Che Guevara hedras i hela världen
40 år sedan han mördades

Det är nu 40 år sedan Ernesto Che Guevara mördades den 9:e oktober i Bolivia efter att ha skadats i gerillastriden och tillfångatagits av regimens armé och CIA den 8:e.

Detta var år 1967, epoken då USA såg till att Latinamerikas länder hade presidenter som skyddade USA:s intressen. I Bolivia hette dessa intressen tenngruvor och olja. År 1952 hade nationalistiska krafter agerat tillsammans med arbetarrörelsen och på gatorna besegrat armén. Tenngruvorna nationaliserades. Jordreformer, allmän rösträtt m.m. förverkligades. USA la sig i och en militärkupp genomfördes 1964. Militärkuppens ene general Barrientos blev president och det var han som gav order att mörda Che Guevara.

Che hade tillsammans med sin huvudsakligen kubanska gerillagrupp, tagit sig in i Bolivia i hemlighet för att där förenas med bolivianska kämpar. Avsikten var att med erfarenheterna från den revolutionära kampen på Kuba bygga upp en gerillarörelse på landsbygden, och tillsammans med arbetarrörelsen i städerna och i gruvorna ta makten från militärerna och den USA-beroende överklassen.

Che menade att den kubanska revolutionens seger 1959 visade att:

"De folkliga krafterna kan vinna ett krig mot den reguljära armén" och att "Man behöver inte alltid invänta alla förutsättningar för att göra revolution; upprorets kärna kan frambringa dem".

Om dessa två punkter skrev han att de "riktar sig mot uppgivenheten hos de revolutionärer eller pseudorevolutionärer som tar sin tillflykt till, eller ursäktar sin passivitet med att hävda att det inte finns något att göra mot den reguljära armén."

1953 hade Fidel Castro tillsammans med 171 andra revolutionärer attackerat militäranläggningen Moncada i Santiago de Cuba belägen i sydöstra Kuba. Genom en rad olyckliga omständigheter misslyckades intagandet av Moncada och många av kamraterna tillfångatogs och mördades. Fidel Castro skriver "vår tanke var att inta kasernerna och sedan uppmana folket att göra uppror mot den tyranniska regimen". D.v.s. revolutionärerna skulle genom sin modiga utmaning mot diktaturen ge ett budskap och signal till folket att agera och förena sig med upproret och kampen. Che Guevara skriver om gerillakriget att det är "stödpunkten för ett folks kamp för sina rättigheter". Che skriver också att "I det underutvecklade Amerika bör den väpnade kampens tyngdpunkt ligga på landsbygden." Misären var stor bland lantarbetarna som hade alla skäl att ansluta sig till upproret. Samtidigt hade diktaturens militär det som svårast att komma åt gerillan, som kunde få stöd av och gömma sig bland landsbygdsbefolkningen. Såväl Che som Fidel understryker betydelsen av att analysera och försöka påverka de subjektiva faktorerna, d.v.s. tända den gnista som får folket att mobilisera sig i kamp. Vad kan vi lära oss av Kubas erfarenheter för vårt sätt att föra vår kamp här mot högerpolitiken och mot kryperiet för imperialistiska intressen?

Om det militära misslyckandet i attacken mot Moncada skriver Fidel att det ändå var "en enastående moralisk och politisk seger för Kubas folk. I förvandlingen av motgången till seger spelade spridningen av det revolutionära tänkesättet och programmet i Historien skall frikänna mig en avgörande roll."

CIA och dess bundsförvanter i dåtidens militärregim i Bolivia trodde sig kunna släcka den revolutionära viljan och gerillarörelsen genom att kallblodigt mörda den tillfångatagne Che. Den motgången, att vi förlorat Che i livet, har kämpande antiimperialister och rättvisetörstande folk i hela världen i sanning vänt till en seger. Ches tankar, exempel och minne lever!

I ett minnestal på Revolutionsplatsen i Havanna 18 oktober 1967, sa Fidel Castro om Che: "som revolutionär, som kommunistisk revolutionär, som sann kommunist, trodde han obegränsat på de moraliska värdena, och på människornas samvete. Och det bör sägas att han helt klart insåg att de moraliska drivkrafterna är den avgörande hävstången för att bygga upp kommunismen i det mänskliga samhället."

