vara att ge efter för påtryckningar. Under tiden fortsätter företag i andra länder att ha utbyte med ETECSA och de behöver inte frukta konkurrens från USA. Kuba kommer att fortsätta att använda andra alternativ och USA ska inte tro att dessa inte finns. Detta gör företagare i USA otåliga; hur länge ska de behöva vänta på grund av Obama?

USA kräver eftergifter av Kuba. Men inget kan tvinga Kuba till åtgärder som inte gynnar landets intressen. Landet har väntat i över 50 år för att förhandla om relationerna med USA, men accepterar inte utpressning för att få goda relationer med grannen i norr. Kuba har aldrig gjort det, inte ens under mycket svårare förhållanden. Man kan inte skrämma Kuba genom att säga att möjligheterna inte kommer att vara kvar, eller att Obama har tagit en stor politisk risk, eller att företagen kommer att tröttna på att komma, eller att Obama bara har kort tid kvar. Allt detta är press på Obama, inte på Kuba.

Om Obama vill att processen ska gå snabbare borde han vidta mer intelligenta åtgärder, sådant som är acceptabelt för Kuba. Det handlar om att montera ner blockaden. Istället ser vi väldigt begränsade och ensidiga åtgärder som syftar till att gynna USA:s undergrävande politik. Visst agerar Kuba försiktigt. Det svarar mot den fara landet ser i de åtgärder USA vidtar. Dessa inger inte förtroende och inte heller ger de några fördelar för Kuba på kort sikt.

Fortsätt inte med hattandet med privata en-mansföretag. Tillåt investeringar från USA-företag så får vi se vad som händer. Låt Kuba anta utmaningen att ta emot nordamerikanskt kapital. Obama gör det inte för att han vet att Kuba inte är rädd för utmaningen. Vi vet att inte allt handlar om undergrävande verksamhetoch Obama vet att det är vad som skulle göra verklig skillnad för den kubanska ekonomin. USA vill inte att den kubanska ekonomin ska förbättras. De marginella åtgärderna hjälper inte ekonomin, utan är för att understödja arbetet för “regimförändring”.

Påven får förlåta mig, men det verkar som Obama kommer med samma gamla idé om att ta över Kuba som USA drivit sedan befrielsekriget mot Spanien i början på 1900-talet. När USA då kom, förlorade vi den självständighet som vi kämpat för i över trettio år. Sedan fick vi kämpa i ytterligare 60 för att återfå den i och med revolutionens seger 1959. Nu är vi inte beredda att förlora vårt oberoende, kosta vad det kosta vill.
151011 Esteban Morales, forskare vid Havannas Universitet (nedkortad version)

CELAC stödjer rättsligt bindande klimatavtal

Klimatförändringskonferensen (COP21) äger rum i Paris under de första två veckorna av december. CELAC (De Sydamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap) har för avsikt att anta en gemensam ståndpunkt vid konferensen. CELAC kommer att stödja antagandet av ett rättsligt bindande avtal om klimatförändringarna vid COP21 deklarerade organisationen i ett uttalande som publicerades igår i Ecuador. I dokument, som publicerades av utrikesministeriet, gavs detaljer om det senaste mötet 6 november.
Enligt CELAC måste världens nationer nå ett universellt och juridiskt bindande avtal som på ett effektivt sätt bidrar till kampen mot klimathotet; ett fenomen som industriländerna bär det största ansvaret för. Gemensamma utmaningar för medlemsländerna när det gäller begränsning av, och anpassning till klimatförändringarna, tillgång till finansiering, ren teknik och kapacitetsuppbyggnad, identifierades under det regionala mötet. Problem som rör klimat, sårbarhet, förluster och skador, särskilt med tanke på nuvarande och framtida hot som orkaner, översvämningar, torka, retirerande glaciärer, stigande havsnivåer och El Niño och La Niña-fenomenen, diskuterades också under CELAC mötet.

”USA:s bakhåll mot Venezuela”

USA intensifierar sitt ekonomiska och logistiska stöd till oppositionen i Venezuela inför parlamentsvalet den 6 december, avslöjar USA-advokaten och författaren Eva Golinger. Hon varnar för USA:s psykologiska krigföring och militära provokationer. ”Detta är USA:s bakhåll mot Venezuela”, sammanfattar Golinger i ett omfattande dokument som publicerades förra veckan.
– Vi får aldrig glömma att Venezuela förfogar över de största oljereserverna och alltid kommer vara ett mål för de mäktigaste intressena i världen. Målet för ”bakhållet” är inte att en person ska falla, det slutliga målet är Venezuela.
I det omfattade dokumentet räknar Golinger upp hur oppositionen bokstavligen dränks i miljoner dollar. Under det senaste året har sammanlagt 18 miljoner dollar (ca 150 miljoner kronor) anslagits till den opposition som genomförde våldsamma protester under två månader 2014. De slutade med 43 döda och hundratals skadade och enorma materiella värden till spillo.

Pengar till valet
USA-organet National Endowment for Democracy, NED, anslog 2014-2015 närmare tre miljoner dollar till den organiserade oppositionen som ska delta i valet i december.
Över 400.000 dollar har överlämnats till ett program för att ”stödja ledamöter i Nationalförsamlingen i politisk utveckling”. Ett annat anslag är på 40 000 dollar för att ”observera Nationalförsamlingen i Venezuela”. Vilken rätt har ett utländskt organ som av kritikerna i Latinamerika utpekas som en av ”CIA:s civila biståndsorgan” att bevaka en lagstiftande församling i ett annat land. Det blir ännu värre när det handlar om interna grupper som tar emot utländska pengar för att spionera på sin egen regering, understryker Golinger.

”Sociala Nätverk”
NED:s anslag till oppositionen i Venezuela inkluderar 410.155 dollar för att ”förbättra den strategiska kapaciteten via alternativa medier”. Nästan 75 000 dollar från NED har använts för att “förstärka den tekniska kapaciteten och för att befrämja yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna via Twitter”. Närmare 65 000 dollar ska anslås till att ”praktisera ett effektivt användande av de sociala nätverken och de alternativa medierna”.
USA:s regering har intensifierat sin allmänna kritik mot Venezuela för brott mot de mänskliga rättigheterna. Följdriktigt anslår NED 474.000 dollar för att oppositionsgrupper i Venezuela ”dokumenterar och publicerar” information om de mänskliga rättigheterna.
Denna dokumentation opererar på två fronter; den inhemska och den internationella där regeringen i Caracas utpekas som ansvarig för brott mot de mänskliga rättigheterna. – När en utländsk regering finansierar påstådda NGO:s för att utarbeta rapporter mot sin egen regering med avsikten att misskreditera den hos den internationella opinionen, då blir det inte trovärdigt eller tillförlitligt, är Golingers slutsats.

”Civilsamhällets” statskupp
USA:s andra ”biståndsorgan”, USAID, har budgetåret 2014-2015 anslagit 15 miljoner dollar till den venezuelanska högeroppositionen. För 2016 (som inleds i oktober 2015, två månader innan valet) anslås 5,5 miljoner dollar för att ”försvara och förstärka värden som stöder de mänskliga rättigheterna i Venezuela”.
USA-organen som sprider sina dollar runt om i världen talar allt oftare om ”civilsamhället” vilket i klartext i Venezuela betyder ”opposition”, för att använda Golingers uttryck.
– Samma USA-organ finansierade ´civilsamhället´ i april 2002 som använde sig av krypskyttar som från hustaken dödade oskyldiga människor med målet att störta president Hugo Chavez. Tack vare det verkliga ´civilsamhället´, mer känt som folket, misslyckades oppositionens mål.

Överflygningar och intrång
USA:s mål, menar Golinger är att skapa kaos och isolera landet för att framställa regeringen som totalitär och diktatorisk. Som ett led i denna strategi har Willard Tenney Smith, ett slipat proffs i psykologisk krigföring med bakgrund inom CIA, anlänt till USA-ambassaden i Caracas där han har titeln ”Politiskt Ambassadråd”. Redan har träffar genomförts på ambassaden med oppositionen.
Samtidigt genomförs sabotageaktioner över hela Venezuela mot elnätet. USA har å sin sida gjort både överflygningar av Venezuelas luftrum som kränkt landets territorialvatten. Spionfartyg har utgått från den ön Curazo, där USA:s viktigaste militära- och spionbas på kontinenten är belägen, bara några kilometer från det venezuelanska fastlandet.
151120 Dick Emanuelsson

Stockholm 17/11 Soltorget vid Sergels Torg

USA måste häva sin Kuba-blockad. Vadå? Den är ju redan hävd!

I tisdags den 17e november var vi stockholmare ute igen med flygbladsutdelning vid Sergelstorg – Soltorget. Det var mörkt och kallt, och förbipasserande var inte så många. Men vi var som mest ett tiotal som gick på med flygblad där de kunde läsa på, och fundera över varför massmedia försöker förmedla en så grov lögn. Några hundra flygblad blev vi av med och upprullen väcker ju viss uppmärksamhet. Fotot är lite suddigt, men visar god kampanda.

Eva Björklund

Världen lägger märke till Kubansk ekologisk matsäkerhet

På den internationella handelsmässan i Havanna visade Kuba upp flera av sina intressanta bioteknologiska framsteg, en sektor inom den kubanska ekonomin som tilldragit sig betydande intresse utomlands. Kubas Centrum för Genforskning och Bioteknologi visade fram flera miljövänliga och biologiskt nedbrytbara nyheter på mässan, som alternativ till konventionella medel. Bland dem finns ”Gavac”, ett immunförstärkande medel för att bekämpa fästingar och fästingrelaterade infektioner på boskapen, enligt doktor Hector Machado på Kubas Heber Biotec företag. Gavac minskar användningen av kemiska insektsmedel, och minskar risken för överföring av sjukdomar genom fästingar, genom att öka djurens naturliga förmåga att bekämpa infektionen, utan att skapa resistens. Gavac har redan sålts till Venezuela, Mexiko, Colombia och Brasilien och är på väg att godkännas också i Nicaragua, Panama och Costa Rica. Bland andra bioteknologiska produkter finns Acuabios näringstillskott för fiskodling, också för förhöjt immunförsvar mot sjukdomar. Och Hebernem ekologiska bekämpningsmedel mot rundmaskar är mycket populärt på Kuba. Kuba har på senare år tilldragit sig allt större uppmärksamhet för sitt organiska jordbruk och utvecklingen av billiga och ekologiska tekniker som bidragit till att landet uppnått en viss grad av matsäkerhet utan att skada miljön. Med de utmaningar för ekonomi och miljö som världen står inför, kan Kuba erbjuda intressanta lösningar till många länder. Till mässan kom för första gången också ett några dussin företrädare för företag i USA, för första gången sedan Havannas handelsmässa drog igång för 33 år sedan.

TeleSur 20151103
Översättning Eva Björklund

FN hyllar Kuba
För Ebolainsatsen och för jämställd forskarvärld

En rapport från FN igår hyllar Kuba för enastående resultat inom utbildning och forskning, och alldeles särskilt för insatserna för att bekämpa Ebolaviruset i flera länder i Afrika.
Kubas medicinska personal gjorde en ”ärofull” insats i Västafrika. Kubas solidariska insats hyllas i Unescos Vetenskapsrapport: Mot 2013, som anger att över 400 liv räddades och att kubanerna bidrog till att dödligheten inte blev högre än 24,4 procent.
Rapporten noterar också att Kuba är det land i Latinamerika som avsätter största andelen av BNP till högre utbildning, med 4,47 procent, följt av Bolivia med 1,61 procent.
Kubas högre utbildning förblir också den mest attraktiva för studenter i Latinamerika, enligt rapporten. Bara under de senaste fem åren har Kuba tagit emot omkring 17 000 utländska studenter på sina universitet. Kuba kommer också tvåa, efter Brasilien, när dt gäller antalet doktorsexamina inom vetenskap och utbildning. Därmed hamnar denna lilla nation med 11 miljoner invånare på 12e plats i världen.
Och medan forskarvärlden internationellt verkar tillhöra männen så är Kuba ett undantag. Där har genusklyftan utjämnats och kvinnorna utgör 47 % på de vetenskapliga institutionerna, som forskare.
Rapporten erkänner också Kubas framsteg inom områden som livsmedelsindustri, förnybar energi och läkemedels – och den bioteknologiska industrin.

Bildtext
Kubanska läkaren Dania Rosa undersöker en ung patient på vårdcentralen i Jiquitaia i Bahia, nordöstra Brasilien.

TeleSur 2015-11-12
Översättning Eva Björklund

Download the English version here: click on image!

Bakvägen till Kuba De galna förhandlingarna som revolutionerade vårt förhållande till Kuba

Peter Kornbluh och William LeoGrande skriver om turerna när politiker, pengar och lobbyorganisationer i USA drev fram de förändringar i Kubapolitiken som USA behövde för att komma ur sin isolering: Erkänn Kuba, frige de kubanska antiterroristerna, lova att häva blockaden. I april 2013 inleddes superhemliga förhandlingar med Kuba, 9 omgångar på olika platser från Kanada till Vatikanen. Mångmiljonbelopp satsades på reklamkampanjer. Höjdare inom politik- och affärsvärlden skrev upprop. New York Times skrev en serie ledare: ”Kuba - Ny början” som röjde marken för den 17 december 2015.
Läs mer i Kuba nr 3/2015 /Eva Björklund

Storseger för Kuba
191 länder kräver att USA ska häva Kuba-blockaden. USA och Israel helt isolerade

Denna den 24 gången FNs Generalförsamling röstade om Kubas resolutionsförslag: att USA måste häva sin blockad mot Kuba, blev det storseger. De senaste 5 åren har de varit 188 för kravet att USA ska häva blockaden, 2 mot: USA och Israel, och 3 som avstod: Stillahavsörikena Palau, Micronesien och Marshallöarna. Nu, efter att Obama erkänt att USAs försök att svälta Kuba till underkastelse inte har lyckats, och taktiken för regimskifte ändrats, förekom spekulationer om att USA skulle lägga ner sin röst, eller avstå. Istället blev de bara ensammare tillsammans med Israel. Alla tre Stillahavsöriken röstade för blockadens hävande, 191 mot 2. Och ändå dominerar föreställningen fortfarande i medievärlden att USA har hävt blockaden.

