Kubas Nationalförsamling:
Fortsatta ekonomiska svårigheter

Under parlamentets plenarsammanträde i slutet av december varnade Raul Castro för fortsatta ekonomiska problem och utmaningar...

Läs hela talet som pdf

Det Fidel ständigt lärde oss:
”Javisst kan vi”

Raúl Castros tal på miljonmöte i Santiago de Cuba, lördag 3 december 2016, med anledning av Fidel Castros begravning.

Läs hela talet som pdf

Fidel, Mandela och medierna

För tre år sedan, när Fidel Castros vän och allierade Nelson Mandela dog, dränkte världens ledare media i en kör av hyllningar.

Revolutionären som ledde alliansen mellan ANC, Sydafrikas Kommunistparti och fackföreningsrörelsen i COSATU till seger över apartheid var "en av världens mest vördade statsmän" deklarerade BBC. USA:s president Obama hyllade en "inflytelserik, modig och god människa."

Läs hela artikeln som pdf

Kuba befriat från analfabetism för 55 år sedan

För 55 år sedan, den 22 december 1961, utropade Fidel Castro segern i Alfabetiseringskampanjen, Kuba som första land i Amerika fritt från analfabetism. Kuba hade vunnit en avgörande seger över den analfabetismen som höll folket nere i okunnighet. Dagen utsågs till Lärarnas Dag och firas varje år över hela landet, med hyllningar till lärarkåren.

Årets hyllningsmöte blev också en ”hyllning till landets mest storartade lärare, Fidel”. Det ägde rum i den gamla militärkasernen Columbia, som efter revolutionssegern gjordes om till skola och döptes till Frihetsstaden – Ciudad Libertad.

Zoila Benítez talade för alfabetisörerna och påminde om Fidels förtroende för Kubas ungdom och hur han förklarade principen för kampanjen, att hela folket, enat, skulle få tillgång till all kultur.

För de som lärde sig läsa och skriva under kampanjen talade José René Fuentes Cintado; ”Det finns inget större utanförskap än att inte kunna förstå det som händer runt oss, och orsakerna. Vi föddes av vår Mor Läskunskap 1961, i sin tur avkomma till en ännu vackrare, obesegrad, ärorik Kubansk Revolution.”

På fotot syns förste vicepresidenten Miguel Díaz-Balart och förre utbildningsministern och Svensk-Kubanska Föreningens långvariga vän José Ramón Fernández, samt Armando Hart Dávalos, som ledde alfabetiseringskampanjen och sedan blev landets första kulturminister, och nuvarande kulturministern, författaren Abel Prieto.
Eva Björklund 20161225

FN hyllar Fidel

FN:s Generalförsamling hyllade Fidel Castro i torsdags. Kubas permanenta representation till FN organiserade mötet som flera nationer hade bett om. Representanter för globala och regionala organisationer gav tal som påminde om Fidel och det han lämnat efter sig.

Sessionen till Fidels minne inleddes med en tyst minut. Därefter talade ordföranden för sammankomsten, Peter Thomas, om den revolutionäre ledarens visioner, hans uppmaningar att rädda världen från krig, underutveckling, hunger, fattigdom och från att förstöra naturresurserna som är nödvändiga för att mänskligheten ska överleva.

Rafael Ramírez, Venezuela, försäkrade i sitt tal om den oerhörda tacksamhet som venezolanerna känner tack vare Fidels stöd till den Bolivarianska Revolutionen. "Jag hade privilegiet att lyssna till hans tal, att lära känna honom och att arbeta nära denne store politiker med världsomfattande inflytande." Ramírez framhöll att Fidel var vis, enkel och trogen sitt folk och socialismen. "I Venezuelas namn avger vi en uppriktig hyllning till denne gigant för Latinamerika och Karibien. Som Nicolás Maduro sagt så uppfyllde Fidel, historien frikände honom och nu gäller det för oss att hedra hans namn och eftermäle."

Dominikas ambassadör representerade de Karibiska och Latinamerikanska Staternas Organisation CELAC och tryckte på Fidels stora betydelse för den regionala integrationen som baserades på principerna av suveränitet, fred och solidaritet mellan folken. Också talare för 77-Gruppen + Kina betecknade ledaren för den kubanska revolutionen som en utomordentlig statsman.

Den 5 december arrangerade Cuba Solidarity Campaign i Storbritannien en minneshögtid för Fidel Castro. För att få plats med de över 600 personer som kom för att visa sin respekt och hylla Fidel, var man tvungen att flytta till större lokaler. De fick höra rörande tal från ambassadörer, författare, journalister, parlamentsledamöter och musiker.
Telesurtv.net 161220; CSC 161221

FN erkänner Fidel som en symbol
för världsomfattande solidaritet

FN betonade i lördags det som Kuba uppnått inom hälsovård, utbildning, vetenskap och andra sociala områden tack vare den kubanska revolutionen under ledning av Fidel Castro.

Erkännandet kom i samband med att den kubanske ledaren avled och i solidaritet med det kubanska folket i "denna stund av nationell sorg".

I kondoleansmeddelandet försäkrade FN att Fidel Castro kommer att minnas för "sitt nationella och internationella ledarskap".

FN:s generalsekreterare ansåg att Fidel är en "symbol för den kubanska revolutionen, av stor betydelse för Latinamerika och för hans inflytande i världsfrågorna". Han nämnde speciellt Fidels kamp för att utrota analfabetismen i världen.

Också chefen för Unesco, Irina Bokova, sade att Fidel Castro är en symbol för solidaritet i världen: "Tack vare Fidel Castro Ruz´ ansträngningar är Kuba ett exempel i världen på solidaritet och samarbete." Hon betecknade honom som en oförtröttlig försvarare för de egendomslösa och försvarare av utbildning som en nyckelfaktor för kulturell, social och human utveckling för folken. Hon tillade att Fidel värnade konst och kultur.

Ledare från hela världen har framhållit Fidel Castros engagemang för att skydda mänskligheten och de förtryckta folken.
MSN 161129

Förbjuder regeringen jul- och nyårsfirande på Kuba?

Påståendet valsar runt på anti”sociala medier”. Med start i en artikel på USA-älsklingen Yoani Sanchez’ nättidning 14ymedio växer ryktesspridningen om att Kubas regering skulle ha förlängt den 9 dagars landssorg som utfärdades efter Fidel Castros död och förbjudit allt traditionellt decemberfirande. Univision 23 Miami sprider 14ymedios uppgifter som tas upp av Cibercuba och återger innehållet i ett påstått men inte förevisat regeringsdokument.

Det hela började med ett påstående att regeringen skulle ha påbjudit att de traditionella jul- och nyårsfestligheterna i Remedios och Zulueta i Villa Clara måste ställas in, utan att något sådant regeringsbeslut uppvisas.

Artikeln i 14ymedio påstår också att fastän landssorgen ”upphörde den 4 december då Fidel begravdes” (enligt artikeln i ett ”mausoleum”, trots att hela världen sett urnan placeras i en stor stenbumling på kyrkogården) så ”avser myndigheterna att förlänga sorgedagarna året ut och uppmanar till passande hyllningar till revolutionens odiskutabla ledare.”

I Cibercuba blir det att ”nyårsfestligheterna kan komma att ställas in” och att ”allt tyder på att landssorgens 9 dagar kommer att omfatta hela decembermånaden.”

Varningen följs upp med en artikel den 16.12 som påstår att regeringen har bekräftat att decemberfestligheterna ställs in. Fortfarande utan något officiellt uttalande eller dokument.

Så läggs ännu en skröna till den antikubanska mytbildningen. Först en varning att något ska ske (utan källhänvisning), sedan en bekräftelse (utan källhänvisning), sedan när det inte längre går att upprätthålla skenet, en ”förklaring”, att regeringen på grund av folkliga protester tagit tillbaka det påhittade beslutet att sorgeperioden ska utökas och decemberfestligheterna.

Pudeln skulle vara den artikeln i kommunistpartiets tidning Granma som uppmuntrade till traditionellt firande av nyåret, som ju sammanfaller med 58-årsdagen av revolutionens seger 1 januari 1953.
Eva Björklund

Pengar eller politik
stoppade kubanska musiker i Miami

Nattklubben The Place i Miami ställde in en planerad konsert den 14 december med kubanska duon Alexander Abreu och gruppen Habana D’Primera efter starka påtryckningar från fientligt sinnad press, radio och teve i Florida. Abreu var en av de musiker som intervjuades i Havanna efter Fidels död, och uttryckte sin sympati för den förre kubanska presidenten. Det ledde till hårda meningsutbyten bland kubaner i Miami, och en medial kampanj mot nattklubben för att tvinga den att ställa in. Intressant nog riktades kritiken inte mot kubanernas konsert i Miccosukee Resort and Casino.

Kampanjen mot den lilla nattklubben gick ut på att Abreus uttalade sympati för Fidel Castro var en förolämpning mot exilkubanernas långa lidande. Men den innefattade inte Abreus konsert i Miccosukkee, varför? Därför att den är större och rikare och mäktigare och lämnar större bidrag till politikernas valkampanjer?

Intressant är också att den kubafientliga exilen i Florida utgör en minoritet också bland kubanerna. Men den förekommer också bland musikerna, vilket visade sig när Pancho Céspedes av medierna tvingades ställa in en konsert när han anklagat Amaury Gutiérrez för att ha gjort sin kubafientlighet till ett levebröd.
Eva Björklund
Källor: Somos Cuba, Granma, Cubadebate

Billigare internet, och hemmavid

Kubas telefonbolag Etecsa meddelade i måndags att priset för internet kommer att sänkas och att de på försöksbasis ska installera internetanslutning med ADSL i 2 000 hushåll som har fast telefon i Gamla Havanna. Och försöksvis erbjuda internet hemmavid, vilket varit omöjligt hittills utom för vissa yrkesutövare som läkare, akademiker, författare, journalister etc.

Från och med måndag 19 december kommer folk att kunna koppla upp till internationella www-sidor för 1,5 CUC – en sänkning från 2 CUC - och inhemska för 0,25 CUC i timmen. Det sänkta priset ska underlätta för folk att besöka landets kulturella, vetenskapliga och nyhetshemsidor, meddelade Etecsas kommunikationsspecialist Beatriz Fernandez i Juventud Rebelde.

Detta försök med bredbandsanslutning med ADSL kommer dock inledningsvis att vara begränsat till vissa av dygnets 24 timmar. För att kunna ansluta måste användaren ha ett Nautakonto, och ha skrivit under ett avtal för att få tillgång till den utrustning de behöver för nätanslutning hemifrån.
American Herald Tribune 2016-12-20 Övers: Eva Björklund

Vänskapen mellan Cousteau och Fidel
skyddar Kubas korallrev och hav

Vår kapten tittade förbryllad på en oidentiferad farkost utan beteckningar, som var på väg rakt mot vår båt som hade slagit ankar 50 miles utanför Kubas sydkust. Andra i besättningen spekulerade nervöst om den annalkande båten, som aldrig synts till tidigare i dessa vatten. Båten körde upp jämsides med oss och två imponerande figuerer i militäruniform gick ombord. En mustaschprydd representant för Inrikesministeriet stod bredvid sin längre kollega vars uniform, liksom deras båt, saknade beteckningar. Ett kraftfullt vapen hängde i hans bälte. Han vände sig till kaptenen och krävde att få träffa Robert F. Kennedy Jr.

Vid det ögonblicket befann sig Kennedy, son till den mördade senator Robert Kennedy, en ledande miljöaktivist och ordförande i Waterkeeper Alliance, långt under ytan med sin grupp för att studera ett dussintals karibiska revhajar som kretsade runt oss. Vi hade Utforskarflaggan med oss och besökte tidigare inte utforskade korallrev och ekosystem i Kubas sydliga farvatten.

När gruppen kommit tillbaka till båten framgick våra mystiska gästers uppdrag. Vi hade fått besök av f.d. president Fidel Castros personliga livvakt som hade med ett brev från Fidel till Kennedy. Efter att uppdraget utförts ställde de upp på ett snabbt foto och försvann sedan tillbaka mot land och en sex-timmars körning till Havanna. De hade åkt hela den långa vägen för att hitta oss och överlämna ett handskrivet brev. Vi var förstås väldigt nyfikna på innehållet.

Några dagar tidigare hade Kennedy Jr och hans familj besökt Castro som hade hälsat dem varmt välkomna. För närmare 52 år sedan hade justitieminister Robert Kennedy och hans bror John Kennedy varit en hårsmån från krig mot Kuba och Sovjet under krisen med missilerna. Mötet mellan sonen och Castro var historiskt. Relationerna mellan länderna var inne i ett töväder under Obama, även om genombrottet om upprättande av diplomatiska förbindelser skulle dröja ytterligare sex månader. (dec 2014).

Kennedy Jr visade mig brevet. Det var Castros artiga reflektioner efter mötet och vänliga ord till Kennedy och hans familj. Vad jag fann särskilt viktigt i brevet var hans tankar om oceaner. "I många år var jag en passionerad harpunfiskare utan den rätta medvetenheten om korallrevens skönhet och värde. Jag lärde mig av Jacques-Yves Cousteau, som var så förtjust i havet att han blev en av de mest kända försvarana av livet i haven och havens värde. Idag vet vi att haven är ett av de största och mest varierade källorna till proteinrik mat. Dessa faktorer hjälpte mig att förstå vikten av det arbete du har gjort för folket i USA och andra länder för att försvara miljön."

Cousteaus inflytande på Castro har varit ett återkommande tema som jag hört från kubanska kollegor under de många år jag arbetat i Kuba. Castro läste och påverkades av Cousteaus böcker och 1985, när Cousteau besökte ön för att göra en dokumentärfilm, så möttes äntligen de två och byggde upp en alldeles speciell vänskap. Castro garanterade Cousteau en rad tjänster och Coustaeu och hans team blev de första icke-kubanerna sedan 1962 som fick åka genom inhängnaden vid USA:s marinbas i Guantanamobukten. Det sägs att Kuba frigav flera fångar på Cousteaus begäran och Castro tillbringade mycket tid med Cousteau på hans båt Calypso.

På sena 90-talet, på en annan farkost från USA, talade Castro om sin vänskap med Cousteau och sa: "Vet ni, han älskade att utforska de kubanska vattnen tack vare vårt skydd av dem." I Cousteaus dokumentärfilm "Kuba: Ödets vatten", är det uppenbart att Cousteau berörs av det han ser i Kuba. "Min första dykning i kubanska vatten blir ett sanningens ögonblick: runt mig stora fiskar, blomstrande korall, ett rev rikare än något jag sett på många år". En påtaglig påminnelse om att redan för 30 år sedan hade upplösningen och nedgången av korallreven kommit långt. Idag uppskattar man att Karibien har förlorat hälften av korallrevens skydd. Delvis tack vare historien, som gjort att Kuba utvecklats mycket olika mot resten av Karibien, i kombination med miljölagar i världsklass, så har många av ekosystemen i Kubas korallrev förskonats från förstörelsen som man kan se i övriga Karibien.

Innan Calypso lämnade kubanska vatten undrade Castro varför han inte hade någon kubansk vetenskapsman ombord. Som en följd av detta välkomnade Costeau senare Dr Gaspar Gonzalez Sánson, fd vicechef för Havanna Universitets Center för Marinforskning, att arbeta som besökande forskare på Calypso i Nya Zealand. Flera år senare skulle Dr Gonzalez bli en av våra viktigaste forskare under ett decennium av expeditioner på Kubas nordvästra kust. Han skänkte oss dråpliga historier om en kuban bland fransmän på Calypso.

Vänskapen mellan Cousteau och Castro fortsatte och stärktes i solidaritet och enhet kring miljön i samband med miljömötet i Rio de Janiero 1992. Här gav Castro ett kraftfullt, om än ovanligt kort, tal där han uppmanade den rika världen att sluta att till tredje världen överföra sin livsstil och sina konsumtionsmönster som förstör miljön. Gör mänskligt liv mer förnuftigt! 1998, mindre än sex månader efter Cousteaus död, så mindes Castro sin vän med värme och påminde om en lekfull händelse vid toppmötet i Rio: "Alla statschefer hade radat upp sig för fotografering när jag drog med mig Cousteau och sa 'kapten, var med på detta foto för att de flesta här vet ingenting om miljö' Och han var med tillsammans med oss alla."

I juli 1997 antog Kuba lag 81. En i sanning imponerande lagsamling och bestämmelser som syftade till att vända miljöförstöringen från tidigare årtionden och staka ut en hållbar väg framåt. Inom ett årtionde hade Kuba förbjudit den skadliga fiskemetoden med bottentrålning. Idag är Kuba nära att uppfylla målet att skydda 25 procent av sina vatten, ett av de högsta andelarna i världen. I övriga världen ligger genomsnittet på 2 - 3 procent. Många kubaner tillskriver lag 81 och Kubas fortsatta engagemang för miljön Castros miljöetik, som han i sin tur delvis tillskriver Cousteau.

Med Castros död och en möjlig återgång i USA:s relationer med Kuba genom Trumpadministrationen finns en växande oro om Kubas osäkra framtid. Inför akuta ekonomiska behov och en tidigare inte upplevd press, särskilt genom att man planerar att tredubbla turismen till 2030, kommer Kuba att testas under de kommande månaderna och åren framöver. Som det är nu är Kuba en grön, oförstörd juvel i Karibien. Det är en plats där politiker tar hänsyn till vetenskap och fakta.

2014 hade det gått en tid sedan Castro senast hade tagit på sig dykarutrustning för att utforska kubanska vatten, men det var uppenbart att hans passion och nyfikenhet för havet var lika starkt som tidigare. I sitt brev framförde Castro en enkel men angelägen önskan till Robert Kennedy Jr: "Idag ber jag dig, om du har några minuter över, ge mig dina intryck av vad du sett på havsbotten."

Flera veckor senare svarade Kennedy och försäkrade att åtminstone fram till nu är Kubas marina ekosystem hälsosamma och spektakulära.
David Guggenheim Ecowatch/Buzzflash 161206

Nelson Mandela om kritiken mot Kuba

Vid sitt besök i Kuba 1991, intervjuades Mandela av en reporter från Miami.

Den första reportern:
De kubaner som lever i exil har bett Er kritisera situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Kuba. Vad är Ert svar till dom?

Nelson Mandela:
Vilken rätt har de att tala om Kuba och mänskliga rättigheter?
De teg om övergreppen mot mänskliga rättigheter i Sydafrika under 42 år. Varför är de nu så angelägna om mänskliga rättigheter?

De bryr sig inte om det våld som har dödat tio tusen människor. Vilken rätt har de att undervisa oss om mänskliga rättigheter?
Om Ni besvarar den frågan, ska jag besvara Er fråga!

Se video från Mandelas besök i Kuba 1991. Spola ev fram till 6:20. Dokumentären är på spanska, men Mandela talar förstås engelska.
Se video

Möte med Aleida Guevara i Göteborg

Se video

EU överger sin "gemensamma ståndpunkt"
- de förklädda liberalerna i CRD rasar

Civil Rights Defenders (CRD) går i DN 161207 till storms mot det avtal som förhandlats fram mellan Kuba och EU.
Läs hela artikeln som pdf

EU överger sin "gemensamma ståndpunkt"

EU har tillkännagivit att en ny etapp av relationer inleds med Kuba då EU ska överge sin "gemensamma ståndpunkt" gentemot Kuba som gällt sedan 1996. Detta sker efter två års förhandlingar.
Den gemensamma ståndpunkten var ett intiativ av Spaniens dåvarande PP-regering under ledning av extremhögerpolitikern Jose Maria Aznar. (Som fortfarande är djupt involverad i försöken att undergräva de progressiva regeringarna i Latinamerika). Politiken innebar ett förbud mot allt samarbete som inte "förbättrade de mänskliga rättigheterna på ön."
12 december är det tänkt att ett nytt avtal om politisk dialog och samarbete ska undertecknas av EUs "utrikesminister" Federica Mogherini och Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez.
Mogherini säger att "Vi befinner oss vid en verklig vändpunkt i relationerna mellan EU och Kuba." Kuba är sedan länge det enda landet i Latinamerika som inte haft ett liknande avtal med EU.
Den "gemensamma ståndpunkten" syftade till att alla länder i EU skulle ha samma negativa inställning till Havanna. EU skulle aktivt arbeta med oppositionen och främja övergång "till flerpartisystem och respekt för de mänskliga rättigheterna." EU krävde också lagändringar och att samarbete bara skulle ske med icke-regeringsanknutna organisationer som kyrkan och liknande. Man förbehöll sig också rätten att finansiera olika sociala och politiska aktörer som arbetade i samma riktning som EU. (Dvs. samma grupper som organiseras av USA).
Kuba betraktade detta med all rätt som inblandning i landets angelägenheter och EU blev i praktiken fullständigt isolerat i Kuba, där länder som Sverige till slut bara hade kontakt med "dissidenter". Syftet att påverka Kubas politik nåddes förstås inte. En del EU-länder har på bilateral basis under tidens gång förbättrat relationerna med Kuba. Sverige har hört till de mest hårdnackade förespråkarna för den "gemensamma ståndpunkten" och inblandningen i Kubas inre angelägenheter.
Det nya avtalet består av tre avsnitt som behandlar politisk dialog, samarbete och dialog om handel och komersiellt samarbete. Men för EU:s del måste alla 28 medlemsländer skriva på avtalet, vilket sägs vara accepterat.
Frankrikes Latinamerikarepresentant för landets president, var nyligen i Kuba och sade: "Sedan länge har Frankrike velat få en ändring på den gemensamma ståndpunkaten." Han ansåg den vara felaktig för att den innebar att "stänga dörren för alla möjligheter till samtal och att utveckla kontakterna."
RT 161206

Jan Myrdals minnestal till Fidel 2016-12-04
vid Kubas ambassad i Stockholm

Detta är ett minnesmöte. Men mer än så. Ty vi som kommit hit gör det för att hylla och hedra den Fidel Castro Ruz som föddes den 13 augusti 1926 i Birán i Holguín på Kuba och avled nittioårig den 25 november 2016 i Havanna.
Läs hela talet + länk till youtube

Kajsa Ekis Ekman i Aftonbladet om Fidel

Idag begravs Fidel Castro bredvid José Martí, den kubanske befrielsehjälten. Representanter från femtio länder närvarar, varav tjugotvå statschefer, majoriteten från länder i tredje världen. Detta är mycket ovanligt för en statschef från ett litet och fattigt land. Jämför senast en mexikansk president dog – då kom inte en enda utländsk gäst.
Läs hela artikeln

Sveriges Radios Lotten Collin förnekar sig inte

Sveriges Radios Lotten Collin är på Kuba för att bevaka Fidel Castros begravning. Hennes rapporter är pinsamt dåliga. Hon ägnar sig föga åt Fidel eller begravningen, men desto mer åt att hitta missnöjda kubaner. En diabetiker är missnöjd med att hon "bara" får en liter mjölk varannan dag av staten. En annan föredrar att sy kläder före att jobba på universitetet. Vilket scoop, Lotten! Vi tipsar om att hon kan intervjua taxichaufförer i Stockholm om hon vill hitta akademiker som sysslar med annat. Och om hon vill hitta diabetiker som får mindre än en halv liter mjölk om dagen behöver hon inte ens resa till Stockholm.

För någon dag sedan rapporterade Collin att hon såg "några skolbarn" på Revolutionsplatsen, där alla andra såg hundratusentals kubaner som köade i timmar för att visa sin Fidel sin aktning. Men nu har Lotten tydligen gnuggat ögonen och kan som enda journalist avslöja att de miljontals kubaner som följer Fidel till den sista vilan är utkommenderade och tvingas att gråta. Det i motsats till medier till och med i USA.

Så skriver Cuba Central Team, USA, att statscheferna inte går att urskilja på fotona bland "tusentals kubaner som trängs. Fotot är en bild på medborgare som kommit till torget av egen fri vilja. Kubaner som kommer ensamma, med vänner, familjer som samlat barnen och stannar länge." New York Times rapporterar att sorgen "nådde nära en religiös nivå", med sörjande som höll Fidels foto, blommor och kubanska flaggan. Det var vanligt bland den äldre generationens uttryck för sorg, de som är ryggraden i stödet för revolutionen. Journalisten Tim Padgett intervjuar Marianela Pérez och skriver att "hon är egen företagare och äger en restaurang i Havanna. Så varför skulle en exemplarisk kapitalist sörja Fidel Castros bortgång? Pérez säger att jag är en av många som tackar den kubanska revolutionen för utbildning och andra förmåner som förberedde mig att driva mitt företag. Jag ser det inte som någon motsättning." Nyhetsbyrån Reuters berättar om 29-årige ingenjören Roberto som tjänar 25 dollar i månaden och klarar sig med den statliga lönen genom att utföra extrajobb: "Det finns värden som kommer av revolutionen och som ingen vill förlora." Till och med reaktionära Washington Post skriver från en av Havannas fattigaste kvarter att här finns inga kriminella gäng, inga vapen och praktiskt taget inget knark, något som grannländerna översvämmas av. Guardian skriver om de två saker som förenar den överväldigande majoriteten av alla kubaner: "att USA ska återlämna Guantanamo till Kuba och upphöra med blockaden."

Inget av detta har Collin sett eller rapporterat. Med denna innovativa och nyskapande journalistik är hon förmodligen med raska steg på väg mot radiochefsposten. Att sanningen och objektiviteten fått stryka på foten är i sammanhanget ett litet offer så länge man tjänar de styrande eliterna i USA och Sverige.
Zoltan Tiroler 161203

Fidel visade att ”Varje autentisk Revolution förmår försvara sig”!

Av Dick Emanuelsson

“Vi tror att denna kontinent i sitt sköte har en varelse som heter REVOLUTION, som är på väg, och obevekligt, genom biologisk, social och lagstiftning om historien, måste födas. Och den kommer att födas i en eller annan form.
Läs hela artikeln som pdf

Torgmöte för Kuba i Uppsala

Ett fyrtiotal rörda och högtidliga Uppsalabor samlades på Stora Torget för att hedra minnet av Fidel. Mötet ordnades av Svensk–Kubanska Föreningen och Kommunistiska partiet. Där fanns ljus tända och fanor. Fotot av Fidel när han anländer till Havanna efter revolutionen prydde talarstolen.
Ordföranden i föreningen höll ett kort tal och förklarade varför Latinamerika, som hon själv kommer ifrån, har en helt annan erfarenhet av Kuba och Fidel än svenska massmedier och varför de sörjer. Palestinska folkets förening representerades av ordföranden som påminde om Kubas och Fidels pålitliga stöd.
En av Svensk-Kubanska Föreningens äldsta medlemmar talade med gråten i rösten direkt från hjärtat: ”Fidel Castro har varit en lysande ledstjärna för mina politiska handlingar och mitt tänkande”.
På banderollerna kunde läsas: Kamp mot USA-imperialismen! Viva Kuba!

Havanna tisdag 29 november

Igår köade jag i 4 och en halv timmar för att komma fram till Martímonumentet och skriva mitt namn i kondoleansboken, kilometerlånga köer från två håll, lugn och samlad stämning, men tårar på många håll, och hemska reportrar från "fria världen" som utgick från att folk stod där i timmar i solen för att de var rädda för sin regering, och tolkade alla svar i den riktningen.
En reporter t.o.m. närmade sig en gråtande kvinna och jämförde Fidel med Hitler. Dessa reportrar, som redan har sin bild klar, och är fullständigt döva och blinda för denna revolution, och detta stolta folk, stolta över att de trots allt, och med Fidel i ledningen blivit världens mest hållbara. Och de som tror att detta nu skulle ta slut, som hetsarna i Miami tror, kommer att vara blinda även för den fortsatta socialistiska utvecklingen. Dock, nu när så många kubaner har mobil kommer deas bilder också ut, även om medierna inte tar emot.
Eva Björklund

Havanna måndag 28 november

Eva Björklund, Havanna tisdag 29 november Jag är lycklig som får vara här med Kuba i dessa dagar av sorg, men också självklar beslutsamhet att fortsätta kampen. Igår var jag på massmötet på Revolutionstorget, det skulle börja kl 7. Redan kl 6 när jag kom dit tillsammans med min vän Dania, var det så packat att det var svårt att ta sig fram. Vi pressade oss till ungefär mitten och kunde se en del, men inte röra oss, vi var omgivna av universtitetsstudenter som höll igång med slagord och sång medan vi väntade.
Den första som talade var Rafael Correa, nästan lika bra som Fidel, och när han läste upp Fidels definition i 10 punkter - vad som måste gälla i en revolution - hängde ungdomarna med utantill, i kör, så högt att han hörde det. Och sist talade Raul, som inledningsvis hade svårt att hålla tillbaka sina känslor, men ett väldigt bra tal, ungdomarna klappade kraftfullt och länge och ropade Leve Fidel, Leve Raul, Hasta Siempre. Däremellan en del långrandiga, det höll på till över 10, som sydafrikas Suma som ju dessutom låter ganska falska med tanke på de rikedomar han lagt beslag på före egen del, och en lång rad som sa det självklara, ganska långtråkigt, men viktigt att så många stats- och regeringschefer var där.

Vietnams kvinnliga ordförande i nationalförsamlingen var en ljuspunkt, Evo Morales likaså, som också livade upp andarna, som Correa och Greklands Alexis Tsipras. Men det blev så trångt och kvavt, det gick inte att röra sig, packade som sillar, nog ett av de största möten som ägt dum på detta legendariska torg.

Jag höll på att svimma och fick bäras bort på bår genom folkhavet, som klämde ihop sig på båda sidor för att båren skulle kunna passera. Det står bårbärare utplacerade med jämna mellanrum över hela torget, när någon börjar vaja så hörs ropet, bårbärare hit, och de tar sig fram, plockar upp och bär vidare till små läkarstationer. Det kändes ju fånigt att inte klara av mötet, men ännu en positiv upplevelse, som helhet. Och det tog inte många minuter innan jag var mig själv igen.
På lördag kommer jag att vara i Santiago de Cuba, dit Fidels aska fördes med start i morse, hela vägen till Santiago, kantad av folk, även i glesbygd, där står de unga och gamla och vinkar farväl med vita rosor och fanor.

