Bakgrundsinformation:
Solidaritet med orkandrabbade Kuba

   

 

 

 

  


Bakgrundsinformation:

Solidaritet med orkandrabbade Kuba

“Så snart vi kan, skall vi skicka hjälp till Haiti och Kuba, och också till andra karibiska länder som drabbats av orkanen!” Det sa Venezuelas president Hugo Chavez. Och det dröjde inte lång stund innan ett skepp var på väg med bland annat högspänningsledningstorn och elmaterial.

Från Kubas sydöstra spets till Havanna
Kuba hade drabbats av den mest förödande orkanen på många år; Dennis. Den kom in från Atlanten och uppnådde orkanstyrka kategori 1 när den touchade Haiti 6 juli. Dennis kom med sin högerflank 100 km in i sydöstra Kuba på morgonen 7 juli, där den pumpade in miljoner kubikmeter regnvatten cirkulerande moturs med sina skoningslösa vindar. När en orkan rör sig framåt 30 km i timmen adderas den hastigheten till vindarnas, så att högerflankens orkanvindar blir 60 km i timmen (17 meter/sek) hårdare än vänstra flanken.

Genom att orkanen till hälften var ute över den varma Karibiska sjön fortsatte den att samla styrka och pumpa upp vatten i de blixtrande virvlande molnmassorna. Från att ha varit en kategori 2 orkan när den drabbade Santiago de Cuba i östra Kuba, växte den till kategori 4 när den på kvällen 7 juli tog sig helt in på land i Cienfuegos mitt på Kuba. Med vindar upp till 240 km per timme (67 meter/sek) angrep den allt i sin väg samtidigt som den med tonvis med regn piskade och gjorde floder av gatorna.
I samhället Cruces i Cienfuegosprovinsen uppmättes 800 millimeter regn på 18 timmar. I samhället Rodos tre mil väster därom uppmättes 400 millimeter. Jämför med de 37 mm som föll i Rodos under hela juni, som statisiskt sett är en av Kubas regnigaste månader! Orkanen fortsatte i nordvästlig riktning över land och tömde sin infernaliska kraft och sitt vattenförråd. I Santa Claraprovinsen uppmättes mer än 300 mm regn på mer än 30 olika ställen. Tre meter höga vågor slog in över strandpromenaden Malecón i Havanna.
På lördag morgon 9 juli lämnade orkanen Kuba. Orkanens centrum och öga befann sig tre mil öster om Havanna . Då hade den försvagats till en orkan av kategori 2. Den försvagades ytterligare till kategori 1 innan den längre ut till havs stärkte sig till kategori 2 igen. Kl 15 den 10 juli nådde Dennis kuststaden Pensacola i USA som en kategori 3 orkan. Efter sex timmar på land var den försvagad från orkan till en tropisk storm.
Styrkekategorierna är enligt Saffir-Simpsonskalan som indelar efter hur mycket skada en orkan kan göra. Vindhastigheten som mäts som snitt under en minut är för kategori 1: 33-42 meter/sek, kategori 2: 43-49 m/s, kategori 3: 50-58 m/s, kategori 4: 59-69 m/s, kategori 5: över 70 m/s.

Mediernas bild?
Orkanen Dennis riktade således det mesta av sin kraft och livslängd mot Kuba. Men medierapporteringarna undviker att se någon skillnad mellan de drabbade länderna, utan talar om 40 döda på Haiti, en på Jamaica, 16 på Kuba, sju i USA. Med tanke på att orkanen ägnade det mesta av sin kraft och tid åt Kuba är det emellertid anmärkningsvärt att antalet förolyckade på Kuba inte var högre.