Kubas jordbruk drabbas hårt av USAs fortsatta blockad

Den 21 oktober presenterade jordbruksdepartementet en sammanställning av hur USAs ekonomiska, finansiella och handelsblockad drabbar jordbruket mellan mars 2014 och mars 2015, och summerade det ekonomiska bortfallet till 451 miljoner 520 tusen US$ på ett år. Rapporten presenterade den 21 oktober av chefen för internationella avdelningen på departementet. Några utdrag - 229 miljoner i förlorade exportintäkter - 128 miljoner i ökade kostnader för omlokalisering av handel - 30 miljoner på grund av hinder för produktion av varor och tjänster och resten på grund av hindrade inköp av teknologi, finansiella och monetära förluster med mera. Totalsumman innebär att förlusterna för jordbruket på grund av blockaden har ökat med 144 miljoner US$, och det mesta beror på importhinder och på sänkt avkastning i jordbruket som påverkat tillgången till basvaror som ris, bönor, majs och kaffe. Då är ändå inte kostnader inräknade som beror på att Kuba inte fått tillgång till reservdelar och till högteknologisk utrustning, samt på svårigheten att hitta utländska handelspartner för import och export på grund av deras rädsla att drabbas av straffavgifter till USA. Tvånget att lasta om import och export mellan kubanska och utländska fartyg så att de utländska inte behöver angöra hamn på Kuba och därmed portas i 6 månader från att angöra hamn i USA. Det påverkar boskapsuppfödningen, risproduktionen, svindito och tillgång till andra livsmedel. Tobaksnäringen förlorar 149 miljoner US$ på grund av blockaden, som hindrar tillgång till USAs marknad.
Eva Björklund, översättning av Granmaartikel av Sheyla Delgado 2015-10-21

Kontakter har förekommit hela tiden

Ramón Sánchez Parodi var chef för Kubas intressekontor i Washington 1977-1989, och en av Kubas främsta kännare av USA. Han berättar en fascinerande historia om mer eller mindre hemliga kontakter och samtal under de över 50 år som gått sedan USA bröt förbindelserna med Kuba. Det har det funnits tider av hemliga kontakter och möten när USA ansett sig behöva det, och tider av total iskyla och våldsamma hot från norr. Redan under Nixons tid, då var det Henry Kissinger som skickade brev till Fidel Castro och ville föra samtal. Men sedan stoppades de av Gerald Ford, fot för att vinna val. Samma hände sedan med Carter, som inledde förhandlingar för att öppna ambassader. Men det stoppades av höken Zbigniew Brzezinski, och stannade vid intressekontor. Under Reagans tid ökade fientligheterna, men sedan USA tvingades till fredsförhandlingar för att förhindra förnedrande nederlag för Sydafrikas armé i Angola. Och sedan blev det Bill Clintons tur att av valtekniska skäl stoppa ett närmande och i stället skriva under Helms-Burton lagens omfattande skärpningar av blockaden för att vinna valet 1992. ”Men nu finns ingen återvändo” hävdar Parodi.
Läs mer i Kuba nr 3. 2015

Sveriges statsminister besökte Raul Castro i New York

I går, 26 september, kom Stefan Löwen på besök till Kubas FN-ambassad i New York för att träffa Kubas president Raul Castro. Vem hade vänstat sig det? Vad ska svenska medier säga om att ett av deras långvariga hatobjekt på detta sätt hedras av ett svenskt statsministerbesök? Eva Björklund

Nya
KUBAS OMSTÄLLNING TILL EKOLOGISK HÅLLBARHET

Aktualiserad nyutgåva av boken som beskriver Kubas omställning av jordbruk, vattenbruk, energi, bostäder, transporter,och avfallshantering. Vad kan vi i Sverige lära av ett land som inte konsumerar mer än vad vårt enda jordklot klarar av och ändå uppnår mycket högt levnadsnivåindex enligt FN?
Utgiven av Långholmen förlag. Beställ från info@svensk-kubanska.se, pris 100 kr inkl frakt.
Finns även att köpa på Söderbokhandeln i Stockholm, Götgatan 37.

Internationella kampanjen: Mot USAs Kubablockad den 17e varje månad

Den 17 september satte vi igång med kampanjen i Stockholm.Vi delade ut flygblad på Sergels Torg, promenerade med banderoller och flygblad till startmöte på ABF kl 18 i fullsatt lokal.

Vi talade med riksdagsledamöterna Marco Venegas (mp) och Torbjörn Björlund (v) om hur USAs blockad fortfarande kostar Kuba många miljarder US-dollar varje år och hindrar landets utveckling (läs mer i Kuba 3.15).

Och att Sverige borde ta mer offensiv ställning på FNs kommande Generalförsamling i november för Kubas lägger resolution mot blockaden för 24e året i rad, och som tidigare år få stöd av alla världens länder utom Israel och 3 Stillahavsöar för kravet:

USA måste häva Kubablockaden NU!
Vi tänker samlas vid Sergels Torg efter jobbet den 17e varje månad. Kom med!

Lotten Collin har fel igen

Alla medier upprepar det: ”katolska kyrkan har varit förbjuden”. Då måste det ju vara sant. Inte desto mindre är det en lögn, som så många av Collins och andras ”sanningar” om Kuba. Nu är det tredje påven som besöker Kuba, och nu upprepas samma mediala historia som vid de två tidigare besöken. Ingen har brytt sig om att kolla saken, och inte heller vilken just katolska kyrkans roll är i den religiösa smältdegel som Kuba är.

Utom BBC-journalisten Fernando Ravsberg som 2012 – i samband med förre påvens besök - intervjuade Havannabiskopen Juan de Diós och företrädare för frikyrkorna. Till att börja med kunde biskopen inte säga hur många praktiserande katoliker det finns på Kuba, bara att katolska kyrkan inte har och aldrig har haft någon stark folklig förankring på Kuba som i andra latinamerikanska länder. Så var det också före 1959 och det berodde på kyrkans historia.

Den var först slavägarnas och senare godsägarnas och överklassens kyrka. Slavarna och underklassen vände sig till de afrikanska gudarna. De flesta prästerna, munkarna och nunnorna rekryterades utomlands och skydde de afrokubanska traditionerna som pesten. Och under 60-talet stödde kyrkans hierarki aktivt kontrarevolutionen, i vissa delar av landet även de USA-beväpnade kontrasgrupperna.

Men katolska kyrkan var aldrig förbjuden. Däremot fick den inte importera fler präster från Spanien. Och fram till 1990 kunde inga religiöst troende bli medlemmar i kommunistpartiet. Katolska kyrkan på Kuba förblev enligt Joel Suárez på Martin Luther Kingcentrat också väldigt romersk. Den följde Vatikanens avoga inställning till den befrielseteologi som tog ställning för de fattiga och göt nytt liv i kyrkan på andra håll i Latinamerika. Inför förra påvebesöket sa han till Ravsberg: ”Men ändå kommer många att samlas till påvens gudstjänster. En del gör det av tro, andra av nyfikenhet, andra återigen av artighet på uppmaning av landets politiska ledning.”

 Det påvebesöket orsakades av 400-årsjubileet av Kubas katolska skyddshelgon, Kopparmadonnan, vars statyett bars i procession runt hela Kuba. Hundratusentals kubaner följde processionen som deltagare eller åskådare och gav intrycket att katolska kyrkan har starkt folkligt stöd. Men hon är också Oshun inom Kubas synkretistiska santeriareligion.

Enligt Iliana Hosch, forskare på Havannauniversitetets avdelning för socioreligiösa studier och specialist på afrikanska religioner kan”kubaner tro både på den katolska Kopparmadonnan och på Oshun, hennes inkarnation som santeríagudom. Många är troende, men det är svårt att veta om de är katoliker, protestanter eller santeríaanhängare.”

Santería är enligt de flesta källor den religion som har flest anhängare och Lázaro Cuesta, en av Kubas mest kända santeríapräster – babalao - menade att påvens besök inte hade någon betydelse för dem och att katolska kyrkan har fel när de räknar in santeriatroende som katoliker. ”Vi har helt enkelt vår egen religion, Yoruba-religionen. Vi har tidigare döpt våra barn i kyrkan i den tradition som påtvingades våra förfäder. Men det gör oss inte till katoliker och nu kan vi själva utföra dopet.” En förklaring till just santeríans starka förankring är kulturell, att den kubanska mytologin, musiken, dansen och bildkonsten är så starkt präglad av den afrikanska kultur som slavarna tog med sig.

Enligt Iliana Hosch blev det så att folkflertalet och katolska kyrkan helt enkelt inte gick ihop. Santerían som är en sammansmältning av de katolska helgonen med de afrikanska gudarna uppfattas av kyrkan som vidskepelse och hädelse. Och efter de upptinade relationerna mellan katolska kyrkan och kubanska staten – som inleddes redan under 70-talet - verkar kyrkan ha lättare att umgås med kommunistpartiet än med santerían.

Faktaruta
Religiösa samfund på Kuba

Enligt en undersökning gjord av Havannauniversitetets avdelning för socioreligiösa studier tror 70 procent av befolkningen på någonting utan att vara knutna till en organiserad religion, medan 15 procent bekänner sig till en religion (katolsk, protestantisk, judisk etc) och 15 procent betraktar sig som ateister.                       

Det finns ca 60 olika religiösa samfund. Störst är katolska kyrkan med ca en halv miljon anslutna och 600 kyrkor/församlingar, organiserade i åtta stift och två ärkestift med 250 präster och 500 munkar och nunnor, varav hälften är utländska.

Inom den protestantiska rörelsen finns 54 samfund. Störst är pingströrelsen, baptistkyrkan och adventisterna, men det finns också kväkare, metodister, presbyteraner, frälsningssoldater och Jehovas vittnen. De har tillsammans 900 kyrkor/församlingar, 1 100 präster och omkring 2 000 mötesplatser i privata hus (legala och illegala). Antalet aktiva uppskattades 1992 till drygt 300.000, och har sedan vuxit och engagerar nu fler än katolska kyrkan.

Dessutom finns judiska församlingen med ca 1 500 medlemmar och tre synagogor i Havanna. Ytterligare ca 25 000 kubaner är anslutna till Frimurarrörelsen med flera hundra loger. Santeria är dock den största religionen utan jämförelse, och dess präster är kända som santeros, paleros och abakuas. Santería har inga kyrkor eller kultplatser utan utövas i hemmen. Kommunistpartiet och dess ungdomsförbund har drygt 1 miljon medlemmar, varav en del sedan 1990 också tillhör något av de religiösa samfunden.

Lotten Collin i Havanna, osaklig som vanligt

Lotten Collín rapporterade i "Studio ett" för ett par minuter sedan inför påvens besök på Kuba. Som vanligt lyckades hon få in sina osakligheter. Hon påstod att katolska kyrkan varit helt förbjuden på Cuba, vilket inte är sant. Kyrkan har varit utsatt för restriktioner. Även innan castroregimen fanns det starka aversioner på Kuba mot katolska kyrkan. Den katolska hierarkin var under befrielsekampen på 1800-talet lierat med kolonialmakten Spanien. Hela prästerskapet var spanskt. Castro införde regeln att katoliker inte kunde vara medlemmar i kommunistpartiet. Denna regel togs bort 1992 när Kuba antog en sekulär konstitution. Förbjudet har kyrkan aldrig varit.

Collin påstod att en ung flicka hon intervjuat kallade de fem kubaner som suttit fängslade i USA för "spioner". Inte troligt tänkte jag och kollade upp på sr.se Mycket riktigt! Flickan säger "los cinco heroes" de fem hjältarna! Lotten ljuger alltså. Och det är inte första gången hon använder USA regimens beteckning "spioner" om dom fem. Hon gjorde det i sin rapportering i Studio ett samma dag som USA och Cuba meddelade att de skulle upprätta diplomatiska förbindelser. De fem hade ju i verkligheten inte alls spionerat på USA utan kartlagt planerade terroristdåd som högerextrema exilkubanska organisationer planerade. Terrorismbekämpning alltså.

Sen kan Lotten naturligtvis inte låta bli att intervjua "dissidenter" t.o.m. en extremist som är emot att USA:s handelsblockad hävs. Jag vet inte om en utländsk journalist i Sverige känner sej tvingad att varje gång han/hon rapporterar från Sverige är tvungen att leta upp någon Sverigedemokrat som som får lägga ut texten om läget. Samtidigt som ingen från regeringen får komma till tals.

Kul om ni kunde fråga Lotten om hennes insats. Speciellt om hur hon ljuger om vad den intervjuade flickan sa.

Ekot – språkrör för ”dissidenter” Ensidigt och okunnigt om Kuba i P1 Morgon

Nyhetsredaktionen på Sveriges Radio och P1 Morgon har länge utmärkt sig för sina okunniga och vinklade inslag om Kuba, utifrån den från USAs tidigare utgående medieversionen. Sedan förra hösten, när ledande USA-medier började uppmana president Obama att normalisera förbindelserna, har SR, P1 morgon och Studio 1, valt att bortse från detta och huvudpoängen i bland andra New York Times, sedermera president Obamas argumentation: Kubapolitiken måste ändras för den har isolerat USA från hela Latinamerika och Karibien och från hela FNs Generalförsamling, där 188 länder i många år krävt att USA ska häva blockaden och erkänna Kuba (alla utom Israel, Micronesien, Palau och Marshallöarna).