50-årsjubileum i Växjö med hyllning till Fidel

Svensk-Kubanska Föreningen i Växjö firade Föreningens 50 år och hedrade Fidel Castro med en tyst minut. Ett 70-tal personer hade samlats den 26 november 2016 i en fullsatt lokal. Ett uttalande från Svensk-Kubanska Föreningen, Kommunistiska Partiet och FMLN upplästes, och flera tal hölls. För musikunderhållningen stod Guillermo Cariz och Jorge Alvarez, samt Chelo från Popol Vuh. Mat och dryck serverades, och det blev en mycket uppskattad och lyckad kväll.
Svensk-Kubanska Föreningen i Växjö

Jönköping hyllar Fidel

Sedan länge hade Svensk-Kubanska i Jönköping planerat att 26 november fira Föreningens 50 år och lokalavdelningens 25 år. Nu blev tillställningen istället en hyllning till Fidel. Ett 50-tal personer hade samlats, varav flera kom spontant utan föranmälan med anledning av Fidels död. Ett bildspel inledde evenemanget, därefter lästes Föreningens uttalande med anledning av det inträffade upp, vilket följdes av en tyst minut och en skål för Fidel.

Flera tal lokalavdelningens historia och om vikten av Kubasolidaritet hölls. För den högklassiga musikunderhållningen stod Roberto och Giovanni, samt Hugo och Xavier för Solidaritetsföreningen för Nicaragua Carlos Fonseca i Stockholm. Mat och dryck serverades rikligt och kvällen avslutades med att de fyra musikerna spelade kubanska sånger tillsammans.
En uppskattad och lyckad kväll, där flera deltagare lovade att gå med i Svensk-Kubanska.
Svensk-Kubanska Föreningen, Jönköping

50-årsjubileum och hyllning av Fidel

Svensk-Kubanska föreningen i Göteborg hade Hyllning till Fidel Castro Ruz med en tyst minut och 50 års jubileum 26 november 2016 i fullsatt lokal.
Bertil Kilner berättade om föreningens tillkomst och Louise visade bilder från de gångna 50 åren.Svensk-Kubanska föreningen i Göteborg hade Hyllning till Fidel Castro Ruz med en tyst minut och 50 års jubileum 26 november 2016 i fullsatt lokal. Bertil Kilner berättade om föreningens tillkomst och Louise visade bilder från de gångna 50 åren.

Medierna och Fidel

Tidningar och radio/TV fyller sin uppgift för de härskande och kastar skit på symbolen för uppror och motstånd mot USA-imperiet: Fidel Castro.
På SR har man kallat in Erik Jennische och presenterar honom som Kuba-expert. Man nämner inte hans bakgrund i liberalernas SILC, vars huvuduppgift under årtionden har varit att förtala Kuba och revolutionen. Man intervjuar Civil Rights Defenders och nämner inte att det är samma liberaler som i SILC, och att också CRD anklagar Kuba, men inte länder som Mexiko, Honduras, Colombia etc. där tusentals människor försvinner, torteras och mördas varje år pga sin politiska uppfattning. Inte heller skulle man för sitt liv nämna att CRD, enligt sin egen hemsida, tar emot pengar från USA. "Kubaexperten" Jennische säger att Fidels son nu kommer att ta över. Man tar sig för pannan för sådana "experter" som inte haft rätt tidigare och inte har rätt nu.
Man släpper fram pensionerade Lars Palmgren, en reporter som gjort sig ökänd genom sitt stöd till den misslyckade militärkuppen mot Venezuelas valde president Hugo Chavez.
Dessa sk Kuba-experter har haft fel varenda gång när det gäller Kuba. De hävdade för 20 år sedan att Kubas regering skulle braka samman när som helst. Trots deras profetior är Kubas självständighet bevarad. De har fel igen, men kommer ändå att få fortsätta att sprida sin reaktionära dynga.
Man visar några hundra exilkubaner i Miami, en sorglig rest av Batistadiktaturen, som skamligt nog firar en gamma mans död. En man som de försökt mörda hundratals gånger, men istället dog en naturlig död 90 år gammal.

Men medierna visar inte sorgen hos de 4 miljoner fattiga i en lång rad länder som återfått synen tack vare kubanska läkare. Inte heller visar man sorgen hos de 10 miljoner som lärt sig läsa och skriva tack vare kubanska lärare. Inte heller visar man sorgen hos 11 miljoner kubaner som förlorat en älskad ledare. På gatorna i Havanna och Latinamerikas storstäder, över hela Afrika och också i många europeiska städer ser man människor sörja Fidel. En man som representerar så mycket, en man som representerar en bättre, humanare och rättvisare värld.
Man nämner inte med ett ord Kubas alla insatser för sitt folk som har den högsta medellivslängden, den lägsta barnadödligheten, den bästa miljön, det bästa skyddet mot katastrofer, bästa utbildningssystemet, bästa hälsovården och det rikaste kulturella utbudet i Amerika.
Inte heller nämner man med ett ord Kubas alla insatser för världens fattiga med tiotusentals läkare som arbetar utomlands, att Kuba utbildar tusentals läkare gratis att Kuba på ett avgörande sätt bidrog till krossandet av apartheid och till att ebola-epidemin stoppades.
Media öser sitt hat över ett litet land som lyckats stå emot USA i 57 år och som inte böjt sig eller gett upp sitt oberoende. Trots deras hat hyllar miljoner och åter miljoner människor den store Fidel Castro som man kommer att minnas och hedra långt efter att Wolodarski, Jennische, Palmgren, Lotten Collin och Co. för länge sedan glömts bort.
Zoltan Tiroler 161128

Fidel lever i Kubas revolution

Eva Björklund, Havanna lördag den 26 november 2016
Fidel har dött, fysiskt, men han lever i Kubas revolution, och i alla folks kamp för självbestämmande, jämlikhet, jämställdhet, medmänsklighet och en bättre, hållbar värld.
Läs hela artikeln som pdf

Leve Fidel!

Fidel, älskad av mänskligheten, är fysiskt död, men hans kamp för idéerna om rättvisa och fred lever vidare.

Alla de fattiga i tredje världen som fått läkarvård för första gången tack vare Kubas solidaritet sörjer honom.
Alla som lärt sig läsa och skriva tack vare Kubas solidaritet sörjer honom.
Alla människor i jordbävningsdrabbade byar i fjärran länder som fått hjälp och läkarvård av Kubas läkare sörjer honom.
Det kubanska folket, som i över 50 år har försvarat sig mot USA:s fientligheter, sörjer honom djupt.
Södra Afrikas folk sörjer honom. När de bad om hjälp i sin kamp mot apartheid var det Kubas som ställde sig på deras sida.

Alla måste dö, även de som vi älskar mest, men Fidel ska leva i vår kamp för en rättvis värld.
Hans död uppmanar oss att kämpa mot krig och vapenindustri, mot miljöförstöring, mot girighet och för en bättre och mänskligare värld för alla.

Leve Fidel!
Martin Österlin Ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen

Fidel - en legend

Trots försök från USA att hindra revolutionen, så förklarade Fidel officiellt seger 1 januari 1959 i det som skulle bli sista spiken i Batistaregimens kista.
Fidel omvandlade Kuba från att ha varit terroriserat av torterare, mord och försvinnanden till ett land totalt inriktad på rättvis fördelning av rikedomarna, utbildning och hälsovård för alla.

Inrikes byggde han sitt eftermäle på jordbruksreformen, på att dra igång ett av världens mest ambitiösa alfabetiseringskampanjer och satsningen på ett gratis hälsovårdssystem i världsklass. Han fortsatte med att nationalisera företag, raffinaderier och storgods. Han stod i spetsen för Kommunistpartiet från 1965.

I Washington är han känd för att ha stått emot USAs aggression, främst i samband med invasionen i Grisbukten 1961, och för att ha varit en av huvudpersonerna vid Kubakrisen 1962, som markerade höjdpunkten på Kalla Kriget mellan USA och Sovjet. Han är också känd för att ha överlevt minst 638 mordförsök liksom ett otal försök att underminera det lilla karibiska landet.

I Latinamerika lade Fidel grunden till ett tätt samarbete med vänsterregeringar i Karibien och Sydamerika. Tillsammans med Venezuelas Hugo Chavez var han initiativtagare till skapandet av ALBA, ett socialistiskt block av länder som motsatte sig privatiseringar och nyliberalism, som ger en vision om social välfärd och ömsesidigt ekonomiskt stöd.

För tredje världen är Fidel en revolutionär ikon som konsekvent stött internationalism. Han var en nyckelfigur i de Icke Allierade Staternas rörelse och vann respekt hos ledare i hela Afrika, Mellanöstern och Afrika där tusentals kubanska soldater, läkare, jordbruksexperter och lärare har bistått på humanitära uppdrag.

19 april 2016, vid Kommunistpartiets 7:e Kongress avslutningssession, talade Fidel till ombuden: "Detta kan vara en av de sista gångerna jag talar i detta rum, men idéerna hos de kubanska kommunisterna kommer också fortsättningsvis vara ett bevis i denna världen på att genom frenetiskt arbete med värdighet, så kan vi skapa den materiella och kulturella välfärd som mänskligheten behöver."

Detta var ett ovanligt framträdande av 90-åringen, som trots det fortfarande skrev artiklar om globala frågor och påverkade viktiga beslut i Kuba genom sitt anseende. Arbete bakom kulisserna hjälpte till att skapa fredsprocessen mellan Colombias regering och FARC-gerillan och förbättra relationerna mellan Kuba och USA.

Drabbad av allvarlig sjukdom i juli 2006 överlät Fidel sina åtaganden till sin bror Raul, som var vice-president.

25 november tillkännagav hans bror och medrevolutionär Raul Castro att Fidel hade gått bort vid 90 års ålder.
Telesur 161126 (del av längre artikel)

Stort europeiskt solidaritetsmöte för Kuba i Stockholm

18 - 20 november hölls det XVII:e Europeiska solidaritetsmötet för Kuba.Händelsen ägde för första gången rum i Stockholm och sammanföll med Svensk-Kubanska Föreningens 50-årsjubileum. Drygt 130 ombud från fler än 30 länder deltog i mötet som stärkte samarbetet och solidariteten med det kämpande Kuba.
En stor kubansk delegation, med Che Guevaras dotter Aleida i spetsen, närvarade och betonade vikten av fortsatt solidaritet med Kuba. Aleida berättade också om blockadens effekter, ibland med dödligt resultat, på den kubanska sjukvården. Univeristetsprofessorn Keith Bolender från Kanada talade om blockaden och vad som kan förväntas efter presidentvalet i USA. Moises Rodriguez informerade om de USA-dirigerade och USA-finansierade grupperna i Kuba. Han hade under närmare30 år infiltererat dessa grupper och kunde ge detaljinformation om hur de arbetar och deras totala beroende av USA. Gail Walker, från Präster för Fred i USA, redogjorde för det mångåriga arbetet med att bryta USA:s blockad.

I grupper diskuterades hur arbetet mot blockaden och USA:s ockupation av Guantanamo kan stärkas. I en annan hur vi bättre kan sprida korrekt information och bemöta mediekampanjen mot Kuba. Här spelar den baskiska nyhetsbyrån Cubainformacion en viktig roll. (se exempelvis https://www.youtube.com/watch?v=O0r-IXwRSlo ). I ytterligare en grupp togs arbetet för det progressiva Latinamerika upp och i ytterligare en hur samarbetet mellan de många olika solidaritetsgrupperna kan stärkas.

Kortare anföranden hölls av många ombud. Ett som gjorde ett djupt intryck var den ukrainska advokaten och människorättskämpen Nina Karpachova. Hon talade om situationen i sitt hemland men också om de 24 000 barn som efter Tjernobylkatastrofen fått gratis behandling i Kuba och som nu ser ön som sitt andra hemland. De många anförandena och diskussionerna ramades in av högklassig underhållning av bland andra Sven Wollter med Hasse Nilsson, Ann-Kristine Hedmark, Fredskören, Jan Hammarlund, Pepe & Mary och Beatriz Piñeda.

Se Cubainformación.tv, bilder och video

Nya böter för handel med Kuba

Denna gång är det USA-företaget National Oilwell Varco och dess dotterbolag Dreco Energy Services samt NOV Elmar som drabbas av USA:s bannbullor för handel med Kuba.
Med detta läggs ytterligare företag till den allt längre listan som straffas för kontakter med Kuba. Bötesbeloppet är på 6 miljoner dollar.

Böterna tjänar syftet att skrämma företag och privatpersoner som vill ha förbindelser med Kuba. Det demonstrerar också tydligt att blockaden är i full kraft och fortsätter att skada den kubanska ekonomin.
Granma 161116

Kubanska läkare håller fortfarande Moçambiques hälsovård på fötter

– De finns fortfarande både på landsbygden och i städerna och deras bidrag till landets sjuk- och hälsovård är helt avgörande, berättar dr. Julie Cliff som är pensionerad professor i förebyggande medicin. Hon kan historien, för hon har varit en aktiv deltagare i den ända sedan Frelimo:s befrielsekrig på sextio- och sjuttiotalet. Nu handleder hon moçambikiska doktorander vid universitetet i huvudstaden Maputo. De är mycket fler än 1975, då landet blev självständigt efter fyra hundra års portugisisk kolonialism. Den gången fanns det sammanlagt sexton moçambikier med akademisk utbildning.

Då var volontärerna från vänskapligt sinnade länder och solidaritetsrörelser helt oundgängliga. Själv kom jag dit med Afrikagrupperna och stannade i fem år för att samordna rehabiliteringen av funktionshindrade i de tre mellersta provinserna. Det var inbördeskrig och svält. Kubanerna utmärkte sig genom sitt samvetsgranna arbete och sitt kamratliga umgänge med såväl kollegor som patienter. För mig var kubanernas uppträdande ett bevis för revolutionens överlägsenhet. Röntgenläkaren Maria Helena hade sin mottagning precis bakom väggen på Fysioterapiavdelningen där jag höll hus, och det hördes många skratt genom väggen. (Strålningen från den gamla röntgenapparaten fick vi säkert var sin del av.) Vi var de som först anmälde oss till vakthållning när sydafrikanska sabotörer hotade sjukhuset.

Nu deltar jag åter genom återkommande uppdrag i ett rehabiliteringsprojekt för fattiga med funktionsnedsättningar på landsbygden i Nampulaprovinsen. Det är Emmaus Björkå som håller detta projekt som får bidrag från Sida. Min counterpart är Ilda, pensionerad socialchef i provinsen. Under en av våra bilfärder på sandiga vägar berättar hon om de två tonårsdöttrarna, av vilka den ena heter Mariela. Det låter inte så portugisiskt så jag frågar varifrån hon fått namnet.
– Det är den kubanska läkaren som räddade både mig och min flicka när hon föddes alldeles för tidigt, förklarar Ilda full av tacksamhet och beundran.
Gábor Tiroler

Nytt hot mot Kuba efter USA-valet

Valet av Donald Trump och republikansk majoritet i såväl Senaten som Representanthuset hotar förbättringarna i relationen mellan länderna som skett senaste tiden.
Några dagar innan valet sa Mike Pence, blivande vicepresident: ”Vi ger ett löfte: När Donald Trump är USA:s president kommer vi att återta alla Obamas åtgärder vad gäller Kuba. Vi kommer att stödja fortsatt blockad tills verkliga politiska och religiösa friheter är en realitet för alla kubaner. Donald Trump kommer att stå med frihetsälskande kubaner i kampen mot kommunistiskt förtryck.”
Och vid ett valmöte i oktober sa Trump: ”Alla eftergifter som Barack Obama givit Castroregimen har gjorts genom presidentorder, vilket betyder att nästa president kan återkalla dem - och det är precis vad jag kommer att göra om inte Castroregimen tillmötesgår våra krav.”
Republikansk majoritet i Kongressens båda kamrar kommer att stärka inflytandet hos de reaktionära Kuba-amerikanska ledamöterna i Kongressen och förhindra varje anti-blockad lag som introduceras i framtiden.
Vi uppmanar därför president Obama att under sina tre sista månader utnyttja sin verkställande makt för att avlägsna de delar av blockaden som faller under hans maktutövande.
Under kommande månader är det oerhört viktigt att vi fortsätter att pressa USA:s regering att fortsätta att normalisera relationerna med Kuba och äntligen avskaffa sin 54 år långa blockad och upphöra med den olagliga ockupationen av Guantanamo.
Cuba Solidarity Campaign 161109

Kuba är det bästa landet för barn, enligt Rädda Barnen

Spanska nyhetsbyrån EFE informerar om Rädda Barnens senaste rapport om situationen för barn i olika länder. Enligt organisationen är Kuba det land i Latinamerika med störst möjligheter för barnens utveckling. I den andra änden på listan sätter Rädda Barnen Haiti. Det fattiga Kuba hamnar före länder som Japan och Brasilien. För att göra bedömningen väger Rädda Barnen ihop en rad faktorer, inklusive våld mot kvinnor. Organisationen uppger att 60% av tonårsgraviditeterna i Peru är resultatet av våldtäkt. Rädda Barnen uppmärksammar också det utbredda användandet av fysiska straff och förnedring i såväl skolor som hem i många länder. Kuba framhålls bland annat för att det har allmän hälsovård och utbildning, som är obligatorisk och gratis. Man säger också att föräldrarna har mer känslomässiga band med sina barn och att sexuellt våld mot barn inte accepteras. I Latinamerika finns 166 miljoner barn och ungdomar mellan 10 och 24 år, vilket utgör 24% av befolkningen.
EFE 161104

Den speciella ekonomiska zonen växer

Hittills i år har Kuba givit tillstånd till 11 olika projekt i den speciella ekonomiska zonen Mariel väster om Havanna. Det totala antalet är därmed uppe i 19.
I fredags påbörjades bygget av schweiziska Unilevers fabrik för tillverkning av tandkräm och tvål i ett joint-ventureprojekt tillsammans med kubanska Suchel. Detta projekt fick klartecken av de kubanska myndigheterna i januari och beräknas vara klart att börja producera hygienprodukter 2018.
Granskningen av andra projekt fortsätter. Ett som nu avvisats av Kuba gäller tillverkningen av små traktorer till Kubas privata sektor (USA tillåter inte några kontakter med den offentliga). Kuba tackar nej på grund av att den planerade anläggningen inte planerade att använda sig av tillräckligt avancerad teknologi.

USA:s fortsatta blockad påverkar fortfarande utvecklingen kraftigt negativt. Cuba Central Team 161104, Cubadebate 161104

För 25e året i rad
FN kräver att USA ska häva sin Kubablockad

Ännu ett steg på väg. Fram till förra året var USA och Israel ensamma om att rösta mot kravet att häva blockaden. I år lade de ner sina röster, fortfarande isolerade dock, övriga 191 länder röstade för, som på senare år.

Under debatten i FNs Generalförsamling tackade Kuba utrikesminister Bruno Rodríguez sin USA-kollega Samantha Power för USAs besked att i år lägga ner sin röst i stället för att som tidigare alltid röstat mot resolutionen mot USAs blockad. Och hoppades att denna förändring också skulle ”avspeglas i verkligheten”, för två år efter löftet att häva blockaden pågår den i stort sett oförändrat, med syftet att uppnå ett regimskifte. Tillämpningen snarare skärps. President Obama har beslutat om vissa små ändringar men långt ifrån utnyttjat de omfattande möjligheter han har att genomföra. USAs blockad förblir det främsta hindret för Kubas ekonomiska utveckling och för normalisering av förbindelserna mellan USA och Kuba.

Vackra ord, smutsig verksamhet.
I sitt anförande inför FNs Generalförsamling erkände Samantha Power att USAs försök att isolera Kuba misslyckats och istället hade isolerat USA. Men hävdade att ”Alla USAs åtgärder gentemot Kuba har följt och följer FN-stadgan och folkrätten.” Kommentar: USAs åtgärder mot Kuba: Blockad, invasion i Grisbukten följd av Mangostaoperationens sabotage och terror, sjukdomsspridning, mordförsök på statschefen.
”Efter 50 års isoleringsförsök har vi beslutat oss för utbyte. För som president Obama sa i Havanna, vi erkänner så klart att öns framtid ligger i det kubanska folkets händer.” Kommentar: USAs kongress avsätter i snitt 20 miljoner dollar varje år för omstörtande verksamhet i Kuba.
”Vi är djupt oroade över de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som Kubas regering ostraffat fortsätter att begå mot sitt eget folk.” Kommentar: Rätt till hälsovård, rätt till utbildning, rätt till arbete, livskvalitet, socials omsorg, rätt till demokrati, 4 perioder i FNs Människorättsråd.
”Vi erkänner att det i vår historia har hänt att USA-ledare och medborgare med förevändningen att främja demokrati och mänskliga rättigheter i regionen för att rättfärdiga handlingar som skapat misstro.
” Kommentar: USAID har en lång historia av ingripanden i länders inre angelägenheter med omstörtande verksamhet och aktiv inblandning i kuppförsöket mot Venezuelas president 2002. Det särskilda kontoret för radio- och tevesändningar mot Kuba har mellan 2009 och 2016 fått 193,9 miljoner USdollar för detta.
”Kuba var ett de första länderna att ställa upp mot Ebolaepidemin i Västafrika, som skickade över 200 medicinsk personal, ett imponerande bidrag från ett land med bara 11 miljoner invånare.” Kommentar:: År 2006 inrättade dåvarande USA-president Bush ett särskilt program för att locka kubanska läkare i utlandstjänst att flytta över till USA. Det har fortsatt under Obamas tid. Och USAs blockad hindrade överförandet av Världshälsoorganisationens ekonomiska bidrag till Kubas internationella läkarbrigad Henry Reeve för arbetet mot Ebola.
EvaBjörklund

Inga döda men våldsam förstörelse

Tisdag eftermiddag den 4 oktober drog orkanen Matthews in över Kubas östligaste spets med centrum mellan Guantanamo och Baracoa. Katastrofala skador men ingen dog. Orkanen ödelade hem, infrastruktur, elnät och vägar, jordbruk och livsmedelsservice. Närmare en halv miljon bananplantor och 8 miljoner tomatplantor skadades. I Baracoa skadades eller förstördes 90 procent av alla bostäder och andra byggnader.
Läs hela artikeln som pdf

Dissar Kuba, håller på Trump

Foto: Kubaner i Havanna

”Vi har samlats här i för att stödja Donald Trump i USAs presidentval. Obamas politik har varit väldigt undfallande mot Castroregimen […] Vi har fått nog av dessa demokrater! Deras politik har aldrig medfört något gott för Kubas folk.”

Detta hävdade en grupp inom det av USAID finansierade ”civilsamhället” i centrala Havanna inför årets omröstning i FNs Generalförsamling som enhälligt krävde att USA ska häva blockaden mot Kuba.
Källor Miami Herald 20161025, Google News 161030

Eva Björklund

Trump i 2506-Brigadens högkvarter i Miami

Dagarna innan FN-omröstningen besökte Donald Trump veteranerna från USAs Grisbuktsinvasion mot Kuba i april 1961 i deras högkvarter. Där lovade han att bryta förbindelserna med Kuba igen och återkalla Obamas presidentbeslut om vissa öppningar för USA-företag och medborgare att handla med och resa till Kuba. Det välkomnas av dessa USA-stödda ”dissidenter”, som stöder Trump i presidentvalet.

Källor Miami Herald 20161025, Google News 161030
Eva Björklund

Vad är det som händer i Venezuela?

Högern vann majoritet i Nationalförsamlingen i december 2015 efter omfattande sabotage av landets ekonomi. Deras viktigaste mål sedan dess har varit att störta president Nicolas Maduro.
Läs hela artikeln som pdf

Det är skillnad på folk och folk

Det konstaterar vi nästan dagligen – små försnillare åker i finkan, skattesmitare med brevlådeföretag och enorma fallskärmar lever gott. Men det är också skillnad på land och land. Som … säg Saudiarabien och Kuba. Även där är det pengarna som avgör – dvs den som har klarar sig undan alla argusögon, utom tillfälliga glimtar av en förfärande sanning, medan den som inte har ständigt synas i varje söm, fördöms och av en nästan enig omvärld med USA i spetsen.
Till det ena landet åker delegation på delegation för att sälja sina mest vinstbringande exportprodukter, i det här fallet Sverige. Ibland i sällskap av en gammal justitieminister, ibland nästan med en kung, ibland med näringslivets toppar, som nu, Marcus Wallenberg som basar över Bofors bedrövliga produktion av dödliga vapen – allt ifrån trampminor för lätta fötter till tyngsta möjliga artilleri som används för att döda. Utan några svårigheter, utan några moraliska betänkligheter eller invändningar mot ett land som öppet stött IS och annan terrorism, utan att fundera över när och var vapnen används, med de lukrativa handelsavtalen som ögonbindel och väl inoljad ursäkt.

Till det andra landet åker inga handelsdelegationer eller slipsklädda ministrar. Med det andra landet vill man knappt ens handla innan styret förändrats, man skickar istället pengar och personer för att öppet eller i det fördolda, tillsammans med en dokumenterat utländskt finansierad (läs USA) ”opposition undergräva ett statsskick och ett ledarskap som statschefer och ministrar uttalar sitt demokratiska förakt för. Ett land som prickas, kritiseras och klandras i alla tonarter i de flesta forum och sammanhang – trots att FN i sina olika underorgan prisat många av landets sociala landvinningar under ett oöverstigligt kostsamt, enligt folkrätten illegitimt amerikanskt handelsembargo, som i mer än 50 år fördyrat och försvårat livet på ön. Hit åker ingen utan att avkrävas ett fördömande av landet.

Det ena landet är en medeltida skräckstat där kvinnor inte får finnas eller synas eller köra bil, där våldtagna hembiträden från fattiga länder som Pakistan och Bangladesh hängs medan förövarna går fria, där män och kvinnor piskas och halshuggs offentligt på parkeringsplatser och utanför moskéer för att de hävdat rätten att sätta ord på alla ofattbara fasor som utspelas här, i landet som levererat vapen och oumbärligt stöd till IS, som bombar sjukhus och begravningsföljen i Jemen och förser sina terroristkumpaner i Syrien med ständigt nya vapen och där en enväldig kungafamilj av män styr sitt land med våld och en skoningslös järnhand – en levande mardröm. Ett land där politisk opposition, tom en önskan om att få tänka i andra banor, kan vara detsamma som en omedelbar dödsdom.

Det andra landet har bland det högsta antalet kvinnor i politiken, i företagsledning, vid universiteten och bland studenter och akademiker i världen. Där finn en konstitution som handlar om jämställdhet, där man tom säger att män ska hjälpa till med hushållsarbetet, där kvinnofriden och rätten att bestämma över sin egen kropp är en självklar rättighet. Där utbildning, för flickor och pojkar, från första klass fram till färdig civilingenjörs- eller läkarexamen och sjukvård, inklusive njurtransplantationer och bypassoperationer, är gratis, där det finns en livgivande sensualism i relationen mellan män och kvinnor, där kvinnorna är oumbärliga för samhällets utveckling. Ett enparti-land, men med intensiv politisk aktivitet bland gräsrötterna, där den USA-finansierade ”oppositionen” ibland får sina medlemmar fängslade för förseelser och ibland tas in till förhör – något som brukar väcka ett ramaskri i världen när det sker. Men värre än så blir det inte.

Det ena landet genererar och exporterar våld och förödelse. Men som Stefan Löfven uttryckte det – ”jag sätter inga etiketter på länder”. Snarare” en viktig handelspartner och aktör i området”. Det andra landet som exporterar läskunskap, hälsovård, musik och katastrofhjälp till fattiga länder i hela världen stämplas som diktatur, ett land man aldrig skulle krusa eller skicka kungen till för att be om ursäkt för diplomatiska övertramp. Eller ta Kongo Kinshasa, helvetet på jorden, särskilt för kvinnor, som har den nödvändiga metallen till mobiltelefoner och datorer, Vem fördömer det landet dagligen? Vem vill göra affärer där? Är det detta mänskligheten nått upp till - stoppa världen, för jag vill kliva av.
Maria Sandblad

Politisk väderrapportering om orkanen Matthew:
”Mot dåligt väder bra journalistik”

TEGUCIGALPA / 2016-10-14 /
Varför orsakade orkanen Matthew 500 döda i Haiti, 20 i USA men 0 i Kuba? var det få journalister som frågade efter att Matthew hade darrat av. Hur medierna rapporterar, från Kuba eller från redaktionen på andra sidan jordklotet beror nästan alltid på tidningens politiska färg.
Läs hela artikeln som pdf

Stort gensvar för insamlingen till Henry Reeve-brigaden

Sedan den 10 oktober har ca 45.000 kr kommit in till Svensk-Kubanska Föreningens insamling för stöd till Kubas solidariska hjälparbete i orkandrabbade Haiti.
  Tack för alla bidrag, som har kommit från olika delar av Sverige, från Ystad till Skellefteå. Särskilt tack till den man i Skellefteå som bidragit med 20.000 kr!

  Pengarna kommer att överlämnas till Kuba vid det stora europamötet för solidaritet med Kuba som hålls i Stockholm 18-20 november, där vi också firar Svensk-Kubanska Föreningen 50 år.

  Sätt in ditt bidrag på plusgiro 23 57 15-0 ”Mediciner för Kuba”. Skriv ”Henry Reeve” på talongen!

Ericsson i samarbete med kubanska Etecsa

Som svar på ökande telefon- och datatrafik har Etecsa utvidgat sin strategiska allians med Ericsson med syfte att förbättra och fortsätta att förena krafter för att tillmötesgå kundernas önskan om uppkoppling.

För närvarande har uppskattningsvis 85 % av befolkningen mobiltäckning i 2G, medan 3G finns i provinshuvudstäderna, turistorter och för företag. Etecsa vill utöka detta och ge kunderna mer för pengarna. Med Ericsson som partner underlättas expansionen och ger möjlighet till bättre service.
Ericsson säger i ett uttalande att avtalet ”representerar ett erkännande till Ericssons teknologiska ledarskap och vår kapacitet att vidmakthålla Etecsas tillväxt och komersiella framgång.”
Cartas desde Cuba 160925

Pengar från USA för att ändra Kubas regering

Journalisten Tracey Eaton publicerade i onsdags en lista på organisationer som får finansiering genom USA:s ”regimförändringsprogram” för Kuba via det av Ronald Reagan skapade National Endowment for Democracy, NED.

Stöd Kubas läkarinsatser i orkandrabbade Haiti!

Kubas Henry Reeve-kontingent med frivilliga läkare och katastrofexperter står ständigt beredd. En första grupp på 38 i teamet åkte genast iväg till Haiti.