Ett reportage utgjorde undantaget, nämligen P1-morgon 14 juli. Sveriges nye ambassadör i Havanna Christer Elm konstaterade att “Landet är organiserat. Civilförsvaret tar itu med alla förberedelser som krävs, sågar grenar, tar bort allt löst, ordnar uppsamlingsplatser, definierar svaga bosättningar. Det finns alltså en vältrimmad organisation. En och en halv miljoner människor evakuerades, varav 17 tusen turister.”
I samma reportage klargjorde Broderskapsrörelsens Tomas Brundin, beträffande läget på Haiti, att tillstymmelse till orkanberedskap för de fattiga saknades liksom också rapportering om det verkliga antalet förolyckade i drunkning och jordras i de tättbefolkade och skogsskövlade påvra bosättningarna. Tomas Brundin, som var på Haiti i maj i år, konstaterade att “det finns inte några fungerande institutioner på Haiti”. Haiti, utsatt för USA-inblandning sedan USA-invasionen 1915 har gjorts till ett av världens fattigaste länder.

Kubas orkanberedskap
Orkanen Dennis berörde 8 miljoner av Kubas 11,2 miljoner invånare. Ett tiotal av landets 11 provinser drabbades. Hur skyddar sig Kuba mot sådana naturkatastrofer?
1963 hemsökte kategori 4 orkanen Flora östra Kuba i tre dygn. Tusen människor förolyckades. Detta var innan Kubas civilförsvar och katastrofberedskap var utvecklade.
Idag satsar Kuba två dagars orkan- och katastrofträning för hela befolkningen varje år. Civilförsvaret är ryggraden, uppbyggd på nationell nivå, i de 14 provinserna, i de 169 kommunerna och i de över 1.300 civilförsvarsområdena. Denna organisation ingår också i beredskapen mot det hot om militärt anfall som USA utgör. I det militära försvaret ingår skydd av befolkningen, matförråd, dricksvattenförsörjning etc.
Inför den annalkande orkanen Dennis mobiliserades 180.000 civilförsvarspersonal. 1.531.000 människor evakuerades från riskområden såsom kusterna och översvämningshotade dalar och svaga bostadshus. Över 80 procent stannade hos släkt och vänner i säkra byggnader. Resten, 245.106 personer, inkvarterades i skyddscentra, ofta skolbyggnader och andra kommunala byggnader som är säkert belägna och stabila. Ledning och läkare finns i varje skyddscenter. Av provinsen Cienfuegos 1,5 miljoner människor evakuerades 126.300 människor. I hela landet evakuerades mer än en halv miljon boskap och andra djur.
1.300 entreprenadmaskiner och truckar mobiliserades. Familjerna får transporthjälp att flytta fuktkänsliga saker som TV-apparater. 200 mobila reservaggregat för elström ingår i beredskapen för sjukvården och andra prioriterade funktioner. 400.000 sjukvårdspersonal sätts i beredskap. Vattencisterner fylls och vattentankbilar görs beredda eftersom det dröjer innan vattenpumparna är igång igen efter strömavbrott på grund av orkanfällda ledningar.

Människoliv prioriteras
FN:s katastrofsamordnare norrmannen Jan Egeland berömmer Kubas orkanberedskap. FN:s olika tjänstemän framhåller Kuba som exempel.
FN:s UNDP, Katastrofreduceringsenheten, har utifrån empiriska data räknat fram ett sårbarhetsindex för olika länder, som under antagandet att varje land drabbas av samma mängd orkaner, visar hur många personer per miljon invånare riskerar förolyckas i en orkan. Några exempel är; Haiti 12,96, Dominikanska Republiken 2,79, USA 2,49, Jamaica 1,45, Kuba 0,16.

Kuba prioriterar skyddet av människoliv, och FN-statistiken visar hur framgångsrik Kuba är. Solidariteten människor emellan är en självklarhet. Vid orkanvarning lyssnar alla noga på radion och kollar TV. Alla är tränade och vet hur de ska göra och vart de ska ta vägen. Många har särskilda ansvar och uppdrag. Det välfungerande samarbetet på lokal nivå är a och o. Att det var så många som 16 som denna gång förolyckades på Kuba beror på att Dennis var en ovanligt blöt orkan och många hus rasade. Flertalet av dödsfallen berodde på ras och drunkning.