SR/P1 har av någon anledning genom åren konsekvent undvikit att ta upp USAs ekonomiska krigföring mot Kuba som det gigantiska brott mot folkrätten och mot kubanernas mänskliga rättigheter det är. Likaså har de i historiebakgrunderna undvikit USAs militära och terrorangrepp på Kuba och mordförsök på deras ledare. Så också nu 14 augusti när P1 Nyhetsmorgon väljer att ge röst åt den mycket begränsade minoritet som likt de mest reaktionära republikanerna i USA kritiserar Obama för att inte kräva regimskifte på Kuba – kodord: ”respekt för mänskliga rättigheter” - i utbyte mot lättnader i USAs kriminella blockad som kostar Kuba tusentals miljoner US-dollar varje år i ökade importkostnader och minskade exportintäkter.

Ironiskt nog väljer SR/P1 samma förhållningssätt som den lilla grupp kubanska s.k. dissidenter som i decennier finansierats av USA för att åstadkomma regimskiftet. De är så gott som de enda som radions inslag återger, och som nu protesterar mot de diplomatiska förbindelser som de fruktar ska dra in pengarna. Tyvärr behöver de inte bekymra sig om det, finansieringen kommer att fortsätta, kongressen har avsatt över 30 miljoner US-dollar för fortsatt undergrävande verksamhet på Kuba 2016.

Obama har också varit mycket tydlig: över 50 års ekonomiska krigföring har inte lyckats knäcka och isolera Kuba, utan har istället isolerat USA. Så det är dags för ny politik för att uppnå samma mål – dvs regimskifte. Så de 90 demonstranterna i Havanna behöver inte frukta något annat än vissa önskemål om att acceptera att USA måste försöka visa att de följer Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, dvs icke inblandning i interna angelägenheter.

Det gäller i och för sig för USAs diplomatiska förbindelser med alla länder, men historien har ju visat att USA anser sig ha exceptionella rättigheter att med alla medel verka för regimskiften i de länder som inte tillvaratar USAs intressen. Sådan verksamhet pågår också för fullt i det Latinamerika som enhälligt tvingat USA att erkänna Kuba. I flera nyckelländer i Latinamerika arbetar USAs ”biståndsorgan” med att förbereda marken för ”mjuka kupper” för att återta kontrollen på USAs traditionella ”bakgård”.

Återupprättandet av diplomatiska förbindelser med USA är en historisk seger för Kuba. Tyvärr verkar SR/P1 inte vilja delge lyssnarna kubanernas segerglädje, innefattande de flesta kubaner i USA. De senaste opinionsundersökningarna visar att 72-73 % i USA stöder diplomatiska förbindelser och att häva blockaden mot Kuba. Dit hör även 56 % av de republikanska väljarna och 75 % av alla spansktalande. Det kan ingen som lyssnar till SRs rapportering förstå.

Eva Björklund

www.svensk-kubanska.se

USA-Kuba: stora framsteg, mycket återstår

En Internetskröna: Påven, Fidel och en mörkhyad president.

Diplomatkår och solidaritetsrörelse hyllar 62-årsdagen av Mocada

Kuba rapporterar 4,7 % tillväxt första halvåret

Vi firar nu ännu en seger
Efter 54 år vajar Kubas fana över ambassaden i Washington

Invasionen misslyckades och USA satte in total ekonomisk krigföring
kryddad med biologiska angrepp, terrorism, sabotage och undergrävande verksamhet. Obama erkände 17 december att USA trots allt detta inte uppnått sitt mål: att störta Kubas regering.
”Vi måste pröva något nytt” sa han och frigav de sista 3 av De 5 kubanska antiterroristerna

Frihet för de 3 var ett första villkor från Kuba för att inleda förhandlingar om diplomatiska förbindelser. Och för att upprätta dem krävde Kuba att USA skulle ta bort landet från sin lista över länder som de menar stöder terrorism,
vilket ju dels är helt grundlöst när det gäller Kuba, dels fullständigt skamlöst med tanke på USAs terrorism i tredje världen.

Kuba togs bort från listan i slutet av maj, och den 20 juli hissades fanorna på ambassaderna i Washington och Havanna.

Även om våra mäktiga medier gör allt för att dölja det, var det Kuba som tvingade USA till detta. USA hade inte bara misslyckats med att knäcka Kuba
utan också isolerat sig från Amerika söder om Rio Bravo som mycket tack vare Kuba kunnat börja frigöra sig från USA.

Alla Amerikas länder utom USA och Kanada bildade 2011 sitt eget förbund:
Latinamerikanska och Karibiska Gemenskapen, CELAC
vars 33 länder krävde att USAs skulle häva blockaden och erkänna Kuba.

Inför Amerikatoppmötet i Panama i april i år ställde CELAC USA inför ultimatum: acceptera Kubas deltagande eller så blir det inget toppmöte. Det vore en väldig nesa för USA, som måste böja sig för att kunna förbättra relationerna till södra världsdelen. Så den 17 december kungjorde Obama sin ändrade politik.

De samtal på jämlika villkor som nu pågår är i sig en seger för Kuba men priset för kubanerna har varit mycket högt och smärtsamt. USAs ekonomiska krigföring, har berövat Kuba motsvarande halva dess bruttonationalprodukt, den syftade till villkorslös kapitulation, men det gick inte, kubanernas uthållighet segrade.

Men USAs ekonomiska blockad består i nästan allt, framför allt den extraterritoriella lag som hindrar företag och banker i andra länder att handla med Kuba, om de inte vill riskera mångmiljardböter till USA. Men det är inte bara alla Amerikas länder - även Kanada – som kräver att USA ska häva Kubablockaden, det gör också 188 länder i FNs Generalförsamling. Mot dem står bara USA och Israel.

Obama har infört små lättnader i blockaden och tillåter nu US- medborgare att under vissa villkor besöka Kuba - allmän turism förbjuds ännu. Vissa US-företag får i viss, mindre utsträckning handla med Kuba, men inte med statliga företag. USAs avsikt att störta Kubas regering består och alla lättnader hittills syftar till att köpa, utrusta och bygga upp en femtekolonn i Kuba.

Nu förhandlar de om att normalisera förbindelserna. Men Kuba förhandlar inte om sina principer och samhällsystem. När det gäller mänskliga rättigheter är det inte Kuba som står vid skampålen. Och som Kubas utrikesminister sa 20 juli i Washington sa när fanan hissades över Kubas ambassad:

”Bara genom att USA häver sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad som orsakat så stort lidande och umbäranden för det kubanska folket, och återlämnar ockuperat område i Guantanamo och respekterar Kubas självbestämmande, kan meningen med dagens historiska händelse fullbordas.” [...]

Att hålla fast vid föråldrade och orättfärdiga mål och bara ändra metoderna för att uppnå dem gör dem inte mer acceptabla och det ligger inte i USAs nationella intressen och inte heller medborgarnas. Men om det skulle bli så är vi beredda att anta utmaningen.” (slut citat)

Vi här säger som hela världen
USA:
Häv blockaden mot Kuba
Återlämna Guantanamo
Leve Kuba, Leve Moncada och den internationella solidariteten

www.svensk-kubanska.se

Kubanska flaggan hissad i Washington
54 år efter att USA bröt förbindelserna och förberedde invasionen i Grisbukten 1961.

Den 20 juli hissade Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez Padilla den kubanska flaggan på Kubas ambassadbyggnad i Washington med orden: ”Den fana vi hedrar här idag är densamma som togs ned för 54 år sedan, och som en kubansk familj i Florida trogen sitt hemland tog hand om och bevarade i avvaktan på att denna dag måste komma någon gång”. Det var 1961 som USA bröt förbindelserna med Kuba inför den invasion de planerade och genomförde 16 april samma år i Grisbukten. Den misslyckades men följdes av ekonomisk och propagandakrigföring med inslag av biologiska angrepp, terrorism och sabotage och undergrävande verksamhet.

Bruno Rodriguez hyllade nu alla som kämpat för och givit sina liv för Kubas frihet och självständighet och påminde om att det var i USA som José Martí i USA förberedde befrielsekriget mot Spanien 1895. Han framförde en hälsning från Kubas president Raúl Castro som bekräftade Kubas goda vilja att gå vidare på en grundval av ömsesidig respekt, jämlik suveränitet, för en civiliserad samlevnad och normaliserade förbindelser för att lösa problem och främja samarbete till fördel för båda folken. ”Vi vet att det bidrar till fred, utveckling, jämlikhet och stabilitet i världsdelen med tillämpningen av FN:s stadgar och respekt för den fredszon som de latinamerikanska och karibiska länderna upprättat.”

Men blockaden består, den måste hävas
”Upprättandet av de diplomatiska förbindelserna och ambassaderna i båda länderna avslutar den första etappen av förhandlingar och inledning till den troligtvis långa och komplicerade process som väntar för att normalisera de bilaterala förbindelserna. […]”

”Bara genom att USA häver sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad som orsakat så stort lidande och umbäranden för det kubanska folket, och återlämnar ockuperat område i Guantanamo och respekterar Kubas självbestämmande, kan meningen med dagens historiska händelse fullbordas.” […]

”Att hålla fast vid föråldrade och orättfärdiga mål och bara ändra metoderna för att uppnå dem gör dem inte mer acceptabla och det ligger inte i USA:s nationella intressen och inte heller medborgarnas. Men om det skulle bli så är vi beredda att anta utmaningen. ”

Bruno Rodriguez uttalade också den kubanska regeringens respekt och erkännande till USA:s president för hans uppmaning till kongressen att häva blockaden och för den ändrade politik som han inlett. Och framförde Kubas tacksamhet till alla kongressledamöter, akademiker, religiösa ledare, aktivister, solidaritetsföreningar, företagare och alla USA-medborgare som under dessa år arbetat för att denna dag skulle komma. Till dem hör också det flertal kubaner bosatta i USA som har försvarat Kuba och krävt en förändring.

Han tackade också den diplomatiska kåren som var närvarande och FN:s Generalförsamling som i så många år med 188 röste mot 2 krävt att USA ska häva blockaden.

Eva Björklund 20150721

Kom till Sergels Torg 26 juli kl 16, hylla Moncadahjältarna och fira Kubas seger

Folkens möte i Bryssel

”Venezuela, Bolivia och Ecuador är motståndare till nykolonialism. Vi böjer inte våra nackar inför imperiet.” Så sade Ecuadors president Rafael Correa vid Folkens Möte som hölls parallellt med toppmötet EU-Celac (Latinamerika och Karibien) i Bryssel i juni.

Correa höll ett uppskattat tal som tog upp en rad teman och i vilket han försvarade de åtgärder som de revolutionära regeringarna i Latinamerika vidtagit för att minska ojämlikheten. Han uttryckte också stöd till Kuba och Venezuela.

”Den största utmaningen detta århundrade är att människor ska prioriteras högre än kapital”, sade han till entusiastiska applåder. Correa tog upp en rad åtgärder som hans regering vidtagit för att minska förmögenhetskoncentrationen, den viktigaste orsaken till ojämlikhet. ”Latinamerikas största sjukdom är ojämlikhet.”

Förslag till nya skattelagar har lett till våldsamma protester från den politiska oppositionen och de välbärgade sektorerna i Ecuador. Det har genomförts en rad demonstrationer med inslag av våld från aggressiva grupper inom oppositionen.

Correa fördömde USA:s sanktioner mot Venezuela och kallade USA:s motiv för sanktionerna, att Venezuela skulle vara ett hot mot USA, för ”löjliga”.

”Venezuela, Bolivia och Ecuador är motståndare till nykolonialism. Vi böjer inte våra nackar inför imperiet. På grund av detta försöker det att straffa oss på alla möjliga sätt.” Correa hyllade beslutet att Kuba och USA ska arbeta för att återupprätta de diplomatiska relationerna, men krävde att blockaden måste upphöra.

Telesurtv.net 150611.
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuppförsök i Ecuador

Sedan den 8 juni har Ecuadors regering, under ledning av president Rafael Correa, utsatts för ett kuppförsök. I flera städer har våldsamma demonstrationer hållits med krav på att störta landets regering. Grupper inom oligarkin, med stöd av medier nationellt och internationellt, har försökt att förtala regeringen och skapa en kris. Man har utlöst våld i ett fredligt land.

Oppositionen har utnyttjat ett lagförslag som skulle öka beskattningen på arv och kapital för att skapa missnöje och regeringsskifte. Men enligt regeringen skulle endast 2 % av befolkningen beröras av det nya förslaget. Enligt president Correa är det inte lagförslaget protesterna handlar om, ”det verkliga motivet är att störta regeringen. Det handlar inte om att avskaffa arvsskatten, det handlar om att tvinga bort den nationella regeringen…de hade förberett allt…de har utländska rådgivare.”

Presidenten och andra ledare har energiskt fördömt detta nya kuppförsök och har svarat med folkliga mobiliseringar till försvar för Ecuadors ”medborgarrevolution”. De fördömer den utlandsstödda kupplanen.

Flera regeringar, bland andra Venezuelas och Kubas, har uttalat sitt stöd för Ecuador. I sitt uttalande från den 15 juni skriver Kubas regering att ”inför dessa händelser, som verkar upprepa samma schema av destabilisering som använts mot andra progressiva regeringar i området, så uttrycker Kubas revolutionära regering sin fasta och oreserverade solidaritet med Ecuadors regering och kamrat Rafael Correa.” Kubas regering kräver respekt för den konstitutionella ordningen och fördömer energiskt varje inblandning i landets interna affärer.

Telesurtv.net 150613, Kubas utrikesministerium 150615.
Översättning: Zoltan Tiroler

Puerto Ricos långa frihetskamp – Äntligen händer det något

Eva Björklund, redaktör för tidskriften Kuba

I början av juni gick många tusentals puertoricaner ut i gatudemonstrationer både i Manhattan och San Juan med krav på självständighet för Puerto Rico och frihet för Oscar López Rivera, som med 34 år i fängelse slår rekordet för politiska fångar på hela västra halvklotet. Och i slutet av juni bekräftade FN:s Särskilda Avkoloniseringskommitté – som haft frågan på sitt bord sedan 1972 – Puerto Ricos rätt till självständighet.