Kontingenten har fått sitt namn av Henry Reeve en hjälte som dog 1876 i Kubas frihetskrig. Henry Reeve-kontingenten har sedan den startades 2005 gjort mängder med insatser där det varit storm och orkan, översvämningar och jordbävningar  i länder som Pakistan, Indonesien, Chile, Guatemala, Ecuador och kampen mot ebola-epidemin i Väst-afrika. Över femtonhundra kubanska specialister har anmält sig att delta, och många av dem har idag värdefulla erfarenheter från katastrofer. Till jordbävningen i Haiti 2010 kom kubanerna genast och har gjort långvariga insatser där. Men nu har Haiti drabbats än en gång, tiotusentals nödställda, över 840 omkomna och således också många skadade. Östra Kuba drabbades också hårt, men det organiserade kubanska folket kunde skydda sig, inga avlidna! I Haiti där orkanen förstört allt dricksvatten är epidemier nu det största hotet.

Henry Reeve-kontingenten som skickat en första grupp är oerhört viktig. Det är viktigt med ekonomiskt stöd till den och uppmärksamhet för att visa vikten av praktisk solidaritet. Venezuela har skickat en första sändning förnödenheter.  De stora medierna censurerar bort Kuba och Venezuela. Den svenska regeringen har lovat 90 miljoner till Kubas civilsamhälle. Visa det i praktiken och hjälp till att finansiera Henry Reeve-kontingentens livräddande insatser i Haiti. Henry Reeve-kontingenten är ett av de vackraste uttrycken för Kubas civilsamhälle där ledordet är solidaritet. 

Orkanen Matthew

Baracoa i östra Kuba förstördes av Matthew, en kategori 4 orkan. 90% av alla hus och bostäder är skadade eller förstörda. FN rapporterade i torsdags att provinserna Guantánamo och Holguin led ”allvarlig socioekonomisk skada”. Orkanen ödelade hem, infrastruktur, jordbruk och livsmedelsservice. Närmare en halv miljon bananplantor och 8 miljoner tomatplantor skadades - ett slag som en redan ömtålig nation knappt har råd med.

Till minne av de 73 offren för terroristdåden

Idag hölls en värdig minnesceremoni för att hedra de som dog för 40 år sedan på grund av ett attentat utfört av USA-stödda terrorister. 6 oktober är årsdagen av sprängningen av Cubanas flight 455 då 73 försvarslösa och oskyldiga människor dödades av CIA-backade terroristerna Luis Posada Carriles och Orlando Bosch. De båda skyddades av USA:s regering när de anlände till Miami. Ett åtal skulle visat de direkta banden mellan USA och brottet som skedde över Barbados. Det upprörande är att Posada fortfarande lever i Miami. Och brott som detta är anledningen att de 5 kubanska hjältarna åkte till Miami i början på 1990-talet för att skydda sitt folk från fortsatta terroristattentat med ursprung i Miami. Washington vägrar att åtala, eller utlämna, Posada Carriles. Tillsammans med det kubanska folket kräver vi rättvisa.

Fidel Castros slutord vid minnesceremonin för offren på Revolutionsplatsen: ”Man kan inte säga att vi delar sorgen. Nej, sorgen är mångdubblad. Idag gjuter miljoner kubaner sina tårar tillsammans med offrens nära och kära. Och när ett beslutsamt och kraftfullt folk gråter, då darrar orätten.!”
Cuba and Venezuela Solidarity Campaign 161006

Baracoa efter orkanen Matthew.
Ingen har förlorat livet men stan är förstörd.

Kommunerna Maísi, Imías och San Antonio del Sur drabbats hårt, men det finns inga bilder därifrån för kommunikationerna är brutna.

”Nya svenska pengar för mer demokrati på Kuba”

Det var Sveriges Radios rubrik på intervju med vice statsminister Isabell Lövin 160929. Samma dag skrev Margot Wallström och Isabella Lövin en artikel i Aftonbladet:

”Kuba på rätt väg – nu satsar vi 90 miljoner. Biståndet ska stärka demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet” (se länken nedan)

SR Ekot rapporterar: Sverige ger 90 miljoner kronor i bistånd till Kuba fram till år 2020. Intervjuar vice statsminister Isabella Lövin (MP) som framhåller:

– Det här är ju inte ett stöd till Kubas regering, det går inte till budgeten, utan det här går till organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter och för att stärka fri- och rättigheter. Det kommer att gynna reformprocessen i Kuba, det är vår intention.

- Sverige har stöttat Kuba sedan 1969 och den nya satsningen är en följd av Kubas öppning mot omvärlden i och med närmandet till USA.

- Det ska gå till organisationer som främjar mänskliga rättigheter  och demokrati, säger Lövin och tillägger att ”Sverige har stöttat Kuba sedan 1969”.

Det ”stöttandet” har efter 1990 huvudsakligen gått till svenska och kubanska organisationer vilkas arbete ”för demokrati och mänskliga rättigheter” gjort gemensam sak med USA, dvs för ”regimskifte”. Där har bland andra Olof Palme Centret har varit verksamt i samarbete med USA-stödda dissidenter.  Till de mest aggressiva har kristdemokraternas KIC hört tillsammans med folkpartiets (nu liberalernas) SILC vars ledande person i ny skrud som ”Civil Rights Defender” i socialdemokratiska Arena och ABFs Fönstret högröstat krävt att regeringen ska ställa krav på Kuba som villkor för samarbete. Lövins uttalanden i radion kan vara riktade till dem.

- Nu har detta blivit en prioriterad fråga, säger Lövin, Sveriges regering har nu en ny strategi för biståndet till Kuba för att ”öka den ekonomiska och personliga friheten”. Hon hänvisar till USAs hållning och ”att det är bättre med dialog om mänskliga rättigheter och demokrati”. Det nya i strategin är inte lätt att utläsa, utom att ”Kuba ska studera svenska samhällslösningar, till exempel hur våra kommuner verkar.” Hon framhåller att pengarna (22,5 miljoner per år, 4 år) inte ska gå till regeringen utan till civilsamhällets organisationer, till vilka följaktligen bör kunna räknas kommunerna.

Vilka dessa organisationer i övrigt kan vara framgår inte, till exempel om de hittills verksamma – de svenska partianknutna och deras kubanska samarbetspartner - kan komma ifråga från både svensk och kubansk regeringssida, vilket inte verkar troligt. Men det finns andra organisationer i civilsamhället som folkrörelserna i både Sverige och Kuba: fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen, Hbtq-rörelsen, miljörörelsen, solidaritetsrörelsen, fredsrörelsen, idrottsrörelsen osv. Och eftersom det handlar om samarbete och utbyte, så kan ju svenska kommuner och organisationer också ha en del att lära av de kubanska.

Eva Björklund
www.aftonbladet.se/debatt/article23611271.ab

Orkanens öga över Guantánamo

Tisdag eftermiddag, vid 6-tiden drog orkanen in över Kubas östligaste spets, med centrum mellan Guantanamo och Baracoa och fortsatte norrut med en fart av 15 kilometer i timmen.  Kraftiga skyfall utsträckte sig från Guantanamo ända till Holguín. Översvämningar av kustområden, översvämmade vägar stängdes av.

Centrum förväntades förflyttas norrut, lämna land och snurra vidare över havet på väg norrut.

Den uppmättes till 220 kilometer i timmer, kategori 5 över Kuba.

Eva Björklund

Colombia röstar för fortsatt krig?

Evo Morales talar klarspråk i FN

Bolivias president Evo Morales höll inte igen i FN. Efter att ha kallat Israel ”krigshetsare” så hade han några ord att säga om USA och kapitalism. ”Det största målet för mänskligheten i detta århundrade borde vara att utrota imperialism och kapitalism som modeller för samhället.”

Bolivias president sade att enligt FN-data så är 94 % av världens rikedomar koncentrerade till 20 % av världens befolkning. Detta visar ”kapitalismens sanna ansikte.” Han tillade att 2016 varit det varmaste året som någonsin registrerats. I stort sett varje år är hetare än föregående och Bolivia lider av den värsta torkan i sin historia. Han uppmanade länderna att vara på sin vakt för att förhindra ”kapitalismens barbari” som skulle omvandla Parisöverenskommelsen om klimatet till ett avtal som utnyttjas för utpressning.

Morales fortsatte med att säga att murar byggts överallt och att en av 100 människor är flykting eller omflyttad på grund av imperialistiska invasioner, krig och klimatförändringar. Israels expansionistiska och krighetsande politik var ett av de värsta uttrycken för barbari i världen. FN behöver ”erkänna staten Palestina fullt ut” och stoppa det ”brutala folkmordet” av det palestinska folket. Bolivia fördömer energiskt sanktionerna mot Kuba och Morales betonade att det inte räcker med att USA återupprättar de diplomatiska förbindelserna. USA måste ersätta Kuba för blockadens kostnader och återlämna territoriet som stormakten ockuperar i Guantanamo.

Morales berömde fredsavtalet i Colombia och Kubas medverkan för att få det till stånd. Fredsavtalet var i överensstämmelse med de Latinamerikanska- och Karibiska Staternas (CELAC) överenskommelse att få till en fredszon i regionen.

Morales sade vidare att Bolivia leder Latinamerikas ekonomiska tillväxt, som man har nått samtidigt med offentliga investeringar, ökad jämlikhet och avsevärd minskning av fattigdomen. Detta hade inte varit möjligt utan åtgärder som att nationalisera naturresurser och strategiska företag. Han varnade att imperialistiska intressen skapade politisk destabilisering i regionen och fördömde utländsk inblandning i Venezuela och hyllade folkets revolutionära kamp under ledning av president Nicolás Maduro.

Tal i FN:s Generalförsamling 160921

Sista Kubadebatten i Miami?

Raúl Castro på de Alliansfria ländernas toppmöte i Venezuela 17 september 2016.
Korta utdrag ur talet:

Underskatta inte den enorma styrkan om vi 120 icke-allierade stater agerar samordnat. På vårt toppmöte i Havanna 2006 förkastade vi försöken till ”regimförändring” och uppmanade till garantier för att alla länder skulle avstå från aggression och våldsanvändning.

Latinamerikanska ledare går ut i protest

Vid FN:s toppmöte i New York proteserade sex latinamerikanska nationer mot kuppen i Brasilien och tågade ut ur sessionssalen när kuppresidenten Temer skulle prata.

Delegationerna från Ecuador, Costa Rica, Bolivia, Venezuela, Kuba och Nicaragua gick ut när Temer intog podiet. Temer å sin sida hävdade i sitt tal att avsättandet av president Rousseff var enligt konstiutionen. Temer försvarade sin nyliberala agenda som skär ner på sociala program som de tidigare regeringarna infört. Han avslutade sitt tal med att säga att ”vi har givit ett exempel till världen.” Samtidigt protesterade demonstranter utanför FN och ropade slagord mot Temer.

Temer har väldigt låga popularitetssiffror i sitt hemland och försöker få förre presidenten Lula åtalad för att slippa möta honom i presidentvalet 2018.
Telesurtv.net 161120

Obama förlänger blockaden mot Kuba!

USA förlänger ännu en gång lagen som begränsar handel med Kuba. Det trots normalisering av de diplomatiska förbindelserna. I tisdags undertecknade president Obama lagen om ”handel med fienden” för ännu ett år och förlängde därmed den blockad som stormakten påtvingade Kuba för mer än 50 år sedan. Obama sade i samband med detta att: ”Jag beslutar härmed att förlängningen av utövandet av dessa fullmakter vad gäller Kuba ligger i USA:s nationella intressen.”
I december 2014 tillkännagavs att relationerna mellan länderna skulle normaliseras. De båda länderna återöppnade sina respektive ambassader, men blockaden fortsätter. Det var Kennedy som införde den ekonomiska blockaden 1962. Sedan dess har den förnyats varje år av de följande nio presidenterna.

Inför FN:s årliga diskussion om blockaden i november presenterade Kuba i förra veckan en rapport som visar att USA:s blockad enbart under förra året kostade Kuba 4,7 miljarder dollar. Totalt har blockaden åstadkommit skador för 754 miljarder dollar.
Telesurtv.net 160913

Kubas rinnande guld

På Kuba används inga bekämpningsmedel, något som har gynnat öns bipopulationer så pass att ekologiskt producerad honung nu är en av landets viktigaste exportvaror. Ett utökat handelsutbyte med USA har dock ökat risken för bekämpningsmedlens återkomst. Frågan är nu om Kubas bin kommer att gå samma öde till mötes som i resten av världen.
Läs hela artikeln som pdf

Kubas utrikesminister: Blockaden fortsätter

Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez Parilla presenterade vid en presskonferens i Havanna den 9 september rapporten om Resolution 70/5 ”Nödvändigheten att få ett slut på USAs ekonomiska, handels- och finansiella blockad mot Kuba”.
Under läsningen av rapporten om blockaden, som kommer att diskuteras för 25:e gången i FNs generalförsamling i oktober, bekräftade ministern att blockaden fortsätter trots uttalanden från USAs president för snart två år sedan om att häva den - eftersom den misslyckats, att den är en rest från det kalla kriget och skadar det kubanska folket medan den isolerar USAs regering. Men politiken har inte ändrats och fortsätter att sätta djupa spår i Kubas ekonomi och begränsar det kubanska folkets rätt till utveckling, underströk ministern.
”Blockaden drabbar det kubanska folket. Nöd och svårigheter är vardagsmat för den kubanska familjen. Blockadens effekter på Kuba kan inte underskattas. Den är det huvudsakliga hindret för landets utveckling,” sa Rodríguez.
”Vi erkänner att framsteg gjorts i förbindelserna mellan Kubas och USAs regeringar, men blockaden påverkar livsmedelsförsörjningen, läkemedelsindustrin, utrikeshandeln och internationellt samarbete.” Han tillade att ingen sektor undgår blockadens effekter - varken hälsovård, social trygghet, tjänster eller utbildning.
För perioden mellan april 2015 och mars 2016 beräknas verkningarna av blockaden ha uppgått till ca 4,68 miljarder dollar, informerade Rodríguez.
”Därför kommer den kubanska regeringen att till FNs generalförsamling lägga fram rapporten ”The Necessity of Ending the Economic, Commercial, and Financial Blockade Imposed by the United States on Cuba”, förklarade han.
Källa: http://en.granma.cu/cuba/2016-09-09/cuban-foreign-minister-the-blockade-continues
Håll dig uppdaterad om blockaden på http://www.cubavsbloqueo.cu

Kuppen i Brasilien – en guldgruva för kapitalet

Den 31 augusti 2016 genomfördes en omröstning i den brasilianska senaten som ledde till att den folkvalda presidenten Dilma Rouseff avsattes. Här skriver Gui Mallon, musiker, författare och konstnär med rötter i Brasilien, om krafterna som drivit fram och profiterar på kuppen.
Läs hela artikeln som pdf

Uttalande från Kubas Revolutionära Regering om kuppen i Brasilien

Kubas Revolutionära Regering fördömer kraftfullt den parlamentariska statskupp som genomförts mot president Dilma Rousseff.

Läs hela artikeln som pdf

STATSKUPP I BRASILIEN

Ett 60-tal parlamentsledamöter, majoriteten misstänkta för korruption, har avsatt landets valde president, Dilma Rousseff. Venezuela, Bolivia, Ecuador och Kuba hör till de länder som fördömt kuppen och kallat hem sina ambassadörer. Medan USA backar upp den nya regimen. Nedan artikel av Latinamerikaexperten Dick Emanuelsson:

Brasiliens korrumperade höger till makten efter parlamentarisk statskupp mot Dilma Rousseff

Nu behöver inte de latinamerikanska högerpartierna, med uppbackning av USA, vinna majoritet i presidentvalen. Förfogar de bara över en majoritet i parlamentet och en pålitlig reaktionär rättsapparat så är vägen öppen till att avsätta vänsterpresidenter som vågar utmana storkapitalet och USA-imperialismen. Det visar den antidemokratiska skandalen som utspelades i dag (onsdag) i Brasilia.
För mer än 50 procent av parlamentsledamöterna i kongressen, underhuset och senaten, de som i dag utsåg sig själva till domare mot den folkvalda presidenten Dilma Rousseff, är själva föremål för grova korruptionsbrott.

De valdes i sina valkretsar för att lagstifta, inte för att placera sig själva i domarbåset och avbryta en mandatperiod för en folkvald president som valdes med 54 miljoner röster på ett POLITISKT PROGRAM I STRID mot dem som i dag avsatte henne.
För de är de fattiga i Brasilien som nu får betala konsekvenserna för statskuppen. De 40 miljoner personer som Arbetarpartiets Lula och Dilma drog upp ur från fattigdomen och petade upp dem ett pinnhål i det brasilianska klassamhället, bör nu fundera på hur framtiden ska te sig. De sociala program som genomfördes och som planerades är i fara och står i tur att monteras ned.

Det halvstatliga Petrobras, som har prospekterat och funnit världens största oljereserver, ska nu privatiseras och säljas ut, har kuppregimen bestämt. För imperialismen ger inget utan att ta betalt rejält.

Så ser "interrimsregimen" ut, idel män i sina "bästa" åldrar utan att riskeras att attraheras av någon kvinna under regeringssamanträdena.

Högern förlorade tre presidentval

Inte sedan 2002 har högern varit vid makten. Den förlorade valen 2006, 2010 och 2014 till Arbetarpartiet och dess allierade.

Men nu är den tillbaka, men inte via valsedeln utan via det juridiska trixandet. Det obegripliga är att halva Brasiliens kongress är en samling korrumperade gangsters som har stulit från det allmänna och som nu har mage att avsätta landets president. Men det var som Dilma sa under de 14 timmarna hon mästerligt försvarade sig i senaten i måndags; ”Nu väljs inte presidenten av folket via direkta val utan via indirekta val”.

Feodala landägare och internationellt spekulativt finanskapital

Vad som utspelades i Brasilien var det klassiska: En politisk och ekonomisk elit av konservativa högerpartier som orienterades av ett litet mediemonopol där fem (5) familjer i Brasilien dominerar och manipulerar det politiska landskapet. Likheterna med Dagens Nyheter&Bonnierssfären är stora, liksom El Clarinmonopolet i Argentina.

Det spelar ingen roll att dessa 50 procent av korrumperade politiker kommer att offras längre fram av den Reella Makten, i likhet med Eduardo Cunha, deputeradkammarens ordförande, som inledde processen mot Dilma men som tvingades att avgå efter att det visade sig att han hade hemliga bankkonton i Schweiz som uppgick till fem miljoner dollar. Vad det verkligen handlar om är att vrida tillbaka historiens klocka till det datum då feodala landägare och bankirer i allians med det inhemska storkapitalet och det internationella transnationella spekulativa finanskapitalet återigen tar över det politiska rodret i Brasilien.

Kuppresidenten Michael Temer är själv föremål för utredning om korruptionsbrott. Han är en pålitlig allierad med USA-regeringen och utpekad som CIA-informatör.

USA-dirigerad statskupp

USA ligger lågt och avvaktar. Men arkitekterna bakom ”Korruptionsmanualen” återfinns i Pentagon och State Departement. Nu kan de inkassera ytterligare en spelpartner i kampen för att återvinna sin ”Bakgård”. Söder om Brasilien sitter Mauricio Macri i Buenos Aires och inför de ena efter den andra av nyliberala lagar som chockhöjer el, vatten och telekommunikationer med 300-600 procent. Hundratusentals argentinare sparkas från sina jobb men de går återigen ut på gatorna som 2001-2002, för att försvara vad de vann i sociala och ekonomiska reformer sedan de åren.

USA förväntar sig nu att Brasilien lämnar den mäktiga handelsorganisationen BRICS, som består av Brasilien, Kina, Ryssland, Sydafrika och Indien. Brics planerade att ersätta dollarn som handelsvaluta med en egen valuta vilket fick Wall Street och deras politiska språkrör i Vita Huset att darra. Nu har också Brics drabbats av ett svårt slag, för ingen inbillar sig att dessa reaktionärer i den brasilianska kongressen ska våga gå emot diktat från Wall Street och State Departement. Det vore som att underhuggare i den italienska maffian skulle sätta sig upp mot El Padrino, Gudfadern. Konsekvenserna av ett sådant förfarande är mer än kända.

Slag mot den latinamerikanska integrationen

Förlusten av den brasilianska regeringen och presidentposten är samtidigt ett svårt slag mot den latinamerikanska integrationen. Försöken att destabilisera Bolivia via ”Nymiljonärerna” hos gruvkooperativisterna skördade livet på vice inrikesministern som torterades och avrättades av en hord av kooperativister förra torsdagen.

– Det var ett försök att destabilisera Bolivia för att skapa kaos och underlätta för utländska makter, sa president Evo Morales, som leder en av de mest politiskt- och ekonomiskt framgångsrika regeringarna i Latinamerika. Bolivia, i likhet med Ecuador, drar nu tillbaka sina ambassadörer från Statskuppens Brasilien.

I Venezuela går den USA-vänliga oppositionen ut i morgon, torsdag med en klar plan för att öka destabiliseringen och förstärka det ekonomiska kriget mot folket. Och president Nicolas Maduro varnar folket, och pekar på Brasilien och Argentina för konsekvenserna för vad en högerregering i Caracas kan innebära för den sociala välfärden i Venezuela.

Nu inleds en annan kamp i Brasilien

För Brasiliens folk väntar bistra tider. Den ekonomiska recessionen som inleddes för tre år sedan kommer att strypa ekonomin än mer i händerna på extrema nyliberaler. Chockterapierna kommer att avlösa varandra och de 40 miljoner som gick upp i medelklassen kommer att återvända till fattigdomen men i sällskap med många fler miljoner brasilianare än tidigare.

– En regim utan folkligt legitimt stöd som tillämpar en åtstramning av ekonomin i recession kommer att åsamka den största ekonomiska, sociala och politiska krisen som landet någonsin har känt till. Statskuppen är inte ett slut på krisen utan dess fördjupande, sammanfattar Emir Sader, sociolog och koordinatör för det politiska laboratoriet vid det statliga universitetet i Rio de Janeiro, UERJ.

Men i Sverige kommer med all säkerhet samma högerkrafter som i Brasilia hävda att de påstådda administrativa fel Dilma påståtts ha begått, rättfärdigade avsättandet av henne.
Dick Emanuelsson 160831

Fidel firades i Stockholm

På Solidaritetshusets gräsmatta samlades ett 60-tal Fidel- och Kubavänner för att fira Fidel på 90-årsdagen. Vi hade solen med oss, började vid 3-tiden, slutade festen med dans, ända till 8-tiden. I Drakensalen och mellan träden hade vi utställning av historiska Fidelbilder och i biblioteket servering. Där blev det också skål till Fidel och tårtkalas. Hög och lycklig stämning, mötet anslöt sig till vår hälsning till Fidel. 

Tack Fidel, Ledstjärna i världen

Av hela vårt hjärta vill vi tacka dig för den inspiration och det hopp du och Kubas revolution givit oss, i kampen för Martís och Bolivars Amerika, och för en bättre värld för alla folk.
Svensk-Kubanska Föreningen och Kubaner för Kuba i Sverige 2016-08-13
Läs hela texten som pdf

Kubaner tjänar inte mycket,
men mer än vad lönerna indikerar

Rose Marketing, som 2015 blev en av de första internationella marknadsföringsföretagen i Kuba, genomförde en studie i våras som visar att kubanerna tjänar betydligt mer än den officiella månadslönen. Enligt Kubas statistikbyrå var medellönen förra året 687 pesos, ca 25 dollar. Studien,, som baseras på svar från över tusen kubaner, pekar på att ca 70% av kubanerna i verkligheten tjänar det dubbla eller mer.
Cuba Central Team 160715

Afro-kubanska kvinnor kämpar
revolutionens sista strid

Afro-Kubanska Kvinnoorganisationen kämpar mot diskriminering som de ställs inför. De har stöd från myndigheterna. Lucila Insua Brindis, grundare av den Havanna-baserade organisationen, säger att den kubanska revolutionen skapade ett inkluderande samhälle, med tillgång för alla till hälsovård och utbildning, men att rasism ofta finns i interaktion mellan individer. Hennes organisation arrangerar work-shops i utbildningssyfte och förespråkar positiva bilder av afrokubaner i kubanska medier och samhälle.

I och med de upptinade förbindelserna mellan USA och Kuba hoppas hon att man ska kunna samarbeta med rörelser som Black Lives Matter. Hon säger: ”Vi stöder våra bröder och systrar i USA och vi söker samarbete med andra nätverk i Latinamerika, då vi alla kämpar för samma sak: jämlikhet och krossande av negativa stereotyper av svarta.”
Cuba Central Team 160722

1 miljard dollar för att störta Castro

Sedan 1996 har USA:s regering lagt över en miljard dollar i olika program för att störta Kubas regering. Det är journalisten Tracey Eaton som fått fram summan. USA:s UD, USAID och NED står för 324 miljoner dollar. Ytterligare 700 miljoner dollar har lagts på propagandasändningarna via Radio/TV Marti -program som praktiskt taget inga kubaner lyssnar eller tittar på.

Allt detta auktoriseras av Sektion 109 i Helms-Burton lagen som stipulerar att ”USA:s regering ska ge stöd och hjälp till individer och oberoende icke-statliga organisationer i deras ansträngningar för demokrati i Kuba.”

Olika former av finansiering förekommer, på senare tid t.ex.:
• att smuggla sofistikerad kommunikationsutrustning för att etablera hemliga nätverk och organisera motståndare till regeringen. Detta strider givetvis mot kubansk lag.
• Skapa sociala medianätverk som ZUNZUNEO, som avslöjades av nyhetsbyrån AP, för att införa ”politiskt innehåll i syfte att inspirera kubaner att organisera ”intelligenta folkhopar”, massamlingar som kan kallas samman snabbt och som ska utlösa en ”kubansk vår” och ”skifta balansen mellan stat och samhälle.”
• Smutskasta ärkebiskopen i katolska kyrkan, Jaime Ortega, som kritiserats för sin ”positiva inställning till regimen.”
• Rekrytera ungdomar i ”hopp om att sparka igång ett uppror”, genom infiltration.
Cuba Central Team 160729

Donald eller Hillary, Hillary eller Donald?

av Atilio Borón
Efter att Donald Trump nominerats som republikanernas kandidat, har jag de senaste dagarna av flera medier fått frågan vem som skulle vara lämpligast för Latinamerika, han eller Hillary Clinton. Mitt svar är: ingen av dem, för det viktiga är inte så mycket personerna som den sociala allians de representerar. Och denna allians är den ”imperialistiska borgarklassen” eller det ”militär-industriella-finansiella komplexet”, som båda två är underkastade, fastän med olika personliga egenheter. Därför tror jag frågan är felformulerad. Ingen USA-president, från George Washington till dags dato, har frångått de grundläggande kännetecken som styr relationen i vår del av världen och som dömer våra länder till att vara livlösa satelliter till det imperialistiska centret: a) att bibehålla Latinamerika och Karibien som USAs ”bakgård” och inte låta någon tredje makt blanda sig i (Monroe-doktrinen, 1823); b) att främja oenighet och osämja mellan länderna i området och stenhårt motsätta sig varje försök till integration eller enande.

Därför saboterar USA UNASUR och CELAC, precis som MERCOSUR, för att inte tala om ALBA-TCP, Petrocaribe, Banco del Sur eller Telesur. Denna politik går tillbaka till Panamakongressen 1826 och fortsätter än idag. c) Den ökända ”(Theodor) Roosevelt-följdsatsen” från 1904 enligt vilken USA tar sig rätten att ingripa i områdets alla länder om deras regeringar är ”oförmögna att upprätthålla ordningen inom landets gränser och visa rimlig hänsyn beträffande sina skyldigheter mot utlandet”. Och längre ner fortsätter den: ”det är alltid möjligt att offensiva aktioner mot denna nation (USA) eller dess medborgare (underförstått: USA-företag) från stater som inte kan upprätthålla ordningen bland sitt folk, inte kan garantera rättvisa gentemot utlänningar som behandlar dem väl, kan leda till att vi vidtar åtgärder för att försvara våra rättigheter; men sådana åtgärder vidtas ej för att begå en territoriell aggression och vidtas endast med yttersta motvilja och när det är uppenbart att andra utvägar har uttömts”.

Trogna dessa premisser finns det ingen som helst anledning att fråga sig om Trump eller Clinton skulle vara lämpligast för Latinamerika. Vi kanske skulle kunna spekulera i vem av dem som skulle vara minst dålig. I så fall tror jag att mellan dessa två dåliga, omoraliska och korrupta personer, skulle kanske Hillary kunna vara den minst skadliga - men inte mer än så. Med små nyansskillnader representerar hon och Trump samma sak: storkapitalets ”lagliga” diktatur i USA. Trump är mer oförutsägbar och detta är inte nödvändigtvis dåligt. Han skulle t.o.m. emellanåt kunna gå ifrån det ”militär-industriella-finansiella komplexet”, men hans vicepresidentkandidat - en evangelikal kristen på den extrema högerkanten - är en opålitlig grottmänniska. Hillary är mycket förutsägbar, men hennes meriter som utrikesminister i Obamas regering är hemska. Kom ihåg, bland mycket annat, det gapskratt med vilket hon mottog nyheten att Khadaffi hade lynchats, en moraliskt smutsig gest om någon. Som senator var hon en skamlös lobbyist för Wall Street, det militär-industriella-finansiella komplexet och staten Israel.

Latinamerika kan inte vänta sig något gott från någon USA-regering, vilket historien visat i över tvåhundra år. Emellanåt kan det komma en president som marginellt skulle kunna skapa situationer som punktvis vore gynnsamt för våra länder, som fallet var med James Carter och hans policy för mänskliga rättigheter. Denna var avsedd att trakassera Sovjetunionen och Iran men indirekt bidrog den till att försvaga mördardiktaturerna på sjuttiotalet. Men det är allt. Vi måste själva skapa enhet mellan våra folk, som Artigas, Bolívar och San Martín ville då kampen för vår självständighet inleddes. Vi har inget gott att vänta från Vita husets invånare, vilken hudfärg eller partitillhörighet de än må ha. 160721

Svenska ambassadören om Kuba

Det är en märklig upplevelse att lyssna på Sveriges avgående ambassadör i Kuba, Elisabeth Eklund på Studio1 den 19 juli. Hon pratar om hur eländigt landet är med arbetslöshet, varubrist, dåliga bostäder, ”svårt att finna mat” och så vidare. Reportern frågar (heder åt denne) hur Kuba står sig jämfört med andra länder i regionen. Det tycker ambassadören inte är relevant! Så fortsätter hon istället uppräkningen på allt elände. Ambassadören slår också fast att Kuba inte har en hållbar ekonomisk utveckling och ”ingen produktion” (!) Som sitt slutgiltiga argument uppger hon att priset på en liter grädde är 150 kr, samtidigt som månadslönerna ligger under 200 kr.