Che skriver i sitt långa brev Socialismen och människan på Kuba: "Vi har ännu lång väg att gå för att lägga grundvalarna för ekonomin, och frestelsen är mycket stor att följa upptrampade stigar, att tillgripa det materiella intresset som hävstång för att påskynda utvecklingen." Och vidare skriver han; "För att bygga kommunismen måste man forma den nya människan samtidigt som man förändrar den materiella grundvalen. Det är därför det är så viktigt att välja rätt redskap för att mobilisera folket. Detta redskap måste i grunden vara av moralisk natur, utan att man därför försummar att på ett riktigt sätt utnyttja materiella drivkrafter, främst sådana som också har social inriktning."

Situationen i dagens värld med USA som krigshotande ensam supermakt kräver all vår förmåga i kampen framöver. I den kampen har vi Che med oss!

Martin Österlin

P.S. Citaten ovan är tagna från böckerna CHE PÅ SVENSKA och HISTORIEN SKA FRIKÄNNA MIG, båda två utgivna av Svensk-Kubanska Föreningen.
Se också senaste numret av TIDSKRIFTEN KUBA nr 4-2007 som har flera artiklar om Che Guevara.

Che Guevaras liv och död

Ernesto Che Guevara föddes 1928 i Argentina. Hans far var byggnadsingenjör. Tidigt, vid tvåårsåldern fick han sin första astmaattack. Han klarade inte luften i huvudstaden Buenos Aires, så familjen flyttade till bergsstaden Córdoba, och slog sig till slut ned i Alta Gracia 50 km utanför staden. Astmaanfallen blev då inte så våldsamma. Che lyckades bemästra sjukdomen så att han kunde börja idrotta. 1947 flyttade familjen tillbaka till Buenos Aires och Che sökte in på medicinhögskolan. Han kom in och tog examen 1953 på rekordtid tre år.

Under läkarutbildningen hade han inlett sina motorcykelresor i Latinamerika. Han såg hur de fattiga och ursprungsbefolkningen levde. I Bolivia 1953 upplevde han arbetarmobiliseringen och organiseringen av folkmilis, jordreformen, nationaliseringen av tenngruvorna under den arbetarvänliga nationalistiska regeringen. I Guatemala hade Arbenz-regeringen exproprierat icke uppodlad mark som ägdes av USA-bolaget United Fruit (idag Chiquita) för att fördelas bland landsbygdsbefolkningen. Che bevittnade den USA-uppbackade invasionen som störtade president Arbenz 1954.

I Guatemala träffade Che peruanskan Hilda Gadea. Genom henne fick han kontakt med Kubas revolutionära 26-julirörelse. Det var i Guatemala han fick smeknamnet Che. Han tog sig till Mexiko och där gifte han och Hilda sig och de fick en dotter, Hilda. Han kom i kontakt med Fidel och Raúl Castro och anslöt sig till revolutionsexpeditionen till Kuba. November 1956 ägde avfärden rum med 82 personer ombord motorbåten Granma.

Om Che sa Fidel; "Han var en mästare i krigets konst! . . . i gerillastrid!" och exemplifierar med bland annat; "det djärva anfallet mot Santa Clara, då han i spetsen för en kolonn på knappa 300 man trängde in i en stad som försvarades av stridsvagnar, artilleri och flera tusen infanterister."

Kubas revolution segrade 1 januari 1959. Che fick kubanskt medborgarskap. Som representant för Kuba besökte han flera länder.

Hilda och Che hade kommit ifrån varandra. Efter skilsmässan gifte Che om sig med Aleida March som han hade träffat under befrielsekriget. De fick barnen Aleida, Camilo, Celia, Ernesto.

I tur och ordning gavs Che uppdragen; chef för jordreformsinstitutet, riksbankschef, industriminister. Han ledde många delegationer till utlandet. Han reste också runt på Kuba och lyssnade till folk och talade.

1965 avsade han sig alla kubanska uppdrag och skrev ett avskedsbrev till Fidel; "Andra trakter av världen begär mina ringa insatser." Han reste inkognito som rådgivare åt gerillarörelsen i Kongo efter mordet på Patrice Lumumba. Det var i Afrika han skrev budskapet "Vietnam får inte lämnas ensamt!" 1966 återvände Che i hemlighet till Kuba för att förbereda kampen i Bolivia dit han anlände med flera andra kamrater i november samma år. Nästa år, den 8:e oktober sårades Che i strid och togs till fånga. På order från Bolivias regering och i samverkan med CIA mördades Che dagen därpå. 1997 identifierades Ches kvarlevor i Bolivia och flögs till Kuba där de begravdes i ett monument i Santa Clara tillsammans med flera medkämpar.