Kuba har tagit upp detta i FN ända sedan 60-talet och på senare år fått sällskap av allt fler länder i Latinamerika och Karibien. På deras samorganisation CELAC:s senaste toppmöte i Costa Rica var ledaren för Puerto Ricos Oberoendeparti, Rubén Berrios, inbjuden som gäst. Och Nicaraguas president Daniel Ortega avslutade sitt tal i förtid och överlät mikrofonen till Berrios: ”Kom hit Rubén, avsluta mitt tal”. Berrios uppmanade CELAC att se till att Puerto Rico befrias från USA:s koloniala styre och att Oscar López Rivera släpps fri. Det fick stort medialt genomslag. USA satte in alla krafter men lyckades inte förhindra toppmötets beslut att frågan om Puerto Ricos självständighet ska tas upp på nästa toppmöte som ska äga rum i Ecuador, då Rafael Correa övertar ordförandeskapet.

I Puerto Rico deltar nu folk från alla politiska och samhälleliga riktningar i demonstrationerna. För första gången har alla antikoloniala organisationer gått samman och många andra som vill visa sitt missnöje med en kolonialregim utan makt i ett land i djup ekonomisk och social kris.

Puerto Ricos kamp för självständighet har varit komplicerad. I sista stund, när de kubanska befrielsestyrkorna 1898 så gott som besegrat Spanien invaderade USA Kuba och berövade kubanerna segern. I fredsöverenskommelse mellan USA och Spanien – kubanerna var inte tillfrågade – överlät Spanien inte bara Kuba utan också Puerto Rico och Filippinerna till USA. Sedan dess har puertoricanernas kamp mot världens mäktigaste imperium fått föras i medial osynlighet.

Puertoricanernas enastående massiva aktioner mot USA-truppernas närvaro och bombövningar i Vieques fick dock internationell uppmärksamhet i slutet av 1900-talet och FN:s Avkoloniseringskommitté krävde i sin resolution år 2000 i starka ordalag att USA skulle upphöra med sina krigsövningar på Vieques och återlämna ockuperad mark till Puerto Rico. Och att frågan om avkolonisering av Puerto Rico skulle tas upp i FNs Generalförsamling 2008. Men det skulle ta längre tid. USA utövade hårda påtryckningar och flera länder i Europa fruktade för att deras kvarvarande kolonier i Karibien skulle komma på tapeten också, så det fick vänta.

Nu har läget ändrats. Kravet på frihet för Oscar López Rivera driver på saken. Hans orimliga och brutala fängelsestraff har väckt alla puertoricaners avsky. Oscar har inte dödat eller skadat någon eller brutit mot någon lag. Hans enda erfarenhet av väpnad kamp fick han i USA:s krig mot Vietnam – som han drogs in i som så många unga män på den tiden – som han fick medalj för. Han dömdes 1981 till fängelse i 55 år för påstådd ”uppviglande sammansvärjning” för att han varit medlem i en organisation i Chicago som fredligt arbetade för självständighet för Puerto Rico.

Av sina 34 år i fängelse har han suttit isolerad i 13. USA:s presidenter har fått motta många vädjanden om frigivning och 2013 riktade fackförbundet AFL-CIO:s kongress - efter enhällig omröstning - en vädjan till president Obama om frigivning. Puerto Ricos politiska, religiösa, akademiska och sociala institutioner har gjort detsamma. Det gäller även de partier som vill behålla landets koloniala status liksom puertoricanska massmedier på ön och i USA. Och själva guvernören gjorde en tydlig markering när han besökte Oscar i det federala fängelset.

Aldrig tidigare har sådan enighet uppnåtts bland puertoricaner. Kravet på frihet för Oscar har förenats med kravet på självständighet från USA. Det är en kamp där Latinamerika nu spelar en helt annan roll än tidigare och hoppet om seger växer.

USA satsar ytterligare miljoner på ”demokratifonder” för Kuba

Trots att USA hävdar att man försöker normalisera relationerna med Kuba så fortsätter ansträngningarna för att begrava den kubanska revolutionen och återinföra kapitalism. I fredags beviljades 30 miljoner dollar för ”program för att främja demokrati och stärka civilsamhället i Kuba”. Minst 800 000 dollar ska gå till NED, National Endowment for Democracy.

NED används av USA för att undergräva vänster- och socialistregeringar och stöder oppositionsgrupper i dessa länder. Fonderna ska enbart användas för program och aktiviteter i detta syfte och får inte användas för att främja affärer, ekonomiska reformer, entreprenörskap eller något annat som inte är ”demokratifrämjande”.

Dess pengar är utöver tidigare beviljade 20 miljoner dollar. Förra månaden ströks Kuba från USA:s lista över länder som påstås stödja terrorism. Men den halvsekellånga blockaden fortsätter, liksom alltså också den undergrävande verksamheten.

Cuba Solidarity Campaign 150613.
Översättning: Zoltan Tiroler

Uttalande från Kubas regering om diplomatiska förbindelser med USA

Efter att diplomatiska förbindelser med USA upprättats måste blockaden hävas som en av flera nödvändiga åtgärder för att kunna normalisera förbindelserna.

Den 1 juli 2015 utbytte ordförande i Kubas statsråd och regering, general Raúl Castro Ruz, och USA:s president, Barack Obama, brev som bekräftade beslutet att återupprätta diplomatiska förbindelser mellan de två länderna och öppna permanenta diplomatiska beskickningar i respektive huvudstäder den 20 juli 2015.

Den dagen kommer Kubas ambassad i Washington att öppnas officiellt i närvaro av en kubansk delegation ledd av utrikesministern Bruno Rodriguéz Parrilla med deltagare av framstående företrädare för det kubanska samhället.

När Kuba och USA nu tar detta formella steg har de bekräftat sin avsikt att utveckla respektfulla förbindelser mellan båda folken och regeringarna för samarbete grundat på de principer och syften som befästs i FN-stadgan och folkrätten, särskilt Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser.

Det självständiga Kubas regering har beslutat att återupprätta diplomatiska förbindelser med USA med orubbad åtagande att försvara sina ideal – oberoende, social rättvisa och solidaritet med världens rättfärdiga krav, och bekräftar samtidigt var och en av alla de principer för vilka vårt folk har utgjutit sitt blod och utstått alla faror under ledning av vår revolutions historiska ledare, Fidel Castro Ruz.

Att återupprätta diplomatiska förbindelser och öppna ambassader är första steg på en process som kommer att bli lång och komplicerad för normalisering av bilaterala förbindelser där det kommer att bli nödvändigt att lösa en rad frågor som härrör ur den politik som tillämpats och som fortfarande är i kraft och skadar den kubanska nationen och dess folk.

Det kan inte bli några normala förbindelser mellan Kuba och USA så länge USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad är i full kraft och orsakar skador och umbäranden för det kubanska folket. Blockaden är det främsta hindret för att kunna utveckla vår ekonomi, den bryter mot folkrätten och skadar alla länders intresses, även USA:s.

För att kunna normalisera förbindelserna måste USA:s regering också till Kuba återlämna det område i Guantánamo som ockuperas olagligt; upphöra med sina radio- och tevesändningar som bryter mot internationella regler och inkräktar på vår självständighet; upphöra med program som främjar omstörtande verksamhet och destabilisering samt gottgöra det kubanska folket för alla de mänskliga och ekonomiska skador som USA:s politik orsakat dem.

Översättning: Eva Björklund
Källa: Kubas nyhetsbyrån ACN

Fidel Castro, en social reformator

Ledaren för den kubanska revolutionen ses som en talesman för de utan egen röst, som kräver social rättvisa och en jämlik fördelning av rikedomarna. Kuba erkänns allmänt för sitt sociala trygghetssystem och sina exceptionella resultat inom utbildning, hälsa, vetenskap, kultur och idrott. Genom att prioritera de mest lottlösa har Fidel Castro skapat det mest jämlika samhället i Latinamerika och Tredje Världen.

Siffrorna är talande. Vad gäller utbildning är analfabetismen i Latinamerika 11,7 %, i Kuba är den 0,2 %. När det gäller skolgång upp till 11 år är den 92 % i Latinamerika och 100 % i Kuba. När det gäller skolgång upp till 14 år är siffrorna 52 respektive 99,7 %. Av de latinamerikanska barnen når 76 % gymnasienivå, medan i Kuba är det 100 %. Till och med EU:s ekonomiska och sociala råd erkännaer att “dess siffror är exceptionella när det gäller utvecklingsländer.”

FN-organet UNESCO anger att Kuba har den lägsta andelen analfabeter och den högsta andelen i skola i Latinamerika. Enligt UNESCO besitter en kubansk elev dubbelt så mycket kunskaper som en genomsnittslig latinamerikansk dito. Och man tillägger: “Trots att Kuba är ett av de fattigaste länderna [sett till BNP] i Latinamerika, så har det de bästa resultaten vad gäller grundutbildning eftersom utbildning har prioriterats högst.” UNESCO framhåller också att Kuba ligger som nr 16 i världen (nr 1 i Nord- och Sydamerika) när det gäller Utbildning för Alla, IDE, som mäter allmän skolutbildning, skriv- och läskunnighet bland vuxna, jämlikhet mellan könen och utbildningens kvalitet. Kuba är också det land i världen som lägger högst andel av sin BNP på utbildning, nämligen 13 %. Motsvarande siffror är 7,3 i USA, 6,7 i Sverige, 6,4 i Finland, 6 i Storbritannien och 4,9 i Italien.

Några indikatorer gör det möjligt att utvärdera det utmärkta hälsovårdssystemet i Kuba. Medan barnadödligheten är 32 per 1 000 i Latinamerika, så har Kuba lägst i hela Amerika, 4,6 per 1 000. Medellivslängden är 70 år i Latinamerika, medan kubanerna blir 78 år i genomsnitt. Enligt WHO är Kuba ett av de länder med högst andel plus 100-åringar i förhållande till sin befolkning. Antalet läkare per 100 000 invånare är 160 i Latinamerika och 590 i Kuba. Ö-nationen har flest läkare i världen i förhållande till folkmängd.

Enligt USA:s American Public Health Association så “finns inga rasbarriärer som hindrar tillgång till hälsovård” och understryker “det exempel som Kuba utgör, ett land med politisk vilja att erbjuda en bra medicinsk vård till alla sina medborgare.”

Enligt världens mest ansedda medicinska tidskrift, New England Journal of Medicine så “verkar det kubanska hälsovårdssystemet inte vara av denna världen. Det finns för många läkare. Alla har en familjeläkare. Allt är gratis, fullständigt gratis... Trots att Kuba har begränsade resurser så har deras hälsovårdssystem löst problem som vårt (dvs USA) ännu inte lyckats lösa.” Tidningen tillägger att “Kuba har dubbelt så många läkare per invånare som USA.”

Enligt FN:s Utvecklingsprogram så är Kuba det enda landet i Latinamerika och Tredje Världen som under det senaste årtiondet finns bland de tio länder med bäst resultat vad gäller mänsklig utveckling bedömt efter “förväntad livslängd, utbildning och levnadsstandard.”

Enligt WHO är Kuba en modell för utvecklingsländer när det gäller hälsovård för mödrar och barn. UNICEF understryker att “Kuba är ett exempel på hur man skyddar och värnar barn.” Och vidare “allvarlig undernäring finns inte i Kuba. Här finns inga gatubarn. I Kuba är barnen alltid prioriterade och därför lider de inte av de brister som miljontals barn gör i Latinamerika. Barn som tvingas arbeta, som utnyttjas eller som hamnar i prostitution... Kuba är ett paradis för barndomen.” UNICEF uppger att Kuba är det enda land i Latinamerika som utrotat undernäring bland barn.

Rädda Barnen placerar Kuba på första plats bland utvecklingsländer när det gäller villkor som ges mödrar, före länder som Argentina, Israel eller Sydkorea. Rädda Barnen har då också tagit hänsyn till kriterier som hälsovårdssystemet, utbildning, personlig hjälp av kvalificerad personal vid förlossning, distribution av preventivmedel och utbildningsnivån hos kvinnor och barn. Likaså tar man i beaktande politisk- och ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor, dvs kvinnornas deltagande i det politiska livet, liksom lika löner.

ILO, Internationella Arbetsorganisationen, betecknar det kubanska sociala trygghetssystemet som ett “mirakel”, med tanke på det skydd som arbetarna har och den låga arbetslösheten (1,9 %). Enligt ILO är 11 % i Latinamerika utan arbete och 65 % av befolkningen har inte tillgång till social trygghet. I Latinamerika är en av de stora paradoxerna att 25 miljoner barn tvingas arbeta medan 19,5 miljoner vuxna saknar arbete.

Genom att engagera människa i projektet för att skapa ett nytt samhälle, har Fidel Castro visat världen att det är möjligt. Trots väldigt begränsade resurser och ett ekonomiskt belägringstillstånd som USA påtvingar landet, erbjuder Kuba alla sina medborgare ett liknande socialt trygghetssystem som de rikaste ländern i världen.

Salim Lamrani, professor i Ibero-Latinamerikanska studier vid Sorbonne i Paris, specialist på relationerna Kuba-USA. Almayadeen 150403 (i originalet med källhänvisningar till alla siffror och citat)
Översättning: Zoltan Tiroler

USA avlönar våldsman

USA-journalisten Tracey Eaton avslöjar att Orlando Gutierrez Bornat, en man som satte igång ett stort bråk utanför Kubas ambassad i samband med det Amerikanska Toppmötet i Panama, fick bra betalt. Orlando Gutierrez skickades av kongressledamoten och högerextremisten (hon har uppmanat till mord på bland andra Castro) Ileana Ros-Lehtinen för att provocera fram en incident som skulle störa, och helst förhindra, mötet mellan presidenterna Obama och Castro i samband med toppmötet. Eaton uppger att provokatören fick 26 000 dollar för besväret, pengar som kommer från USA:s regering. Hans fru fick över 53 000 dollar. Paret fick alltså med sig mer än 79 000 dollar av skattepengar för att sabotera relationerna mellan USA och Kuba. De båda arbetar för det sk. “Directorio Democrático Cubano” med säte i Miami. De hörde till gruppen som skickats från USA till Panama för att företräda ”det kubanska civilsamhället”.