Det måste vara ett märkligt land, detta Kuba! Skolbarnen får en liter mjölk om dagen. FN/UNICEF konstaterar att Kuba är det enda landet i Latinamerika där det inte förekommer undernäring bland barn. FN/FAO framhåller Kuba som det mest framgångsrika landet i Latinamerika när det gäller just matförsörjning. Hungern är utrotad i Kuba, medan 53 miljoner mäniskor hungrar enbart i övriga Latinamerika. Även om inte ambassadören vill det, kan man tycka att det är högst relevant att jämföra med regionens hunger, barnarbete, sociala misär och otrygghet. Medellivslängden är högre och barnadödligheten lägre än i USA! Enligt Världsbanken 2015 har Kuba det bästa utbildningssytemet i världsdelen. Och enligt UNESCO: ”Kuba, ett av de fattigaste länderna i LA har de högsta resultaten i undervisningen.”

Kuba är det enda landet i Latinamerika och det enda landet i 3:e världen som ligger bland de tio främsta i HDI (Human Development Index) vad gäller medellivslängd, utbildning och levnadsstandard. (enligt FN:s Utvecklingsprogram) och den kubanska sociala säkerheten för arbetarskydd är ”närmast ett mirakel jämfört med andra länder” enligt chefen Daniel Martinez på Internationel Labour Organisation, ILO.

Uppräkningen skulle kunna fortsätta. Men av allt detta positiva har ambassadören inte sett något. De ideologiska skyddslapparna täcker både öron, näsa och hjärna.
Zoltan Tiroler

USAs REPRESENTANTHUS
SKÄRPER BLOCKADEN MOT KUBA

Washington 12 juli (PL) Med representanthusets godkännande av nya restriktiva åtgärder mot Kuba, fortsätter den över halvsekelgamla ekonomiska, handels- och finansiella blockaden mot Kuba.

En grupp paragrafer, som alla syftar till att intensifiera den brutala ensidiga straffåtgärden som gäller sedan 54 år tillbaka, införlivades i budgetförslaget för finansiella tjänster, som antogs av kongressens underhus.

Exempel på dessa förbud är resor till Kuba för vissa utbildningsutbyten (de s.k. "folk till folk"), import av varor som beslagtagits av Kuba, liksom förbud mot finansiella transaktioner där kubanska militärer är inblandade.

Förslagsställarna vill också förbjuda att medel används för att godkänna licensiering av varumärken, namn eller firmabeteckningar som beslagtagits av Kuba utan uttryckligt medgivande från USA.

De antikubanska klausulerna låg kvar i lagförslaget, efter att två andra ändringsförslag, som lagts fram av Rick Crawford och Mark Sanford och som förespråkade att begränsningarna av det ekonomiska och sociala utbyte med Kuba skulle avskaffas, hade eliminerats.

Crawford, republikan från Arkansas, försökte få bort restriktionerna mot export av jordbruksprodukter till Kuba, vilket i praktiken skulle göra det möjligt att ge privata lån till kubanska företag för inköp av jordbruksprodukter från USA, och republikanen Sanford, gjorde detsamma gällande restriktionerna mot resor till ön.

Den antikubanska lobbyn i representanthuset, som består av ledamöterna Mario Diaz- Balart, Ileana Ros-Lehtinen och Carlos Curbelo, för en intensiv kampanj för att förhindra genomförande av åtgärder som kan lindra blockaden som infördes av Washington 1962. Blockaden har orsakat skador som beräknas ha kostat Kuba ca 121 miljarder dollar.

Experter på området förutsätter att USAs president Barack Obama kommer att lägga in sitt veto mot detta lagförslag, som dessutom ifrågasätter viktiga statliga initiativ och går på tvärs med den version som godkänts av Senaten.

http://prensa-latina.cu/index.php? option=com_content&task=view&idioma=1&id=5057511&Itemid=1emid=1

Kuba kräver i FN: BANNLYS DUBBELMORAL OCH SELEKTIVITET I MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSFRÅGOR

Kuba uppmanade på onsdagen FNs generalförsamling att bannlysa dubbelmoral, selektivitet och politisk manipulation när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Under den andra och sista dagen av ett forum på hög nivå i ämnet sa Kubas alternerande ständiga representant, Ana Silvia Rodríguez, att det var sådana metoder som "gjorde att den tidigare Kommissionen för mänskliga rättigheter var dömd att misslyckas".

”Rådet för mänskliga rättigheter bildades för att få till stånd ett verkligt samarbete på området, men vi beklagar att de senaste åren har Rådet snabbt gått samma väg som den tidigare Kommissionen”, varnade hon.

Rodriguez förkastade införandet av recept eller modeller utformade enligt den förhärskande dominansens intressen och förespråkade att undvika att anamma begrepp och läror som inte är ett resultat av en grundlig diskussion och samtycke bland FNs medlemsländer.

Hon påpekade även att ensidiga tvångsåtgärder som står i strid med FN-stadgan och internationell rätt, inte heller ska accepteras eftersom sådana hotar de mänskliga rättigheternas förverkligande.
I detta avseende påminde hon om att Kuba fortfarande, sedan mer än ett halvt sekel, är utsatt för en ekonomisk, finansiell och handelsblockad från USA. Detta är en flagrant, massiv och systematisk kränkning av det kubanska folkets mänskliga rättigheter, underströk hon.

Kubas ambassadör framhöll vikten av samarbete som ett sätt att ta itu med frågan, ett sammanhang i vilket hon betonade värdet av Rådets periodiska allmänna utvärdering av de mänskliga rättigheterna.
Utvärderingen är ett lämpligt instrument för att hantera läget för de mänskliga rättigheterna i alla länder, utan åtskillnad, privilegier eller politisering, sade i hon generalförsamlingen.
Apropå diskussionerna i generalförsamlingen om vikten av Agenda 2030 för en hållbar utveckling, som antogs i september förra året, kallade Rodriguez denna "en bra plattform för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna".

Kubas alternerande ständiga representant i FN efterlyste en allomfattande, rättvis och solidarisk internationell ordning, som tillgodoser kraven från nästan 800 miljoner hungriga människor och ett liknande antal analfabeter, samt ett slut på det faktum att sex miljoner barn dör varje år av orsaker som kan förebyggas.

Prensa Latina (PL) | internet@granma.cu 160713 http://www.granma.cu/mundo/2016-07-13/cuba-exige-en-la-onu-destierro-de-dobles- raseros-y-selectividad-en-derechos-humanos-13-07-2016-23-07-023

PRESSMEDDELANDE FRÅN KUBAS UTRIKESDEPARTEMENT

Den 9 och 11 juli återfördes till vårt land två grupper, 29 resp 46 personer, kubanska medborgare som befunnit sig illegalt i Ecuador. Deporteringen genomfördes med ett plan från Ecuadors flygvapen och i enlighet med de rättsliga garantier som upprättats för dylika fall.

Vid ankomsten till José MartÍ-flygplatsen genomförde de kubanska myndigheterna en hälsokontroll enligt internationella normer och därefter transporterades alla till sina hemprovinser.

Deporteringen av dessa kubanska medborgare skedde helt enligt gällande lagar i de båda länderna och enligt gällande internationella normer för denna typ av situation, med det huvudsakliga målet att garantera ett ordnat, normalt och säkert migrationsflöde, samtidigt som man försäkrar sig om att undvika att hjälplösa människor faller offer för människohandel.

Ansvaret för den uppstådda situationen med kubanska irreguljära migranter i regionen ligger hos USAs regering och den invandringspolitik som förts under de senaste decennierna. De kubanska medborgarna har lagligen rest utomlands och uppfyller alla krav enligt våra migrationsregler. De har därefter inlett en oregelbunden resa, uppmuntrade av den politik som kallas "torra fötter-våta fötter", "Programmet Parole för kubanska läkare" och den s.k. ”Ley de Ajuste Cubano”, som ger våra medborgare en selektiv och unik behandling, samtidigt som den utgör en kränkning av de migrationsavtal som undertecknats mellan de båda länderna.

Denna policy är oförenlig med nuvarande bilaterala situationen då den förhindrar en normalisering av migrationsrelationerna mellan Kuba och USA och skapar problem för andra länder, samtidigt som övriga migranter, däribland minderåriga, diskrimineras och vid USAs gränser utsätts för misshandel och förtryck innan de deporteras.

Utrikesdepartementets Avdelning för konsulära frågor och för kubanska medborgare i utlandet bekräftar att de kubanska medborgare som lagligen lämnat landet och som följer gällande migrationslagstiftning har rätt att återvända till Kuba, samtidigt som vi bekräftar vår regerings åtagande för en laglig, säker och ordnad migration.

http://www.granma.cu/cuba/2016-07-11/nota-de-prensa-de-la-direccion-de-asuntos-consulares-y-de-cubanos-residentes-en-el-exterior-del-ministerio-de-relaciones-exteriores-11-07-2016-23-07-13

se även t.ex. Kubaner tas emot med stora famnen i USA medan centralamerikaner deporteras och New York Times avslöjar USA:s program för att få kubanska läkare i Internationella katastrofinsatser att hoppa av sina uppdrag på hemsidan http://www.svensk-kubanska.se http://www.granma.cu/cuba/2016-07-11/nota-de-prensa-de-la-direccion-de-asuntos-consulares-y-de-cubanos-residentes-en-el-exterior-del-ministerio-de-relaciones-exteriores-11-07-2016-23-07-13

USA INVESTERAR
I STÄLLET FÖR ATT STÄNGA GUANTÁNAMO

Pentagon kommer att spendera 240 miljoner dollar på ny infrastruktur och reparationer av byggnader i flottbasen i Guantánamo, enligt avtalsdokument. Inga förbättringar eller reparationer kommer att göras inom fånglägret, utan bara på byggnader som används av dem som arbetar på flottbasen.

De 240 miljonerna kommer att delas av fem byggfirmor över en period på fem år. Ett av dessa företag, Munilla Construction Management LLC i Miami, kommer att erhålla 63 miljoner dollar för att bygga en skola för barn till militärer och civila som arbetar där.

Det finns f.n. två skolor för militären på ön, och enligt USA-talesmän är dessa för små för de 6000 invånarna på basen.

”Livskvalitén för våra invånare och deras familjer är av största vikt och den nya skolan kommer att ge våra barn en fantastisk möjlighet under många år”, sa kapten David Culpepper, basens befälhavare.

779 fångar har internerats i fånglägret sedan det öppnade efter terroristattacken den 11 september 2001. Av dessa har 689 släppts eller förflyttats och nio har avlidit, medan 80 fångar fortfarande hålls kvar utan dom eller rannsakan.

President Obama lovade under sin presidentvalskampanj 2008 att stänga militärbasen, som ligger på ockuperad kubansk mark, men ändrade inriktning efter att han kom till makten 2009.

Kuba har upprepade gånger insisterat på att USA ska återlämna det ockuperade området som en del av de normaliserade förbindelserna som inleddes i december 2014.

Republikanske presidentkandidaten Donald Trump dömde ut planen på att stänga fängelset och lovade att, om han blir vald i november, så ska han ”fylla det med hemska typer”.

TeleSur 160707
http://www.telesurtv.net/english/news/Instead-of-Closing-Guantanamo-the-US-Invests-in-Expansion-20160707-0010.html

Fred en seger för hela Colomiba,
men också för hela Vårt Amerika

Vid ceremonin den 23 juni 2016 för att underteckna den slutliga överenskommenlsen mellan Colombias regering och FARC-gerillan att inleda ett fullständigt eldupphör och en avväpningsprocess höll Kubas president Raúl Castro nedanstående tal.
Läs hela artikeln som pdf

Hur mycket kostar de kubanska dissidenterna?

Många frågar sig varifrån de s.k. dissidenterna får pengar till flygbiljetter, hotell och restauranger och att de mer beter sig som filmstjärnor och kändisar än de påstått politiskt förföljda som de vill framställa sig som.

Om det i Kuba finns det förtryck som de påstår, hur kommer det sig att de tillbringar sin mesta tid på resor i Europa och USA? Alla som vet något om det politiska förtryck som förekommer i världen inser snabbt att det inte går någon nöd på de s.k. kubanska dissidenterna. De är friska och kan röra sig fritt.

Sedan 1959 har USA försökt förvränga sanningen om den kubanska revolutionen med syfte att sätta stopp för den socialistiska processen som hjälper de mest behövande, som erbjuder lika möjligheter till alla. USA vill med alla medel hindra att andra folk, som lider av sjukdomar, analfabetism, arbetslöshet på grund av det kapitalistiska systemet, ska följa det kubanska exemplet.

Därför skapade och vidmakthåller USA en kontrarevolution. Denna har aldrig lyckats få folkligt stöd eller öka sitt medlemskap, trots de hundratals miljoner dollar som de får via USA:s budget. Av liknande pengar lever också spökorganisationer i framförallt Miami och Madrid.

Ett exempel på de mångmiljonkostnader som det kostar att vidmakthålla mediakriget mot Kuba är den s.k. Ley de Ajuste Cubano (som automatiskt ger kubaner som tar sig till USA uppehållstillstånd, får politisk asyl, en penningsumma och livsmedel), bara för att världen ska tro att kubanerna ”flyr från kommunismen”. Allt betalas med skattepengar.

Nyligen har antikubanska senatorer talat om de höga kostnaderna för denna lag och de förslår att man inte ska överlämna pengar, men att rätten till asyl ska vara kvar för alla som säger att de är kubaner, även om de bor i andra länder än Kuba.

Men kostnaderna är kvar och i dessa dagar anlände en grupp av dessa ”politiskt förföljda” till Europa för att tas emot av FN-funktionärer i Geneve. Gruppen består av Guillermo Fariñas, José Daniel Ferrer, Iván Hernández Carrillo och Wilfredo Vallín.

Det skulle vara intressant att se ansiktena på FN-tjänstemännen, specialister på godtyckliga fängslanden och tortyr, när de ser i vilket utmärkt hälsotillstånd som dessa ”dissidenter”, skapade av USA, befinner sig. FN-tjänstemännen kommer att få lyssna till skräckhistorier som stämmer dåligt överens med friheten att resa och det intryck av resande affärsmän som ”dissidenterna” ger.

Hur ska exempelvis Fariñas förklara sina nära relationer med mördaren Luis Posada, skyddad i USA av FBI, ansvarig för sprängningen av ett civilt kubanskt flygplan då 73 oskyldiga människor dödades?
Eller Ferrer, känd för sin våldsamhet, som nyligen genomgått träning i USA? Denne försäkrade nyligen i den antikubanska tidningen Diario De Cuba: ”Man har gett mig utmaningen att återvända till ön och arbeta mycket bättre än vad jag gjort hittills.” Han måste nu också koncentrera sig på ”att sprida information och utbildning för frihet och demokrati, vilket är av stor betydelse för att accellerera förändringsprocessen som borde ske i Kuba.”

Ferrer paraderas, tillsammans med sina kollegor, i Europa och Europaparlamentet för att övertyga parlamentarikerna om något som inte ens de själva tror på; att de är ”oberoende av Washington och att de är frihetskämpar”.

Om förtrycket i Kuba är ”värre än någonsin”, hur ska de förklara sina ständiga resor till USA och Europa, som de gör utan att störas av de kubanska myndigheterna?

För att räkna på kostnaderna är det bara att lägga ihop priset på biljetterna från Havanna till Miami, vidare till Geneve, sedan Bryssel, Tyskland, Spanien och Frankrike för att återvända till USA och rapportera och få nya instruktioner. Till resorna kommer boende och uppehälle och några hundra dollar till personliga inköp.

Ett annat intressant faktum är med vilken lätthet som dessa ”dissidenter” får visum till Europa, i motsats till kubaner som önskar att resa av t.ex. familjeskäl. Dessa får ofta avslag, efter att konsulaten begärt massor av dokument, utdrag från bankkonton, intyg på förmögenhet etc. Inget av detta krävs av ”dissidenterna”.

Spanien, som talar så mycket om sina goda relationer med den kubanska regeringen, är ett av de länder som mest lånar sig till dessa antikubanska kampanjer. Visum ges utan att ”dissidenterna” behöver stå i kö (vilket hederligt folk måste göra). Inga dokument krävs och ”dissidenterna” får hålla välbesökta presskonferenser och anklaga Kubas regering för ett förtryck som inte ens Spaniens diplomater på ön känner till. Stödet till antikubanerna visas också av att dessa får träffa en rad spanska politiker, besöka Riksdagen och Utrikesministeriet. För bara några dagar sedan togs kontrarevolutionären Oscar Elias Biscet emot med liknande hedersbetygelser, innan denne fortsatte till USA får att få specialträning.

Om Kuba skulle göra detsamma med de många miljoner arbetslösa och hemlösa spanjorer, med de välutbildade som tvingats sänka sin levnadsstandard på grund av den nyliberala politiken, då skulle säkerligen de diplomatiska relationerna kylas ner.

Havanna står ut med inblandningen i sina interna affärer, det totala stödet till de avlönade kontrarevolutionärerna och förtalet i media som ständigt pågår i de stora tidningarna. Men som José Martí sagt: ”Skyttegravar av idéer är mer värda än skyttegravar av sten.”
Cubainformacion/ Heraldo cubano 160607 och 160610

Icke statliga organisationer, NGO, och destabiliseringen av Latinamerika

Mellan 2002 och 2012 utökade NGO-er sin verksamhet i Latinamerika. Bara i Venezuela satsade USAID (USA:s motsvarighet till SIDA) och NED mer än 100 miljoner dollar med syfte att stärka oppositionsgrupper och skapa 300 nya organisationer. Vem lyder dessa organisationer, finansierade av USA?

Som exempel stöddes oppositionsgrupper i Boliva 2007 med 120 miljoner dollar, i ett försök att splittra Bolivia och störta president Evo Morales. I Ecuador satsade USA 38 miljoner dollar 2010 i försöken att backa upp oppositionen mot president Rafael Correa. Året efter fick de regeringsfientliga grupperna nöja sig med 22 miljoner dollar.

Fonder används för att stödja organisationer som främjar USA:s intressen, skapa nya sådana organisationer, träna och utbilda framtida ledare som kan leda organisationerna och för att påverka parlament och styra media.

Comitè Antiimperialista 160606

Mobilapp för folklig kongressdiskussion!

Miguel Díaz-Canel Bermúdez, förste vice ordförande i Kubas Stats- och Ministerråd, beskrev den nya mobilappen, utvecklad på Marta Abreu-universitetet i Las Villas, som synnerligen användbar. Den kommer att underlätta diskussionerna i hela landet kring partikongressens dokument om den ekonomiska och sociala modellen för Kubas socialistiska utveckling, och en nationell utvecklingsplan fram till 2030 med förslag på en vision för nationen.

Under ett möte i Villa Claras partihögkvarter fick Díaz-Canel detaljerad information om appen, som skapats för att göra dokumenten mer lättillgängliga för kubanerna, framför allt ungdomarna. Dr Yaner Rodríguez Sarabia, dekan för institutionen, förklarade också att appen, utöver texten, innehåller andra funktioner såsom video och bildspel med ljud, som kommer att underlätta diskussionerna och ge användbar information om frågor som Lagen om utländska investeringar, Arbetslagen, Grundlagen och Skattelagen.

En av appens utvecklare, David Rodríguez Mollineda, som studerar datavetenskap, förklarade att användarna kan dela med sig av sina åsikter om texter som intresserar dem på sociala nätverk. Han informerade att fr.o.m. 20 juni kan användare få tillgång till appen via android.uclv.edu.cu, hemsidan för Ungdomens Dataklubb och via nationell press.

http://en.granma.cu/cuba/2016-06-20/seventh-party-congress-documents-available-on-new-cell-phone-app

”Åk tillbaka till Kuba eller dö”

Julian Esnart i USA behöver dyra mediciner för att överleva, men har ingen försäkring. Nu behöver han få mer stöd av främlingar än av USAs myndigeter och tigger ihop pengar via crowd-funding för att kunna flyga till Havanna.

”Vi uppmanar dig att åka tillbaka till Kuba om du inte vill dö.” Det var vad Julian Esnart fick höra i USA från en kongressrepresentant han vänt sig till för att få hjälp. Hans dröm om Amerika höll på att slockna mindre än ett år efter att han kommit till USA från Kuba.

Julian berättar att han uppgav sin sjukdom, cirrhosis, redan när han sökte inresa till USA. I Kuba hade han genomgått en levertransplantation och frågade USA:s representant hur det skulle fungera i USA. I Kuba fick han gratis medicin och hälsokontroll var tredje månad. Men Julian fick inget svar, utan bara att han var välkommen till USA.

Det nya livet började inte bra. Samma dag som han anlände i Miami sade hans fru att hon tänkte lämna honom. Snart tog medicinerna från Kuba slut. Han hade heller inga pengar och flyttade till en bekant i Texas. När han gick till apotket fick han beskedet att hans försäkring i Florida inte var giltigt i Texas. Han sökte Medicaid men nekades. Hans syster i Kuba lyckades skicka med mediciner med en resenär, men det var bara en tillfälig lösning. ”Jag visste att det bara var en tidsfråga innan min kropp skulle ge upp”, säger han.

Hur kunde ett så rikt land kräva 5 000 dollar och mer i månaden för mediciner som det fattiga Kuba gav honom gratis? Men Esnart gav inte upp. Han skrev till Röda Korset, det lokala hälsodepartementet, president Obama, dennes fru, vicepresident Biden, en TV show och tre kongressmän. Endast en representant för en av dessa svarade. Hon rådde honom att åka tillbaka till Kuba.

Esnart ville leva och var tvungen att återvända. Men han har inte pengar till resan, så han försöker med crowd-funding. Han är en av många miljoner i USA som saknar försäkring och som riskerar sina liv på grund av ett hälsovårdssystem som de inte har tillgång till. Men i motsats till många andra immigranter har Esnart ett land att åka tillbaka till som ger honom gratis hälsovård.

Den amerikanska drömmen blev en mardröm.

The Guardian 150505

Så blev det en lördag till

Så blev det en lördag till, den 18 juni, men eftersom det regnade sökte våra tappra aktivister skydd på tunnelplanet, och spred budskapet, Marianne, Carmen, Juana och Christine, dom leve, USA måste häva blockaden och ockupationen av Guantanamobukten. I juli siktar vi på det traditionella Moncadamötet på Sergels torg 26 juli, som vanligt med härlig musik, fanor och banderoller och appeller.

Leve Moncada, Häv blockaden./ Eva

Folkmakten i funktion - debatt om Kubas framtid

Från och med idag och fram till 20 september kommer två vägledande dokument från Kommunistpartiets nyligen avhållna kongress att diskuteras och prövas. Diskussionerna förs via Kommmunistpartiet, Ungkommunisterna och de andra folkrörelserna där så gott som alla kubaner är organiserade. I praktiken betyder det att flera miljoner kubaner har möjlighet att diskutera och ge synpunkter på landets framtid.

De båda dokumenten behandlar den ekonomiska och sociala modellen för Kubas socialistiska utveckling, samt en nationell utvecklingsplan fram till 2030 med förslag på en vision för nationen.

Dokumenten togs fram av en stor och blandad grupp till partikongressen och hade dessförinnan debatterats i bland annat Nationalförsamlingen. Kongressen tillstyrkte dokumenten och beslutade att de skulle genomgå ett folkrådslag med syftet att förbättra dem. För att alla ska ha tillgång till dokumenten så trycks de 32 sidorna upp i närmare 900 000 exemplar. Dessutom finns de på olika hemsidor.

I visionen talas om ett självständigt, oberoende, socialistiskt, demokratiskt, välmående och långsiktigt hållbart samhälle.
De två dokumenten hänger ihop. Den första uttrycker beskriver de mål man strävar efter, så behandlar den andra strategin för att nå dit.

Liksom inför den förra partikongressen så noteras och beaktas.alla synpunkter. En ny version föreläggs Centralkommittén för ett definitivt godkännande. Slutligen är det Nationalförsamlingen som ger dokumenten legal status.

Det massiva folkliga deltagandet är nödvändigt för enighet och landets framtid, samt för att ge dokumenten tyngd. Eller som Raul Castro sade på partikongressen: ”I ett sådant här ärende är det av stor vikt att det medvetna stödet från en stor majoritet föreligger. Därför är det nödvändigt att lyssna, resonera och ta hänsyn till opinionen från såväl aktivister som befolkningen i allmänhet.”

Processen är ett viktigt steg för den ekonomiska utvecklingen, kampen för fred, enhet och ideologisk fasthet.

Granma 160614(nedkortad)

Hur ska Venezuela komma ur krisen?

Vänstervågen i Latinamerika har avlösts av en offensiv från höger. Efter nyliberalen Mauricio Macris valseger i Argentina och kuppen mot Dilma Rousseff i Brasilien satsar den USA-stödda eliten i Venezuela all kraft på att återta den politiska makten.

Läs artikeln i Proletären

Havanna utnämnt till ett av världens underverk

Kubas huvudstad Havanna, som snart firar 500 år, blev nyligen officiellt utnämnd till ett av världens underbaraste städer. Detta för att staden utmärks genom sin mytiska attraktivitet, den varma och vänliga miljön samt karisman och gemytligheten hos dess invånare.

Havanna ingår därmed i en exklusiv grupp av sju städer i världen som fått denna utmärkelse. Utnämningen görs av den schweiziska stiftelsen New7Wonders efter en omröstning i vilket flera hundra miljoner människor sägs ha röstat. Endast ytterligare en latinamerikansk stad finns på listan, nämligen La Paz i Bolivia.

Ordföranden för stiftelsen Bernard Weber säger att ”Havanna besitter mycket romantik och de som besöker staden känner sympati för kubanerna för att de har viljan att bevara sin historia och sin identitet trots att de inte haft resurser till restaureringen.”

Utmärkelsen, som väntas leda till än mer ökad turism, firas under flera dagar med kulturella- och turistarrangemang med närvaro av cheferna för den schweiziska stiftelsen.
Liberacion 160610

Kommunistpartiets 7:e kongress
Kubas väg framåt

Kvinnorna utgör ca 40 procent av partimedlemmarna. Men de har har större representation i partiets centralkommitté: 42 procent, nu ökat till 43. I politbyrån och sekretariatet har de bara utgjort 7 procent. Nu ökade de till ca 25 procent i båda, så de knappar in.

I april höll Kubas Kommunistiska Parti PCC sin 7:e kongress. Situationen har ändrat sig på många sätt sedan den förra, 2011. Då svepte en stark radikal våg fram över Latinamerika. Chávez, Lula, Kirchener, Morales, Correa och Ortega ledde framgångsrika vänsterregeringar och ekonomier med ökande självförtroende. Den Latinamerikanska integrationen stod högt på dagordningen. USA var isolerat.

Idag pågår en våldsam motoffensiv från inhemska oligarkier, uppbackade av deras monopolmedier i nära förening med USA. Vänsterregeringarna är kraftigt försvagade och integrationen har avstannat. Samtidigt har Kubas förbindelser med USA genomgått en förbättring, så till vida att stormakten bytt taktik, men behåller syftet att ta över Kuba och införa marknadsekonomi. För Kubas del handlar det om att bli kvitt den förlamande blockaden och bygga en välmående socialism.

Försvara socialismen
I detta läge hölls så kongressen, som till stor del handlade om att följa upp den förra. På denna hade en lång rad ”riktlinjer” antagits efter omfattande rådslag bland kubanerna. Nu fanns ca 1 000 ombud (av Partiets ca 700 000 medlemmar) på plats. Av ombuden var 43% kvinnor (en ökning med 2,5% sedan förra kongressen), 36% var svarta och mestiser (ökning med 4,5%). Sammansättningen speglar partiets kadrer. Att fortsätta att öka andelen kvinnor, svarta och ungdomar är ett uttalat mål. Ny Politbyrå och Centralkommitté valdes, med viss förnyelse. Mandatperioderna är nu begränsade till max 2x5 år och ingen över 60 ska väljas.

Raúl Castro, som omvaldes till sin andra och sista ämbetsperiod, slog fast att: ”Min huvuduppgift är att försvara, bevara och fortsätta förbättringarna av den kubanska socialismen och aldrig tillåta att kapitalismen återinförs.”

Ekonomin en huvudfråga
För att förbättra kubanernas levnadsstandard är ekonomin fortsatt av högsta vikt. Bland annat slogs fast: Kuba kommer inte att acceptera att ägande eller rikedomar koncentreras till enskilda.

Sammanslagningen av de två valutorna är inte en magisk lösning men är nödvändig av flera skäl, bland annat för att bekämpa olika negativa konsekvenser. Inte minst den skeva lönebildningen i vilken de som arbetar inom turism kraftigt gynnas. Ingen ska överges och lämnas åt sitt öde. Ingen chockterapi enligt Världsbanksrecept ska tillämpas. Problemen ska inte lösas på folkets bekostnad.

Utländska investeringar är ett strategiskt mål och nödvändiga för landets utveckling. Kuba behöver såväl teknologi som kunskaper och valuta. Produktionen täcker inte behoven på grund av såväl subjektiva som objektiva faktorer. Byråkratin står för en föråldrad mentalitet och hindrar initiativ. Också i fortsättningen kommer produktionsmedlen att i huvudsak vara folkets gemensamma egendom, dvs. statliga företag. Men det är nödvändigt att befria staten från aktiviteter som inte är avgörande för samhällets utveckling och den privata sektorn har en viktig positiv roll att spela.

Utbildning och hälsovård är fortsatt prioriterade områden. Mer beslutsfattande ska ske lokalt och decentralisering är viktigt. Samtidigt kan man inte längre ”bara vänta på direktiv uppifrån”.

Den ideologiska kampen blir avgörande
Att behålla enigheten, som tidigare svetsades samman av USA:s öppna aggressionspolitik, är en tuff uppgift. ”Om de en dag lyckas splittra oss, så skulle det vara början till slutet för revolutionen, socialismen och vårt oberoende”, sade Raúl Castro. Det är en utmaning när det utländska inflytandet nu ökar och de revolutionärer som ledde befrielsekriget går ur tiden. Gång på gång betonades vikten av att lyssna och resonera med folket. Partiet har som uppgift att arbeta för ett ständigt ökande deltagande i besluten om samhället. Det sades att ”vi hyser ingen rädsla för andra uppfattningar eller meningsskiljaktigheter. Bara öppna och ärliga diskussioner mellan revolutionärer leder till lösningar. Partiet måste optimera och permanent förbättra demokratin då det är nödvändigt för att övervinna en falsk enighet, formalism och falskhet.” Castro kritiserade upprepade gånger byråkratin och den ”tröghet” som bromsar reformerna.

