| |
Resumé Kuba 3 - 2011
Sedan november förra året har snart sagt hela Kubas
befolkning engagerats i vilka förändringar som behöver
genomföras i den ekonomiska och sociala politiken. Ett
jättelikt rådslag med möten i bostadskvarter, på arbetsplatser,
och skolor, i föreningar, på Internet, bloggar och mejllistor
har hållits inför kommunistpartiets 6e kongress. I svenska
medier har i stort sett inget av detta förmedlats. Den
Kubafobi – mediernas tillverkade ”försanthållna” kunskaper
– och den personfixering som ingår, har helt fått skymma
sikten för vad som verkligen pågår.
En slags folkomröstning
Det massiva rådslaget, unikt i världen,
blev både en stor läroprocess och en slags folkomröstning
om hur djupgående, omfattande och snabba förändringar
som borde genomföras: decentralisera, banta statlig
förvaltning, större självständighet för statliga företag,
län och kommuner, öka egenföretagande, kooperativ och
marknad, upphöra med generella varusubventioner, införa
inkomst- och vinstbeskattning och arbetsgivaravgifter,
mm. Det ekonomiska systemet ändras men staten behåller
ägarskap över infrastruktur, storindustri och samhällsservice,
hälsovård, och utbildning förblir gratis och lika för
alla.
Folk vill se resultat
Svenskar som besökt Kuba kan berätta
om hur snacket går. Folk vill se resultat, helst snabbt.
Alla kritiserar och hävdar olika uppfattningar, men
det finns ett grundmurat stöd för samhällsskicket och
de allra flesta är beredda att kämpa för den självständighet,
oberoende och samhällssolidaritet Kuba uppnått. Den
stora manifestationen på första maj i Havanna bar syn
för sägen. Första ledet med kanske 100 ungdomar i bredd
bar en jättelik banderoll över hela den 8-filiga vägbredden.
Sedan vällde de fram som en flodvåg. Tätt, tätt, tätt
över hela den breda esplanaden i arbetskläder eller
vardagsplagg, vårdpersonal, arbetare, hotellpersonal,
gatusopare viftande med sina sopkvastar. Alla åldrar,
alla färger, alla kategorier gick i tåget, dansade,
trippade, hoppade och gungade fram.
Internationell solidaritet
och turism
I 1 maj-manifestationen ingick också internationella
1 Maj-brigaden med deltagare från 27 länder i alla världsdelar.
De besökte Grisbukten där de hårdaste striderna för
att stoppa USAs invasionsförsök ägde rum för 50 år sedan.
En del av brigaden tog buss den långa vägen till Guantánamo
och ett internationellt seminarium om USAs militärbas
på ockuperad mark. Andra stannade i Havana och deltog
i den traditionella internationella fackliga konferensen
med nästan tusen fackrepresentanter och från hela världen.
Så besöker många Kuba, men landet har också blivit ett
intressant semestermål för nu omkring 2,5 miljoner turister
årligen. En variant är att hyra bil och kuska runt på
egen hand.
Generation & revolution
Förändringar inte bara diskuteras på Kuba, de pågår
också, med och utan föregående diskussion. Dit hör generationsförändringen,
ungdomarna som skapar sina former och vägar för samhällsengagemang:
Ja till sexuell mångfald! Nej till genmodifiering! Länge
leve @! De hittar nya slagord för aktivt deltagande
och ”nya revolutioner inom revolutionen”. Den återupptagna
kampen mot rasismen, för sexuell mångfald och den ekologiska
revolutionen är de som tydligast bryter mark. Dagens
ungdomar har inte som sina föräldrar vuxit upp med ständiga
förbättringar, utan i en tid av ekonomisk kris. De vill
ändra, anpassa och modernisera. Det finns en växande
motkulturrörelse i olika musikstilar: metalhead, punkare,
frikis, emos (”emotive hardcore”), mikis (elektro),
disco, reggaeton, rap, timba osv.
Politiska fångar på Kuba?
Bara på Guantanamobasen!
