| |
Resumé
Kuba nr 4 • 2013
Äntligen kubansk film i Sverige
Aldrig har så mycket kubansk film visats i Sverige. Redan förra året slog vi rekord med 7 nya filmer på vår festival med Ny kubansk film (se Kuba 4.12) på Biografen Zita. I år blev det 8 filmer, dels två klassiker av 60-talets pionjärer som gjorde Kuba till ett filmland att räkna med, dels nya regissörer, skådespelare, musiker, tekniker, utbildade på den Internationella Filmhögskolan i San Antonio de los Baños som speglar en imponerande mångfald i filmskapandet, och i det kubanska samhället. Den kubanska filmindustrin har rest sig ur den förfärliga 90-talskrisen efter Sovjetblockets sammanbrott då Kuba förlorade 85 % av sin utrikeshandel och det inte fanns några pengar för filmproduktion.
Nya tider - Ny hamn – Nytt industriområde – Valutareform
Nu kan Kuba lägga in en ny växel i den ekonomiska utvecklingen. Drygt 4 mil väster om Havanna, i Mariel, pågår nu utbyggnaden av en stor modern containerhamn i samarbete med Brasilien, och ett ”särskilt utvecklingsområde” för både export/import och den inre marknaden. Det blir en kubansk variant på s.k.”friområde” där investerare befrias från importtullar för varor som ska förädlas för vidareexport. Skatten blir också låg. Men från första stund kommer alla att betala en särskild avgift till områdets utveckling. Och det blir inga undantag från Kubas lagstadgade arbetsrätt och sociala trygghet.
På den stora handelsmässan i Havanna deltog 1 400 företag från 65 länder, med påtagligt dominans från Latinamerika och Karibien som uttryck för den pågående integrationen i världsdelen. Utom USA som genom att blockera handeln med Kuba hamnar på efterkälken i förhållande till länder som Brasilien, Mexiko, Kina, Singapore, Vietnam, Tyskland, Japan, Spanien m fl.
Ett av världens tryggaste länder
Men många tänker inte på vilka enorma framsteg landet gjort sedan 1959. För de är så självklara – över 70 procent är födda efter 1959 och har inte upplevt tid då Kubas verklighet liknade den i många av dagens länder i Latinamerika och världen. Idag är Kuba raka motsatsen, skriver Elio Delgado Legon: ”Vi kan promenera var som helst i sta’n, när som helst dygnet runt utan gangstergäng, knarkhandel, gatubarn. Och utan polisstyrkor med tårgasgranater och vattenkanoner. Kuba är inte ett paradis, även här finns kriminella som drar fördel av de oförsiktiga. Men i jämförelse med andra länder är faran obetydligt.”
Hur ser demokratin ut?
Bland de förändringarna som pågår på Kuba ingår också en decentralisering för ökad deltagande demokrati. En kanadensisk samhällsvetare, Arnold August, har länge följt utvecklingen, nu också i ALBA-länderna. Hans bok Kuba och dess grannar: Demokrati i rörelse recenseras i Monthly Review som en ”viktig bok om deltagande demokrati och folkmakt i de ALBA-länder som utgör bålverk för 2000-talets socialism och antiimperialism i Latinamerika: Kuba, Venezuela, Ecuador och Bolivia. […] Boken tillhandahåller många möjligheter att följa den diskussion som pågår bland kubaner om hur demokratin ska öka och byråkratin bekämpas.” August jämför med USA och omöjligheten för folkflertalet att delta i ett politiskt system som grundar sig på rätten till hejdlös privat kapitalackumulation.
Noam Chomsky: Avamerikanisera världen
Chomsky skriver i New York Times om hur USA beskrivits som en enpartistat: ett affärsparti med två fraktioner: demokrater och republikaner. Nu finns bara en fraktion, hävdar han, de väldigt rika och bolagsvärlden som struntar i internationell lag. Samtidigt möts USA av växande motstånd utomlands och bidrar genom självskadebeteende till sin egen nedgång. Chomsky citerar att ”om USA inte kan uppträda som en ansvarsfull medlem av det internationella systemet kanske det är dags att avamerikanisera världen – och markera avstånd till den skurkstat som regerar militärt men förlorar trovärdighet på andra områden.”
Obama i Miami: Dags att uppdatera Kuba-politiken?
Den 9 november i Miami talade president Obama för en ”uppdatering” av Kuba-politiken, att det behövs ”nya mekanismer […] nya redskap för att stödja de frågor vi bryr oss så mycket om.” Värd för Obama var CANF, Kubansk-Amerikanska Stiftelsen som samordnat och finansierat de exilkubanska terroristgrupperna i Miami. Obama omfamnade två av USAs mest namnkunniga agenter på Kuba, Guillermo Fariñas och Berta Soler och försäkrade dem att han inte skulle häva blockaden ”för det skulle blåsa upp Castrobrödernas diktatur”.
Det är pinsamt för supermakten att hela världen i FN – utom Israel och ett par småöar i Stilla havet - kräver att blockaden ska lyftas. Och det är pinsamt för Obama att vara beroende av en exilkubansk ledare i kongressen för i stort sett varenda utrikespolitisk fråga. Menéndez heter han och är ordförande i senatens utrikesutskott. Han begär vetorätt i alla frågor som gäller Kuba så även om Obama inser att blockaden skadar USA så har han inte makten. Den exilkubanska lobbyn är för stark.
Den anklagar kongressledamoten Joe Garcia för förräderi för föreslaget att lätta en aning på blockaden och på prov inhandla det kubanska läkemedlet Heberprot-B, det enda i världen som kan behandla diabetesfot - allvarliga svårläkta sår, infektioner och deformationer efter långvarig diabetes. För sitt förslag att ge ca 70 000 i huvudsak fattiga USA-medborgare chansen att undvika amputering, har Joe Garcia utsatts för en kanonad av kritik.
Opinionen i USA har länge varit för att häva blockaden, men rår inte på kongressen. Nu har delstaterna i Mellanvästern: Illinois, Indiana, Iowa, Kansas, Michigan, Minnesota, Nebraska, North Dakota, Ohio, South Dakota och Wisconsin enhälligt antagit en resolution som kräver slut på blockaden.
Men Obamaregimen fortsätter att finansiera den korrupta kontrarevolutionen i och utanför Kuba. Radio och TV Martí, USAs propagandasändare mot Kuba har fått över 650 miljoner dollar i anslag. Nu har USAs ”biståndsorgan” USAID av misstag avslöjat sitt undergrävande program mot Kuba genom att mejla över okrypterade dokument till Havanna. De uppger ett 20-tal s.k. icke regeringsanknutna organisationer i USA de sina program, budgetar, arbetssätt och erfarenheter av tidigare undergrävande projekt, ofta också sina agenter på Kuba.
Regeringen samarbetar med USA, solidaritetsrörelsen med Kuba
Svenska biståndsmedel går också till de USA-stödda grupperna på Kuba, med syfte att störta regeringen, uppbackade av svenska mediemaktens ständiga utmålande av Kuba som diktatur. Mot denna bild lever ett aktivt solidaritetsarbete för att informera om Kubas verklighet, kräva ett slut på USAs blockad och frihet för De 5 kubanska politiska fångarna i USA.
Alla artiklar kan även läsas på Globalarkivet.se
|
|