Tracey skriver att organisationen under åren 2009 till 2013 fått 6,2 miljoner dollar av USAs regering. En mindre del av pengarna går till olika personer i Kuba som stöd till aktiviteter och ”reportrar”, resten till verksamheten i USA.

La Pupila Insomne 150521
Översättning: Zoltan Tiroler

Che Guevaras dotter inviger ögonsjukhus i Argentina

28 maj invigdes ögonsjukhuset ”Dr. Ernesto Che Guevara” i Cordoba, Argentina. Sjukhuset är en del av den så kallade ”Operation Mirakel”, som återställt synen hos miljontals fattiga i en lång rad länder genom att erbjuda dem gratis ögonoperationer.

I invigningen deltog läkaren Aleida Guevara, dotter till Che. På sjukhuset kommer att utföras gratis ögonoperationer. I samband med invigningen hölls ett seminarium ”10 år av ALBA [den latinamerikanska samarbetsorganisationen] och dess påverkan på folken i Latinamerika och Karibien.”

Initiativet till sjukhuset har tagits av Aleida Guevara och kommer att fortsätta arbetet inom Operation Mirakel. Hittills har patienter som saknat resurser fått resa till Kuba och Bolivia för att genomgå ögonoperationer. Cirka 48 000 argentinare har sedan 2009 kunnat dra nytta av programmet. På det nya sjukhuset arbetar fyra oftalmologer. Sjukhuset har byggts med kubanska resurser och medel från lokala institutioner, men utan anslag från staten. Nästa mål är att bygga till en våning för utbildning av personal.

La mañana de Cordoba, Argentina 150528
Översättning: Zoltan Tiroler

Lek med BNP-siffror

2005 tillkännagav Kuba att man skulle räkna om sin BNP för att också innefatta hälsovård och utbildning, något som erbjuds alla kubaner gratis. Havanna sade att BNP används som en måttstock för ekonomin och marknaden, där så gott som allt har ett pris, så måste detta räknas in. Då en lång rad tjänster i Kuba inte är prissatta gav Kubas BNP tidigare en missvisande bild. För denna ändring fick Kuba utstå mycket kritik i internationella medier. Det sades vara en ”statistisk pantomim”.

Nobelpristagaren och Världsbankens tidigare chef Joseph Stiglitz säger att ökad BNP gynnar regeringar som ökar den materiella produktionen, men inte befolkningens välfärd och att BNP är missvisande för att den inte tar hänsyn till förstörelse av miljö eller att naturresurser försvinner. I BNP ingår inte sådan social service som ges gratis och som påtagligt påverkar deras livskvalitet. Å andra sidan räknas till exempel vapenproduktion och reklam in i BNP, saker som knappast är en indikator på ekonomiska framsteg.

Nu har EU beslutat att räkna in knarkhandeln i BNP. Då kallas detta en ”metodförändring”.

Cubainformacion 150512
Översättning: Zoltan Tiroler

Ny miljonrullning för ”regimförändring” i Kuba och andra progressiva länder

USA:s politik, Kuba och dissidenterna: Hjälp eller hinder?

Kubas läkarbrigad i Nepal:
"Tack är det vanligaste ordet"

Nu vågar också Sverige prata med Kuba - Officiella samtal mellan viceministrar

Kuba och USA utbyter ambassadörer inom kort

Uppskattad gåva till Kuba från stadsmuséet i Eskilstuna

Ekonomin pekar uppåt

Andra önationer lär av Kubas ekologiska jordbruk

Kanadensisk bank kanske till Kuba

Två döda och omfattande skador efter regnstorm i Havanna

Sammanfattning av toppmötet i Panama

Solidaritet med Venezuela!

Kommunval på Kuba: ”Folk vill inte ha något systemskifte”

Uttalande från Svensk-Kubanska Föreningens årsmöte: Stoppa USA:s blockad mot Kuba!

USA söker chef för sina ”journalister” i Kuba

Kuba enda landet som når UNESCO:s mål

USA bestraffar fortfarande handel med Kuba

Myter börjar spricka efter USA:s öppningar

Argentinas president hyllar Kuba

“Skandal att betalda fiender till Kuba deltar på toppmötet i Panama”

Demonstration i Panamá mot Felix Rodriguez

Kubas utrikesminister i FN:s Människorättsråd: Till försvar för de mänskliga rättigheternas odelbarhet

Blockaden fortsätter; USA bötfäller PayPal

Nyhetsbyrån AP rapporterar att USA kommit överens med Pay Pal att företaget ska betala 7,7 miljoner dollar för att under flera år inte fullt ut ha uppfyllt USA:s sanktionsbestämmelser.

Cuba Central Team 150327
Översättning: Zoltan Tiroler

Kubas medicinska solidaritet hjälper 67 länder

Kubas vice hälsominister Marcia Cobas informerade nyligen om att det nu arbetar ca 50 000 kubanska hälsovårdsarbetare i 67 länder. Av dessa är över hälften läkare. Samarbetet omfattar bland annat “Uppdrag Mirakel”, som genomför miljontals kostnadsfria ögonoperationer på fattiga människor i framför allt Latinamerika. Likaså ingår Henry Reevebrigaden i Afrika, som ger teknisk assistans i 17 afrikanska nationer varav 16 har hjälp av kubanska läkare.

Viceministern framhöll att “Kuba exporterar tjänster, inte läkare. Våra hälsovårdsarbetare har sin garanterade arbetsplats i Kuba, liksom sin lön och sociala trygghet.” Hon tillkännagav nya samarbetsavtal med Brasilien, Qatar, Algeriet, Mexiko, Portugal, Saudi Arabien och ytterligare tekniker och sjuksköterskor till det eboladrabbade Västafrika. Hon berättade också att man inte kan uppfylla alla önskemål eftersom Kuba också måste täcka sina egna behov. Hälsoturism är en växande sektor som förväntas öka ytterligare.

Viceministern hyllade arbetet som utförts i mer än 50 år och som räddat otaliga liv i en lång rad länder. Hon gav ett speciellt erkännande till de fler än 250 specialister som bekämpar ebola i Västafrika, av vilka 150 återvänder denna vecka efter att ha utfört ett imponerande arbete. Gruppen, som tillhör Henry Reeve-kontingenten, har på mindre än fem månader räddat livet på fler än 400 människor i Sierra Leone och Liberia.

Cubadebate 150326
Översättning: Zoltan Tiroler

Dottern till tidigare ledare för ”Damer i Vitt” fördömer den nuvarande

Laura María Labrada, dotter till den avlidna Laura Pollan, medgrundare och förre ledaren för Damer i Vitt, har uttalat sig mot gruppens nuvarande chef, Berta Soler, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Labrada säger till journalister att hon ”har beslutat att från och med nu inte tillåta att Soler använder min mors namn eller förknippar namnet med ett uppförande som strider mot det min mor alltid försvarade.” Hon sade också att Soler inte är välkommen i Pollans hus, som fungerar som högkvarter för organisationen.

Damerna i Vitt har hyllats av kongressledamöter i USA men är i stort sett okänd i Kuba och har ett minimalt stöd från kubaner. Som Reuters rapporterar: ”Gruppen överlever i huvudsak genom donationer från anticastrogrupper i USA. Varje deltagare får 30 dollar för att delta i demonstrationerna som sker varje söndag, sade Soler. Det är en summa som överstiger en typisk månadslön i Kuba.”

Pollan dog 2011 och Soler, som tog över, har mötts av kritik för att ha uteslutit medlemmar som ifrågasatt hennes medlemskap.

Översättning: Zoltan Tiroler

Kubanska läkare hem efter att ha bekämpat ebola

Kubanska hälsovårdsarbetare som bekämpat ebola i Västafrika har nu åkt hem. En av dem, 63-årige intensivterapi- och internmedicinspecialisten Leonardo Fernandez, tonar blygsamt ner insatsen och säger:

”Jag tror att vi uppfyllt en uppgift, med revolutionär och medicinsk etik. På vilket sätt skiljer det sig från att arbeta i Brasiliens djungler? Hur skiljer det sig från de som arbetar i Venezuelas djungel och arbetar ensamma i byar med ursprungsbefolkning i månader i sträck? På vilket sätt skiljer det sig från de som arbetar i afrikanska byar? Skillnaden är att det var en internationellt uppmärksammad insats, som gavs den vikt som den förtjänade. Det är sant att det krävs mod att säga: ’jag åker, jag ska bekämpa det’, det kan man inte neka till, men det var bara ytterligare ett uppdrag bland andra.”

Cuba Solidarity Campaign 150323.
Översättning: Zoltan Tiroler.

Castro: USA måste förstå att de inte kan köpa Kuba eller skrämma Venezuela

Den kubanske presidenten Raúl Castro upprepar ”den osvikliga lojaliteten till kommendant Hugo Chavéz, den kubanska revolutionens bäste vän”, inför hoten från USA-imperialismen.

Kubas president försäkrade att USA:s regering ”borde förstå, en gång för alla, att det är omöjligt att förleda eller köpa Kuba, eller att skrämma Venezuela.” Det var vid det extrainkallade mötet för ALBA i Caracas som Castro försäkrade att det kubanska folkets enhet med det venezolanska inte går att förstöra. Castro gav stöd till Venezuelas president Maduro, som trots imperiemaktens allvarliga hot ”sträckt ut handen till USA:s president för att möjliggöra dialog, baserat på internationell rätt och ömsesidig respekt” som leder till upphävande av den exekutiva order som Obama utfärdat mot Venezuela.

”Venezuela är inte ensamt och vår region är inte längre densamma som för 20 år sedan. Vi kommer inte att tolerera att man försöker skada suveräniteten eller brott mot fred i regionen.” Castro betonade att man inte heller kommer att ge efter ”en endaste tum i försvaret av suveräniteten och oberoendet”, inte heller kommer man att tolerera någon typ av inblandning i de båda ländernas inre angelägenheter. ”Vi har kommit hit för att sluta leden med Venezuela och ALBA och för att bekräfta att principerna inte är förhandlingsbara.”

Denna inställning kommer att försvaras av Kuba vid det Amerikanska toppmötet i Panama nästa månad. ”Vi förkastar varje försök att isolera och hota Venezuela och kräver ett defenitivt slut på blockaden mot Kuba.”

Castro varnade att USA-imperialismen försöker förstöra Petrocaribe, ett exceptionellt, generöst och humant bidrag från Hugo Chávez. USA hotar medlemsländerna och vill underkasta dem de multinationella oljebolagens intressen och avskilja dem från Venezuela. USA accepterar inte att våra folk beslutat sig för att oåterkalleligen fortsätta att avancera, kämpa för en rättvis och multipolär värld, där de som historiskt har varit exkluderade, har en röst, hopp och värdighet.

Correo del Orinoco 150317
Översättning: Zoltan Tiroler.

FN hyllar Kuba för bevarande av ekosystem i bergstrakter

Kubas bevarande av ekosystemen i bergstrakter bidrar till en hållbar och långsiktig utveckling, säger Myrta Kaulard, representant för FN:s utvecklingsprogram UNDP. Hon betonade att detta är en ny och utmanande uppgift som inte bara innefattar samarbete mellan många olika sektorer i landet, men också deltagande av människan som kärnan i vårdandet av flora och fauna.

Kaulard framhöll att arbetet är i linje med UNDP:s globala strategi för biologisk mångfald och ekosystem under perioden 2012-2020 och svarar mot riktlinjerna i partiets och revolutionens program.  

  Maira Fernandez Zequeira, chef för Institutet för ekologi och systematik, som bedriver en pågående undersökning i ämnet, säger att studien kommer att omfatta känsliga områden som omfattar ca 13 procent av Kuba.  Ca 900 000 personer, eller 8 procent av befolkningen, bor i bergsområden, vid vattentillgångar som är av nationellt intresse.

ACN 150318
Översättning: Zoltan Tiroler.

Blockaden fortsätter: USA bötfäller tysk bank på 1,7 miljarder dollar

FN:s Generalförsamling, som varje år fördömer USA:s blockad. Endast USA och Israel röstar mot världsopinionen.

Commerzbank, med högkvarter i Frankfurt, är Tysklands näst största bank och anses vara världens femte mäktigaste. Banken har accepterat att betala 1 710 miljoner dollar till USA:s regering för brott mot blockadlagarna, bland annat för att ha genomfört transaktioner med US-dollar, meddelar Federal Reserve (FED) och USA:s skatteverk.

Skatteverket skriver: ”Denna aktion visar våra fortsatta ansträngningar för att energiskt försäkra oss om att USA:s lagstiftning för sanktioner följs och visar riskerna som finansiella institutioner löper om de genomför affärer med, eller genom USA, som gynnar enheter under sanktion.

Förutom böterna tvingar USA den bötfällda banken att avskeda konsulter eller anställda som varit inblandade i förbindelserna.

EFE 150312.
Översättning: Zoltan Tiroler.