Att man inte är rädd för andra uppfattningar illustreras av att Obama vid sitt besök fick tala i direktsänd TV. Den ideologiska debatten har skärpts och flera journalister, studenter och samhällsdebattörer diskuterar landets problem på ett ständigt ökande antal bloggar. Fidel Castros öppna brev ”Brodern Obama” efter dennes besök var också en markering av att skiljelinjerna är kvar trots USA-presidentens sirapslena ord. En viktig aspekt av denna diskussion (som i hög grad gäller också vänstern i Sverige) är västvärldens/mediemonopolens tolkningsföreträde på definitionen av mänskliga rättigheter, demokrati och historieskrivningen. Dessa definitioner, som också anammas av många kubaner, måste ifrågasättas, kritiseras och bekämpas.
Kommunistpartiets ledande roll slogs fast. Och inte heller är det aktuellt med det av västvärlden så hett eftertraktade flerpartisystemet, som skulle vara en motorväg för USA rakt in i Kubas politiska liv. Raúl Castro skämtade om USA:s tvåpartisystem och jämförde det med om Kuba också hade haft två partier, ett under ledning av Fidel och ett under Raúl.

Det upprepades att Kuba inte kommer att rucka på sina principer eller sitt sociala system. Inte heller tänker de ändra sina relationer med vänskapligt sinnade länder, som Venezuela, i utbyte mot bättre kontakter med USA. Kuba fortsätter sin internationalistiska politik och sitt solidariska bistånd. Kuba är motståndare till imperialismen och NATO. Inringningen av Ryssland är ett hot mot världsfreden. Kuba fortsätter att kräva en ny modell för internationella relationer och ekonomiska transaktioner.

Sammanfattning
De som hade hoppats på stora förändringar och en radikalt ny linje blev besvikna. Istället handlar det om bibehållna principer och kontinuitet. Förändringar sker långsamt, planmässigt och metodiskt. Försiktigt tycker säkert en del. Men farorna är många och Kuba går fram på en obanad väg, en socialistisk ö i ett kapitalistiskt hav som intensivt önskar att dränka det. Socialismen är oåterkallelig och dess principer ligger fast. Det handlar om rättvisa, människovärde och jämlikhet. Mer folkligt deltagande eftersträvas. Utvecklingen av ekonomin, kampen för fred och ideologisk fasthet är de viktigaste frågorna för partiet. Kampen om idéerna, medborgarnas medvetenhet, blir avgörande för socialismens framtid. Det finns all anledning för progressiva människor att fortsatt arbeta för solidaritet med det socialistiska Kuba, kräva slut på blockaden och ockupationen av Guantanamo, samt att hålla fram Kuba som exempel på ett medmänskligt och solidariskt samhälle.

Zoltan Tiroler

Bottennapp om Kuba i Fönstret (tidning från ABF)

För några år sedan såg jag en målning på en husvägg i södra Mexiko. Texten löd ”Vår dröm” och det hela illustrerades med teckningar på två enkla hus. På det ena var skrivet ”Hälsoklinik” och på det andra ”Skola”. Denna dröm, som illustrerades på husväggen, är inte annat än en dröm för miljontals människor. Men i Kuba har denna dröm förverkligats. Alla kubaner har tillgång till gratis hälsovård och utbildning i världsklass.
Läs hela artikeln som pdf

Grattis Raúl!

Med mycket liten medial uppmärksamhet fyllde Kubas president Raúl Castro 85 år medan slutet på hans mandatperiod 2018 närmar sig. Hans födelsedag äger rum samtidigt som en djupgående omvandling av landets ekonomi pågår, liksom komplicerade förhandlingar med USA. Kuba betalar nu också av sina miljardskulder till olika långivare för att kunna dra till sig de investeringar som landet behöver.

I närmare 70 av sina 85 år har Raúl Castro varit politiskt aktiv. Marxist sedan ungdomsåren, deltog han i attacken mot Moncadakasernen, var politisk fånge, därefter exil i Mexiko, befälhavare för en av gerillafronterna, byggde upp Kubas Väpnade Revolutionära Styrkor (FAR), president, initiativtagare till de ekonomiska reformerna, arkitekt bakom generationsväxlingen av makthavarna och den som lyckades få Washington till förhandlingsbordet.

Många kubaner kallar honom för ”kinesen” på grund av hans ögonform, men det skulle också kunna gälla hans relation till tiden. Hans slagord för reformerna är ”utan brådska men utan uppehåll”. Hans planering för landets styre sträcker sig fram till 2030, mycket längre än hans mandatperiod. Denna har han själv begränsat när han föreslog att ingen ledare bör inneha politiska ämbeten i mer än tio år.

Huvudsyftet för hans regering verkar vara att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk modell som ger en högre levnadsstandard åt medborgarna, och samtidigt behålla den universella rätten till gratis utbildning och hälsåvård, samt kultur tillgänglig för alla. Ett ambitiöst mål för ett land i tredje världen med knappa naturliga resurser, men en nation med enorma mänskliga resurser.

Cartas desde Cuba, Fernando Ravsberg 160603

KUBA FÖRDÖMER OAS FÖRSÖK ATT ANGRIPA VENEZUELA

Kuba, som 1962 på USAs order uteslöts ur Amerikanska Staterna Organisation, OAS – även kallat USAs kolonialdepartement - och som trots att uteslutningen förra året drogs tillbaka, vägrar att gå med igen i OAS, har i ett uttalande fördömt OAS’ generalsekreterares försök att driva fram ett ingripande i Venezuela.

UTRIKESDEPARTEMENTETS UTTALANDE, HAVANNA 2016-0602: Under Amerikanska Staterna Organisations Ständiga Råds extraordinära möte onsdagen den 1 juni avgick vår Bolivarianska systerrepublik Venezuela med segern i en svår diplomatisk strid mot imperialismens och härskarklasserna angreppsplaner.
Venezuela lyckades befästa principen om ickeingripande i staternas inre angelägenheter och deras rätt att välja sitt eget politiska, ekonomiska och sociala system, utan utländsk inblandning, så som slagits fast på de Latinamerikanska och Karibiska Staternas Toppmöte i Havanna i januari 2014, i beslutet att utropa deras samlade territorier till ”Fredsområde”.

Det hysteriska, klumpiga, oetiska sätt på vilket OAS’ generalsekreterare försökte tjäna mörka intressen är förvånande.
OAS ordförande Almagro kallade samman OAS i ett försök att tillämpa dess ”Interamerikanska Demokratiska Fördrag” och särskilt dess paragraf 20 med åtgärder för att bemöta allvarliga sammanbrott eller förändringar i grundlagsordningen. Den åberopades inte med anledning av statskuppen mot president Chávez 2002, eller för att fördöma de kuppförsök som plågat området under de senaste 15 åren, med undantag för 2009 (kuppen i Honduras), då USA och andra högerkrafter dock gjorde kraftigt motstånd så att det inte ledde någon vart.

Han överskred sina befogenheter, utan något mandat från medlemsstaterna, men med stöd av Venezuelas kuppinriktade opposition och andra reaktionärer med tvivelaktig rykte. Herr Almagro skrev en förtalsrapport till förmån för ingripande, som han publicerade på ett regelvidrigt sätt.
Allt tydde på att de väntade sig en promenadseger, men generalsekreteraren, OAS-byråkraterna och deras kusliga beskyddare hade glömt att året inte längre är 1962, då organisationen med skamligt medlöperi dömde ut socialistiska Kuba.
Nu blev det annat ljud i skällan: starka fördömanden av generalsekreterarens oanständiga tilltag; ALBA-TCP-länderna fasta ståndpunkt; de lugna, tydliga argumenten från de som valde samtal; ömsesidig respekt mellan länderna och fred som diplomatiskt rättesnöre; och det måttfulla men fasta karibiska motståndet mot den förrädiska sammansvärjningen mot Venezuela.

Kubas utrikesdepartement anser att vad som nu hände i Washington är ännu ett bevis för att Vårt Amerika har förändrats, även om OAS förblir ett oföränderligt redskap för USAs herravälde över Latinamerikas och Karibiens folk, och en påminnelse om vad president Raul Castro sa i december 2008, och upprepade på Kubas kommunistpartis 7:e kongress, när han parafraserade José Martí: ”Innan Kuba återvänder till OAS ska de nordliga haven ha förenats med de sydliga, och en orm fötts ur ett örnägg.”

Än en gång bekräftar vi Kubas revolutionära folks och regerings fulla stöd till den Bolivarianska, Chavistiska Revolutionen – solidarisk och generös – till president Nicolás Maduro, det civila-militära förbundet och det modiga folket, och vårt orubbliga förtroende för att deras rättfärdiga sak ska segra.

Översättning Eva Björklund 2016-06-06

Intervention mot Venezuela?

Oppositionen (MUD) går nu till offensiv för att störta Nicolas Maduro från presidentposten. Samtidigt förbereder sig USA och Nato för en intervention i det sydamerikanska landet. Den anklagelsen gör regeringen i Caracas som nu mobiliserar sina anhängare.

Den 17 maj samlades i Miami den latinamerikanska och internationella högern. I centrum stod OAS´ generalsekreterare Luis Almagro och Colombias förre president Alvaro Uribe. ”De väpnade styrkorna från ett demokratiskt land skulle kunna beskydda den venezuelanska oppositionen”, föreslog Uribe oblygt på hotell Miami Dade College. År 2010 deklarerade Uribe att han hade velat gå in i Venezuela men att hans mandatperiod löpte ut och satte stopp för invasionsplanerna. Men nu kommer han igen men via OAS.

Förslaget, som fick stort gillande från de närvarande dignitärerna, framfördes vid en internationell träff (Concordia para las Américas) organiserad i samarbete med American Society och Council of Americas, två organisationer knutna till State Departement och globala korporationer. Bland dem som applåderade fanns Jose Maria Aznar, styrelseordföranden för Morgan Chase Internacional Jacob Frenkel, John Negroponte som i Centralamerika var spindeln i nätet i det låg- och högintensiva kriget mot sandinistregeringen i Nicaragua och mot gerillarörelserna i El Salvador och Guatemala på 1980-talet. På plats fanns även den förre CIA-chefen David Petraeus. Flera av de övriga deltagarna på mötet hade dagarna innan avslöjats som aktiva ”Offshore-ägare” i den så kallade Panama-Papersskandalen.

”Venezuelas regering har ett ansvar att borga för att (folkomröstningen för ett) upphävandet (av Maduros mandatperiod) genomförs innan december i år”, sa Almagro.

Almagro har flera gånger hotat utlösa den Demokratiska Chartan, det vill säga OAS´ befogenheter att deklarera en stat som ”kollapsad” och vidta åtgärder. Den förre chefen för USA:s Militära Sydkommando, John Kelly, sa till CNN i oktober 2015 att om bara USA får grönt ljus från OAS så är man beredda att gå in i Venezuela. I måndags (30 maj) utlyste han ett brådskande möte som ska behandla situationen i Venezuela med målet att utlysa den ”Demokratiska Chartan”. Chefen för organisationen som Che Guevara döpte till ”USA:s Ministerium för Koloniala Frågor” har ända sedan han tillträdde på posten uttalat sig fränt och odiplomatiskt mot regeringen i Caracas samtidigt som han blundar för ”parlamentskuppen” i Brasilien.

Men är det fysiskt möjligt att genomföra hela processen om ett avsättande och nyval till presidentposten under 2016?

Den initierade venezuelanska portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning, har gått igenom vallagen om ett upphävande av presidentperioden efter halva mandatperioden. Den pekar på att oppositionen, som består av 14 partier, har varit oeniga om taktiken för att få Maduro avsatt. Oppositionen ville först via en lag i Nationalförsamlingen, som den kontrollerar, få Maduro avsatt. Parallellen från Brasilien, Paraguay och Honduras lockade. Men Högsta domstolen sa nej och slog fast att Maduro är vald av folket. Det innebär att folkomröstningsprocessen, som borde ha inletts i januari för att tidsschemat på åtta månader skulle kunna hållas för 2016, förlorade nästan fyra månader.

Det var först i slutet av april som oppositionen bestämde sig och satte igång den nuvarande processen. Den lämnade in 1,8 miljoner namnunderskrifter mot kravet på 195.000 namn. Det betydde ett gigantiskt merarbete för CNE, det Nationella Valrådet där 200 personer ska kontrollera autenticiteten i var och en av dessa underskrifter.

Caracas borgmästare Jorge Rodríguez, som tillhör regeringspartiet PSUV:s verifieringskommission visar upp namn och efternamn på en av de som "undertecknade" kravet på att Maduro måste avgå. Personen i fråga var 136 år.

När Valrådet inledde sin verifiering av de 1,8 miljoner namnunderskrifterna upptäckte de över 10.000 namnunderskrifter från redan döda personer som kräver Maduros avgång. Caracas borgmästare Jorge Rodríguez, från regeringspartiet PSUV, visade fram delar av materialet som behandlats i Valrådet och som upptar personer, som om de vore levande skulle vara mellan 100-123 år. Venezuelanska fångar har också undertecknat trots författningen förbjuder det. Personer utan motsvarighet i den venezuelanska folkbokföringen har också skrivet under kravet i likhet med personer som har liknande fingeravtryck som 5-6 andra.

Det är denna form av noggrann verifiering som tar både tid och som logiskt nog kommer att sysselsätta PSUV:s representanter i CNE och som kommer att ta tid, i synnerhet om oppositionen inte sköter processen på ett korrekt sätt.

Även inbitna oppositionsjurister som Eugenio Martinez, säger att det är ”tekniskt möjligt” att genomföra processen under den andra hälften av december. Men förutsättningen är att inga överklaganden från regeringspartiet PSUV lämnas in till Valrådet om autenticiteten av de insamlande namnunderskrifterna. Vi ska också ha i åtanke att CNE har att organisera val till kommun- och delstatsval i december i år.
Men det är nog att ha illusioner att PSUV inte skulle ifrågasätta ett enda kommatecken och på så sätt förlänga tidschemat så att processen går över årsskiftet. Det kan i så fall innebära att Maduro tvingas avgå, men bara om oppositionen får tillräckligt många röster. Hans vicepresident tar då över och regeringen sitter kvar ytterligare två år.

Men är oppositionen intresserad av att genomföra folkomröstningen mot Maduro? Uppdrag Sanning ifrågasätter det och menar att den i stället är intresserad av en våldsam upplösning, för det är inte alls säkert att oppositionen kan få det antal röster som behövs för att avsätta Maduro. Med förevändningen att Valrådet inte avslutar processen i december 2016 kommer oppositionen gå ut på gatorna igen. Samtidigt får oppositionen stöd av OAS och Almagro som utlöser den Demokratiska Chartan. Då uppfylls Uribes och Kellys profetior om en invasion, resonerar Uppdrag Sanning.

Därför mobiliserade Maduro 520.000 militärer och den Bolivarianska Folkmilisen den 20-21 maj för att markera att Venezuela kommer att försvara sig vid en eventuell militär intervention.

Dick Emanuelsson 160501 (nedkortad)

Ecuador tackar Kuba för stödet efter jordbävningen. Och chilenarna gillar läkarna.

Ecuadors parlament har skickat ett tackbrev till de kubanska medicinska brigaderna för deras stöd efter jordbävningen som drabbade landet 16 april.

Kubas ambassadör i Ecuador, Rafael Daussa, läste upp brevet till medlemmar i ”Henry Reeve-brigaden”, som är specialister på hjälp efter naturkatastrofer och allvarliga epidemier. Medlemmar av brigaden arbetar i de värst drabbade områdena i Ecuador och har hittills behandlat över 6 000 patienter och utfört fler än 400 operationer. Tre kubanska läkare, som hörde till dem som arbetade i Ecuador redan innan jordbävningen, omkom vid denna.

I en annan notis läser vi att den chilenske parlamentsledamoten Alejandro Navarro försäkrar att ”de kubanska läkarna finns i hela världen, och det finns många i Chile. De är annorlunda, de är inriktade på patienten. Enligt patienterna är de bästa läkarna de kubanska, för att de har inte utbildat sig för att tjäna pengar, utan för att bota, för att vårda. Det är den stora skillnaden mot chilenska läkare.”

Uppfattningen hos den chilenske politikern ingår i en debatt med Medicinhögskolan i Chile där denna ifrågasätter de kubanska läkarna. Men samtidigt visar en opinionsundersökning bland patienterna att de föredrar de kubanska läkarna när det gäller att få vård.

Cuba Solidarity Campaign (UK) 160525, Cartas desde Cuba 160530

Afrokubanska aktivister bekämpar rasism

Sujatha Fernandes rapporterar om rasrelationer i det kubanska samhället. Tidigare denna månad så presenterade antirasist aktivister i Havanna ett dokument som man överlämnade till Advokatsamfundet i Havanna. Här uppmanar man landets regering att ta sig an ett ökat antal rasistiska incidenter som följde på Obamas besök till Kuba. Fernandes skriver att ”Kuba står idag vid en skiljeväg med hotet att ekonomiska reformer kan ge upphov till större sociala orättvisor, särskilt ojämlikhet mellan etniska grupper.” Genom att uppmärksamma arbeten av bland andra Roberto Zurbano, Norma Guillard och Deyni Terri Abreu, så ger Fernandes röst åt den pågående diskussionen om ras och jämlikhet i Kuba.

Cuba Central Team 160527

Kubas skydd av korallrev modell för hållbarhet

Efter en studieresa av experter från USA:s Environmental Defense Fund, med syftet att studera Kubas marina- och kustnära ekosystem, säger Kristin Hettermann att Kubas överväldigande rika marina liv kan vara en modell för andra länder på hållbarhet. Hettermann tillskriver faktorer som Kubas strikta miljölagar och låga befolkningstäthet att undervattenslivet är så rikt. Nu när Kuba genomför ekonomiska reformer och utökar turismen, liksom diplomatiska och komersiella relationer med USA, så har landet potential att bli ett föredöme på ekoturism. Men Hettermann varnar att en snabb ökning av turismen, kryssningsfartyg och stora badorter, kan skada landets noga bevarade ekosystem.

Cuba Central Team 160527

BRASILIEN:
Kuppresidenten avslöjad som CIA-informatör

Uttalande från Kubas FN-delegation om blockaden: Den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba är fortsatt i full kraft

Flera länder vägrar erkänna kuppregimen i Brasilien

Blockaden fortsatt stenhård

Förra veckan arrangerade en kubansk förening i London en konsert (“A piano for Cuba - Fundraising Classical Music Concert") för att samla pengar och skicka ett piano till en musikskola i Havanna. De sålde biljetter för £360 genom Eventbrite. Men USA:s Office of Foreign Assets Control (Sanctions Programs) upptäckte detta oerhörda brott mot den amerikanska blockaden mot Kuba och pengarna blockerades på Eventbrite, så att inget piano kunde köpas.

Nu gällde det ett piano. Men liknande hjältemodiga bragder av USA har under 55 år hindrat Kuba från att skaffa sig pediatriska cancermediciner, jordbruksprodukter, sjukhusutrustning, reservdelar för Havannas vattenförsörjning osv. Som en amerikansk präst har skrivit, "it is clearly immoral by every standard of human decency".

Ett annat exempel är USA-företaget FedEx Corporation som nyss köpt österrikiska TNT Austria. Båda inom post och paket. Ett av de nya ägarnas första åtgärder var att stänga ner servicen till Kubas ambassad i Wien. FedEx meddelade ambassaden att ”baserat på etablerade direktiv (av USA) så kan inte längre utföra uppgifter för Kuba och andra länder som är under sanktioner från USA.

Exemplen visar att blockadpolitiken under Obama fortsätter. Samma sak gäller transaktioner i dollar, som fortsatt är omöjliga för Kuba. Det trots att dollarn är den priviligierade ”världsvalutan” som används i de flesta internationella affärer.

Cartas desde Cuba och Cubainformacion.tv 160513

Deklaration från Kubas revolutionära regering
om kuppen i Brasilien

Kubas revolutionära regering har upprepade gånger fördömt den parlamentarisk-juridiska kupp, förklädd som laglig, som äger rum i Brasilien. Idag togs ett avgörande steg av kuppmakarna.

De flesta av de brasilianska senatorerna beslutade att fortsätta den politiska rättegångsprocessen mot presidenten för att tillfälligt avsätta president Dilma Rousseff från presidentposten i en period på upp till 180 dagar. Därefter måste senaten besluta, med 2/3 majoritet om det definitiva avsättandet.

Det är ett faktum att delar av oligarkin i landet, med stöd av den reaktionära pressen och imperialismen, har som avsikt att vända Arbetarpartiets politiska projket, förstöra den legitima regeringen och tillskansa sig makten som de inte kunnat vinna genom val.

Det som händer i Brasilien är en del av en reaktionär motoffensiv från imperialismen och oligarkin mot de revolutionära regeringarna och de progressiva i Latinamerika och Karibien. Detta hotar freden och stabiliteten i länderna, bryter mot andan och skrivningarna i den proklamation som antogs av de Latinamerikanska och Karibiska staterna om regionen som ett område av fred, och som undertecknades av statscheferna och regeringarna vid CELACs 2:a toppmöte i Havanna i januari 2014.

Som presidenten och ÖB Raul Castro uttryckte det vid avslutandet av Nationalförsamlingens session 29 december så ”visar historien oss att när högern kommer till regeringsmakten så tvekar den inte att nedmontera sociala program, gynna de rika, etablera nyliberalism och tillämpa grymma åtgärder mot arbetare, ungdomar och kvinnor.”

Brasiliens folk, vänsterkrafterna och de kampdugliga sociala rörelserna förkastar kuppen och kommer att motsätta sig varje försök att nedmontera de viktiga sociala program som vänsterregeringarna, under ledning av Lula och Dilma, skapat. Det gäller program som Bolsa Familia (för livsmedel), Mas Doctores (tillgång till läkare), Mi Casa, Mi Vida (bostadsprogram), Hambre Cero (ingen hunger - mat till fattiga) och andra som förändrat livet för miljontals människor i Brasilien.

Dilma, Lula, Arbetarpartiet och Brasiliens folk räknar med, och kan alltid räkna med det kubanska folkets solidaritet.

Havanna 12 maj 2016

Brev från Kubas ambassadör i Spanien
till dagstidningen El Pais

Ärade direktör för El Pais:

Jag har varit tyst inför de upprepade manipulationerna de senaste dagarna om mitt land i ert ”tidnings-företag”. Man skulle kunna fråga sig, med eller utan ironi, om vi har gått miste om möjligheten att lösa de komplexa problem vi står inför genom att vi inte har tillgång till råden från El Pais.

”Retorik och verklighet” är titeln som redaktionen valde i ledarartikeln om Kuba 18 april. Men retoriken och verkligheten för denna tidning/företag kommuniceras inte till läsarna då dess problem mer handlar om att betala sina skulder och hålla sig flytande än att informera sina läsare.

På vilken mörk plats har redaktionen bestämt att det kubanerna önskar är ”ett ekonomiskt realistiskt ramverk”? Innebär ”realism” att sparka offentliganställda, minska inkomsterna, privatisera allt; tillåta att den 1 (en) procent som kontrollerar huvuddelen av världens tillgångar och den organiserade brottsligheten, också skulle kontrollera ödet för mitt land, som gamfonderna kontrollerar företagen Prisa och El Pais?

Verklighet är att Kuba, trots att USA:s sanktioner som utgör en ekonomisk, komersiell och finansiell blockad kvarstår, är ett av 44 länder i världen med en hög human utveckling (HDI). Kuba är det första land i Latinamerika som utrotat undernäring bland barn, det 28:e mest hälsosamma landet i världen enligt Davos Forum, det näst bästa landet i sin världsdel att vara mor i och det femte bästa landet i regionen vad gäller ”gott regeringsstyre” enligt Transparency International. Det är mitt land som avsätter mest i världen av sitt BNP till utbildning och det land där mordfrekvensen är nästlägst per capita i sin kontinent.

Jag inser nu att er redaktions fria och kreativa skapande är ren och skär retorik.

Hälsningar,
Eugenio Martinéz Enriquez
Kubas ambassadör

Liberacion 160429

Jönköpings romfestival

Svensk-Kubanska i Jönköping hade i lördags vår årliga ROMFESTIVAL. En härlig blandning av rom, drinkar, politik, mat, underhållning och trevlig samvaro. Denna gången var vi över 100 personer som hade nöjet att lyssna och skratta till René Vázquez Díaz skrönor och historier.

Han var i högform och pratade om allt från sin karriär i Malmö till Obamas besök i Kuba. René berättade att han frågat sin gamla mor om vad hon tyckte om presidentbesöket. Denne hade svarat: ”Han är stilig, pojken, och han talar vackert. Men tror han att vi är dumma i huvudet? Tror han att vi glömt invasionen, Guantánamo, sprängningen av det civila kubanska flygplanet och alla terrorattentat som kostat 3 400 kubaner livet?”

Zoltan Tiroler

Debatt inför kongressen: Krav på folkliga rådslag

Den viktigaste frågan under kubanska kommunistpartiets sjätte kongress var de förändringar som följt och följer på de Ekonomiska och Sociala Riktlinjer som efter omfattande diskussioner i partiet och på massiva folkliga rådslag antogs av Nationalförsamlingen sommaren 2011. Stora förändringar har skett, men inte i samhällets grundvalar som består.

Inför kongressen förekom öppen kritik mot att kongressdiskussionen och besluten om Riktlinjerna inte föregåtts av likadana massiva rådslag som inför förra kongressen för tre år sedan. Raúl Castro tog upp detta i sitt inledningsanförande på kongressen och försäkrade att efter kongressen skulle ett massivt folkligt rådslag organiseras och att kongressen skulle ge den nyvalda centralkommittén i uppdrag att för in resultatet av rådslagen i den version som sedan skulle gå vidare till Nationalförsamlingen för diskussion och slutligt antagande.

I sitt anförande tog Raúl Castro också upp en självkritik, att genomförandet av Riktlinjerna har ”vi inte varit tillräckligt förutseende inför problem som uppstått och inte varit tillräckligt snabba att rätta till misstagen”.

Han tog också upp några fall av korruption och lagbrott, som i ljuset av vad som sker på det området runt om i stora delar av världen, är mikroskopiska. Det har handlat om skattesmitning och olaglig privat verksamhet, fullständigt oacceptabla i ett socialistiskt samhälle.

Raúl, och kongressen, bekräftade att ”det gemensamma ägandet av de grundläggande produktionsmedlen kommer att förbli dominerande i landets ekonomi, och en viktig grund för verklig arbetarmakt”. Det var ett svar på de som i folkliga lager i Kuba, och ännu mer i utlandet, menar att erkännandet av viss privategendom skulle skapa grunder för kapitalismens återinförande i Kuba. Raul förklarade som så många gånger tidigare att socialismen och dess ideologiska kärna inte är förhandlingsbar.

Kongressmaterialet är så omfattande att det kommer att ta tid att få överblick. Men tills vidare en kort sammanfattning av kongressdiskussionen i dess uttalande om riktlinjerna.

Eva Björklund

Uttalande om de Ekonomiska och Sociala Riktlinjerna

Kubas kommunistpartis 6e kongress har diskuterat och analyserat Riktlinjerna för att aktualisera den kubanska ekonomiska modellen och garantera socialismens oåterkalleliga fortbestånd, landets ekonomiska utveckling och höjd levnadsstandard för befolkningen, i enlighet med våra medborgares etiska och politiska värderingar.

Riktlinjerna anger att det ekonomiska systemet fortsättningsvis ska grunda sig på hela folkets socialistiska ägande av de grundläggande produktionsmedlen och den socialistiska fördelningsprincipen ”från var och en efter förmåga, till var och en efter arbetsinsats”.

Partiets ekonomiska politik utgår från att bara socialismen kan klara av svårigheterna och vidmakthålla revolutionens framsteg, att i aktualiseringen av den ekonomiska modellen ska planeringen vara förhärskande, och i planeringen ska marknadstendenserna beaktas.

Dessa principer ska samordnas med ökat självbestämmande för de statliga företagen och utvecklingen av andra företagsformer. Förutom att erkänna den socialistiska statliga företagsformen som den nationella ekonomins huvudsakliga företagsform, ska modellen erkänna och främja utländska investeringar samt kooperativ, privata småbönder, bruksrättsbönder, arrendatorer, egenföretagare och andra former som kan uppstå, för att bidra till ökad effektivitet.

I den ekonomiska politiken ingår att socialism är alla medborgares lika rättigheter och möjligheter, men inte att den är egalitär. Den fastställer principen att i det kubanska socialistiska samhället ska ingen lämnas åt sitt öde.

Partiets och Revolutionens förslag till Riktlinjer för den Ekonomiska och Sociala politiken hade diskuterats och fått stöd av medborgarnas flertal, formuleringar hade ändrats utifrån de medborgarförslag som kom fram i en demokratisk process med omfattande folkligt deltagande.

Efter att ha hört de fem kommissionernas uttalanden beslöt kommunistpartiets 6e kongress att
• godkänna vissa förändringar i Riktlinjerna för den Ekonomiska och sociala politiken.
• uppmana Regeringen att tillsätta en permanent kommission för deras Genomförande och Utveckling, en kommission som utan att förringa respektive statliga organs och förvaltningars ansvarsområden får till ansvar att kontrollera, pröva och samordna alla inblandades verksamhet, föreslå tillägg till Riktlinjerna och att i samarbete med berörda organ på lämpligt sätt informera om processen • uppmana Nationalförsamlingen, Regeringen och berörda organ att utarbeta och i förekommande fall anta, de lagar och förordningar som behövs för att skapa den juridiska och institutionella grund som behövs för att genomföra de funktionella, strukturella och ekonomiska förändringar som beslutas.
• kommunistpartiet tar på sig ansvaret att kontrollera, driva på och kräva att det antagna Riktlinjerna fullföljs, vilket förutsätter att höja partiets kadrers och medlemmars ekonomiska kultur på alla nivåer. Partiets centralkommitté kommer att två gånger per år analysera hur det går med aktualiseringen av den ekonomiska modellen och genomförandet av den ekonomiska planen.