Presidenten summerar hur Kuba drabbats
Kubas president Fidel Castro, tillsammans med andra ledare och ansvariga, summerade situationen efter orkanen på TV inför Kubas folk. “Det var ett hårt slag för vårt land att 16 personer förlorade livet, 13 i Granmaprovinsen, två i Santiago de Cuba och en i Sancti Spiritus.”
De materiella skadorna redovisades: 120.000 bostäder var allvarligt skadade varav 15.000 totalt raserade, 25.000 delvis raserade och 24.000 hade inte taket kvar. 160 sjukvårdsanläggningar var allvarligt skadade varav 36 sjukhus och lika många familjeläkarmottagningar, 1.296 skadade skolor, 96 idrottsanläggningar, 69 kulturcentra, 21 hotell. 7 radiomaster och 4 TV-master blåste ned. 60 högspänningsledningstorn fälldes och 1.025 elstolpar blåste ned. Över 20 kommuner blev strömlösa. Översvämningarna och strömavbrottet gjorde att 2,5 miljoner människor inte hade tillgång till dricksvatten när orkanen passerat. Telefonnätet drabbades också.
Jordbruket drabbades hårt. Nästan hela skörden av citrusfrukt i Matanzasprovinsen gick förlorad. 200.000 ton grapefrukt, 160.000 ton apelsiner blåste ned. 7.000 ton mango togs av orkanen. 11.500 hektar bananplantor raserades. 73.000 ankor och höns miste livet. Totalt bedömdes de materiella skadorna uppgå till 1,4 miljarder US dollar, dvs 10 miljarder svenska kronor.

Förolämpningen från Bush
Fidel Castro redovisade att USA:s regering hade erbjudit Kuba 50.000 US dollar i katastrofbistånd. (Dvs knappt 5 procent av vad en av USA:s dödsbringande kryssningsmissiler kostar). Fidel tillbakavisade Vita Husets erbjudande, och sa att även om de erbjöd en miljard skulle Kuba inte tacka ja. Han krävde istället att USA:s regering stoppar sin folkmordsblockad och fientligheter mot Kuba. De direkta kostnaderna som Kuba åsamkats under USA:s mer än 40-åriga blockad är 79 miljarder US-dollar, enligt den redovisning Kubas utrikesminister Felipe Pérez Roque gjorde inför FN:s generalförsamling 28 oktober 2004 då församlingen fördömde blockaden med 179 röster mot 4.
Beträffande eventuella erbjudanden från EU, accepterar inte Kuba bistånd från de EU-stater som ställer krav på regimskifte och som går USA:s ärenden när de fördömer Kuba för falskt påstådda bristande mänskliga rättigheter.

Solidariteten
Fidel noterade att biståndet som Venezuela redan börjat skeppa till Kuba ger stor uppmuntran och att man självklart är glad för hjälp från vänner.

Återuppbyggnadsarbetet drogs planmässigt igång omedelbart efter att vindarna mojnat tillräckligt. Kringblåsta träd och byggnadsdelar rensades upp och arbetsbrigader tog sig snabbt till de värst drabbade områdena. Takmaterial distribuerades. Bostadsbyggnadsplanerna omfattar 50.000 bostäder i år och 100.000 nästa år, och de ska utökas ytterligare. Kuba har köpt 220.000 ton mat för att bistå de värst drabbade delarna av landet. Elströmmen är på väg tillbaka, telefonnätet kommer åter i funktion.
Det är ett oerhört stort arbete som pågår och den kubanska staten ställer resurser till förfogande. Det kontrasterar starkt mot tältlägren efter katastrofer i andra länder och presenningarna som fortfarande ersätter taken på många hus i USA efter förra årets orkaner.