Reportage i okunnighetens mörker

Henrik Brandão Jönsson, DN-korrespondent i Brasilien, besökte Kuba över nyåret. Hans artiklar därifrån i januari återkom upp i en stort uppslagen, 4 helsidors artikel den 1 mars. Den följer helt den förhärskande kubarapporteringen i svenska medier och blundar bl.a. för:

• Att USA:s ekonomiska blockad berövar Kuba motsvarande en tredjedel av exportintäkterna
• Att FN:s Generalförsamling sedan början av 90-talet i årliga omröstningar krävt att USA ska häva denna blockad som bryter mot folkrätten, de senaste åren med 188 röster mot 2: USA och Israel
• Att alla 33 stater i Latinamerika och Karibien 2011 bildade en egen organisation CELAC, utan USA och Kanada, och har krävt att USA ska finna sig i att Kuba deltar på Amerikatoppmötet i Panama i april.
• Att i ”omvärlden” utanför USA och Europa åtnjuter Kuba stor respekt och hyllas för sina enastående insatser inom hälsovård och alfabetisering.
• Att USA:s 50-åriga politik lett till att USA isolerat sig självt, inte Kuba
• Att insikten om detta är den huvudsakligen orsaken till att president Obama politikbyte
• Att ingen av De Fem kubanerna, i medierna kallade ”spionerna” är dömda i USA för spioneri, till skillnad från den s.k. US-amerikanska ”människorättsaktivisten” på Kuba

Uttalande av Kubas regering om USA:s hot mot Venezuela

Angående den aggressiva Exekutiva Order som utfärdats av USA:s president mot regeringen i Venezuela, som pekades ut som ett hot mot USA:s nationella säkerhet:

Kubas revolutionära regering har fått kännedom av denna godtyckliga och aggressiva Exekutiva Order utfärdats av USA:s president mot den Bolivarianska republiken Venezuelas regering, som pekade ut detta land som ett hot mot den nationella säkerheten. Detta är en hämnd för de åtgärder som Venezuela tog i försvar av sin suveränitet mot de interventionistiska åtgärderna från USA:s statliga myndigheter och kongressen.

Hur kan Venezuela vara ett hot mot USA? Venezuela ligger tusentals kilometer ifrån USA. Venezuela har inga strategiska vapen. Venezuela använder inte resurser eller personal för att konspirera mot USA:s konstitutionella ordningen. Uttalandet låter osannolikt, och avslöjar det verkliga syftet.

Ett sådant uttalande, när det ska hållas parlamentsval i Venezuela, bekräftar återigen den interventionistiska karaktären av USA:s utrikespolitik.

Denna allvarliga handling är en varning till de latinamerikanska och karibiska regeringar, vars länder genomlidit så många imperialistiska intervention, och som i januari 2014 förklarade regionen som ”Fredens zon” och förkastade varje handling som går emot denna fred.

Kubas revolutionära regeringen och vårt folk upprepar igen sitt ovillkorliga stöd till den bolivarianska revolutionen, till president Nicolas Maduros legitima regering, och till det modiga venezolanska folket.

Ingen har rätt att ingripa i en suverän stats inre angelägenheter, och inte heller att grundlöst förklara den som ett hot mot den nationella säkerheten.

På samma sätt som Kuba var aldrig ensamt, kommer inte Venezuela heller att vara ensamt.

Havanna. 9 mars 2015
Översättning: Rolando Zanzi

"De förbereder militärt angrepp på Venezuela"

"När USA:s president utfärdar ett hot av det slag vi nu talar om, måste det tas på mycket stort allvar. I synnerhet om vi erinrar oss en gammal politisk tradition i USA som går ut på att iscensätta attentat mot sig själva som förevändning för en omedelbar militär insats" skriver Dr. Atilio A. Boron, forskningschef på CONICET i Argentina.

Presidentens verkställighetsorder för några timmar sedan (måndag 9/3) hävdar att Bolívars och Chávez’ land "utgör ett osedvanligt, utomordentligt hot mot USA:s nationella säkerhet och utrikespolitik" och "utlyser en nationell krissituation för att hantera detta hot". Sådana uttalanden föregår ofta USA:s militära angrepp, antingen på egen hand, som den blodiga invasionen i Panama för att störta Manuel Noriega 1989, eller det om Sydostasien som kulminerade i kriget mot Indokina, i synnerhet mot Vietnam, med start 1964. Men det kan också vara upptakten till andra militära operationer, där USA samarbetar med sina europeiska lakejer i Nato och med oljeteokratierna.

Exempel: första Gulfkriget 1991 eller Irakkriget, 2003-2011, med entusiastiskt stöd från Storbritanniens Tony Blair och från den knappt salongsfäige José María Aznars Spanien; eller fallet med Libyen, under 2011, framkallat av den fars som sattes upp i Benghazi, där förmenta "frihetskämpar" - som senare visade sig vara legosoldater rekryterade av Washington, London och Paris - upphandlades för att störta Kaddafi och överföra kontrollen över landets oljetillgångar till sina uppdragsgivare.?? Färskare fall är Syrien och särskilt Ukraina, där det eftertraktade "regimskiftet" (försköning för att undvika att tala om "kupp") av det slag som Washington obevekligt driver för att omforma världen - och särskilt Latinamerika och Karibien - till sin avbild, uppnåddes tack vare ovärderligt stöd från EU och NATO. Det har resulterat i ett blodbad i Ukraina som pågår än idag.

Victoria Nuland, USA:s statssekreterare för Europafrågor, sändes av 2009 års osannolika fredspristagare till Maidantorget i Kiev för att visa sin solidaritet med demonstranterna, inklusive de nynazistiska grupper som senare med blod och eld skulle erövra makten, och till vilka den vänliga tjänstekvinnan överräckte kex och vattenflaskor mot törsten och med denna kärleksfulla gest visa att Washington, som alltid, stod på frihetens, de mänskliga rättigheternas och demokratins sida. ??När denna "skurkstat" - som USA är på grund av sina systematiska kränkningar av internationell rätt - utfärdar ett hot av det slag vi nu talar om, måste det tas på mycket stort allvar. I synnerhet om vi erinrar oss en gammal politisk tradition i USA som går ut på att iscensätta attentat mot sig själva som förevändning för en omedelbar militär insats.

De gjorde det 1898, när de sprängde kryssaren Maine i Havannahamnen. Det sände två tredjedelar av besättningen i graven och orsakade sådan upprördhet bland allmänheten i USA att Washington kunde förklara krig mot Spanien.

Detta upprepades när USA kokade ihop ”incidenten” i Tonkinbukten för att "sälja" sina krig i Indokina: den påstådda nordvietnamesiska attacken mot två USA-flaggade kryssningsfartyg – som senare avslöjades som en CIA-operation - gjorde att president Lyndon B. Johnson först utropade nationell krissituation och strax därefter krig mot Nordvietnam.??

Maurice Bishop, på den lilla ön Granada, betraktades också som ett hot mot USA:s nationella säkerhet och störtades 1983 och utplånades av USA:s marinsoldater.

Historien skulle kunna göras oändligt mycket längre.?? Slutsats: ingen ska bli förvånad om Obama inom kort ger underrättelsetjänsterna eller försvarsmakten updrag att angripa något känsligt USA-mål i Venezuela, exempelvis ambassaden i Caracas. Eller någon annan förfärlig operation mot oskyldiga, civila venezolaner, liksom de "terroristattacker" som skakade Italien - mordet på Aldo Moro 1978 eller bomben som detonerade på tågstationen i Bologna 1980 – för att skapa panik och rättfärdiga ett ”svar” från imperiet med syfte att "återställa respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och medborgerliga friheter”. Långt senare upptäcktes att dessa brott begicks av CIA. ??

Kom ihåg att Washington stod fadder för statskuppen 2002 i Venezuela, kanske för att tillförsäkra sig oljeleveranser inför attacken mot Irak. USA lanserar nu ett krig på två fronter: Syrien/ IS och Ryssland, och vill även nu ha en säker energibakgård. Allvarligt, mycket allvarligt. Detta fordrar aktiv och omedelbar solidaritet från de sydamerikanska regeringarna, enskilt som land och genom UNASUR och CELAC, och från ”Vårt Amerikas” – Latinamerikas och Karibiens - folkliga organisationer och politiska krafter för att avslöja och stoppa denna manöver.

Dr. Atilio A. Boron, forskningschef på Conicet, och rektor på Latinamerikanska programmet för samhälsvetenskapliga distansstudier, PLED, i Argentina

Gerardo Hernández spred Bernies aska i havet

Bernie Dwyer, mellan Aleida Godínez och Alicia Zamora

Vid en ceremoni i Miramar i Havanna i början av mars samlades Bernie Dwyers anhöriga och vänner, bland dem De Fem med familjer, för att sprida hennes aska i havet.

Bernie Dwyer från Irland, som gick bort i juli 2013, var en hängiven kämpe för Kuba och för frihet åt De Fem. Hon var journalist och dokumentärfilmare och en outtröttlig kämpe i solidaritetsarbetet för Kuba. I många år arbetade hon på Radio Havanna och har intervjuat många kända personligheter. Hon engagerade sig tidigt i fallet med de fem kubanerna och alltsedan deras fängslande 1998 kämpade hon för att deras gärning skulle bli känd i vida kretsar. 2004 producerade hon dokumentärfilmen Uppdrag mot terror om de fem kubanerna som kämpade mot USA:s terror mot Kuba, men greps och dömdes till långa fängelsetider. 2010 kom filmen Dagen då diplomatin dog om hur USA betalar, instruerar och utrustar s.k. dissidenter på Kuba för att underminera Kubas regering. (Båda filmerna är svensktextade, se ”Kubabutiken”.)

Med vid ceremonin var även två speciellt nära vänner till Bernie; journalisten Aleida Godínez och fotografen Alicia Zamora. Båda dessa medverkar i filmen Dagen då diplomatin dog. De två anländer till Sverige nu i mars för en turné genom vårt land.

Bernies filmer skildrar framförallt människorna bakom Kubas kamp mot terror och mot USA:s försök att destabilisera landet.

Bernie fick inte uppleva den stora glädjedagen 17 december 2014, då alla fem var fria och återförenade med sina familjer på Kuba. Hon avled, svårt märkt av sjukdom i juli 2013.

Gerardo Hernández, en av De Fem, spred hennes aska i havet. ”Hon var en kämpe, vän och syster. Jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna henne personligen. Hon var svårt sjuk, men fortsatte ändå att kämpa för oss. Vi var lyckligt lottade som hade en sådan vän. Bernie, du är med De Fem för evigt.”

Louise Österlin
Källor, bl.a: realcuba.wordpress.com
8 mars 2015

Stryk Kuba från ”terroristlistan”!

Kubas delegation vid samtalen i Washington 27 februari. Josefina Vidal i mitten.

Samtalen i Washington mellan USA:s och Kubas delegationer som startade i januari fortsatte den 27 februari. Då var det speciellt två frågor som Kuba drev:

Den första är att stryka Kuba från USA:s lista på länder som sponsrar terrorism. Kuba har varit uppsatt på denna lista sedan 1982, men Josefina Vidal från Kubas UD som ledde Kubas delegation i Washington säger: ”Vi hör inte hemma på den listan och vi har aldrig hört hemma där”. Tre länder utom Kuba finns på listan, Syrien sedan 1979, Iran sedan 1984 och Sudan sedan 1993. Officiella talespersoner i USA har tidigare enligt nyhetsbyrån Reuters sagt att det kan ta fram till juni eller längre att stryka Kuba från listan.

Vid presskonferensen efter samtalen sa dock ledaren för USA:s delegation, Roberta Jacobsson, att processen att stryka Kuba från listan ska påskyndas och vara klar ”före april”.

En annan viktig fråga för Kuba är att landets intressekontor i Washington ska få tillgång till banktjänster, något som kontoret inte haft under mer än ett och ett halvt års tid. Den bank som Kuba tidigare anlitade avsade sig uppdraget på grund av risk för bötfällning, något som drabbat en rad stora banker som haft samröre med Kuba. Kuba har protesterat och hävdat att det strider mot Wienkonventionen att inte ge intressekontoret tillgång till vanliga banktjänster.

Wienkonventionen från 1961 om diplomatiska relationer har varit en kärnfråga för Kuba att framhålla i samtalen om hur de framtida ambassaderna ska fungera. USA har öppet deklarerat att ambassadens diplomater avser att ha kontakt med och ge stöd åt Kubas ”dissidenter”, som de kallar för demokratiaktivister. Kuba förklarar emellertid att detta strider mot Wienkonventionens artiklar om vilka uppgifter en diplomatisk beskickning ska ägna sig åt, och att det skulle innebära en inblandning i Kubas interna angelägenheter.

Wienkonventionens artikel 3 säger bl.a. att ”den diplomatiska beskickningens uppgifter är att främja vänskapliga förbindelser mellan den sändande staten och den mottagande staten samt att utveckla deras ekonomiska, kulturella och vetenskapliga förbindelser.”

Enligt nyhetsbyrån Reuters pressar USA nu på för att kunna öppna en ambassad i Havanna redan i april, lagom till OAS toppmöte i Panama den 10-11 april, där Kuba kommer att närvara för första gången på flera decennier.

Louise Österlin, 4 mars 2015
Källor: Granma, Reuters, Telesur

Töväder USA – Kuba?
Talarturné - hela programmet!

Aleida Godínez, journalist och Alicia Zamora, fotograf, besöker Sverige, Danmark och Norge. På turnén visas dokumentären Dagen då diplomatin dog, som visar hur de och andra infiltrerat s.k. dissidentgrupper i Kuba och avslöjade hur dessa smågrupper tog emot betalning från USA:s diplomater för subversiv verksamhet, alltifrån sabotage till propaganda.

Det är inte enbart i Kuba som USA använt denna metod mot regeringar som inte underordnar sig dess intressen. Venezuela är ett annat aktuellt exempel.

Nu pågår samtal mellan USA och Kuba och optimism sprids om normalisering av relationerna. Positiva framsteg har gjorts. Men USA har sagt sig ha kvar sina mål när det gäller Kuba. President Obama har deklarerat att blockadpolitiken har misslyckats att få till stånd regimskifte på Kuba och taktiken måste ändras.

