USA:s cyberkrig: Cyberkommando och Cyberdissidenter
ROSA MIRIAM ELIZALDE, Nedkortad och bearbetad av Zoltan Tiroler
Counterpunch, maj 2009. Hela artikeln, med källhänvisningar, kan läsas på: http://www.counterpunch.org/elizalde05082009.html

Vänstern beskylls ofta för att vara konspiratorisk. Fakta visar att vi tvärtom ofta är alltför godtrogna. Här en artikel om hur USA utnyttjar Internet i sin propagandakrigföring mot Kuba och andra länder.

Cyberkrig
Wall Street Journal och New York Times har rapporterat om en ny “cyber-space armé”. Enligt dessa tidningar är målsättningen att säkra nätverken i USA mot datahackers. Men som Tom Burghardt konstaterar i ”Global Research” användes detta som en förevändning för ett cyberkrig. Det speciella kommandot beordrades av förre försvarsministern Donald Rumsfeld 2003.

Sedan dess har man förberett för att ingripa mot servrar, genomföra spionage via nätet, muta dataexperter, kriminalisera nätsurfare, undertrycka telekommunikationsföretag och till och med utveckla en elektronisk bomb som i ett slag ska kunna oskadliggöra alla utsedda elektroniska system.

Det nya är att det som tidigare var uppdelat mellan tio olika underrättelsetjänster och Pentagon, inklusive Flygvapnet, nu alla finns under ett paraply. Fienden är inte begränsad till vissa länder, utan rör också företag, grupper och individer som ska förföljas och jagas som kaniner genom globaliseringens tentakler.

Det nya cyberkommandot hanteras av National Security Agency. Det blev en självständig enhet oktober 2008 och fick en budget på 2 miljarder dollar under sitt första år.

Flygvapengeneralen Robert Elder förklarade på en presskonferens anledningen till satsningen på cyber-rymden: “vi ska hantera Internet som en krigszon, vi ska koncentrera oss på detta område och vi prioriterar handling i cyberrymden.”

Ur vägen, cyberrymden är min
I mars 2007 rapporterade ”USA Today” om en av favoritstrategierna: piratattacker på websidor som var kritiska mot Bushadministrationen. Till detta var det avsatt 40 miljoner dollar. Men nyckeln till cyberoffensiven var skapandet av websidor och ”cyber-dissidenter” som skulle återge USA:s propaganda.

Ett år senare avslöjade samma tidskrift att ”Pentagon håller på att skapa ett globalt nätverk av hemsidor på utländska språk, bland annat arabiska riktat till irakier. De hyr lokala journalister för att skriva om dagliga händelser som främjar USA:s intressen och för att sprida nyheter som är mot upprorsmännen.” Tidningen tillade att några av hemsidorna som Pentagon skapat är irakiska www.mawtani.com. För Balkan har man startat www.setimes.com och för Nordafrika www.magharebia.com. Det gemensamma för alla hemsidor är, enligt ”USA Today” att:

• De skrivs av lokala journalister som avlönas av USA och som skriver i enlighet med Pentagons målsättningar.
• Militär personal, eller personal hyrd av dem, övervakar artiklarna så att de stämmer med målsättningen.
• Allt hanteras med stor diskretion och hemlighetsmakeri för att dölja att hemsidorna och domännamnen, betalning av översättare, journalister och teknisk personal betalas av USA.

För att se vilka hemsidor som ”USA Today” upptäckte i början på 2008 kan man gå in på http://www.counterpunch.org/elizalde05082009.html

Märkliga sammanträffanden
Ett annat gemensamt drag för hemsidorna är att de är registrerade hos företaget GoDaddy, som garanterar anonyma registreringar. Det kostar, förstås. Ägare och ende aktieägare i företaget är Bob Parsons. Han är före detta Marinsoldat och Vietnamveteran. Parsons är rik och känd för att förespråka extrema förhörsmetoder [tortyr] för fångar på Guantanamo.

USA företag som registrerar domännamn får inte ge någon service till enskilda eller företag som har kopplingar till länder som är svartlistade av OFAC (Office of Foreign Assets Control). Kuba är ett av dessa länder. USA:s regering förbjuder elektroniska ekonomiska transaktioner med svartlistade länder eller enheter. I mars 2007 beordrade USA:s regering, via OFAC, nedsläckningen av 80 hemsidor som tillhörde en resebyrå vars ägare bor i Spanien och gör affärer i Storbritannien. Utan förvarning så blockerade programmet Enom dessa hemsidor. Några av dem hade enbart kulturell anknytning, t.ex. www.cuba-hemingway.com

Men trots USA:s tydliga förbud vad gäller Kuba så finns undantag. GoDaddy är kopplat till en kubansk hemsida. Den ägs av en rockgrupp som kallar sig ”Porno para Ricardo”. Det är en öppet regeringsfientlig hemsida som uppmanar läsare att skicka pengar till gruppens musiker så att de ska ”kunna köpa musikinstrument”. Men liksom många andra hemsidor som sprider anti-kubansk propaganda så finns inte servrarna på Kuba, de använder inte nationella domäner, dess ägare verkar inte finnas på Kuba. De sofistikerade program för betalning och penningöverföringar via kreditkort kan omöjligen hanteras av en kubansk journalist som inte för stöd och finansiering av USA.

