En metod som högern använt sig av i Latinamerika under de senaste åren, är rättsprocesser mot vänsterpolitiker för att få dem ur vägen. Det har gjort att högern kunnat ta makten i flera länder, inte i demokratiska val, utan genom skenrättegångar. I Paraguay, Honduras och Brasilien avsattes ländernas presidenter med juridiska svepskäl. Rättsprocesser förs, eller har förts, mot Argentinas tidigare president Cristina Kirchener och Brasiliens tidigare president Ignacio Lula da Silva. Kuppregimen i Bolivia vill föra process mot förre presidenten Evo Morales och flera av hans ministrar. Och i Ecuador har presidenten Moreno sett till att sätta sin vicepresident och andra progressiva politiker i fängelse. Nu har han fått förre presidenten Rafael Correa, dömd. En president som hycklaren Moreno hyllade på sin tid och som han tackade för sin valseger. Den vann han på en fortsatt radikal vänsterpolitik. Väl vid makten har han vänt kappan efter vinden och är nu en trogen USA-lakej.
Ännu ett justitiemord i Latinamerika
Paniken hos en president (Moreno) inför en annan president (Correa) som gav sitt stöd för att presidenten (Moreno) skulle bli vald och som tack arrangerade presidenten (Moreno) en juridisk skådeprocess som dömde den tidigare presidenten (Correa) till åtta års fängelse och 25 år som bannlyst från alla offentliga uppdrag!
I dag dömdes Ecuadors mest framgångsrike och populäraste president Rafael Correa till åtta års fängelse i vad som kort och gott kan kallas för en politisk skådeprocess.
Den sittande presidenten Lenin Moreno tror sig nu ha gjort sig av med den man som har de högsta opinionssiffrorna inför det kommande presidentvalet 2021, då Correa dömdes till åtta års fängelse av ett rättssystem som Moreno, med stöd av USA, styr med järnhand.
Och för att garantera att Correa efter ett fängelsestraff, som han inte kommer att acceptera från Belgien där han lever med sin belgiska fru efter att han avslutat sin mandatperiod, beslöt domstolen att Correa under 25 år kan inte kan inneha några offentliga uppdrag.
Den juridiska kontrarevolutionen i Latinamerika, styrd från USA:s State Departement, skördar nya Phyrrussegrar. För dessa imbecilla domar kan inte stoppa folkmassorna när de väl kommit i rörelse, vilket det ecuadorianska folket under historiens gång har visat de korrumperade parasiterna som intagit presidentpalatset efter tvivelaktiga val.
Under den första hälften av 2000-talet störtade alliansen indianer, arbetare, bönder och studenter flera presidenter, den senaste Lucio Guiterrez, som faktiskt valdes 2002 på rösterna av den nämnda alliansen, men stack kniven i samma allians när han, efter att ha svurit presidenteden den 15 januari 2003, flög till USA och trädde in i Vita Huset där han försäkrade Georg Bush Jr. att han ”var Bushs bäste vän”!
Lenin Moren har sju procent i sympatier, enligt opinionsinstituten Click Report i Ecuador. Han är ”IMF:s bäste vän”, vilket avspeglas i (de bristande) folksympatierna.
Moreno har kommit överens med IMF om lån på drygt 4 miljarder dollar. Han har också riktat in sig på ledande personer i Correas parti Alianza Pais som förföljts och fängslats. Det efter att Moreno själv förrått landets fattiga majoritet, sitt eget tidigare parti Alianza Pais och president Correa, under vilken han var vicepresident.
Rättsväsendet har gjorts till ett politiskt redskap som riktar falska anklagelser mot Correas anhängare för korruption och mutor. Ett exempel är Jorge Glas, som var Morenos vicepresident, men som vägrade överge de progressiva mål på vilka han och Moreno valdes. Glas fängslades av Moreno. Denne har splittrat Alianza Pais och Moreno har brutit med allt som den tidigare progressiva regeringen stod för. Istället har han låtit Ecuador gå med i den reaktionära sammanslutningen Limagruppen och underminerat Latinamerikas enhet och organisationer som Unasur.
Rafael Correa är lugn, och säger att han ska återvända till Ecuador för att än en gång erövra presidenttiteln. Correa leder stort i opinionsundersökningarna, vilket förklarar rädslan hos regeringen Moreno.
Dick Emanuelsson 200408, Harold Stiven García Pacanchique,
Resumen Latinoamericano, 200407