Då USA:s chefsförhandlare Roberta Jacobson var i Havanna för att delta i samtalen med Kuba tog hon på USA:s intressekontor emot en rad dissidenter. Det är kontakterna med detta ”civilsamhälle” som USA vill vidga. Men Kubas chefsförhandlare Josefina Vidal hänvisar till FN:s Wienkonvention för diplomater. Diplomater får inte syssla med subversiv verksamhet. Vidal understryker att det är över 5 000 kvinno-, student-, ungdoms-, kyrkliga-, bonde-, med flera organisationer som utgör Kubas civilsamhälle, inte de i västmedier omhuldade dissidenterna.

Du som har möjligheten, missa inte tillfället att träffa Aleida Godínez och Alicia Zamora!

STOCKHOLM
Fredag 13 mars kl. 18.30
Solidaritetshuset, Drakensalen, Tegelviksg 40  

VÄSTERÅS
Lördag 14 mars kl. 14.00
Electra Folkets Bio
Culturen, Kopparlunden, Sinterg 4-6
 
ÖREBRO
Måndag 16 mars kl. 18.30
ABF, Drottninggatan 38
 
NORRKÖPING
Tisdag 17 mars kl 18.00
ABF, Bergslagsgården, Västgöteg 25
 
VÄXJÖ
Torsdag 19 mars kl. 18.00
Växjö Bibliotek, Luna lokalen, V:a Esplanaden 7
 
MALMÖ
Söndag 22 mars 17.30
Röda Huset, Industrigatan 4 
 
JÖNKÖPING
Måndag 23 mars kl 18.00
Stadsbiblioteket, Inspiration Världen
 
GÖTEBORG
Onsdag 25 mars kl 19.00
Fjärde Långgatan 8B, 300 m från Järntorget
 
Arrangörer är Svensk-Kubanska Föreningen, på flera orter tillsammans med andra organisationer och i samarbete med studieförbund.

För mer info se affischerna för respektive stad:svensk-kubanska.se

Fidels möte med De Fem

I lördags tog Fidel Castro emot de fem kubanska antiterroristerna för samtal om så många års orättvisa i USA:s fängelser.

Fidel skriver:

”Jag tog emot dem lördagen den 28 februari, 73 dagar efter att de landade på kubansk mark. Tre av dem hade offrat 15 år av sin ungdom på att inandas USA-fängelsets fuktiga, illaluktande, äckliga källarstank, dömda till detta av korrumperade domare. De andra två, som också försökt förhindra imperiets kriminella planer mot deras fosterland, hade också dömts till många års brutal fängelsevistelse.

De organ som skulle utreda saken var helt renons på de mest elementära begrepp om rättvisa och deltog i den omänskliga jakten.

Kubas säkerhetstjänst hade inget som helst behov av att i USA skaffa information om någon enda militär enhets rörelser, för den kunde med hjälp av radiobasen ”Lourdes”, söder om Kubas huvudstad, från rymden följa allt som rörde sig på vår planet. Den basen kan upptäcka allt som rör sig tusentals mil från vårt land.

Dessa fem hjältar tillfogade inte USA någon skada, de försökte förutse och förhindra de terroristaktioner mot vårt folk som organiserades av USAs säkerhetstjänst, som världsopinionen känner till mer än väl.

I juli 1953 när vi anföll Moncadakasernen var jag 26 år och hade mycket mindre erfarenhet än de har visat sig ha. När de var i USA var det inte för att skada det landet, eller utkräva hämnd för de sprängattentat som där organiserats mot vårt land. Att försöka stoppa detta var absolut berättigat.

De viktigaste när de kom hem var att träffa familjer, vänner och folket, och se till att inte offra sin hälsa eller hoppa över läkarundersökningar.

Jag var lycklig flera timmar igår. Jag lyssnade till underbara berättelser om denna grupps hjältemod, Gerardo förde ordet och de andra föll in, också den konstnär och poet som jag lärde känna när han byggde ett av sina verk på flygplatsen i Santiago de Cuba. Och hustrurna! Och barnen! Ska de inte ha tid för dem också? Återkomstens glädje måste firas med familjen!

Igår ville jag prata med de fem hjältarna. Det var temat under fem timmar. Och nu har jag lyckligtvis tid att be dem att lägga en del av sin omåttliga prestige på något som ska bli till stor nytta för vårt folk.”

Fidel Castro Ruz
2015-03-02
Översättning: Eva Björklund

Mujica: Avskriv Kubas skuld!

José Mujica. Bild: Agência Brasil.

Uruguays avgående president José Mujica har inför kongressen yrkat på att avskriva Kubas statsskuld till Uruguay. Detta som ett erkännande av Kubas humanitära insatser i det sydamerikanska landet, bland annat det oftalmologiska centret José Martí, som invigdes 2007.

Där har kubanska läkare tagit emot 130 000 patientbesök och utfört 50 000 ögonoperationer, alltsammans avgiftsfritt. Uruguays finansdepartement menar därför att Kubas skuld till landet, som uppgår till motsvarande 200 miljoner kronor, bör ses som betald. Mujicas parti Frente Amplio har majoritet i båda kamrarna i Uruguays kongress, som förväntas godkänna förslaget.

José Mujica har fått viss uppmärksamhet i västerländsk press, där han beskrivits som ”världens fattigaste president”. Han och hans hustru Lucía Topolansky, båda tidigare medlemmar i den kubainspirerade tupamarosgerillan, har bott kvar på sin gård utanför Montevidéo, istället för att flytta in i presidentpalatset. Han har också avsagt sig 90 % av lönen, som han istället gett till välgörenhet. Från och med 1 mars tillträder Mujicas partikamrat Tabaré Vásquez presidentposten.

Oskar Lilja
Källa: TeleSUR

Se också:
DN: ”Det är alla andra presidenter som är konstiga”
DN: Ingen tog upp liftaren – då kom presidenten

Fortsatta samtal mellan Kuba och USA

Den 25 februari 2015 reste en delegation kubaner till Washington för att fortsätta de samtal på hög nivå som inletts under januari. Ledare för Kubas delegation är, som tidigare, Josefina Vidal från Kubas utrikesdepartement, och för USA:s delegation Roberta Jacobsson. Vi får återkomma till resultaten från dessa samtal.

Tidigare i februari har flera högt uppsatta USA-politiker besökt Kuba: Den 17 februari kom tre senatorer från Demokratiska Partiet till Kuba, framför allt för att undersöka möjligheterna till framtida utvidgad handel mellan länderna. Det var Claire McCaskill, Mark Warner och Amy Klobucher, men de underströk att även representanter från Republikanska Partiet var intresserade av utbyte med Kuba. De tre mötte Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez och diskuterade processen för att återuppta de diplomatiska relationerna och lyfta den ekonomiska blockaden. Gästerna från USA besökte den nya hamnen i Mariel med omgivande industrizon utanför Havanna. Mot bakgrunden att USA satt upp Kuba på sin ”terroristlista” frågade en kubansk journalist om de upplevde att de var i ett terroristland – svaret var “Nej”.

Senator Klobucher har lagt fram ett lagförslag i kongressen som syftar till att upphäva blockadens restriktioner mot handel, resor, sjötransporter, etc.

Den 19 februari kom ledaren för Demokratiska Partiet i representanthuset i USA:s kongress, Nancy Pelozi med en delegation till Kuba. Kubas vice president Miguel Díaz-Canel, tillsammans med bl.a. Josefina Vidal från Kubas UD, tog emot delegationen. Diskussionsämnen för besöket var Kubas uppdaterade ekonomiska modell, relationerna Kuba–USA och möjligheterna att i USA:s kongress ta upp en debatt om att lyfta blockaden.

Louise Österlin
Källa: Flera notiser i Granma

”Vi har endast gjort det som var vår plikt”

Tal hållet av Gerardo Hernández i samband med hågkomsten av återupptagandet av Kubas befrielsekrig 1895. Vid ceremonin i Havanna den 24 februari 2015 dekorerades De Fem med utmärkelsen Republikens Hjältar som bevis på det kubanska folkets uppskattning.

Käre kamrat, general, och President Raúl Castro Ruz. Kära kamrater:

Att hedra de män och kvinnor som idag för 120 år sedan åter grep till vapen för att kämpa för hemlandets oberoende, är det bästa sättet för oss att ta emot utmärkelsen Republikens Hjälte, som idag så generöst tilldelats fem kubaner vars prestation endast bestått i fullgörandet av vår plikt.

José Martí, som var det nationella upprorets själ den 24 februari 1895, slog fast att en egenskap som utmärker en hjälte är beredvilligheten att visa svunna tiders hjältar respekt. Därför är vår första tanke en dag som denna präglad av tacksamhet och lojalitet gentemot dem som genom historien, som genom sina uppoffringar, gjort det möjligt för oss att idag tillhöra ett socialistiskt, revolutionärt och segrande Kuba. Vi vill ge uttryck för denna lojalitet i medvetenhet om att det är vår generations, och kommande generationers sak, att försvara fullföljandet av våra befriares verk, drömmar och ideal.

För De Fem betyder det att tankarna först måste gå till den man vars ledarskap och visionära strategi varit av så avgörande betydelse i den strid som ledde oss mot friheten, och som genom sitt exempel ingöt i oss en anda kampberedskap, motståndsförmåga och offervilja. Och som lärde oss att uttrycket kapitulation inte har någon plats i revolutionens ordlista; mannen som tidigt försäkrade det kubanska folket att De Fem skulle återvända till hemlandet. Comandante en Jefe: Den utmärkelse som vi idag med stolthet mottagit är också er.

Till vår general Raúl Castro, som kämpade oförtrutet till den dag då Fidels löfte kunde infrias, till alla de män och kvinnor som redan bär denna hedersutmärkelse, och som alltid varit ledstjärnor för De Fem, vill vi säga: Denna utmärkelse är också er.

Till det kubanska folket, som gjorde vår sak till sin, och som fortfarande ger oss sitt stöd och uppmuntran; till Partiets och vår regerings ledare; till folkrörelserna, samhällsinstitutionerna, kyrkosamfunden, personer och regeringar i andra länder som ställde sig solidariska med vår sak: Denna utmärkelse är också er.

Vi tackar också alla systrar och bröder världen över som skuldra mot skuldra under 16 år av juridiska och politiska strider kämpade tillsammans med oss. Denna utmärkelse är också er.

Till våra familjer, som kämpade, led, stod upp med fasthet under så många år, och till alla dem som förtjänat uppleva denna dag men som inte längre finns bland oss: Denna utmärkelse är också er.

Till alla anonyma hjältar och hjältinnor som aldrig offentligt och officiellt kommer att kunna ta emot en utmärkelse som denna, men som på okända stridsplatser hängivet verkat, verkar och i morgon kommer att verka för hemlandets försvar: Ni ska veta, var ni än befinner er, att denna utmärkelse också är er.

Den ära som idag tillkommit oss är också en maning, som förpliktigar oss till beredskap at framöver möta nya utmaningar som Revolutionen ställs inför. Mer än vid endast enstaka tillfällen har vi, sedan vi återvänt, mött landsmän som uttryckt att de skulle ha velat haft samma möjlighet som De Fem att göra en insats för att värna vårt folk mot aggression. Till dem och alla kubanska patrioter vill vi säga att vårt uppdrag inte är slut, och att de kommer att ha möjlighet att bidra.

Reformeringen av vår ekonomiska modell är ett projekt som syftar till att uppnå högre effektivitet och en blomstrande och uthållig socialism. Detta, liksom processen av återupprättande av relationerna med USA, innebär ett tillstånd präglat av förändring. Situationen kräver av oss alla att vi agerar med intelligens, professionalism, hängivenhet och övertygelse. Så kan vi identifiera och bemöta de utmaningar och de nya faror som vi kommer att ställas inför.

Det finns, och det kommer att finnas, många sätt att försvara Kuba, och Kuba kommer alltid att behöva lojala söner och döttrar. För oss är det uppmuntrande att veta det i detta revolutionära folks hjärta finns många ”De Fem” som är beredda till offer för hemlandets försvar.

Tillsammans med Ramón, René, Fernando och Antonio tar jag med stolthet och tacksamhet emot den stora ärebetygelse som hemlandet nu skänkt oss. Och hemlandet kan räkna med oss fem soldater som idag inför vårt folk ånyo vill försäkra att vi är beredda att tjäna er intill våra sista dagar, och att vi alltid ska förbli lojala gentemot de idéer som är förknippade med Martí, med Che, med Fidel och med Raúl.

Tack så mycket!

Kubansk medicinbrigad nominerad till Nobels Fredspris

Norges årliga fackföreningskonferens beslöt under sitt möte i Trondheim enhälligt att som kandidat till Nobels Fredspris 2015 nominera den kubanska Henry Reeve-brigaden. Brigaden består av läkare och annan sjukvårdspersonal som är specialiserade på katastrofmedicin och epidemier, som de 256 hälsovårdsarbetare som nu kämpar mot ebola-epidemin i Västafrika.

Kubas Henry Reeve-brigad, som grundades 2005, har gjort insatser i många länder drabbade av epidemier, jordbävningar och andra katastrofer, som Kina, Pakistan, Chile och Haiti. Brigaden är uppkallad efter USA-medborgaren Henry Reeve som föddes 1850. Bara 19 år gammal reste han till Kuba för att kämpa i det första befrielsekriget mot kolonialmakten Spanien. Henry Reeve dog ung, år 1876, i detta krig.

USA - Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

28 januari höll Kubas president Raúl Castro tal vid CELAC:s tredje toppmöte I Costa Rica. CELAC är den Latinamerikanska och Karibiska gemenskapen som omfattar alla 33 stater på västra halvklotet, utom USA och Kanada.

Raúl Castro tog upp flera för Latinamerika brännande frågor i sitt tal. Särskilt gav han sitt stöd till Venezuelas kamp mot opposition ledd av krafter som får uppbackning utifrån. Huvuddelen av talet ägnade han åt den nya situationen mellan USA och Kuba. Här följer några sammanfattade utdrag ur Raúl Castros tal.