Till detta kan läggas de överväldigande publicitetskampanjer som görs för denna och andra kubanska ”dissidentsidor”, bland annat via Internets sökmaskiner. Sådana kampanjer kan inte skötas från Kuba, då USA:s blockad hindrar Google från att tillåta det. Alltså: USA hindrar kubaner från att använda kreditkort för betalning på Internet. Men det fungerar för vissa utvalda hemsidor och för vissa stjärnor bland cyber-dissidenter!

Cyber dissidenter
För att vända lögn till fakta så görs informationen personlig, med bilder och andra ”bevis” som ska göra det hela trovärdigt. När Pentagon skapar hemsidor, skapar de också cyber dissidenter. Ett kontroversiellt exempel är den irakiske bloggaren Salam Pax, som mystiskt nog skrev sin anti Saddam blogg under invasionen av Irak. Det finns också misstänkta cyber dissidenter i Ex-Jugoslavien, Kina, Vietnam, Iran och Syrien. När det gäller Kuba är det värt att nämna den kometkarriär som bloggaren Yoani Sanchez gjort. Hon uppfyller alla krav som Pentagon ställer. Hennes blogg bygger på flera förfalskningar:

• Hennes blogg, www.desdecuba.com antyder att förbindelsen finns på Kuba. Men servern finns i Tyskland och är registrerad på en viss Josef Biechele. Hemsidan har resurser som inte en vanlig bloggare har, än mindre en kubansk bloggare. Denne har inte verktygen för att driva en blogg och som också måste kämpa med den extremt långsamma uppkopplingen som Kuba har till internationella nätverk på grund av USA:s blockad.
• Det tekniska stödet för denna hemsida är kundspecifik och kostar hundratusentals dollar. Också marknadsföringen, via Google samt andra digitala och traditionella media, är i absolut toppklass.
• Bloggens innehåll är manipulativ. Bloggaren försöker organisera massmobiliseringar via www.twitter.com, via sociala fora och via versioner på webben 2.0 som nästan är okända på Kuba. Kuba har en extremt begränsad bandbredd eftersom landet är hänvisad till satellitförbindelse. USA har förbjudit Kuba att ansluta sig till den fiberoptiska kabel som finns i Floridasundet och förbjudit Kuba tillgång till elektronisk teknologi och elektroniska transaktioner. Det betyder att de som är uppkopplade mot Internet på Kuba har en medelhastighet på 30 – 40 Kbps, vilket knappt räcker till e-mail.
• Vem vänder sig denna kvinna till? Uppenbarligen inte till en kubansk publik. Är det till folk utanför Kuba som ska tro på henne för att hon finns på Kuba?
• Hon hävdar att hon är opolitisk. Men på nätet står det att ”www.desdecuba.com är en politisk och oberoende hemsida. Den erbjuder en annan synpunkt än den som ges av Kubas regering.” I hennes skriverier finns massor med referenser till gamla påståenden från USA:s Utrikesdepartement som ska motivera varför Kuba är med på USA:s svarta lista. Hon framställer Kuba i värsta möjliga dager. På senare tid verkar hon inte ens dölja sina högerextrema åsikter, vilket borde störa hennes uppdragsgivare, då det börjar likna vad man kan vänta från en terrorist som Luis Posada Carriles. Det anstår inte en pacifistisk bloggare och trolig kandidat till Nobels Fredspris. Exempelvis knyter hon an till stämningar i Miami om ”de långa knivarnas natt” när uppgörelsens tid är inne. ”Det finns så många som väntar på kaos så att de får nödvändig tid för hämnd, så att man önskar att man inte vore född i denna tid då man bara kan vara offer eller förövare.” (Yoani Sanchez, 25 april 2009)

Strategin att använda Internet för politisk inblandning har använts i flera år, och nått ett crescendo med Obama. Finanser för undergrävande verksamhet via telekommunikationer är inget nytt och bekräftas av Los Angeles Times 7 maj 2008. En talesman för US-Aid uppger att man uppmanar europeiska och latinamerikanska NGO att söka finansiering från USA. Det mesta av en 45 miljoner dollar budget ska användas för undergrävande aktiviteter mot Kuba inom telekommunikationer.

Vilka europeiska institutioner får finansiering från USA? Kommer de 15 000 euros som Yoani Sanchez fått från spanska Prisa-gruppen härifrån? Är det en tillfällighet att Sanchez´  viktigaste marknadsföringsagentur är Prisa, som också äger Noticias 24, en av de mest aggressiva anti-Chávezbloggarna i Venezuela? Naturligtvis inte