| |
Resumé Kuba 3 - 07
Under våren har Kubas enastående hälsovård
för en gångs skull trängt igenom medieblockaden,
tack vare Michael Moore och hans dokumentär ”Sicko”.
Det tar vi upp i Kuba 3.07, men också det lika
enastående kubanska hälsobiståndet
i Latinamerika som inte lyckats tränga igenom det
mediala nålsögat. Att även den kubanska
skolan får bästa betyg när Unesco utvärderar
utbildningen i Latinamerika informerar bara ”Kuba”
om, liksom att gymnasieelever i USA efter en studieresa
till Kuba riskerar jätteböter hemmavid för
”handel med fienden”. På skoltemat
har Kuba 3.07 också en artikel om universitetsutbyte
mellan Cienfuegos och Jönköping och mellan
Riksgymnasiet för döva i Örebro och Dövas
Riksförbund på Kuba. På kulturens område
uppmärksammas den spännande utvecklingen inom
kubansk film genom en intervju med en av landets främsta
regissörer på filmfestival i Nora i juli.
Andra artiklar diskuterar socialismens möjlighet
och nödvändighet för en bättre värld
och USAs och EUs ihållande kampanjer för
att demonisera Kuba och sabotera den ekonomiska utvecklingen.
Befrielseteologen
Frei Betto
I en intervju under sitt besök
i Havanna för att delta i Martin Luther King Centrats
20-årsjubileum berättar Frei Betto om sina
långa samtal med Fidel Castro som resulterade
i boken ”Fidel och religionen” i mitten
av 80-talet. ”Vårt samtal om marxism och
kristen tro, religion och revolution, socialism och
andlighet gjorde starkt intryck på mig. Jag imponerades
av Fidels sätt att tänka, han var mycket mer
odogmatiskt än de kommunister jag kände i
Brasilien och Europa. Hans tankar var mycket mer revolutionära,
för han utgick från en politisk verklighet,
inte från abstrakta begrepp.” Boken översattes
till 23 språk i 32 länder och såldes
i en miljon exemplar på Kuba och runt två
miljoner i världen. Den blev en stor framgång
och bidrog till att lösa upp fördomar hos
kommunister och rädsla hos kristna.
Frei Betto ser Kuba som ett föredöme som inte
upprepat den europeiska s k realsocialismens misstag.
”Kuba har lyckats skapa en särpräglad
revolution, där till och med folkets religiositet
har vidmakthållits. Här tror jag förklaringen
ligger till att Kuba har lyckats stå emot trycket
från globalkoloniseringen och imperialismen. Här
har de inte heller härmat den borgerliga patriarkala
modellen.” Betto talar också om föredömets
betydelse: ”Inget parti kan övertyga oss
genom att ha de bästa stadgarna eller det bästa
programmet, utan bara genom att ha de bästa aktivisterna,
som är föredömen i kärlek till medmänniskan,
till kollektivet, till en framtid när egendom skall
socialiseras.”
Ledargestalt
i kvinnokampen
Vilma Espín som dog i juni var
ordförande i en av Kubas mäktigaste organisationer,
Kvinnoförbundet, FMC. Genom de 50 år som
gått sedan hon anslöt sig till befrielsekampen
i Sierra Maestra har hon och FMC bevisat vad många
sagt men få praktiserat: att först med kvinnornas
deltagande och jämställdhet kan en verklig
socialistisk revolution genomföras. De drev på
för utbildning, daghem, likalön, rätt
till arbete och 1975 års familjelag. Den var då
en av världens mest avancerade och slog fast kvinnors
och mäns lika rättigheter och skyldigheter
också i omsorg om barnen och skötseln av
hemmet. Att uppnå det i verkligheten tar tid,
och ännu återstår en del i hemmen och
i politiken, men inte så mycket i arbetslivet
och Kuba är utan tvekan det mest jämställda
samhället i världsdelen.
FMC har också varit pådrivande för
uppgörelsen med manskult och homofobi som var ett
tungt arv från både afrikanskt, spanskt
och sedermera sovjetiskt patriarkat. Så nu är
Kuba på väg att bli det mest öppna samhället
för HBT-personer i världsdelen (se Kuba 2.07).
Vilma Espíns bortgång uppmärksammades
av internationella nyhetsbyråer, som kopierades
i svenska och genomgående bekräftade manskulten
i vår del av världen. Hon presenterades av
alla som Raul Castros hustru, vilket ingen kuban någonsin
skulle göra. Hon nådde helt av egen kraft
och förmåga sin ledande ställning och
stod inte i något avseende i skuggan av sin man,
snarare kanske tvärtom.
Från
Louisville till Havanna
I början av året trotsade
26 Kentuckybor förbudet i USA att resa till Kuba.
Sonja de Vries beskriver gruppen som bestod av lärare,
bönder, människorättsaktivister, hbt-aktivister,
anti-rasister, konstnärer, studenter, filmskapare,
hiphop-artister och hiv/aids informatörer. Alla
samlade in pengar så att även låginkomsttagare
skulle ha råd. Genom studiebesöken lärde
de sig om den kubanska modellen för hållbart
jordbruk, det kollektiva ägarskapet och servicen
till närliggande samhällen. Under besöket
på CENESEX Centrum för Sexuell Utbildning,
träffade de föreståndaren Mariela Castro
och fick veta att centrat idag har en filial i varje
län med målet ”utrota homofobi genom
utbildning.” Andra besök handlade om arbetet
mot kvardröjande drag av rasism. Medlemmar i ”Kubanska
Färger” berättade om sin kampanj för
att få fler kvinnor, unga och afrokubaner på
valbara platser.
När Kentucky-gruppen återvände till
USA bar de t-tröjor med texten ”Frige De
5 kubanerna” och möttes av trakasserier.
”Detta gällde särskilt de mörkhyade
och de som uppenbart är queer, de har det alltid
svårare på det sättet.”
Internationellt
Ungdomsmöte för De Fem
Tre svenska ungdomar deltog i det stora
internationella ungdomsmötet i Havanna i slutet
av april för frigivning av De Fem kubanerna, är
politiska fångar i USA. Av de över 450 ombuden
från 49 länder kom de flesta från Latinamerika.
De knöt kontakter och utbytte erfarenheter som
t ex en cykelaktion i Ecuador och i USA penninginsamlingar
för att kunna publicera annonser i två landsomfattande
tidningar och bryta den mediala tystnaden om den rättsskandal
domarna mot De Fem är: De, som avslöjade exilkubanska
terroristgrupper dömdes till livstids fängelse
medan Latinamerikas värsta terrorist, Luis Posada
Carriles med tusentals liv på sitt samvete, går
fri i USA.
USAs
och EUs sanktionspolitik lyckas inte stoppa Kubas utveckling
Andra
artiklar handlar om USAs upptrappning av aggressionerna
mot Kuba. Mångmiljondollar finansierade kampanjer
och lobbying i EU för skärpta EU-sanktioner
mot Kuba under Tysklands ordförandeskap. Men trots
Angela Merkels ansträngningar lyckades de inte
eftersom många EU-länder skyddar sina bolags
vinstdrivande affärer. Den europeiska solidaritetsrörelsen
växer sig också starkare. Och Kuba har systematiskt
och utan åthävor lyckats öka sitt ekonomiska
utbyte globalt så att de långsiktigt kan
garantera gemensam välfärd och högre
materiell levnadsstandard. Genom att skaffa sig andra
alternativ har de också bättre kunnat stå
emot EUs och USAs utpressningspolitik.
|
|