- USA:s president erkände den 17 december hur hans lands mer än 50-åriga politik mot Kuba hade misslyckats. Han har gett order om att ompröva att Kuba står på listan över stater som sponsrar terrorism. Han tillkännagav också sitt beslut att USA ska återupprätta diplomatiska relationer med vår regering. (Anm: Det var USA som bröt de diplomatiska relationerna med Kuba 1961.) Dessa förändringar är ett resultat av Kubas nästan ett och ett halvt århundrade av kamp. De blev också möjliga tack vare de krav som ställts av regeringarna och folken i CELAC:s länder.

- Vid OAS-mötet 2012 i Cartagena (Colombia), då Kuba inte hade bjudits in, hölls en debatt där blockaden mot Kuba enhälligt fördömdes. Att Kuba var uteslutet från mötet fördömdes också. Panamas president förklarade att till nästa toppmöte i OAS, som ska hållas i Panama 10-11 april 2015, kommer han att bjuda in Kuba. Och Kuba har bekräftat att landet kommer att delta. (Anm: Det var USA som 1948 initierade OAS, de Amerikanska Staternas Organisation.)

- Jag vill tacka de 188 stater som röstade mot blockaden i FN, och till alla som på internationella konferenser och toppmöten ställt krav på att blockaden ska upphöra. Tack till alla folkliga rörelser, politiska krafter, parlament och personligheter som oförtröttligt har kämpat för att uppnå detta. Tack till USA:s folk som uttryckt ökande opposition till den fientliga politiken och blockaden som varit i kraft i över fem decennier.

Raúl Castro framhöll att regeringar som i grunden är djupt olika ändå kan finna lösningar på sina problem genom en respektfull dialog och ett ömsesidigt utbyte. Kuba och USA måste lära sig konsten att existera sida vid sida och ha respekt för de skillnader som finns mellan regeringarna och att samarbeta i frågor av gemensamt intresse för att lösa de utmaningar vi står inför i världen. Man får inte förutsätta att för att uppnå detta måste Kuba avsäga sig sina ideal, vad gäller självständighet och social rättvisa, eller överge en enda av landets principer eller ge efter en enda millimeter i försvaret av sitt nationella självbestämmande.

- Vi kommer inte att ge tillfälle till eller acceptera påtryckningar utifrån som rör våra interna angelägenheter. Vi har kämpat oss till denna rätt genom stora uppoffringar och genom att ta stora risker.

Hur skulle diplomatiska relationer kunna återupprättas utan att Kubas intressekontor I Washington får tillgång till USA:s bankers finansiella tjänster som nekats kontoret som ett resultat av blockaden?

Hur kan diplomatiska relationer återupprättas utan att ta bort Kuba från USA:s lista på stater som sponsrar terrorism?

Den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden, som orsakar så stora mänskliga och ekonomiska skador, måste upphöra.

Återetableringen av diplomatiska relationer är början till en process som kan utvecklas till normalisering av de bilaterala relationerna. Men detta är en omöjlighet så länge blockaden är i kraft, eller så länge som det illegalt ockuperade området i Guantánamo inte återlämnats (applåder), eller så länge som det pågår radio- och TV-sändningar utifrån som inkräktar på våra frekvenser, eller så länge som rättvis ersättning inte ges till vårt folk för de mänskliga och ekonomiska skador vi genomlidit. Det skulle inte vara etiskt, rättvist eller acceptabelt att någonting krävdes av Kuba i utbyte.

Om dessa problem inte blir lösta så blir detta diplomatiska närmande mellan Kuba och USA meningslöst. Kuba kommer inte att gå med på att förhandla om frågor som rör landets interna angelägenheter.

De åtgärder som USA har vidtagit när det gäller blockaden är mycket begränsade. Kvar finns förbud att ge krediter till Kuba och för Kuba att använda dollar i internationella transaktioner. För USA-medborgares resor till Kuba krävs fortfarande särskilda tillstånd från USA. Kuba får inte handla med produkter som innehåller mer än 10 procent av USA- tillverkade beståndsdelar, och import till USA av varor som innehåller råvaror från Kuba är förbjuden. Emellertid har president Obama använt sin exekutiva makt för att lätta på restriktionerna för telekommunikationer, med det tydliga målet att påverka Kuba politiskt. (Dvs utrusta s.k. dissidenter.) Men han skulle kunna använda samma beslutanderätt för att i samma omfattning minska blockaden inom andra delar av ekonomin.

Talespersoner från USA:s regering har varit mycket tydliga i att de nu vill ändra på sina metoder, men inte på sina mål. De insisterar på att de vill fortsätta att blanda sig i våra interna angelägenheter, och det kommer vi inte att acceptera. USA borde inte planera att utveckla relationer med Kuba som om det inte funnes en självständig regering på Kuba. (Applåder)

USA:s nya kubapolitik betyder inte att de accepterar en socialistisk revolution 15 mil från Florida. De vill att det s.k. civilsamhället ska vara närvarande på OAS toppmöte i Panama. Vi har alltid protesterat mot att vid toppmöten eller när G-7 eller IMF har möten, har civilsamhället placerats bakom stålstängsel och utsatts för brutalt polisvåld eller förvisats till platser långt ifrån händelsernas centrum.

Naturligtvis kommer Kubas civilsamhälle att delta, och jag hoppas att det inte blir några restriktioner mot vårt lands icke regeringsanknutna organisationer som inte har någon status i OAS men erkänns av FN.

Jag hoppas också att i Panama få se de folkliga rörelser och icke regeringsanknutna organisationer som kämpar för kärnvapennedrustning, för miljön, mot nyliberalismen, Occupy Wall Street-rörelsen, ursprungsfolkens organisationer, studenter, bönder, fackföreningar, organisationer som motsätter sig fracking, rasism, tortyr och polisvåld. President Obamas uttalanden den 17 december har fått ett världsomfattande erkännande och ett brett stöd I USA, men vissa krafter i USA kommer att försöka lägga hinder i vägen. Att få slut på blockaden kommer att bli en lång och svår process som kräver stöd och mobilisering och ett bestämt agerande av alla goda krafter i USA och i världen, och ett godkännande i FN av resolutionen som kräver att blockaden ska upphöra.

Sammanfattat av Louise Österlin.

Hela Raúl Castros tal (spanska) finns bl.a. på:
www.granma.cu/discursos-raul/2014-01-29/cuba-seguira-trabajando-arduamente-en-el-seno-de-la-celac

Talet på engelska:
en.granma.cu/mundo/2015-01-29/president-raul-castro-speaks-to-third-celac-summit-in-costa-rica

Alla CELAC:s dokument från toppmötet i Costa Rica är publicerade på spanska på hemsidan www.celac2015.go.cr

Förhandlingar inledda mellan USA och Kuba

21-22 januari inleddes bilaterala samtal i Havanna mellan delegationer från Kuba och USA. President Obama har uttryckt en önskan att ändra sitt lands Kubapolitik som han säger har passerat bäst-före-datum. (Tal till nationen 21 januari.)

Kubas delegation leddes av Josefina Vidal från Kubas utrikesdepartement, och USA:s av Roberta Jacobsson, vice utrikesminister för USA: intressen i västra hemisfären.

Delegationerna behandlade flera frågor för samarbete som flygsäkerhet, oljespillsanering, vidare bekämpning av narkotikahandel, terrorism och epidemier, det sista specifikt om ebolaepidemin, varningssystem vid jordbävningar och skydd för arter och miljöer i havet. Kuba föreslog vetenskapligt samarbete inom flera områden, som miljöskydd, minskning av effekterna av klimatförändringar och förebyggande av naturkatastrofer.

Josefina Vidal från Kubas UD

Dick Emanuelsson om Kubas medicin mot diabetesfot

Latinamerikakorrespondenten Dick Emanuelsson skriver i Flamman om Kubas egenutvecklade medicin mot diabetesfot. Läkemedlet heter Heberprot-P och är det enda i sitt slag. Diabetesfot leder globalt till en miljon amputationer per år (2005), och även i ett rikt land som USA amputeras 85 000 årligen - särskilt drabbas de fattiga. Kuba har med Heberprot-P kunnat reducera antalet amputationer med 70%, men de drabbade i USA saknar tillgång till medicinen, på grund av blockaden mot Kuba.

I det fyrsidiga reportaget besöker Dick Emanuelsson Diabetescentret i Havanna, och talar med en chef för IGBC, Centrum för genteknik och bioteknik, ett av världens största forskningscenter. Heberprot-P, som framställts på IGBC, injiceras direkt i såret, och gör att känseln i foten återkommer. Dessutom påskyndas läkningen genom granulering.

Internationella Diabetesfederationen höll i december sin kongress på Kuba, vilket ses som en erkännande av landets framgångar inom hälsovården och i synnerhet diabetesvården.

Källa: Flamman nr 1/2015
Referat: Oskar Lilja

Förändringar i blockaden

15 januari angav USA:s regering de nya riktlinjer som kommer att gälla i relationerna mellan USA och Kuba, i enlighet med den omprövning av kubapolitiken som meddelades av presidenterna Barack Obama och Raúl Castro den 17 december 2014.

De nya reglerna publicerades på finansdepartementets hemsida, och de möjliggör för USA-medborgare att besöka Kuba, förutsatt att man deltar i någon av de tolv godkända kategorierna av gruppresor. Det blir också möjligt även betala med kort på ön, samt, efter mer än ett halvsekels förbud, ta med sig små mängder kubanska cigarrer hem.

Åtgärderna tillåter USA-amerikanska företag att exportera teknologisk utrustning för telekommunikation, IT och internet. Turism i vanlig bemärkelse kommer fortsatt att vara förbjudet, men de USA-medborgare som vill resa till Kuba i annat godkänt syfte kommer inte längre att behöva specialtillstånd från USA:s finansdepartement utan det räcker att man ansöker om ett nytt generellt tillstånd.

Trots att blockaden bibehålls lovade Obama en viss ökad flexibilitet kring de regleringar som under mer än 50 år satt upp finansiella, ekonomiska och teknologiska hinder för Kuba, samt att återupprätta diplomatiska relationer till landet, då ”dessa 50 år av isoleringspolitik inte fungerat”, som han sa i december.

Telekom-branschen är den enda som i stort sett undslipper blockadens regleringar, i linje med USA:s målsättning att via internet öka USA:s inflytande i det kubanska civilsamhället. Sektorn är den enda som har rätt att investera i infrastruktur och sälja tjänster, mjukvara och utrustning (om än ej högteknologisk sådan) till statliga kubanska företag Man tillåter USA-amerikanska finansinstitutioner att öppna bankkonton på Kuba för att genomföra tillåtna transaktioner mellan länderna. Dock får fortfarande inte kubanska institutioner och företag öppna bankkonton i USA-amerikanska banker.

Andra förändringar:

• Avskaffade begränsningarna för hur mycket pengar resenärer från USA kan spendera på Kuba.


• Tillåta flygbolag och resebyråer att organisera resor samt kontraktera kubanska försäkringsbolag. Dock är det fortfarande förbjudet för USA-medborgare att ta sig till Kuba sjövägen.


• Storleksgränsen för pengaförsändelser höjs för 500 USD till 2000 USD per kvartal. Man bibehåller förbudet att exportera från USA till Kuba, i synnerhet när det gäller högteknologiska produkter, med undantag av en begränsad export av byggnadsmaterial och, jordbruksutrustning till privata kubanska företag, men via statligt ägda grossistfirmor. Det kommer fortsatt vara förbjudet för Kuba att exportera till USA, med undantag för de produkter som USA-amerikanska besökare tar med sig hem från besök på ön. Värdet på varorna varje besökare får ta med sig får dock inte överstiga 400 USD varav max 100 USD får utgöras av rom och tobak.

Nya medlemmar i ALBA

I mitten av december 2014, under ALBA:s 8:e toppmöte i Havanna, fick ALBA två nya medlemsstater: St Kitts och Newis, samt Grenada. Båda är engelsktalande nationer i ögruppen Lilla Antillerna.

Grenadas president Keith Mitchell lovordade Kuba och Venezuela för dessa länders insatser för projekten inom ALBA, som främjar sociala framsteg, fred och självbestämmande. Efter många år av kolonialt styre har människorna i vår region bestämt sig för att inte låta de konstgjorda barriärerna av hav och språk hålla oss isär. Vår gemensamma historia av att vara utsatta för utsugning från andra länder gör att vi ser en gemensam framtid i solidaritet och självständighet, sa Mitchell. St. Kitts och Newis´ statsminister Denzil Douglas framhöll att ALBA är en utomordentlig samarbetsmodell som har lett till stora förbättringar inom hälsovård, utbildning, kultur och finansiering, vilket visar att det finns en alternativ väg till utveckling.

ALBA har nu elva medlemsstater: Kuba, Venezuela, Antigua och Barbuda, Bolivia, Dominica, Ecuador, Nicaragua, St. Lucia, St. Vincent och Grenadinerna, Grenada samt St. Kitts och Newis.

Louise Österlin

Spädbarnsdödligheten på Kuba den lägsta någonsin

Kubas spädbarnsdödlighet blev under det gångna året 4,2 promille, vilket är bland världens lägsta nivåer. Måttet anses, precis som medellivslängd, vara talande för den allmänna hälsosituationen i ett samhälle.

Allra bäst klarade sig provinserna Cienfuegos, Pinar del Río och Villa Clara, med mellan 3,0 och 3,2 döda per tusen levande födda. Enligt Dr. Roberto Álvarez Fumero, ansvarig för hälsomyndighetens projekt för mödrahälsovård, fokuserades bland annat på att minska antalet prematura födslar, och mer effektivt bruk av mödrahem för kvinnor med riskgraviditeter. Man lyckades också förbättra överlevnaden för barn med födslovikt under 1 500 gram.

Oskar Lilja

Källa: Granma 150105
Bild: Anabel Díaz