Fler kvinnor i partistyrelsen
De kubanska kvinnorna har som bekant sedan många år tagit stor plats i Nationalförsamlingen, senast med 49 procent av ledamöterna, och med hög representation också i kommunernas och länens fullmäktigeförsamlingar och styrelser. I kommunistpartiet där de utgör ca 40 procent av medlemmarna, har de haft och har lite större representation i partiets centralkommitté: 42 procent. Värre var det i politbyrån och sekretariatet där de bara utgjorde 7 procent. På kongressen i år ökade de till ca 25 procent i båda, så de knaprar in. I Ungkommunistförbundet har kvinnorna kommit betydligt längre också i den högsta ledningen.

(översättning Eva Björklund)

Kuba uppmanar i FN att inte tillämpa
USAs ”terroristbekämpning”

Tortyr, kidnappningar och utomrättsliga avrättningar underminerar kampen mot terrorism, sade Kubas FN-ambassadör i FN:s Säkerhtetsråd. Han underströk att strategin i kampen mot terrorism inte kan följa den modell som USA tillämpar.

”Varhelst lagliga och etiska lagar kränks, så tappar den internationella kampen mot terrorismen legitimitet”, sade Kubas FN:ambassadör Rodolfo Reyes. ”Brott mot mänskliga rättigheter, som tortyr, kidnappningar, olagliga gripanden, ”försvinnanden” och utomrättsliga avrättningar, kan inte accepteras.” Kampen mot terrorism kräver ett samarbete mellan alla, inte att man kränker andra staters oberoende, fortsatte Reyes och pekade på dataintrång och spioneri. Reyes uppmanade också till att kampen mot terrorism ska innefatta alla former, ”oavsett av vem, oavsett mot vem och oavsett var det genomförs” - inklusive terrorism som utförs av stater. FN får inte vara selektivt och fördöma vissa stater eller vissa metoder och ha överseende med andra för att skydda vissa politiska och ekonomiska intressen, tillade han. Straffrihet, dubbelmoral och manipulation försvagar kampen.

Kuba har undertecknat alla 12 av FN:s konventioner mot terrorism, men behölls av USA på en lista över länder som stormakten anser stöder terrorism fram till maj månad.

Telesurtv.net 160415

Fidel Castros tal vid avslutningen av kubanska kommunistpartiets 7:e kongress

I kristider krävs övermänsklig ansträngning för att leda vilket folk som helst. Inga förändringar kan göras utan folket. Vid en sammankomst som denna, är det för de över tusen företrädare - det revolutionära folkets utvalda, som till dem delegerat sin makt - den största äran i deras liv, till vilket kommer förmånen att vara revolutionär, vilket är frukten av vår egen medvetenhet.

Varför blev jag socialist, eller närmare bestämt, varför blev jag kommunist? Detta ord som utgör det mest förvanskade och förtalade begreppet i historien av de som har privilegiet att utsuga de fattiga, dessa egendomslösa som fråntagits all den materiella rikedom som kommer från arbete, talang och mänskliga energi. Hur länge har mänskligheten levt i detta trångmål? Sedan urminnes tider. Jag vet att ni inte behöver denna förklaring, men kanske några lyssnare gör det.
Jag talar helt enkelt för att alla ska förstå att jag varken är varken okunnig, extremist eller blind, och att jag inte förvärvade min ideologi på egen hand genom att studera ekonomi.

Jag hade ingen handledare när jag studerade juridik och statskunskap, ämnen där de har stort inflytande. Det är klart att då var jag i 20-årsåldern, gillade sport och att klättra i berg. Utan handledare som hjälpte mig i studiet av marxismen-leninismen. Jag var bara en teoretiker och naturligtvis hade jag fullt förtroende för Sovjetunionen. Lenins verk skymfat efter 70 år av revolution. Vilken historielektion! Man får hoppas att det inte ska behöva dröja ytterligare 70 år innan en ny händelse som den ryska revolutionen inträffar, för att ge mänskligheten fler exempel på en storslagen samhällsrevolution som innebar ett enormt steg framåt i kampen mot kolonialismen och dess oskiljaktiga ledsagare imperialismen.

Men den kanske största fara som lurar över vår värld idag är den förstörelsekraft som finns i de moderna vapnen, som kan undergräva freden på jorden och omöjliggöra mänskligt liv på dess yta.

Vårt art skulle försvinna, precis som dinosaurierna. Kanske skulle nya former av intelligent liv hinna skapas eller kanske solens värme stiger tills alla planeter och deras satelliter i solsystemet smälter samman, vilken många forskare menar kan komma att ske. Ett flertal av dessa forskare har teorier som, om de stämmer och vi lekmän inte bortser från dem, gör det nödvändigt för den praktiska människan att lära sig mer och anpassa sig till verkligheten.

Om vår art överlever en längre tid så kommer framtida generationer att veta mycket mer än vi, även om de först måste lösa ett stort problem. Hur ska mat kunna tas fram åt de miljarder människor vilkas verklighet obönhörligen kommer att krocka med den begränsade tillgången på dricksvatten och de naturtillgångar de behöver?

Några, eller kanske många av er, undrar nog var politiken i detta tal finns. Tro mig, jag är ledsen att behöva säga det, men politiken ligger just i dessa sansade ord.

Förhoppningsvis kommer vi - många människor - att oroa oss över denna verklighet och inte fortsätta som på Adams och Evas tid att äta förbjuden frukt. Vem ska föda de törstande folken i Afrika som varken har tillgång till teknologi, regn, vattendammar eller andra underjordiska reservoarer än de sandtäckta? Vi får se vad de regeringar som, nästan alla, skrivit under klimatavtalens åtaganden, kommer att göra.

Vi måste ständigt hamra in dessa frågor men jag vill inte dra ut på tiden mer än nödvändigt.

Snart bör jag fylla 90 år. Det är något jag aldrig kunnat föreställa mig och inget jag ansträngt mig för, det är en ödets nyck. Jag kommer snart att vara som alla andra. För oss alla blir det en gång vår tur. Men de kubanska kommunisternas idéer kommer att leva vidare som ett bevis på att om vi arbetar med engagemang och värdighet, så kan vi på denna vår jord producera de materiella tillgångar och den kultur mänskligheten behöver, och vi måste oförtröttligt kämpa för att nå dit. Till våra systrar och bröder i Latinamerika och i världen måste vi förmedla att det kubanska folket kommer att segra.

Det här kanske är sista gången jag talar i denna sal. Jag har röstat på alla de kandidater som kongressen nominerat och jag tackar för inbjudan och äran att ni lyssnat på mig.

Jag lyckönskar er alla, och i första hand kamrat Raúl Castro för hans storartade ansträngningar.

Vi fortsätter på vår väg och förbättrar det som behöver förbättras, med självklar lojalitet och förenade krafter, som Martí, Maceo och Gómez, i marsch framåt.

Fidel Castro Ruz, 19 april 2016

Översättning Christine Vaple och Eva Björklund http://www.jornada.unam.mx/ultimas/2016/04/19/discurso-integro-de-fidel-castro-en-clausura-de-congreso-del-pcc

Hälsning från Kubas Kommunistparti till vänner bland politiska och sociala organisationer

Den 16-19 april håller Kubas Kommunistparti sin 7e kongress, vars huvudsakliga uppgift blir att utvärdera genomförandet av de samhällspolitiska ekonomiska riktlinjer som förra kongressen beslutade. De kommer också att diskutera och besluta om strategin för landets utveckling fram till 2030, och hur den kubanska samhällsekonomiska modellen ska utformas.

Kongressen kommer att hållas i en tid som internationellt kännetecknas av kris och tillspetsade globala geopolitiska motsättningar. I Latinamerika intensifierar imperialismen och högerkrafterna sin motoffensiv mot världsdelens revolutionära, demokratiska frigörelseprocesser och mot strävandena för integration i området.

Mitt i allt detta ligger den kubanska revolutionens linje fast. Sedan 2011 - och med stöd av en majoritet av det kubanska folket - utvecklas den ekonomiska modell som tagits fram för att bygga en framgångsrik och hållbar socialism.

Sedan december 2014 gör vi samtidigt framsteg i en komplicerad process för att normalisera förbindelserna med USA, med målet att uppnå en civiliserad samlevnad med deras regering, i samklang med de ansträngningar som Kuba och resten av Latinamerika och Karibien gör för att vår region ska bli ett fredsområde, som CELACs 2a toppmöte i Havanna i januari 2014 beslutade.

Kubas Kommunistparti är medvetet om de utmaningar som denna normaliseringsprocess ställer oss inför. Vi är medvetna om att viktiga sektorer i USA håller fast vid målet att urholka revolutionens grundvalar och störta vårt politiska system genom att komma närmare och kunna utöva direkt påverkan. I det avseendet anser vi att president Barack Obamas besök i Havanna bekräftade beslutet att göra denna nya taktik gentemot Kuba oåterkallelig.

Normaliseringen av förbindelserna med USA öppnar en ny väg i den ideologiska kampen mellan solidaritet och individualism, mellan inkludering och förakt, mellan Monroe-doktrinens avsikter och Martís anda, mellan utsugning och social rättvisa, mellan nyliberalt herravälde och latinamerikanskt självbestämmande och integration.

Vi har nått hit tack vare vårt folks sammanhållning och motstånd mot imperialismens militära, ekonomiska och kulturella makt, och med kamraterna Fidel och Raúl Castros kloka ledarskap. Till detta ska läggas vår principfasthet, vår konsekventa utrikespolitik och vår solidaritet med kampen för ädla syften runt om i världen.
Vi vill understryka att det kubanska folkets segrar inte kan skiljas från den enastående internationella solidaritetsrörelse som under dessa år stått på vår sida i viktiga strider, som den som utkämpades för frigivningen av våra 5 Hjältar. Denna solidaritet är vi evigt tacksamma för och ser idag mer än någonsin som livsviktig.

Det kubanska folket och dess organiserade förtrupp kommer att fortsätta kampen mot USAs ekonomiska, finansiella och handelsblockad. Vi kommer inte att ge upp förrän vi ser vår flagga vaja över det område som USAs flottbas olagligen ockuperar i Guantánamobukten. Vi kommer att fortsätta att avslöja planerna på inblandning i Kuba och finansieringen av kontrarevolutionära grupper här, liksom även de olagliga radio- och tv-sändningar som kränker vårt självbestämmande och som USAs regering betalar med skattemedel.

Som vår historiske ledare för Kubas revolution, Fidel Castro, nyligen uttryckte det: vårt ädla och osjälviska folk kommer inte att avstå från äran och rättigheterna och den andliga rikedom som de vunnit genom utvecklingen av utbildning, vetenskap och kultur. Vi behöver inte, och kommer inte att behöva, några gåvor från imperiet. Vi kommer att hålla fast vid vår förpliktelse för fred och solidaritet, och vi kommer alltid att vara vår historia trogen.

Centralkommittén, Kubas Kommunistiska Parti.
Översättning Christine Vaple

Nätverk: Unga kubaner mot kapitalism och dogmatism
https://elpuntored.wordpress.com/

Ungdomar på universitetet i Santiago de Cuba kallade till ”Möte för vänsterungdomar” i november. Syftet är att sprida och utveckla ungdomars revolutionära tänkande i Kuba och Latinamerika, och debatt mellan generationerna. De grundade ett ”Nätverk för unga antikapitalister” för en nystart för socialismen och antikapitalismen som grund för den politiska och sociala praktiken.
Läs hela artikeln i Kuba 1.16, på globalarkivet.se

Kubansk katastrofhjälp på plats i Ecuador

Idag flög Kubas Internationella katastrofläkarbrigad till Ecuador för att bistå de som drabbats av den stora jordbävningen, meddelar dagstidningen Granma. Med parollen att Kuba inte ger av något överflöd utan delar med sig av vad de har, flöd denna specialiserade läkarbrigad, uppkallad efter Henry Reeve, till Ecuador , med sin utrustning för att finna och rädda och bistå de drabbade. Vid en avskedsceremoni på Havannas flygplats deltog hälsominister Roberto Morales avsked tillsammans med företrädare för försvarshögkvarteret och civilförsvaret.
Ledaren för brigaden, doktor Ernesto Betancourt, informerade att den består av 53 deltagare från Havanna, Matanzas och Pinar del Rio. Narkosläkaren Lázaro Fernandez förklarade att det var sjätte gången för honom att delta i Henry Reevebrigadens biståndsinsatser i katastrofområden. internacionales@granma.cu, översättning Eva Björklund

Kuba fördömer kuppen i Brasilien

Kubanska UD fördömer energiskt den pågående parlamentariska kuppen i Brasilien och stöder bestämt folket och systerlandets legitima regering.

Sektorer från högern, som representerar oligarkin i allians med den reaktionära pressen i Brasilien med öppet stöd från imperialismen har i parlamentet tagit det första steget i vad som utgör en statskupp gentemot landets legitima regering under ledning av Arbetarpartiet PT och president Dilma Rousseff. Det har varit en process som drivits i flera månader.

Detta är en attack, baserad på icke-bevisade anklagelser och utan legal grund, mot demokratin i Brasilien och legitimiteten hos en regering som valdes av en majoritet av folket, vilket fördömts av statschefen och förre presidenten och PT-ledaren Luiz Incacio Lula Da Silva och av ett stort antal ledare från vänsterpartier och landets sociala rörelser.

Sedan 2003, året då PT för första gången vann regeringsmakten, har viktiga sociala projekt genomförts som haft stor påverkan för de minst priviligierade grupperna. Enligt Världsbanken har 25 miljoner brasilianare lyfts ur fattigdom tack vare olika regeringprogram.

Brasilien har också blivit en viktig internationell aktör som försvarar rättvisa och främjar enhet och Latinamerikansk integration. Kuppen syftar till att göra slut på de folkliga regeringarna från PT och därmed rulla tillbaka de sociala framsteg som folket vunnit, att installera en nyliberal regering som skulle tillåta stora transnationella företag att plundra landets naturresurser. Det gäller särskilt landets enorma olje-, mineral-, vattenresurser, samt dess biologiska mångfald. Samtidigt vill de underordna landets utrikespolitik till imperialistiska intressen.

Kuppen mot Brasiliens demokrati är en del av oligarkins och imperialismens motoffensiv mot den Latinamerikanska integrationen och den progressiva processen i regionen. På samma gång är den direkt riktad mot BRICS-länderna, ett block av mäktiga ekonomier som utmanat USA:s dollarhegemoni.

Kubas utrikesministerium fördömmer kraftfullt den pågående parlamentariska kuppen och stöder bestämt folket och landets legitima regering, liksom president Dilma Rousseff, i försvar av de politiska och ekonomiska framgångar som nåtts under regeringarna under PT.

Granma 160418

Häv USAs Kubablockad! Lördag 16 april, Sergels Torg

Lördagens hävblockadenaktion gick väldigt bra trots att det duggade och blåste kallt.. Vi var många som delade, många som tog emot, flera som tackade, andra som vanligt som medieindoktrinerade hävdade att blockaden ju var hävd, och några förnärmade, ilskna utfall mot ”djävla kommunister”. Vi inte bara syntes och delade ut, vi hördes också, Xavier sjöng oavbrutet i en timme, och vi avslutade med allsång: Guantanamera! Vi ses igen i maj.
Eva Björklund

Eva Björklunds kommentarer till DN-artikel:
"Viktigast att USA häver sitt embargo"
DN 2016-04-09

Kuba har tidigare öppnat sig för utländska företag men statens stora makt kan vara ett hinder. Det menar Andres Rivarola, föreståndare på Latinamerikainstitutet på Stockholms universitet, som svarar på frågor om landets ekonomi.

Kommentarer Eva Björklund 160416, punkter 2 till 5

2. Vad har det handlat om för projekt?
– För turistindustrin har det varit olika hotellbyggen med utländska företag. Inom gruvsektorn har kanadensiska företag investerat i nickelbrytning och både kinesiska och ryska företag har varit med och exploaterat oljefyndigheter. Så att tala om att det är en total handelsblockad mot landet är fel.

EB. En ekonomisk, finansiell- och handelsblockad, i och med att USA lägger stora hinder också för Kubas handel med andra länder, som med sin ekonomiska, militära och politiska makt i världen kan USA utsträcka hindren för Kubas handel - blockaden - över världen
Några exempel: Utländska företag
• får inte till Kuba sälja produkter med >10 % innehåll av US-ursprung
• får inte till USA sälja produkter med >10 % innehåll av kubanskt ursprung
• dotterbolag utomlands till USA-bolag får inte handla med Kuba. Då riskerar de att av USA tilldömas mångmiljardböter till USA Nyligen tvingades banken Paribas betala 9 miljarder US $ i ”böter” till USA för brott mot USAs blockadlagar.
• Fartyg som angör kubansk hamn förbjuds angöra hamn i USA inom 6 månader
• Länder som vill ha/behålla USA-bistånd förbjuds att handla med Kuba - blockaden blev dubbel
• Kuba får ej använda US-dollar i internationella handelstransaktioner Blockaden kostar Kuba omkring 4 miljarder US-dollar per år (16 vid fast guldvärde) i högre importkostnader och lägre exportinkomster.

3. Vad är de största hindren för att locka utländska företag? – Det är att staten har en väldigt stor makt på Kuba. Det är mycket ovant för marknadsinriktade företag med så kraftiga restriktioner som statens inblandning kan innebära i verksamheten.

EB. Detta är den borgerliga, USA-styrda förklaringen, att det är kubanska staten som lägger hinder i vägen, inte de handelshinder som USA lägger. Att ett antal företag ändå – trots risken att tvingas betala böter till USA - handlar med Kuba ändrar inte blockadens karaktär.

4. Har landet några fördelar i ekonomiska sammanhang?
– När det gäller export är mineralsektorn viktigt. Strategiskt viktig men inte så stor är export av läkemedel där Kuba haft samarbeten med kinesiska företag. Landet har också exporterat läkare till Venezuela i utbyte mot olja. För importen är turismen viktig.

EB. Latinamerikainstitutets expert nämner naturligtvis inte att USAs blockad också hindrar Kubas export, bland annat av flera epokgörande läkemedel mot cancer och mot diabetesfot, som utestängs från den internationella marknaden pga USAs blockad, vilket också drabbar patienter i USA som skulle kunna botas med kubanska läkemedel.

5. Vad krävs för att landets ekonomi ska förbättras?
– En av de viktigaste punkterna är att USA häver sitt handelsembargo vilket kubanerna själva kräver. Det skulle öppna den kubanska ekonomin till en enorm ekonomisk stormakt som USA som ligger så nära.
Det man sett är en positiv utveckling och att en viss öppning har skett men det är inte en full öppning. Den amerikanska kongressen måste godkänna president Obamas beslut att häva embargot innan det blir verklighet. Men det är också mycket viktigt att de får in utländskt kapital. Landet har inte egna resurser för att kunna investera för att få ekonomisk tillväxt.

EB. Latinamerikainstitutets expert nämner naturligtvis inte att 191 av FNs medlemsländer kräver att USA ska häva blockaden. Och att president Obama har stora möjligheter att urgröpa blockaden med särskilda tillstånd.
Detta kan han göra utan kongressbeslut:
•Låta Kuba använda US$ i internationella transaktioner
•Tillåta kubanska dollartransaktioner i USAs banksystem
•Underlätta för kubanska organ i USA att öppna bankkonton
•Beordra USAs representanter i internationella finansinstitutioner att inte resa hinder för lån till Kuba
•Stoppa USAs bötfällning av internationella banker för hantering av Kubas transaktioner
•Godkänna att kubanska flyg och fartyg fraktar passagerare, gods och post till och från USA
•Godkänna direktexport av USA-produkter till Kuba
•Låta Kuba att från andra länder importera produkter med mer än 10 procent inslag av USA-tillverkade komponenter
•Tillåta import till USA av kubanska varor och tjänster med stor efterfrågan som cigarrer, rom och bioteknologiska produkter, innefattande de som tillverkas i tredje land utifrån kubanska råvaror som socker och nickel
•Godkänna USA-bolags investeringar på Kuba
•Avskaffa begränsningen av vilka kubanska produkter som USA-besökare får ta med sig hem för personligt bruk
•Låta USA-medborgare söka läkarbehandling på Kuba
•Låta Kuba köpa produkter på USA-marknaden på kredit, utom jordbruksprodukter där det är förbjudet enligt lag.

”Se till att anställa nya handläggare!”

Nyhetsbyrån AP:s Jack Gillum rapporterar om hur svårt det varit att få ut handlingar om USAID:s skattefinansierade Twitter-lika program ”Zunzuneo”. Det trots att USA:s offentlighetslagar gör det tvingande. Det var 2014 som AP avslöjade programmet som gick ut på att sprida det Twitter-lika programmet i Kuba. Syftet var dels att sprida regeringsfientlig propaganda, dels att identifiera och organisera framförallt ungdomar i arbetet för att störta Kubas regering. ”Zunzuneo” är ett av de många program som USA, via USAID, drivit (och fortfarande driver) med ”regimskifte” som mål.

Förra veckan fick AP ut ytterligare några mail, två år efter att man begärt ut dem. I ett av de nyligen släppta dokumenten, i vilket avsändare och mottagare mörkats, kan man läsa: ”AP lyckades inte få ut dokumenten, eller hur? Om de lyckas är det kanske dags att anställa nya handläggare (på myndigheten). De (AP) har lite för mycket inside-information.”

Cuba Central Team 160415

Kubas mänskliga rättigheter,
USAs och västvärldens hyckleri

Inför president Barack Obamas historiska KUBA-besök den 20 mars spekulerades om inte han kunde pressa Kuba till att förbättra de mänskliga rättigheterna, skriver Marjorie Cohn i Counterpunch den 18 mars i år. Marjorie, som är professor vid Thomas Jeffersons School of Law, slår fast att det är USA som behöver lära av Kuba och inte tvärtom. FN:s Deklaration om mänskliga rättigheter innehåller två olika kategorier rättigheter: dels de medborgerliga (civila) och politiska, dels de ekonomiska, sociala och kulturella.

Medborgerliga och politiska rättigheter inkluderar rätten till liv, att fritt få framlägga sin sak, religionsfrihet, rättvist rättsförfarande, självbestämmande; att inte utsättas för tortyr, grym och omänsklig behandlingoch godtyckligt fängslande.

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter omfattar rätten till utbildning, hälsovård, social trygghet, arbetslöshetsförsäkring, betald moderskapsersättning, lika lön för lika arbete, minskad barnadödlighet, vårdförebyggande åtgärder, läkarvård och kontroll och att bilda och deltaga i fackliga rörelser och strejker.

Rättigheterna finns inskrivna i två traktat: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). USA har ratificerat den förstnämnda men vägrat att göra detsamma med den sistnämnda. Sedan Reaganadministrationens dagar har USAs politik varit att ge sken av att mänskliga rättigheter endast gäller medborgerliga och politiska rättigheter och därför avfärdat de ekonomiska, sociala och kulturella för att att de skulle handlar om social välfärd, eller socialism.

USAs regering kritiserar Kubas medborgerliga och politiska rättigheter men ignorerar kubanernas överlägsna tillhandahållande av hus och hem, hälsovård, utbildning, och garanterad föräldrapenning och jämställda löner för kvinnor och män.

Samtidigt begår USAs regering allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, såsom tortyr, omänsklig behandling och godtyckligt fängslande av fångar i Guantanamofängelset. Och sedan 1960 har USA uttryckligen kränkt kubanernas ekonomiska rättigheter och rätt till självbestämmande genom det ekonomiska embargot.

USAs embargo är numera en blockad mot Kuba. Den infördes av president Dwight D. Eisenhower under det kalla kriget, i överensstämmelse med ett PM 1960 av en tjänsteman på State department. Detta PM föreslog "en aktionsplan för att med största möjliga effekt för minska Kubas tillgångar på pengar och varor, och pressa ner kubanernas löner, skapa hunger, desperation och störta regimen Castro".

Det målet har dock inte uppnåtts, men den hårda blockaden har gjort livet svårt för Kubas befolkning. Trots de påtvingade och omänskliga åtgärderna har Kuba förmått att garantera befolkningen betydande framgångar ifråga om mänskliga rättigheter.

Hälsovård
Till skillnad från USA betraktar Kuba hälsovård som en rättighet. Allmän hälsovård är fri för alla kubaner. Kuba har den högsta andelen läkare i relation till patienter i världen, kvoten är 6.7 per 1 000 patienter. Barnadödligheten är 4,2 på 1 000 levande födda, en av de lägsta i världen.

Kuba lägger vikt vid förebyggande hälsovård framför mediciner, delvis på grund av USAs blockad som även drabbar tillgången på mediciner. År 2014 framhöll läkartidningen The Lancet att "om framgångarna i Kuba kunde upprepas i flertalet fattiga och medelinkomst-länder skulle hälsoläget för världens befolkning förbättras". Kuba har utvecklat banbrytande mediciner mot lungcancer samt för att avvärja amputationer på grund av diabetes. En konsekvens av blockaden mot Kuba är dock att USA inte kan dra nytta av dessa mediciner.

Utbildning
Kostnadsfri utbildning gäller alla i Kuba, även den högsta utbildningen. Kuba lägger en större andel av sin BNP på utbildning än några andra länder i världen. Kuba förser hem med barn som inte har möjlighet att ta sig till skolor "barfotalärare". Många av skolorna tillhandahåller fri hjälp på morgon och eftermiddag för barn med ensamstående, förvärvsarbetande, föräldrar. I Kuba är det kostnadsfritt att utbilda sig till läkare. Det finns 22 läkarskolor, att jämföra med 3 vid revolutionen 1959.

Val till politiska församlingar
Val till Kubas Nationalförsamling (dvs parlament) äger rum vart femte år och val till kommunala församlingar vart två och halvt år. Ledamöterna i Nationalförsamlingen väljer i sin tur Statsrådet, som utser Ministerrådet (dvs regeringen) som väljer landets president. När nästa allmänna val äger rum 2018 gäller regeln att alla förtroendeposter i de valda församlingarna , även den som presidenten innehar, skall gälla högst två femårsperioder. Inga undantas från att kunna nomineras, det förutsätts inte medlemskap i Kommunistpartiet. Penningstöd tillåts inte för att främja några kandidater och inga politiska partier (gäller även Kommunistpartiet) tiilåts påverka nomineringar, valkampanj eller val. Ingen miilitär förekommer vid vallokalerna, skolbarn vaktar valurnorna.

Arbetsrätten
Kubansk lag garanterar rätten att fritt bilda och deltaga i fackföreningar. Fackföreningar är juridiskt oberoende och finansiellt självständiga. De är oberoende av Kommunistpartiet och staten och grundas på medlemskap. Arbetarnas rättigheter inbegriper en arbetsvecka på 40 - 44 timmar och 30 dagars semester inom den statliga sektorn, och som skyddas av fackföreningarna.

Kvinnorna
De flesta kubanska domarna, åklagarna, advokaterna, forksarna, ingenjörerna, anställda inom sjuk- och hälsovården är kvinnor. Kuba rankas högst i Rädda Barnes mödraindex "Save the Children" för de mindre utvecklade länderna. Med över 48 procent kvinnor i parlamentet har Kuba den tredje högsta andelen kvinnliga parlamentariker i världen. Föräldraledigheten uppgår med full lön uppgår till 9 månader, följt av 3 månader med 75 procent av lönen. Aborter utförs kostnadsfritt liksom annan familjeplanering, stor vikt läggs vid förebyggande förlossningsvård och Kvinnor erbjuds vid behov särskilt omsorgboende inför förlossningen.

Förväntad livslängd
År 2013 angav Världshälsoorganisationen (WHO) medellivslängden för Kubas kvinnor till 80 år, för män till 77 år. Sannolikheten för att dö mellan 15 och 60 års ålder var 115 män per 1 000 och för kvinnor 73 per 1000.

Motsvarande antal i USA var 76 för män och för kvinnor 81 per tusen. Sannolikheten att dö mellan 15 och 60 års ålder var 128 per 1 000 män och 76 per 1000 kvinnor.

Dödsstraff i Kuba
En studie av Cornelluniversitetet som utbildar jurister, fann i oktober 2015 ingen utfärdad dödsdom och inga som väntade på förverkligande av dödsstraff. Kubas högsta domstol omvandlade den 28 december 2010 dödsstraffet till livstid för den sista i turordningen för sådan straffpåföljd, en USA-kuban dömd för mord utfört under en terroristattack i Kuba år 1994. Sedan dess har inga dödsstraff utdömts. I kontrast till detta fanns i USA den 1 januari 2016 2 949 personer på dödslistan i statliga fängelser. Och 62 personer fanns den 16 mars 2016 på motsvarande dödslista i federala fängelser enligt "Death penalty inormation".

Hållbar utveckling
Världsnaturfonden (WWF) fann 2016 att Kuba var det enda landet i världen som hade uppnått en hållbar utveckling. Jonathan Loh, en av WWF-rapportens författare, framhöll att "Kuba har uppnått en hög utvecklingsnivå enligt FNs kriterier, tack vare landets höga kunskapsnivå och mycket höga medellivslängd, samtidigt som det ekologiska fotavtrycket inte är stort eftersom landets energiförbrukning är låg".

Sluta upp med att försöka mästra Kuba och avveckla istället blockaden
När Kuba och USA för ett år sedan samtalade om mänskliga rättigheter, sa Pedro Luis Pedroso, som ledde den kubanska delegationen: "Vi uttryckte våra bekymmer över diskriminering och rasism i USA, tilltagande polisbrutalitet, tortyr och utomrättsliga avrättningar i kriget mot terrorn och den juridiska limbo som fångarna i USAs fångläger i Guantanamo hamnat i".

USA-regeringens hyckleri är påfallande i mästrandet av Kuba om dess mänskliga rättigheter samtidigt som ett flertal grundläggande mänskliga rättigheter förnekas USAs medborgare. USA borde upphöra med blockaden och Obama borde stänga fängelset i Guantanamo och återlämna området till Kuba.

Marjorie Cohn, Counterpunch 2016-03-18
Översättning: Olof Bergström

USAs undergrävande verksamhet fortsätter

Obama använde stora och vackra ord vid sitt besök i Kuba. USA skulle inte längre blanda sig i Kubas angelägenheter, utan det var upp till kubanerna. Men handlingar vägre tyngre än ord och bara tre dagar efter att Obama drog vidare till Argentina publicerade USA:s UD ett projekt på över 7 miljoner kronor riktat mot kubanska ungdomsorganisationer som ska få träning och utbildning.

