Det talas mycket om Rysslands inblandning i andra länder. Bevisen är måttligt övertygande. Det talas däremot ingenting om USA:s inblandning. Och där är bevisen överväldigande. Allt ifrån invasioner som i Afghanistan och Irak; bombningar som av Jugoslavien, Libyen, Syrien, Jemen, Somalia; stöd till kupper som i Chile, Haiti, Honduras, Brasilien; till skapande, organisering och finansiering av regeringsfientliga grupper som i Nicaragua, Bolivia, Ecuador, Venezuela och Kuba. (OBS Detta är långtifrån en heltäckande lista, utan bara några exempel bland många fler). Vad gäller mord i andra länder borde det räcka med att nämna ordet ”drönare”. Men Västvärlden tillåter USA att ha sina egna regler. Eller rättare sagt: för USA gäller inga regler.
President Trump godkände i fredags 20 miljoner dollar (mer än 160 miljoner kronor) till omstörtande verksamhet i Kuba, som del av budgeten för tiden fram till oktober 2018. Dessutom avsätts 15 miljoner dollar för samma ändamål i Venezuela.
När Trump lade fram sitt budgetförslag i maj 2017 hade han skurit bort stora delar av anslagen till Kuba. Men bara en månad senare offentliggjorde han sin nya politik mot ö-nationen som skärpte blockaden, ökade fientligheten och inblandningen i Kubas angelägenheter och inte skar ner på anslagen. Trots stora nedskärningar i budgeten för UD och USAID (organisation för att distribuera ”u-hjälp” och sköta en del av CIA:s affärer), bibehölls miljonprogrammet från senare år avsedda för subversiva aktioner under täckmanteln ”främjande av demokrati” i Kuba. Antikubanska kongressledamöter sägs ha påverkat Trump-administrationen så att denna inte skurit ner anslagen till USA:s agenter i Kuba och de olika kontrarevolutionära projekten.
Pengarna fyller en dubbel funktion. De finansierar en grupp i Miami som lever på den anti-kubanska politiken, vilket till och med erkänns av FNCA (Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, inrättad av Ronald Reagan). Korruption har omgett anslagen och flera personer har dömts för förskingring. Det har visat sig att pengar använts för att köpa dyra kläder, fin choklad och motorsågar.
Det som går till Kuba gör att en grupp ”dissidenter” kan leva gott. Och regeringen kan, med rätta hävda, att oppositionen är ”betalda agenter i tjänst hos utländsk makt”. Att vara mottagare av pengarna i Kuba har ett politiskt pris, vilket delvis förklarar varför dissidenterna är så få och inte klarar av att etablera sig i det kubanska samhället. En USA-ambassadör i Havanna skrev i ett hemligt meddelande till USA:s UD att de oppositionella levde för pengar, inte för att utföra politiskt arbete.
Till denna summa kommer anslagen för radio- och TV-sändningar riktade mot Kuba, samt medel för hemliga operationer och undergrävande verksamhet, som inte redovisas öppet.
Cubadebate 180325, Cartas desde Cuba 180326