Förra sommaren frigavs de kubaner som 2003 dömts till
långa fängelsestraff för samarbete med USA i omstörtande
syfte. I utländska medier kallades alla ”politiska”
och ”samvetsfångar”. När nu ingen av dem finns kvar
bakom galler återstår bara de som finns på av USA ockuperad
mark. BBCs korrespondent Rafsberg är ensam om att lyfta
fram att: ”Efter frigivande av alla såväl fredliga som
våldsamma dissidenter återstår bara de politiska fångar
som USA håller på sin militärbas i på östra Kuba.”
”De 5 kommer att friges”
Till den mediala Kubafobin hör också att förtiga USAs
brott mot Kuba. Men trots blockeringen av alla information
om saken stämmer allt fler in i kören av krav på USA
att frige De 5 kubanska politiska fångarna som nu tillbringat
över 12 år i fängelse för att ha avslöjat exilkubanska
terrorister i Miami. Dit hör dels en förre detta president
i USA, Jimmy Carter, dels en före detta justitieminister,
Ramsey Clark. Men också Amnesty International har nu
uppmanat USA:s regering att verka för De 5s frigivning.
Och nu pågår Europakampanjen för De5 för att samla in
1 miljon underskrifter med kravet att de ska friges.
Peace & Love och Malmö
akademiska kör & orkester
Den populära Borlänge-festivalen Peace & Love drog till
Kuba för en tvådagarsfestival den 25-26 mars med svenska
Looptroop Rockers, Timbuktu & Damn, Familjen och The
Baboon Show. Och en av de stora kubanska stjärnorna,
X-Alfonso, sommarturnerade sedan i Sverige mellan Borlänge,
Göteborg, Sundsvall och Stockholm.
Inom en helt annan genre turnerade Malmö akademiska
kör och orkester på Kuba sommaren 2010: Havanna, Santa
Clara, Pinar del Rio och Cienfuegos. Överallt fick de
möjlighet att sjunga tillsammans med städernas ensembler.
Musikaliskt utbyte förekommer också mellan Musik- och
dansinstitutet på Göteborgs universitet och Kubas Konsthögskola,
ISA (Instituto Superio de Arte) i Havanna. Under våren
har två unga kubanska musiker studerat och musicerat
i Göteborg, och på samma sätt har musiker från Göteborg
vidareutbildat sig i Havanna.
Den kubanska kulturens lockelse har också lett till
ett examensarbete i modedesign på textilhögskolan i
Borås. En examenskollektion blev ”en hyllning till Kuba
och Havanna med rötter i dans, rytm och religion”.
Med mera
Andra teman i ”Kuba” 3.2011 är dansk expressionism,
äldreomsorg, uppfinningsrikedom i jordbruket, Kuba-möten
i Sverige om hållbar utveckling och kvinnofrigörelse.
Två kubanska barnböcker översatta till svenska recenseras
– Slaven och Säg mig du lilla bonde – liksom en ny bok
om Bolivia och en dansk om USAs historiska första militära
nederlag i Latinamerika, när de försökte invadera Kuba
1961.
Artiklarna kan
läsas här
Alla
artiklar finns också på www.globalarkivet.se
|
|
| |
|
|
| |
| 
|
Prenumerera
på en av tidningarna som är med i Upptäck
hela världen, så får du gratis
provexemplar av de andra tidningarna.
Upptäck
hela världens
hemsida>>
|
|
|
| |
För
att läsa PDF-filer behöver du installera gratis-programmet
Acrobat Reader i din dator. Programmet hämtar du
på Adobes hemsida. Klicka på nedanstående
bild.
|
|
|
 |
| |
|
|
| |
REDAKTÖR: Eva Björklund.
ANSVARIG UTGIVARE: Eva Björklund.
ADRESS: Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm.
TELEFON & FAX: 08-319530.
PRENUMERATION: 200 kr/år
Betala in på pg 40 54 11- 0
|
|
| |
Generation och revolution
Eva Björklund
Baseballtjejer i Bayamo
Ja till sexuell mångfald! Nej till genmodifiering!