Just ungdomar är en av målgrupperna för USA:s försök att skapa en femtekolonn i Kuba. Detta liknar de tidigare program USA lanserat i Kuba och som medfört berättigad misstro bland kubaner. Projektet baseras på USA:s blockadlagar som anger stöd till NGO:er. Detta program gäller ungdomar mellan 20 och 35 år, universitetsstuderande eller unga akademiker. De ska föras till USA där de ska få en utbildning i den nordamerikanska demokratin som ska göra det möjligt för dem att utveckla en aktionsplan i Kuba när de återvänder. De ska bli förebilder för ett effektivt ledarskap i civilsamhällets organisationer. Med detta program,tätt in på hälarna av Obamas besök, ökar förstås misstänksamheten mot USA:s avsikter.

Cuba Central Team 160325, Cubadebate 160327

Svenska medier och propaganda

Svenska medier och politiker, som på lösa grunder anklagar Ryssland för propagandakrig mot Sverige, har själva gjort sig till megafoner för den US-amerikanska utrikespolitiken. Åtminstone fram till terrordåden i Bryssel rapporterades det om det ”historiska besöket av president Obama till Kuba.”

Sveriges Radio intervjuar enbart exilkubaner som är emot närmandet, trots att majoriteten också av dessa är för bättre förbindelser. Sedan drar den massiva kampanjen mot Kuba igång. I Aktuellt kämpar nyliberalen Birgitta Olsson och vänsterpartisten Hans Linde om vem som är mest emot ”Castroregimen”, ivrigt påhejade av programledaren. Och detta är bara en västanfläkt av vad dagspressen åstadkommer. Det må vara DN, SvD, Expressen eller AB.

- Ingen i media ser något problem med att USA ska ”pressa” Kuba till eftergifter. Med vilken rätt? Är Kuba inte ett självständigt land och kubanerna med rätt att ta sina egna beslut?
- Ingen i media kommer ens på tanken att Obama skulle be om ursäkt för de tusentals offer som attentat från USA åstadkommit. Eller för införandet av sjukdomar i Kuba. Eller för invasionen i Grisbukten. Eller för den fortfarande pågående blockaden. Eller...
- Ingen i media nämner USA:s tortyrläger på den illegalt ockuperade Guantanamobasen, där de absolut grövsta kränkningarna av mänskliga rättigheter på ön pågår.
- Ingen i media tar upp USA:s människorättsbrott. Listan på dessa ryms inte här, utan kräver en hel avhandling.
- Ingen i media andas ett ord om att kubaner har friheter som miljontals människor i Latinamerika bara kan drömma om: friheten att få vård, högklassig och gratis, när man är sjuk. Friheten att gratis få en alldeles utmärkt utbildning. Friheten till trygghet och att kunna röra sig fritt i samhället alla tider på dygnet. Friheten att inte behöva se sina barn dö av undernäring, eller av enkelt botbara åkommor som diarréer. Friheten att inte behöva frukta drogkarteller och kriminella gäng.
- Medierna rapporterar om ”dissidentgrupperna”, och att ”Damer i Vitt” fängslats inför besöket. Däremot rapporterar de inte att Damernas ledare, Berta Soler, var i Miami inför Obamas besök för att få instruktioner om hur det skulle störas. Inte heller att ”Damerna” får betalt för varje demonstration de deltar i. Inte heller att dessa gruppers existens är hotad om penningflödet från USA upphör. Videoklipp på You Tube visar hur ”Damerna” milt förs ombord på bussar av kubanska kvinnliga poliser, som skyddar dem mot vanliga kubaners ilska. Dessa fördömer ”damerna” som de betalda agenter de är. Ungefär samtidigt som ”Damerna” får busseskort mördas människortättskämpar i Honduras, i Colombia, i Guatemala, i Mexiko. Vad säger svenska medier om det? Ingenting. Som en liten jämförelse: tusentlas demonstranter arresterades i New York under ”Occupy-rörelsen”. Studera gärna hur polisen behandlade dessa och jämför det med polisen i Havanna.

Medierna har inte visat något som helst intresse att se besöket från kubanskt perspektiv. Som så ofta är det ett kolonialt tänkande, där vi ska tala om för de underlägsna vad de bör göra och vad som är bäst för dem.

Från Kuba fortsätter Obama till högerpresidenten Macri i Argentina. Obama ändrade sitt program för denna resa så att den inte skulle sammanfalla med 40-årsdagen för den USA-stödda militärkuppen i landet. En kupp, som med USA:s stöd, ledde till tusentals torterade, mördade och ”försvunna”.

Den fullkomligt okritiska hyllningen av Obama och den fullkomligt ensidiga sågningen av Kuba är vämjeligt och enfaldigt fjäsk för USA. Medierna pratar gärna om oberoende press och pressfrihet. Vad ska vi med den till när alla säger samma sak?

Zoltan Tiroler 160322

Fidel Castros artikel med anledning av
Barack Obamas tal till ”civilsamhället”

”Vi behöver inte några gåvor från imperiet. Våra ansträngningar kommer att förbli lagenliga och fredliga, för det är vårt åtagande för fred och solidaritet för oss alla, vi människor som lever på detta jordklot.”

Brodern Obama

De spanska kungarna kom med erövrarna och ägarna, deras spår finns kvar i guldsökarnas cirkulära förläningar i flodsanden, en skamligt och kränkande utplundring vars många lämningar runt om i landet kan avläsas från luften.

Dagens turism inriktar sig till stor del på att avnjuta landskapens fröjder och avsmaka läckerheterna i våra hav, alltid med en andel till de stora utländska privatbolagen, vilkas vinster - om de inte når upp till miljarder dollar - inte tilldrar sig någon som helst uppmärksamhet.

När jag nu ser mig tvungen att ta upp detta tema, bör jag tillägga, framför allt riktat till ungdomarna, att få personer inser betydelsen av detta förhållande i denna särskilda tid i mänsklighetens historia. Jag vill inte påstå att tiden har gått förlorad, men jag tvekar inte att påstå att vi inte har den information som behövs, varken ni eller vi, om de kunskaper och medvetenheter vi borde ha för att möte de utmaningar verkligheten ställer oss inför. Till att börja med måste vi beakta är att våra liv bara är en bråkdel av en historisk sekund, som också måste ägnas åt att tillgodose alla människors livsviktiga behov. Ett utmärkande drag för detta är tendensen att övervärdera dess betydelse, vilket å andra sidan står i kontrast mot det enastående antal människor som när de mest högtflygande drömmar.

Men, trots allt, ingen är god eller dålig på egen hand. Ingen av oss är särskilt skapad för den roll vi måste åta oss i ett samhälle i revolution, även om vi kubaner hade fördelen att kunna räkna med ett föredöme som José Martís. Jag frågar mig till och med om han måste stupa eller ej i Dos Ríos, när han sa ”nu är det dags för mig”, och laddade geväret mot de spanska styrkorna samlade eldgivning från skyttegraven. Han ville inte återvända till USA och det fanns ingen som skulle kunna tvinga honom att göra det. Någon rev ut några sidor ur hans dagbok. Vem bär skulden för detta förräderi, utan tvekan ett verk av en skrupelfri konspiratör? Det fanns åsiktsskillnader mellan cheferna, men aldrig brist på disciplin. ”De som försöker lägga beslag på Kuba kommer bara att skörda dammet från dess bloddränkta jord, om de inte förgås i kampen”, förklarade den ärorike svarte ledaren Antonio Maceo. Samma karaktär hade också Máximo Gómez, den mest disciplinerade och taktfulla militära ledaren i vår historia.

Betraktat ur annan vinkel, hur skulle vi kunna undgå att beundra Bonifacio Byrnes förbittring när han från det långväga fartyg som förde honom tillbaka till Kuba, såg en annan fana bredvid vår ensamma stjärnas, förklarade: ”Min fana är den som aldrig sålt sig …”, för att sedan tillägga en av de vackraste meningar jag någonsin hört: ”Om min fana en dag rivs sönder i småbitar … kommer våra stupade fortfarande att med armarna i luften kunna försvara den! … Jag kommer inte heller att glömma Camilo Cienfuegos eldfängda ord den där kvällen, när - på bara några tiotals meters avstånd - kontrarevolutionärerna riktade sina nordamerikanska raketgevär och kulsprutor mot den terrass där vi stod.

Obama hade fötts i augusti 1961, som han själv förklarade. Över ett halvt århundrade har gått sedan dess.

Men låt oss se hur vår berömda gäst tänker idag:

”Jag har kommit hit för att begrava resterna av det kalla kriget i Amerikas länder. Jag har kommit hit för att sträcka ut vänskapens hand till det kubanska folket.”

Och sedan kom ett skyfall av begrepp, helt nya för de flesta av oss:

”Vi lever båda i en ny värld som koloniserades av européer”, fortsatte den nordamerikanska presidenten. ”Kuba byggdes, precis som USA, av slavar som förts hit från Afrika; precis som USA kan det kubanska folket är arvtagare till både slavar och slavägare”.

Ursprungsfolken inte ens finns i Obamas tankevärld. Och inte heller nämner han att rasdiskrimineringen sopades bort av revolutionen; att alla kubaners rätt till lön och pension kungjordes av revolutionen innan herr Barack Obama fyllt 10 år. Den förhatliga borgerliga och rasistiska vanan att anställa hantlangare för att kasta ut de mörkhyade medborgarna från nöjesställena, den sopades bort av den kubanska revolutionen. Den som kommer att gå till historien för det slag som den utkämpade i Angola mot apartheid, som gjorde slut på förekomsten av kärnvapen i en världsdel med över en miljard invånare. Det var inte syftet med vår solidariska gärning, utan att bistå folken i Angola, Mozambique, Guinea Bissau och andra underkastade Portugals fascistiska kolonialism.

1961, knappt två år och tre månader efter revolutionens seger, genomförde en USA-tränad legoarmé utrustad med kanoner, pansarfordon och flygplan, ledsagad av krigsfartyg och hangarfartyg från USA, ett överraskningsanfall på vårt land. Inget kan rättfärdiga detta förrädiska angrepp som kostade vårt land hundratals döda och sårade. Av jänkarstyrda anfallsbrigaden har inte någonstans kunnat visas att någon enda legosoldat kunde evakueras. Jänkarnas attackplan visades upp för FN som påstått upproriska kubanska.

Vårt lands militära erfarenhet och kraft är mer än välkänd. I Afrika trodde de också att de lätt skulle slå ut det revolutionära Kuba. Rasistiska Sydafrikas motoriserade brigaders angrepp i södra Angola nådde ända fram till huvudstaden Luandas omgivningar. Där inleddes ett krig som varade i inte mindre än 15 år. Jag skulle inte bry mig om att tala om detta, om jag inte hade den elementära skyldigheten att besvara Obamas tal i Havannas Stora Teater Alicia Alonso.

Jag ska inte heller dra upp detaljer, bara understryka det hedersamma kapitel som skrevs i kampen för mänsklighetens befrielse. På sätt och viss hade jag önskat att Obama skulle uppföra sig korrekt. Hans enkla ursprung och hans naturliga intelligens var uppenbara. Mandela avtjänande livstidsstraff och hade blivit en jätte i kampen för den mänskliga värdigheten. En dag fick jag ett exemplar av en bok som berättar en del av Mandelas liv och – vilken överraskning! – den hade förord av Barack Obama. Jag tittade snabbt igenom den. Otroligt med vilka små bokstäver Mandela preciserade fakta. Att ha känt människor som han är mycket värt.

När det gäller kampen i Sydafrika bör jag uppmärksamma en annan erfarenhet. Jag var verkligen intresserad av att lära känna fler detaljer om hur sydafrikanerna kunnat skaffa sig kärnvapen. Jag hade bara den mycket precisa uppgiften att de inte var fler än 10 eller 12. En säker källa var professorn och forskaren Piero Gleijeses, som skrivit boken ”Uppdrag i konflikt: Havanna, Washington och Afrika 1959-1976”, ett utmärkt arbete. Jag visste att han var den säkraste källan med kunskap om vad som hänt och det sa jag till honom. Han svarade att han inte hade sagt mer om saken, för i texten hade han svarat på kamrat Jorge Riguets frågor, som hade varit Kubas ambassadör och ansvarig för samarbetet med Angola, och mycket god vän till Gleijeses. Så jag tog kontakt med Risquet; han var redan upptagen av andra viktiga saker och skulle avsluta en kurs som skulle ta flera veckor till. Detta sammanföll med ett besök som Piero gjort ganska nyligen i vårt land; Jag hade förvarnat honom om att Risquet började bli gammal och hans hälsa var inte den bästa. Och några dagar senare hände det som jag fruktat. Risquet blev sämre och dog. När Piero anlände fanns inget annat att göra än att lova, men jag hade redan fått den information som hade med dessa vapen att göra och den hjälp som det rasistiska Sydafrika fått av Reagan och Israel.

Jag vet inte vad Obama nu skulle säga om denna historia. Jag vet inte vad han visste eller inte, men det är svårt att tro att han inte visste något. Mitt anspråkslösa förslag är att han tänker efter och inte försöker utveckla olika teorier om den kubanska politiken.

Det finns en viktig fråga:

Obama höll ett tal där han använde de mest sockersöta ord för att säga: ”Det är nu hög tid nu att vi glömmer det förflutna, att vi lämnar det förflutna bakom oss, låt oss blicka framåt tillsammans, till en framtid av hopp. Det kommer inte att bli lätt, där kommer att finnas utmaningar, och vi kommer att ge dem tid; men mitt besök här ingjuter mig mer hopp om vad vi kan göra tillsammans som vänner, som familj, som grannar, tillsammans”.

Förmodligen löpte var och en av oss risken att drabbas av hjärtinfarkt när vi hörde dessa ord från USAs president. Efter en hänsynslös blockad som nu varat i nästa 60 år, och vad säga om de som dött av legoknektarnas angrepp på kubanska fartyg och hamnar, ett proppfullt passagerarplan som sprängdes i bitar uppe i luften, lekoknektsinvasioner, mångfaldiga våldsamma angrepp och övergrepp.

Ingen ska inbilla sig att detta lands ädla och osjälviska folk ska avstå från äran och rättigheterna och den andliga rikedom som de vunnit genom utvecklingen av utbildning, vetenskap och kultur.

Jag vill också framhålla att vi - med vårt folks arbete och intelligens - har förmågan att producera de livsmedel och den materiella rikedom vi behöver. Vi behöver inte några gåvor från imperiet Våra ansträngningar kommer att förbli lagenliga och fredliga, för det är vårt åtagande för fred och solidiaritet för oss alla, vi människor som lever på detta jordklot.

Fidel Castro Ruz 27 mars, 2016

Översättning: Eva Björklund

I sitt tal tog Obama också upp Afrika med orden: ”Vi tog olika vägar för att stödja Sydafrikas folk för att de skulle avskaffa apartheid. […] och jag är säker på att vi båda har insett att vi har mycket kvar att göra för att främja jämlikheten i våra egna länder.”/ Eva

Kriterier för stipendium ur MARIAFONDEN
2016-03-31

Vad kan du söka för?
Fonden stöder initiativ som bidrar till att förmedla hur Kuba arbetat med och lyckats med detta inom olika områden.
Din ansökan ska ha en detaljerad projektbeskrivning som en beskrivning av hur du avser att i Sverige förmedla den kunskap du förvärvat om Kubas arbete för hållbar miljö. Din ansökan ska redovisa en realistisk tidplan och en realistisk budget för resa och uppehälle, samt för annat material som du behöver för projektets genomförande. Det finns en rad teman och uppslag som kan vara tänkbara. Kuba arbetar med ett hållbarhetsperspektiv i all samhällsplanering och du kan välja ett eller flera områden, en eller flera aspekter att studera och förmedla kunskap om. Några förslag är följande:

Jordbruk
Nuvarande och planerad omfattning av organiskt bostadsnära jordbruk i förhållande till storskaligt industriellt jordbruk, den respektive inriktningen på olika grödor, och diskussionen på Kuba om olika synsätt för att uppnå matsäkerhet.

Utbildning, folkbildning och engagemang
Det folkliga engagemanget, folkbildningen, medborgarnas organiserade engagemang i hållbar utveckling. Utbildningen på skolor av olika slag och på olika nivåer, teoretiskt och praktiskt. Medias och kulturens roll.

Stads- och bostadsbyggande och planering
Låg energiförbrukning, låga utsläpp av växthusgaser, hållbart mot orkaner och skyfall - byggande, demokratisk stads- och byggnadsplanering, utveckling och val av byggnadsmaterial och metoder, självbyggeri, arkitektur mm.

Resor och transporter
Lågenergiförbrukande transporter med låga utsläpp av växthusgaser, hur ser planerna ut på kort och lång sikt. Hur kan transportbehovet hållas nere (stadsplanering).

Förnybar energi – låg energiförbrukning
Avveckling av oljeberoendet. Energibehov, energikällor, planer, tidsperspektiv, Vissa grundförutsättningar: Om ditt projekt innefattar en resa till Kuba ska du vara spansktalande eller engagera en spansktalande person, som ska namnges. Om det projekt som du söker Mariastipendium för är en del av ett mer omfattande projekt, ska detta framgå liksom även hur finansiering mellan delarna ska ske.

För genomförandet av det program för studier, besök, intervjuer och dokumentation etc som du behöver på Kuba har Mariafonden en överenskommelse med Svensk-Kubanska Föreningens samarbetsorganisation på Kuba - ICAP – för de kontakter och den praktiska hjälp som behövs.

Har du ytterligare frågor om ansökningsförfarandet, vänd dig till Mariafondens ordförande Eva Björklund, e-post eva.bjorkund@bostadslaget.se

Rolling Stones förbjudna i Kuba?

Alla kommentarer kring Stones´ jättekonsert i Havanna inleds med att bandet varit förbjudet i landet. Det sägs inte när eller varför. Ett klassiskt exempel på förvrängning och historelöshet.

Det stämmer för 1960-talets Kuba, som nyss kastat av sig det imperialistiska oket. Men kom då ihåg att vid denna tid begränsade BBC rockmusik till maximalt två timmar i veckan i sina sändningar! Kolla gärna hur rockmusiken togs emot i Sverige några år tidigare, på 1950-talet. Nämligen med våldsamt motstånd från samhället. Såväl i USA som i Europa bemöttes rockmusiken med repression på 1960-talet.

Att få av världens stora musikgrupper spelat i Kuba beror på USA:s blockad. Musiker som spelat där har blivit censurerade i USA och fått se extremister i Florida förstöra deras skivor och bojkotta deras konserter.

Men mycket vatten har runnit under broarna sedan 1960, både i Havanna, London och Stockholm. Ett tecken på detta är ”Parque John Lennon” i Havanna. En skulptur av Lennon, formgiven av en kubansk konstnär, pryder parken som invigdes av Fidel Castro för åtskilliga år sedan. Det är endast Havanna som har både en Lenin- och en Lennonpark.

Nämnas ska kanske också att konserter i Kuba oftast är gratis. Medan biljetterna för Stones´ konsert i Buenos Aires, dit de fortsätter från Havanna, kostar från 250 dollar och uppåt.

Zoltan Tiroler 160327

USA – Kuba: vem ger och vem tar?

I december 2014 framträdde Obama på TV och deklarerade att USA avslutar sitt ”föråldrade hållningssätt till Kuba, som i årtionden misslyckats med att främja våra intressen.”

Hur kommer det sig då att så många politiker och kommentatorer i USA fortsätter att hävda att USA har ”gett och gett” och insisterar på att Kuba svarar med...tja, byta sin regering så att det passar USA?

Låt oss slå fast några enkla sanningar: Kuba påtvingade inte USA en kvävande, 55-år lång blockad som misslyckats med att främja någon parts intressen. Kuba satte inte upp USA på en lista över stater som stöder terrorism. Kuba har inte försökt mörda USA:s presidenter. Kuba har inte försökt störta USA:s regering.

Under Obamas besök så borde USA-medborgare åtminstone fundera på Kubas perspektiv. USA:s blockad är forfarande stadfäst lag. Enligt FN så har blockaden, som fördöms av så gott som hela världen, kostat den kubanska ekonomin mer än 116 miljarder dollar. Ett slut på blockaden är, föga förvånande, det viktigaste för Kuba för att normalisera förbindelserna.

För att vara rättvis så har Obama använt sina befogenheter för att minimera några av blockadens verkningar. Det finns mer han kan göra, men på grund av Helms-Burtonlagen så kan inte blockadens effekter helt avskaffas förrän Kongressen röstar för det.

Men under tiden har Obama, i september, förnyat lagen om ”Handel med Fienden”, vilket ger honom manöverutrymme om blockaden. Detta är en förolämpning – du påstår att du vill normalisera förbindelserna med ett land som du samtidigt betecknar som ”fienden”? Och den lagen gör det fortsatt olagligt att handla med Kuba. Genom de extra-territorella delarna i blockadlagarna har utländska företag och många banker tvingats böta mångmiljonbelopp för att de genomfört normala finansiella transaktioner.

Hur långt kan då USA:s lagstiftning utanför dess egna gränser gå? I december 2014 var en chef från det kanadensiska gruvbolaget Sherrit tvungen att vara med via Skype på en konferens i New York efter att USA:s regering förbjudit honom att resa in i USA då hans företag gör affärer med Kuba.

Medan kubanerna ser blockaden som det största hindret för att återupprätta normala förbindelser med USA, så finns det fler.

Gutantanamo. Trots att marinbasen inte längre har någon militär betydelse för USA fortsätter man att ockupera det 18 kvadratkilometer stora området på kubansk mark efter ett nykolonialt avtal från Theodore Roosevelt´s tid. Kuba kräver ett återlämnande, USA säger ”nej”. <

Sedan har vi det program från Bushtiden som försöker locka kubanska läkare i utlandet att hoppa av till USA. Dess enda syfte är att undergräva Kubas mycket framgångsrika internationella initiativ, i vilket fler än 50 000 kubanska hälsovårdsarbetare ger vård till fattiga människor i över 60 länder. En vård dessa annars inte skulle ha tillgång till.

USA fortsätter också med försöken till kubansk ”regim-förändring”. Här finns såväl offentliga som hemliga operationer, stöd till våldsamma terroristattacker, sändning av propaganda på radio och TV, i strid med internationell lag, på frekvenser som tillhör Kuba. USA:s UD och USAID fortsätter stödet till regeringsfientliga grupper. Man kan förstå att Kuba ser det som ett hot.

Kuba är framstående på såväl kulturella som sociala mänskliga rättigheter – hälsovård, omsorg, utbildning. Men man har inte lika bra resultat när det gäller enskilda medborgares civila och politiska rättigheter. Om Washington på allvar skulle vilja stärka dessa, skulle man kunna börja med att sluta blanda sig i Kubas interna affärer. Hur ska Havanna liberalisera sin ekonomi eller politiska struktur när världens mäktigaste nation, bara 150km bort, finansierar grupper som vill störta landets regering?

Relationen mellan länderna har kraftigt förbättrats sedan december 2014. Det ligger i båda ländernas intresse att denna process fortsätter. Men det är viktigt för båda parter att förstå den andra sidans position. Fram tills idag är det mycket litet som tyder på att Washington förstår Kubas bekymmer – och det är allvarligt.

Den kanadensiske journalisten och författaren Stephen Kimber 160321

Utkast till Raúl Castros tal till folken i Nord
vid återbesöket i Washington, hösten 2016

Jag är glad över att få tillfälle att tillsammans med familj och representanter för regering och folkliga organisationer göra ett återbesök hos vår mäktiga granne i norr. President Obamas besök på vår ö blev ganska kort och vi hade inte tillfälle att visa upp allt vad vi kan prestera. Därför vill jag här ta tillfället i akt och berätta om vårt samhällsbygge.

Jag är oerhört stolt över det demokratiska, förhållandevis jämlika, jämställda och hållbara samhälle vi lyckats bygga upp trots en långvarig och aggressiv ekonomisk blockad från västvärlden och ett plötsligt sammanbrott för sovjetblocket.

Utrikespolitiskt har vi stöttat befrielserörelser i Afrika, byggt samarbete i Latinamerika, gått i spetsen för Ebolabekämpningen och ställt upp med utbildningsinsatser för fattiga från våra grannländer och t.ex. det ockuperade Västsahara. Vi har lagt stor vikt vid kampen för att avveckla alla kärnvapen och bygga fred – med fredliga insatser.

I vårt land har alla samma rätt att yttra sig och att från 16 års ålder nominera, rösta och kandidera i fria, öppna val utan beroende av ekonomiska resurser eller medlemskap i partier. Många i den rika världen påstår att vi inte har fria val och att vi har ett enpartisystem och till och med diktatur. Detta är ett uttryck för okunskap eller misstro mot ett samhällssystem som kan betecknas som en socialistisk demokrati med personval i små valkretsar. Kommunistpartiet står utanför det parlamentariska systemet men utvecklar ideologin ungefär som kyrkan i en del andra samhällssystem.

Jag vill inte föreslå att länderna i Nord ska ändra sina system, men jag kan konstatera att det finns stora demokratiska brister och stora orättvisor på grund av kapitalets makt. Det är medborgarna i respektive land – utan påverkan utifrån – som har möjlighet att ändra detta. Men jag kan ändå påpeka att Bernie Sanders är den mest lovande av Era tänkbara efterträdare, Herr President.

Även i ett annat avseende är jag orolig för utvecklingen i Nord och särskilt USA. Det gäller det ökade väpnade våldet, både polisens mot mörkhyade och den ymniga förekomsten av vapen bland invånarna. I vårt land är det väpnade våldet mycket sällsynt och vi vill inte att beväpningen ska öka med de ökade turistströmmarna från norr.

Vi vill inte heller att mera olja och flera törstiga bilar ska rinna in i vårt land. Vi är oerhört stolta över att vara det enda land i världen som har en hög social-ekonomisk status och samtidigt ett ekologiskt fotavtryck som inte överstiger vår enda jords förmåga. Invånarna i USA har en konsumtion som motsvarar resurserna från nästan fem jordklot per person. Bara utsläppen av växthusgaser motsvarar resurserna från drygt tre jordklot. Även vi kubaner måste minska våra koldioxidutsläpp – som står för halva vårt ekologiska fotavtryck – men det ger oss utrymme för att öka vår konsumtion i övrigt. Och vi vet hur vi ska göra. Varje kubansk familj ska via solceller bidra till den egna och den gemensamma energiförsörjningen.

Andra exempel på hur vårt samhällsbygge kan inspirera världen i övrigt är vår utveckling av småskalig organisk odling, vår energisparande och sociala bilanvändning, vår spekulationsfria bostadsförsörjning och vår decentraliserande samhällsplanering. Dessutom är vi övertygade om att modellen med allmän treårig civil och militär samhällstjänst medverkar till att bygga ett samhälle där alla känner tillhörighet och solidaritet. Ett samhälle som kan stå emot alla slags angrepp, både utifrån och inifrån.

Jag vill sluta med att hälsa er alla välkomna till Kuba. Ni får gärna bada och dansa men glöm inte att också studera vårt samhällsbygge!

Jan Strömdahl

Tvivel och visshet med ett besök

Vår president har föreslagit USAs regering en civiliserad samexistens där vi accepterar och respekterar våra olikheter.

Kan någon vara vänlig och färska upp vårt minne. Det har gått 57 år och jag var nyfödd. President Obama var inte född än. Vad var det som ledde till brytningen mellan Kuba och USA? Varför avskaffade USAs regering i december 1960, bara ett år efter revolutionen, den sockerkvot som varje år reserverades för Kubas främsta exportvara? Var det för att de mänskliga rättigheterna kränktes? Jag tror inte det. Revolutionen hade störtat en diktatur som ostraffat brutit mot dem, som mördade ungdomar på gatorna. Denna korrupta mördararmé bekämpade rebellerna i bergen i öster, med vapen från USA. Om de inte bröt med Batista, varför bröt de då med den helt nya revolutionära regeringen? Ah, imperiets nationella säkerhetsdoktrin: landet slutar inte där det slutar, utan sträcker sig till oljeborrtornen i Mellanöstern eller Venezuela, till varje plats där de transnationella bolagen är verksamma eller har för avsikt att etablera sig. Den ekonomiska, finansiella och handelsblockaden infördes mot en halvkoloni som gjort uppror, vilket naturligtvis påverkade deras transnationella ekonomiska intressen.

Vår president har föreslagit USAs regering en civiliserad samexistens där vi accepterar och respekterar våra olikheter. Men när president Obama talar om att blockaden inte gav de förväntade resultaten och han därför beslutat att byta strategi (inte mål), undrar jag. Är det möjligt? Vill de verkligen det? Är det inte snarare så att det flerpartisystem de kräver, och den utveckling av privategendom de önskar, inte har något med FNs Deklarationen om de mänskliga rättigheterna att göra, men väl med De tio budorden om en drömd ekonomisk och politisk återerövring?

Jag tror att Obamas besök är ett positivt steg. Han är en karismatisk man. Med sitt leende och naturliga intelligens erövrar han hjärtana. Vi, jag menar vi de senaste decenniernas kubaner, har känt ledare av annan sort. En kandidat till ett politiskt ämbete i det samhället måste vara en tilltalande produkt för en möjlig konsument: han bör kunna skratta med komikerna på modet och, om möjligt, även dansa. Väljarna/konsumenterna kommer, får man förmoda, att ta hänsyn till om han är sympatisk och verkar säker på sig själv. Hans regeringsprogram tar upp två eller tre ämnen som den sektor han företräder kräver och kommer att upprätthålla den rådande ordningen. Jag uppskattar att han kommer hit och försöker fånga mina känslor. Men vi kubaner har studerat, och det har vi nytta av: de åtgärder som han vidtagit för att, i möjligaste mån, montera ner blockaden, undviker om möjligt samarbete med den kubanska staten, som ju är den som garanterar hälsa och fri utbildning för alla kubaner, och social trygghet för barn, äldre och handikappade. Hans syfte, det vidhåller jag, är att främja de så kallade "entreprenörerna", de små och medelstora egenföretagarna. Han tror att de ska öppna vägen för den kubanska kapitalismen. Den kubanska kapitalismen skulle förstås inte vara särskilt kubansk. Och det är det som är det dolda kortet, för om de transnationella bolagen kommer tillbaka och tar över landet igen, så kommer de att sopa banan med de små och medelstora egenföretagarna. Paradoxalt nog är det så att de kubanska egenföretagarna kan vara framgångsrika så länge de lever i ett socialistiskt samhälle.