Det är solidariteten människor emellan på Kuba som utplånar spåren av orkankatastroferna. Den internationella solidariteten är också viktig, såsom Venezuela ger prov på. Då undrar man, vad gör de rika länderna? Tyvärr, bortsett från marginella förbättringar, som främst får ses som resultat av årens stora demonstrationer, opinionsbildning och tredje världen länders mobilisering, vägrar de rika självmant ändra på den orättvisa världsordningen. Detta var tydligt på G8-mötet i Skottland nyligen. 18 fattiga länder, varav 14 i Afrika, lovades 100-procentig skuldavskrivning, vilket visar att det är möjligt att avskriva 100 procent. Men när man läser det finstilta, framgår att skuldavskrivningen är kopplad till samma slags villkor som dessa rikaste stater alltid ställt för att öppna de fattigas ekonomier, mineralfyndigheter, oljekällor och skogar för de transnationella bolagen.
Då återstår alternativet för de fattiga att lita till egna gemensamma lösningar. Dagarna före orkanen Dennis träffades ledare för de 15 karibiska länderna i CARICOM. De kom överens om att bilda ett gemensamt handelsområde, och dessutom att tillsammans med Venezuela bilda ett gemensamt oljebolag PetroCaribe. Över stora delar av Latinamerika skapas samma slags samarbete. Motvikten mot USA-imperiet byggs allt starkare, det USA som förslösar så ofattbart stora pengar i sin krigsmaskin som terroriserar världen. Pengar som istället behövs för att snabbt utrota analfabetism, sjukdomar, svält, fattigdom.
I P1-morgonens intervju sa Sveriges ambassadör i Havanna inget om vad det rika Sverige borde göra för att avhjälpa orkanen Dennis enorma skadegörelse. Men det fattiga Kuba vet vad som är väsentligt. Kubas “arméer” med läkare och sjukvårdspersonal, lärare, tekniker i andra tredje världen länder visar att en annan värld är möjlig! Också med sin orkanberedskap visar Kuba att det är möjligt att sätta livet främst. Kuba har över 500 sjukvårdspersonal i Haiti där de utbildar i hälsokunskap och ger vård till de fattiga som bor utanför huvudstaden. I områdena där de verkar har barnadödligheten sänkts från 80 till 28 promille. 600 ungdomar från Haiti utbildas gratis på Kuba till läkare varav 120 tar sin läkarexamen i år. Kuba lever som man lär, solidaritet! Kuba kommer att ta sig stärkt ur denna stora naturkatastrof som orkanen Dennis utgjorde.

Martin Österlin
www.svensk-kubanska.se
-----------------------------------------------------------------------------------

Några exempel på källor:

Sårbarhetsindex: Reducing Disaster Risk in Caribbean Small Island Developing States, UNDP, Sept 2004:
http://www.undp.org/bcpr/disred/english/news/archives/2004/oct04.htm

64-sidig rapport pdf-fil: Weathering the Storm, Lessons in Risk Reduction from Cuba, Oxfam, April 2004: http://www.oxfamamerica.org/newsandpublications/publications/research_reports/art7111.html

Nättidningen Medicc om Kubas katastrofberedskap: http://www.medicc.org/medicc_review/1204/index.html

Caribbean Disaster Emergency Response Agency: http://www.cdera.org/cunews/news/article_1107.php

Nyhetshemsidor från Kuba, USA t.ex: http://www.granma.cu/, http://www.radiohc.cu/, http://www.plenglish.com/, http://www.sun-sentinel.com/,

Attac Sverige; G8-ledare förmår inte ändra inriktning: http://www.attac.se/index.php?sc=2007 och http://www.g8.gov.uk/servlet/Front?pagename=OpenMarket/Xcelerate/ShowPage&c=Page&cid=1119518704554



 

 





Denna plats utges av Svensk-Kubanska Föreningen.
Synpunkter? Kontakta webmaster.cubava@swipnet.se
Copyright © Svensk-Kubanska Förening. Revised: August 20, 2005