Länge leve @! Kubanska ungdomar hittar nya slagord
för aktivt deltagande och ”nya revolutioner inom revolutionen”.
Det är innehållet i en artikel i Granma Internacional
21 april.
Den återupptagna kampen mot rasismen, kampen för sexuell mångfald och den ekologiska revolutionen är de som tydligast bryter mark. ”Ordet ’minoriteter’ borde inte betyda något, särskilt inte i vårt land”, säger biologen Isbel Díaz. Han ger ut en nättidning för miljövård och han ser hur ungdomar banar väg för ökat utrymme för yttrandefrihet, sexuell och ideologisk frihet, rörelse- och, handlingsfrihet och konsumtion. Alla vill bli av med den känsla av andnöd som uppstår när den höga utbildnings- och kulturell nivå man uppnått blockeras av omständigheterna.
Psykologiska och socialforskningsinstitutet CIPS har i sina studier funnit att unga människor är socialt och politiskt engagerade, även om de inte utgör en majoritet. På 80-talet satte många unga sociala och politiska frågor först på tredje plats i prioritet efter självförverkligande och familj. Men med 90-talets ekonomisk kris föll sociala och politiska frågor till femte plats och blev mer allmänt hållna som ”vidmakthålla revolutionen”.
Under det senaste årtiondet ändrades prioriteringarna igen. Sociala och politiska frågor blev mer uppdelade och lägre prioriterade. Det gällde även ungdomar som var aktivt engagerade till exempel i Ungkommunistförbundet.
Ivet Avila som håller i en serietecknarverkstad för barn och ungdomar konstaterar att ”en del tänker bara på vardagsproblemen och glömmer framtiden”. ”Jag får en känsla av att en del ungdomar inte bryr sig om sitt land. Men å andra sidan deltar många i olika samhällsprojekt.”
Internationella trender,
och kubanska
Detta är inte en kubansk företeelse, utan rätt vanlig internationellt. ”På 60-talet var ungdomar över hela världen besjälade av att ändra samhället, men senare generationer har blivit mindre engagerade, ”enligt María Isabel Domínguez, som leder CIPS. Det beror inte bara på ungdomars prioritering av individuella intressen och på kulturella och sociala sammanhang som underlättas av ny teknologi, utan också på missnöje med traditionella former för politiskt arbete: ”Det faktum att kubanska ungdomar har hållit fast vid politiskt engagemang också i tradionella former är ett uttryck för att våra institutioner och organisationer har hög trovärdighet, även om ungdomar vill ändra, anpassa och modernisera dem.”
Inför målet att ”uppdatera” Kubas socialistiska modell är experter och aktivister inom civilsamhället överens om att formerna för deltagande behöver förändras, och att mekanismer måste utvecklas så att vanliga medborgare enklare kan delta i diskussionen och ta egna initiativ.
Att bygga egna rum
Enligt Ana Isabel Peñate på Institutet för Ungdomsforskning, CESJ, ”måste vi finna mer självständiga former för ungdomars deltagande, så att de verkligen kan bidra med sina uppfattningar, behov och förväntningar.”
Isbel Díaz växte upp med fri tillgång till hälsovård och utbildning, rättigheter han ärvde av sin föräldrageneration som genomförde alla förändring efter 1959. Men hans tonår präglades av den ekonomiska kris som följde på Sovjetblocket sammanbrott. Nu ser han studiecirklar och arbetsgrupper inom projektet ”Leva med revolutionen” som ett exempel på nya, mer deltagande sätt att tänka på och bygga vidare på det kubanska samhället. Det äger rum på Antonio Gramsciavdelningen på Juan Marinellos Kulturcentrum. När det gäller ungdomars arbete för socialism på Kuba säger han: ”Det viktigaste är inte att försvara revolutionen utan att utveckla den, bredda den och radikalisera den.”