Trots dessa obekväma funderingar kände jag mig nöjd när han sade, "Kubas öde kommer inte att avgöras av varken av USA eller av någon annan nation, framtiden för Kuba - som är en suverän stat och har all rätt att vara stolt - kommer att beslutas av kubanerna och ingen annan ".
Förstår han vad det betyder för oss, beträffande den nationella suveräniteten, att de olagligen i över hundra år ockuperat en del av vårt territorium i Guantanamo?

Om tanken är att våra folk ska mötas och fritt utbyta åsikter så antar vi utmaningen. Vi har också saker att bidra med och uppfattningar att försvara. Det ömsesidiga intresset att utveckla en gemensam medicinsk forskning är inte gratis, eller att samarbeta för att kontrollera epidemier som drabbar alla världens folk lika, såsom koleran i Haiti, ebolan i Afrika eller som nu senast zikan. Så jag förstår inte varför Obama, samtidigt som han lovordar Kubas insatser i Afrika, upprätthåller ett program för att få kubanska läkare och sjuksköterskor som bistår andra länder att hoppa av.

Logiken i en civiliserad samexistens leder till ett villkorslöst hävande av blockaden. Och utesluter fraser som denna: "i kongressen finns stort intresse av att avskaffa embargot. Som jag sa tidigare, hur snabbt det kan ske beror delvis på om vi kan lösa vissa åsiktsskillnader i frågor som rör mänskliga rättigheter." För att nu tala klarspråk, att inte acceptera det kubanska politiska systemet har ingenting att göra med humanistiska principer eller övertygelser, utan med imperialistiska ekonomiska intressen. Fidel och Raul - liksom både Camilo och Che, bland andra - vann kubanernas hjärtan 1959 inte genom en utstuderad valtaktik utan genom att först sätta sina egna liv på spel, därför att mer än med ord - och man kan inte påstå att de var fåordiga - så talade de med gärningar. Det är den typ av ledare som vi kubaner är vana vid. Obama kunde inte motstå frestelsen att låta sig fotograferas med silhuetten av Che i ryggen. Han hade naturligtvis ingenting att göra med dennes död, men han är president i det imperium som utfärdade ordern. Försökte han ta över symbolen, eller ville han bara ha en souvenir? Att lägga beslag på och manipulera symboler skulle kunna vara ett tema för en annan artikel.

Att acceptera vår fredliga socialism innebär inte något allvarligt problem. Kuba utgör inget hot mot USA. Men då imperialismens natur medför att den inte håller sig inom sina egna gränser, vad gör vi då? Detta besök är redan historiskt. Det var 88 år sedan en president från detta land besökte oss; före 1959 styrdes kolonin från ambassaden. Förtroendets broar måste byggas upp från båda sidor.

Enrique Ubieta Gómez
http://www.granma.cu/cuba/2016-03-22/dudas-y-certezas-de-una-visita-22-03-2016-03-03-12

Liten kommentar till Presidenternas presskonferens
i Havanna
Eva Björklund

Brev till Aktuelltredationen på SVT

Obamas besök enligt Granma 20.4

”Att försöka störta Kubas regering sedan 1959”

Rätten till liv

Obama vidmakthåller blockaden

Kuba firade internationella kvinnodagen

Obamas besök är en seger för Kuba

Kvinnodagsfirandet den 11e mars på Kafé Marx
blev en stor succé!

Brev från mediCuba-Europa till President Obama

Kuba och EU nära att normalisera sina förbindelser

Berta Cáseres mördad,
Leve Berta, Kampen fortsätter

Telesur stängs ner i Argentina

Venezuela anklagar USA för uppmuntran
till anti-demokratiska aktiviteter

Nu finns den på svenska:
Assata Shakur – Min historia

Kommunistpartiets Kongress 16-18 april

Kuba ger USA svar på tal

Kina lånar pengar till Kuba

Washington: ”Det finns mycket att lära av Kuba”

"Kuba, ett hot mot USA:s nationella säkerhet"!?

René González: ”Kuba har inte backat”

Obama på historiskt besök i Kuba

Kubas IT-revolution

USA utfärdar nya böter mot ett franskt företag

Ramón Castro Ruz, Fidels äldre bror, har dött

Krav på medicinskt samarbete med Kuba

55:e året av blockad har börjat

USA-företag sätter upp traktorfabrik i Kuba

Atilio Boron om Bolivias president Evo Morales

Josefina Vidal:
Obama kommer att behandlas respektfullt

Att kämpa för freden,
det är alla människors allra heligaste plikt

Ny ambassadör

Ekologisk honung, ny exportframgång

Mujica: Kubanerna kan kritisera till och med gud, men Fidel är mytisk

Den hemliga internationella svarta listan
som kan stänga ditt bankkonto

Onkel Sams stackars brorsbarn

USA bötfäller åter företag för brott mot blockaden

Kuba har inga fall av Zika-viruset

Inte bara vitt bröd och ris

Läs Eva Björklunds kommentarer till Jens Jerndals drapa på newsvoice.se.

Jens Jerndal ”har fått intrycket”, ”har inte hört talas om”, ”min erfarenhet säger mig”, ”min egen teori”, ”min vän ger svaret” …

Evas kommentarer är kursiverade:

Svensk välbärgad f d diplomat betraktar storögt fattigKuba, och får det inte att gå ihop:

”Välfärden är rudimentär och fattigdomen hög”, men ändå ”tycks många uppnå imponerande hög ålder med bibehållen vigör”. Och ”Vad beträffar hälsovård anser sig Kuba vara ett av de mest avancerade länderna i världen” och ”bildningsnivån sannolikt en av de högsta i världen”.

Är inte det välfärd?

”allt som brister och felar, alla problem och umbäranden som 57 år av ”revolutionär” regim hopat över den oändligt tålmodiga befolkningen” –

Jerndal har uppenbarligen inte en aning om effekterna av USAs ekonomiska krigföring under över 50 år som kostat Kuba 833 miljarder US$. Seriösa bedömare menar att utan blockaden skulle Kuba inte bara ha uppnått den rika världens utbildnings- och hälsonivåer som de gjort trots blockaden, utan även den materiella standarden.

”Kubaner är generellt politiskt medvetna trots begränsade nyheter utifrån” ”man ofta kan föra en ganska avancerad kulturell eller filosofisk diskussion med en industriarbetare, bussförare eller gatuarbetare, på ett sätt som är ovanligt i andra länder, inte minst i de s.k. högutvecklade länderna, där utbudet av antikulturella massmedia överväger. kubaner i olika åldrar, som uppvisade en imponerande nivå av medvetenhet, kunskaper och engagemang trots begränsad tillgång till nyheter utifrån.”

En riktig iakttagelse, utom vad gäller ”begränsade nyheter utifrån”.Jag hävdar att kubaner i allmänhet genom sina medier, inte minst radion, är betydligt bättre informerade om vad som händer i världen och det egna landet eftersom medierna inte styrs av ägarnas vinstintresse och bolagsstyrda politiska avsikter.

”frånvaron av vad vi i Sverige skulle anse som ett minimum av renlighet … här tycks man inte bry sig om att skura golven med vatten och såpa eller andra rengöringsmedel”

Jerndal måste ha träffat på mycket ovanliga kubaner. Min erfarenhet, och som jag lärde mig noga när jag bodde i Kuba – och än idag hos alla jag besöker - är att golven vaskas varje dag, en grundläggande hygienisk åtgärd i ett varmt och fuktigt klimat, bättre än dammsugare.

”Dieten består till stor del av vitt bröd och ris!"

Och bönor, och kikärtor, och rotfrukter, och grönsaker, och frukt, och lite kött, och lite mer kyckling, och emellanåt fisk.

Kranvattnet är givetvis dödligt om det inte först kokas och filtreras.”

Nej, det är inte dödligt, men det är starkt klorerat just för att inte vara dödligt eftersom reningsverken fungerar dåligt, vilket för ovana leder till magont. Dock kokas kranvattnet för att få bort den höga kalkhalten i dricksvattnet.

”vart pengarna från turismen tar vägen, så får man svaret att ingen vet, men att befolkningen i allmänhet inte märker någon förbättring. .. Min egen teori är att turistpengar gått till de fleråriga restaurationerna” Igen, ”ingen vet”, som om dessa kubaner med ”imponerande kunskaper” inte skulle fatta att välfärd kostar.

Vilka pengar tror Jerndal finansierar 9-årig utbildning för alla, gratis universitetsutbildning för över 60 procent av ungdomarna, husläkare i varje grannskap, avancerad sjukvård på hög internationell nivå. Turistintäkterna så klart – både de direkt statliga från hotell och restauranger mm, och de som privatföretagarna betalar i skatt - går också till upprustningen av Gamla Havanna som parallellt också drar in mer turistintäkter. Turistintäkterna utgör en stor post i statsbudgeten.

”En dag observerade jag hos min vän två tända gaslågor på spisen utan något kokkärl på, och jag nämnde det i tanken att han bara glömt stänga av dem. Svaret blev att gasen var billig, medan tändstickor var dyra och svåra att få tag i. Därför lät man gasen brinna för att spara på tändstickorna! ”

Ack ja, Jerndals vän beter sig sannerligen märkligt, och bortförklarar sitt slöseri med gasen med att tändstickor skulle vara dyra! Jerndal borde ha kollat upp priset, det är försumbart.

”importerar yoghurts och torrmjölk från Europa och småkakor från Chile” … ”mejerinäringen vara så gott som obefintlig, vilket gör alla mejeriprodukter dyra och svåråtkomliga. Den mjölk som finns är torrmjölk från Tyskland.”

På 60-talet satsade Kuba stort på att genom inseminering ta fram högmjölkande kor (de traditionella var huvudsakligen biffkor) och byggde med svenskt bistånd och Alfa Laval upp en imponerande mejeriindustri, mjölk, yoghurt, ost, smör. Allt det gick i graven tillsammans med Warsawapakten i början på 90-talet och den dubbla blockad som innebar att Kuba inte kunde fortsätta att importera olja för elnät, traktorer, bilar, kraftfoder, mm. USAs blockad som också begränsar Kubas möjligheter att handla med andra länder (se info USAs blockads verkningar på www.svensk-kubanska.se) innebär att den ekonomiska återhämtningen går trögt. Men visst kan välbärgad svensk tycka att Kuba inte ska importera yoghurt och torrmjölk till befolkningen.

”och t.o.m. helt andliga och opolitiska diskussionsklubbar eller andra föreningar utsätts för närgånget intresse från regeringen, inklusive infiltrering av representanter för säkerhetspolisen.”

Detta är vad utländska besökare så gärna vill höra, och många kubaner tillhandahåller, men det är inte sant, och motsägs ju av alla dumheter som Jerndal säger sig ha fått höra.

”USA upprätthåller dock fortfarande sin handelsblockad. När jag uttryckte åsikten att detta föreföll ologiskt fick jag förklaringen att öppnandet av en ambassad är ett exekutivt beslut, som kan tas av presidenten och State Department, medan handelsblockaden grundar sig på lagstiftning av kongressen och kräver en längre och mer invecklad procedur för att ändras.”

Fel igen, det är inte tid och invecklade procedurer som hindrar USA att lyfta sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba, det är kongressens politiska motstånd. Obama skulle dock kunna göra mycket mer än han gjort…. Och ologiskt? Det är konsekvent imperialistisk logik att fortsätta hämma Kubas ekonomiska utveckling, för att ”skapa missnöje” och åstadkomma regimskifte, nu med förhoppningen att äntligen lyckas när USA genom de väl valda små lättnaderna i blockaden får större möjligheter att påverka de nya egenföretagarna och ”civilsamhället”.

”Något jag inte riktigt begriper är hur USA har kunnat behålla en militärbas i Guantánamo på Kubas sydspets under hela tiden sedan revolutionen, och samtidigt inta en så fientlig inställning och samtidigt varken förmå erövra, slå ut eller kontrollera landet.”

Visst blir det konstigt när Jerndal inte begriper det mest uppenbara – att USA har makten. Kuba har sedan 1959 krävt att USA ska återlämna den illegalt ockuperade Guantánamobukten. Men USA har vägrat, och USA har makt att vägra. Skulle Kuba försöka återta området militärt skulle det bara ge USA en förevändning för det militära angrepp som ingått i planerna hela tiden, och särskilt aktualiserades under Reagans tid. Jerndal skulle likaväl kunna fråga sig, hur kommer det sig att ”omvärlden” tillåter USA att upprätta tortyrlägen på Guantánamobasen, och fortfarande där håller ett hundratal godtyckligt infångade ”terrorister”, utan åtal och rättegång. Hur kommer det sig att ”omvärlden” tillåter USA att förbjuda deras företag och banker att handla med Kuba, och om de inte lyder tilldöma dem miljarbelopp i ”böter”?

”även Kuba förförts av det Rockefellerska medicinska paradigmet, där materialism är det enda som anses ”vetenskapligt”.

”Därför är den berömda kubanska medicinen i huvudsak kopierad efter den nu internationella, högteknologiska och kemiska ”skolmedicin”, som Rockefeller Foundation skapade för 100 år sedan. Något som kom att kosta Venezuelas statsöverhuvud Hugo Chávez livet, då han dog i Havanna efter flera omgångar av ”ortodox” cancerbehandling med cellgift och strålning. ”

Det är ju löjligt, och gement, dels därför att Kuba har världens mest utvecklade alternativmedicinska cancerbehandling, förutom högt utvecklad ”skolmedicin” med erkänd framgång när det gäller att förlänga liv, trots att USAs blockad hindrar dem att införskaffa utrustning och läkemedel med minsta inslag av USA-tillverkade beståndsdelar eller patent. Och Kuba har mycket stort inslag av naturläkemedel, där användningen av läkeörter och annan alternativmedicin och behandling drevs på starkt under 90-talet när landet utsattes för dubbel blockad (USA och fd Warsawapaktsländerna) och det har sedan fortsatt, så att Kuba idag både har högt utvecklad skolmedicin, och alternativdito.

Och så vidare, jag blir alldeles utmattad av alla dessa påståenden tagna ur luften, ur ”intryck … min erfarenhet … ingen vet” osv.

Raúl Castro på statsbesök i Frankrike

Frankrikes president Francois Hollande besökte Kuba i maj 2015 och nu återgäldade Raúl Castro visiten. Båda parterna säger sig vilja stärka banden och utbytet mellan länderna.

Man arbetar på att hitta nya vägar för att öka de bilaterala ekonomiska utbytet. Dessutom är Frankrike det 4:e största landet när det gäller turistbesök till Kuba. Franska investeringar finns inom turismen, livsmedels-, energi- och telekommunikationsindustrin. Frankrike är på 12:e plats vad gäller handelsutbytet med Kuba och 5:e inom EU.

Cubadebate 160202

Medellivslängden i Kuba bland de högsta i världen

Medellivslängden i Kuba är nu nästan 78,5 år vilket är bland de högsta i världen. Det är dessutom en ökning med nästan ett halvt år sedan förra studien. Ökningen gäller hela ön, inte bara städerna där den medicinska vården tenderar att ha högre kvalitet. För kvinnor är medellivslängden 80,45 år och för män 76,50 år. Härmed placerar sig Kuba bland de 25 länder med högst medellivslängd. Denna är en viktig indikator på levnadsnivå och hälsovård.

Trots att Kuba är ett låg-inkomstland så erkänns landets hälsovårdssystem som ett av de bästa i världen. Tyngdpunkten ligger på prevention. Dessutom arbetar kubanska läkare i stora delar av världen och erbjuder läkarvård till fattiga samhällen och hjälper till vid naturkatastrofer och hälsokriser som Ebola-utbrottet i Västafrika.
Kubanska forskare har också gjort viktiga insatser som att ta fram ett vaccin mot lungcancer. Vaccinet kommer snart att vara tillgängligt i USA genom ett avtal mellan Kuba och delstaten New York.

Telesurtv.net 160128

Kubaner tas emot med stora famnen i USA
medan centralamerikaner deporteras

TEGUCIGALPA / 2016-01-22 / Medan 8000 kubaner nu har fått grönt ljus att fortsätta sin färd från Costa Rica till USA, intensifieras räder och jakt på papperslösa mexikaner och centralamerikaner i USA. Donald Trumph är euforisk.

- Wow! Tack vara mina påtryckningar kommer utvisningar och deporteringar i stor skala att inledas. Det var på tiden, sammanfattade en av republikanernas presidentkandidater, Donald Trump beslutet från The Department of Homeland Security i ett Twitter.

Kubanerna har suttit fast i Costa Rica under tre månader sedan Nicaragua vägrade att bli ett transitland för vad president Daniel Ortega betraktar som ett politiskt spektakel. ”Den som står för festen ska också betala kalaset”, sa president Daniel Ortega med hänvisning till USA:s migrationspolitik mot Kuba.

Costa Ricas president Luis Guillermo Solis befann sig i en desperat situation. De centralamerikanska ländernas samorganisation SICA (Centralamerikanska integrationssystemet) och Mexiko beslutade i slutet av december att kubanerna kunde flyga från Costa Rica till San Salvador och därifrån resa landvägen till Mexiko-USA.

Extrem fattigdom och våld
Samtidigt med att den första gruppen av kubaner anlände till USA de första dagarna i januari, genomförde USA-polisen räder och jakt på papperslösa centralamerikaner och mexikaner. Bara under en dag grep polisen 121 centralamerikaner. I USA har de arbetat för 3-7 dollar per timme, moderna slavlöner som ändå gör att familjerna i hemländerna överlever.

Tusentals centralamerikaner deporterades under januari från USA. Många av dessa var minderåriga barn som anlänt ensamma till USA. De landade i länder där den extrema fattigdomen uppgår till 20-40 procent medan den relativa fattigdomen omfattar 55-70 procent av befolkningen. De har flytt från fattigdomen och det extrema våldet som registreras i mordstatistiken: 45-90 mord per 100.000 invånare, de högsta siffrorna i världen.

Kubaner får uppehållstillstånd
Samtidigt med dessa massdeporteringar togs en grupp på 40 kubaner, som hade anlänt från från Costa Rica emot i Miami. Värden var det nätverk som sedan Revolutionens seger på Kuba 1 januari 1959 har bekämpat den revolutionära regeringen i Havanna med alla medel, inklusive väpnade terroristaktioner och invasionsförsök. Deras olagliga aktiviteter har aldrig betraktas av myndigheterna som sådan utan tillåtits att träna militärt för att senare sättas in mot Kuba. Den amerikansk-kubanska maffian är en politisk maktfaktor i södra Florida som tvåpartisystemets republikaner och demokrater tar hänsyn till. Maffian utpekas för att ha förgreningar till narkotikakartellerna som har Miami som en transitstad. De anländande kubanerna får efter en formell process permanent uppehållstillstånd i USA och kan omedelbart söka jobb eller börja studera. Detta privilegium bygger på en ”Kalla-Kriget-Lag” från 1966. Den säger att den person som lämnar Kuba har rätt till permanent uppehållstillstånd i USA när han sätter en fot på USA-territorium. Lagen har stimulerat illegal utvandring under ett halvt sekel i tron att den och blockaden skulle knäcka revolutionen. Sedan 2012 kan kubaner som vill lämna landet utan ange motiv. De kan också stanna i utlandet i 24 månader utan att förlora sina medborgerliga rättigheter på Kuba.

Men den 17 december 2014 var det Obama som tvingades erkänna att denna isoleringspolitik i stället hade isolerat USA från världssamfundet.

Minskade antal visum
USA har under alla år haft en kvot på 19.500 visum per år för kubaner som ansöker att resa till USA. Men USA har aldrig uppfyllt kvoten utan stimulerar den illegala utvandringen från Kuba, hävdar dess kritiker. För 2015 sänktes denna kvot till 10.000 visum.

Den nya paradoxala situationen har alltså uppstått att Kuba ger grönt ljus till alla medborgare rätt att legalt resa till utlandet medan USA halverar antalet inresevisum för kubaner trots att Vita Huset påstår att det nu råder normala relationer mellan de bägge länderna.

I slutet av december 2015 undertecknades också ett nytt avtal mellan USA och Kuba som ger flygbolag i USA rätten att sätta in 20 flyg per dag mellan de bägge länderna. Varför då inte införa visumfritt för kubaner till USA och varför tvinga dem att riskera livet på en resa som är 25 gånger längre än ett direktflyg mellan Havanna-Miami?

Från Kuba till Costa Rica
För de kubaner som i slutet av oktober anlände till Costa Rica hade denna långa sträcka framför sig.

– I början av 2015 började vi att reagera över att det varje torsdag anlände mellan 5-15 kubaner till San Jose de Costa Rica. De hade kommit landvägen från Panama i södra Costa Rica till huvudstaden. Det som gjorde oss uppmärksammade var att de förfogade över ett officiellt resedokument som var utfärdat av de costaricanska myndigheterna. Dokumentet såldes illegalt vid den panamanska gränsen för 50 dollar och på så sätt uppdagades denna människohandel.

Det säger Trino Barrientos, generalsekreterare i det costarrikanska kommunistpartiet Vanguardia Popular (Folklig Förtrupp) till Flamman.

Närmare 8000 kubaner koncentrerades under de tre sista månaderna 2015 vid gränsen mot Nicaragua. De hade lämnat Kuba helt lagligt och flög till Ecuador, som sedan 2012 är visumfritt för kubaner. Från Ecuador reste kubanerna norrut och via Colombia och Panama anlände de till Costa Rica. Den sammanlagda resvägen från Kuba via Ecuador till Miami är 25 gånger längre än rutten Havanna-Miami. Fram tills november hade trafiken med kubaner varit relativt lugn, uppger Barrientos.

Nicaragua vägrar underordna sig USA
– När Nicaragua vägrade att delta i vad president Daniel Ortega kallade för ”värden för festen betalar också notan”, med anspelning på detta politiska spektakel från USA:s sida, stod Costa Rica inför ett verkligt problem med tusentals kubaner som väntade på att resa till USA. Den centralamerikanska samorganisationen Sica kunde inte komma överens och även Guatemala vägrade att bli ett transitland.

– Nicaraguas värdiga agerande står i kontrast mot resten av Centralamerika. Utan tvekan pressade USA på för att tvinga El Salvador ta emot kubanerna via flyg. Från Costa Rica till San Salvador flygs nu plan efter plan. Därifrån tar de sig med buss till Mexiko, säger Barrientos.

Från Mexiko flyger kubanerna vidare till USA i tron att de ska uppfylla ”The American Dream”.

Massdeportering av centralamerikaner
Från USA lyfter varje vecka 14 plan som deporterar papperslösa centralamerikaner. På detta ska vi lägga dussintals bussar från USA till Mexiko. Enligt säkerhetsministern Jeh Johnson greps 331.333 personer 2015 vid gränsen till Mexiko. Det beräknas att varje år dödas vid denna gräns 500 personer. USA kräver av Mexiko att centralamerikanska immigranter ska stoppas vid Mexikos gräns till Guatemala och Mexiko kräver att Guatemala ska intensifiera jakten på illegala immigranter som måste passera Mexiko innan de når gränsen till USA.

Mellan januari-oktober 2015 grep mexikansk polis 30.000 centralamerikanska barn och minderåriga som försökte ta sig till Mexikos gräns mot USA. 11034 av dessa barn var i åldern 0-11 år. År 2014 anlände nästan 60.000 barn och minderåriga till USA som successivt har skickats tillbaka till Centralamerika.

"La Bestia" kallas även Dödens Tåg där de centralamerikanska immigranterna lever livsfarligt under sin färd från Chiapas i södra Mexiko till gränsen mot USA i norr. Tusentals har förlorat livet när de i farten ska ta sig ombord på tåget. Andra har mördats av "Las Maras", psykopatiska mördare i kriminella gäng som opererar i allians med den organiserade brottsligheten.

Obama gråter...
Hur känner sig en centralamerikan som Trino Barrientos inför en situation där kubaner å ena sidan hälsas som hjältar när de tas emot i Miami medan centralamerikaner och mexikaner spärras in i jättelager och behandlas omänskligt och därefter deporteras tillbaka till sina hemländer?

– Cynismen har ibland inga gränser, som när USA:s president Barack Obama grät på en presskonferens när han kommenterade hur skolbarn i USA hade massakrerats. I Centralamerika gråter både barn och föräldrar inför en framtid som för varje dag ter sig allt hårdare och omänsklig. I Costa Rica finns det knappast någon familj som inte har en papperslös anhörig i USA. Och nu jagas de medan kubanerna tas emot med stora famnen, summerar Trino Barrientos.

Dick Emanuelsson

Slutdeklaration från CELAC

Som samlar alla stater i Amerika, utom USA och Kanada, avslutade nyligen sitt toppmöte i Ecuador. Ett 20-tal deklarationer antogs av de 33 länderna.

• CELAC kräver ett slut på USA:s blockad av Kuba och att USA återlämnar basen i Guantanamo till Kuba.

• Länderna uttalar sitt stöd för upprättande av fred i Colombia och för förhandlingarna mellan landets regering och FARC.

• Man stöder Argentinas krav på Malvinas (Falklandsöarna)

• Man uttalar sitt stöd för immigranterna i regionen.

• Vidare framhålls kampen mot terrorismen, för skuldavskrivning och för hållbar utveckling.

Bolivias president Evo Morales argumenterade för fred med social rättvisa och pekade på framstegen i Bolivia efter att man frigjort sig från utländsk dominans. Morales sa att syftet med CELAC är att ”främja Latinamerikas frigörelse sig från USA:s dominans.”

Ecuadors president Rafael Correa ansåg att CELAC bör ersätta OAS: ”Varför ska vi diskutera våra problem i Washington?” Han uppmanade också till att bygga en mer jämlik region och minska fattigdomen. Ett av sätten att göra det på är ett progressivt skattesystem där den som har mer också betalar mer. Correa sade också att ”vi är fortsatt beroende av utländska lån. Unasur arbetar sedan flera år för att skapa en ny finansiell struktur för regionen. I Latinamerika är skatten i genomsnitt under 23 % medan de rikaste länderna ligger på över 35 %. Correa ansåg att skatteintäkterna bör användas för att ge lika möjligheter, utbildning och hälsovård. ”Så länge vi inte uppnår en jämlik fördelning av rikedomarna kommer vi inte att lösa problemen i våra samhällen.”

Nicolás Maduro, Venezuelas president, framhöll att ”vår styrka är vår enighet, med de olikheter vi uppvisar i ideologi och politik.” Han sade också att regionen numera är en ekonomisk makt att räkna med. Han sade att ”Det är verkligen imponerande hur ledarskap, med diversifierad ideologi och politik, i vårt Amerika har skapat en väg som inte var lätt att uppnå”, med tanke på över 200 år av kamp för regionens självständighet. Maduro ansåg att länderna i CELAC har en tacksamhetsskuld till grundarna Nestor Kirchener, Hugo Chavez, Lula och de övriga.

Länderna tillmötesgick en förfrågan från Haitis regering om att utrikesministrarna i flera av länderna ska stödja de kommande valen i landet.
I och med detta 4:e toppmöte övergick det roterande ordförandeskapet från Ecuador till Dominikanska republiken.
Brasiliens Dilma Rousseff kallade till ett akut möte i Mercosur med anledning av Zika-epidemin, med syfte att skapa en regional strategi för att bekämpa viruset. Hårdast drabbad är Brasilien följt av Colombia, El Salvador och Honduras.

Cubainformacion.tv 160128

Stort och smått kring blockaden

Många tror att USAs rättsvidriga blockad mot Kuba upphört. Tvärtom upprätthålls den i sina mest absurda detaljer. Holländaren Jan Franke planerade att fira semester i Kuba. Han överförde pengar från sitt sparkonto i Amsterdams Trade Bank till sitt kreditkort hos banken ING-Diba för att ha pengarna tillgängliga under vistelsen i Kuba. Efter några dagar uppmärksammade Franke att pengarna inte överförts och ringde banken. Han fick då veta att pengarna konfiskerats eftersom han skrivit ordet ”Kuba” på transfereringen.

Fidelista por Siempre 160116

Pepe Mujica och Lucía Topolansky i Havanna

Uruguays förre president Pepe Mujica befinner sig i Havanna med sin fru Lucia Topolansky med anledning av den II:a Internationella Konferensen ”Med alla för allas bästa”. I en intervju förre konferensen pratar Mujica bland annat om vänstern och nödvändigheten av ”strategisk enhet” och att ”styrkorna måste vara kollektiva och arbeta på lång sikt.” Han sade också att ”de enda som är besegrade är de som sänker garden, ger upp, de som slutar kämpa”. De som kämpar vidare blir aldrig besegrade, men inte heller är segrarna för alltid.

Om Latinamerikas integration säger han ”vi har inte skött integrationen bra. Det är inte högerns fel, det är vår egen impotens.” Vi borde ha kommit längre. ”Det handlar om korta tidsperioder i politiken med val och regeringar som tänker på nästa val.”

Mujica tillhör en generation av vänster som formats av den kubanska revolutionen, som levt med manliga ledare och han rörs till tårar när han minns mödrarna som spelat huvudrollen i kampen mot de latinamerikanska diktaturerna. Han kommenterar också att idag är 60% av studenterna vid Uruguays universitet kvinnor, men de kräver inte kvotering för större makt. Allt måste vinnas genom kamp, genom arbete, säger Mujica.

Cubadebate 160126 (nedkortat)

USA ökar anslagen till undergrävande verksamhet

USA:s Utrikesdepartement har tillkännagivit att man ska ge ytterligare 5,6 miljoner dollar till institutioner som erbjuder ”hjälp” till det kubanska civilsamhället. Pengarna kommer utöver det som USA kanaliserar till undergrävande verksamhet i Kuba via USAID och National Endowment for Democracy, NED.
Dessa pengar ska läggas till de 30 miljoner dollar som avsatts för ”demokratiutveckling” i Kuba under 2016.

Ett stopp för denna typ av aktiviteter är ett av Kubas krav för en normalisering av förbindelserna. Lika lite som Kuba lägger sig i USA:s samhällssystem, lika lite bör USA göra det omvända.

Telesur 160112

Pakistan tackar med 15 000 ton ris

I lördags skickade Pakistan iväg ett fraktfartyg med 15 000 ton ris som tack för Kubas stöd till Pakistan efter jordbävningen 2005. Lasten består av 10 000 ton Irri-ris och 5 000 ton Basmati.

Beslutet om gåvan till Kuba togs av Pakistans premiärminister som sade att Pakistan kommer att ge Kuba stöd i största möjliga utsträckning. Han sade också att Pakistan vill visa samma anda som Kuba gjorde när man skickade läkarteam till Pakistan efter den förödande jordbävningen.

Resumen 160116