Dagens ungdomar,
lika mångsidiga som tiderna
Mariana García är barn av 90-talskrisen efter Sovjetblockets kollaps. Hon är 22 år och klagar över kritiken mot dagens ungdom: ”Pappa säger att dagens ungdom är förlorad, men han har glömt att farmor sa samma sak om honom.” Men ungdomarna idag är inte bara olika sina föräldrar, de är också olika varandra, precis som överallt i världen.
Det finns en växande motkulturrörelse. Hundratals, kanske tusentals ungdomar samlas på kvällarna längs G-gatan, en av Havannas stora avenyer, i olika gängbildningar. De utmärks av sina olika musikstilar: metalhead, nya metalhead, punkare, hippies, frikis, emos (”emotive hardcore”), mikis (elektro), disco, trubadurer, reggaeton, rap, timba osv. De utgör MP3- och USB-generationen med kondom på fickan. De har inte vänt sin nationella identitet ryggen, men avspeglar en ”uppenbar mångfald”, enligt María Isabel Domínguez på Psykologiska och socialforskningsinstitutet CIPS .
Krisgenerationen
60-talsgenerationen var barn av revolutionen, medan 90-talsgenerationen är barn av krisen, enligt Domínguez. Barn och ungdomar på 60-talet upplevde intensivt de revolutionära förändringarna. Men barnbarnen på 90-talet växte upp under den svåraste tiden. Revolutionen öppnade möjligheter för derar föräldrar, men 90-talet öppnade för sociala och ekonomiska klyftor och sämre levnadsvillkor.
De som var mellan 14 och 30 år på 80-talet satsade framför allt på god utbildning medan höjd materiell levnadsstand kom först på fjärde plats. Men de unga på 90-talet prioriterade familjen, bättre standard, högre inkomster och andlig tillfredsställelse.
”När jag var tonåring hade jag bara ett par jeans, två skjortor och ett par ryska kängor,” säger Rafael Sánchez, 46-årig kulturarbetare. ”Jag hade gärna velat ha mer, men det var inte så viktigt, för det var detsamma för de flesta och vi tänkte att det skulle bli bättre i framtiden. Dagens ungdomar har inte samma framtidsförhoppningar. Generationsväxlingarna skapas av kontinuitet och uppbrott: ”Varje generation både ärver och bygger nytt.” Av Kubas 11,3 miljoner invånare är 2,2 mellan 15 och 29 år.
Sjätte sinnet,
det handlar om sex
Varje söndag har Juventud Rebelde en helsida om sex och samlevnad. Under maj månad byggde medierna upp intresse för Internationella dagen mot homofobi, som får allt större genomslag på Kuba. En av artiklarna den 23 maj skrevs av en trio studenter på journalisthögskolan och handlade om ett projekt på Cenesex, Sexualupplysningsinstitutet.
Projektet vänder sig till universitetsstuderande och är inriktat på erotik, reproduktion, könsidentitet och sexuell mångfald. Sedan februari deltar ett 90-tal studenter från bland andra läkar- och lärarutbildningarna och från tekniska högskolan i en kurs för aktivister i kampanjen för sexuell frigörelse. De ska kunna gå ut i skolor, arbetsplatser och bostadsområden och väcka intresse för dessa frågor.
Cenesex vänder sig till ungdomar för att påverka både gamla och unga. De som deltar är väldigt olika, så det blir ett rikt utbyte i ett skede när de håller på att också forma sina egna förhållningssätt, tankar och ståndpunkter.
”Vår uppgift är att informera och förebygga, öppet för alla att delta och förstå att mångfald är naturligt, att alla ska ha samma möjligheter och att alla är viktiga,” säger Enrique Varona som studera på lärarhögskolan. Angela Urquiza, som studerar psykologi, menar att lära sig, kunna förändra och kunna främja medmänsklig förståelse i allmänhet, inte bara sexuell mångfald, är det viktiga. ”I september ska vi ut på universiteten och vidga nätverket bland ungdomar, och koppla upp på Internet,” säger Ransel Somohano, som studerar till ingenjör.
Projektet stöds av Högskoleministeriet, Institutet för Ungdomsforskning, HIV/AIDS-institutet, Studentförbundet och Ungkommunistförbundet.
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
