Anförande av ordföranden för FN:s Generalförsamling H.E. Dennis Francis på Havannas universitet 28 juni 2024:
”Kuba och multilateralismen: Möjligheter och utmaningar”
(Multilateralism är ett begrepp som innebär att flera länder samarbetar inom ett givet område. FN är ett exempel).
Excellenser, ärade gäster, mina damer och herrar!
Låt mig börja med att uttrycka min djupa uppskattning till Republiken Kubas regering och folk för det varma välkomnandet av mig och min delegation – och till er alla som är här i kväll. Jag vill särskilt framföra en hälsning till de unga studenter som också är med oss i dag. Ni är diplomatins framtid, fackelbärarna i en kubansk utrikestjänst som är känd för sin professionalism – och sina betydande bidrag till multilateralismen. Ert engagemang och er entusiasm kommer säkerligen att fortsätta att forma morgondagens värld.
Utöver att återuppliva gamla minnen sedan jag senast var här, kommer mitt besök i Republiken Kuba vid en avgörande tidpunkt. En tid då flera sammanflätade utmaningar kräver vår omedelbara och orubbliga uppmärksamhet. Jag står inför er idag i en tid då vårt multilaterala system granskas på ett sätt som saknar motstycke – men som också gör FN:s roll som hörnsten mer uppskattad och mer avgörande än någonsin.
I nästan åtta decennier har FN outtröttligt strävat efter en vision om en mer välmående och fredlig värld – och sett till att ingen lämnas utanför. De enorma och obestridliga bidragen från FN – och dess lojala och engagerade medlemmar som Republiken Kuba – har format själva strukturen i vår globala gemenskap. Generalförsamlingen – som födelseplats för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och de konventioner, överenskommelser och uttalanden som omfattar alla aspekter av mänskligheten, inklusive utveckling, fred och säkerhet samt mänskliga rättigheter – framstår som ett bevis på detta åtagande. Jag kan med säkerhet säga att dessa texter bär den kubanska stämpeln – vilket tydligt återspeglar nationens engagemang för denna globala plattform.
När vi samlas här i dag – med en så mångfaldig publik som också består av ungdomar – får vi ännu ett sällsynt tillfälle att fördjupa oss ännu mer i Förenta nationernas viktiga arbete. Det är ett idealiskt tillfälle för oss – kollektivt – att bekräfta vår fasta tro på grundprinciperna i FN-stadgan och understryka den avgörande betydelsen av multilateralism och internationellt samarbete, mitt i den myriad av kriser som vi står inför. När vi engagerar oss i denna dialog är det särskilt viktigt att vi riktar strålkastarljuset mot de formidabla utmaningar som länder i det globala syd står inför. Utmaningar som vi är mycket medvetna om – och där Kubas roll i ansträngningarna för att lösa dem framstår som framträdande. Landets hängivna ansträngningar för att främja en mer rättvis världsordning – med ett orubbligt fokus på behoven och ambitionerna hos länderna i den globala södern – kan inte överskattas.
Mina damer och herrar!
Som grundande medlem är FN en del av Kubas DNA. Och – sedan den 1 januari 1959 – har Kuba stått som en stark förespråkare för principerna om multilateralism, bevarandet av fred och respekten för alla nationers suveränitet, oberoende och territoriella integritet. Som en liten ö-stat ger Kubas inflytelserika röst ett kraftfullt eko i FN – en passionerad förkämpe för social rättvisa, miljöskydd, utrotning av hunger, livsmedelssäkerhet, fred och kärnvapennedrustning.
Dessutom förespråkar Kuba orubbligt en ny internationell ekonomisk ordning, upprätthåller barns och kvinnors rättigheter – och arbetar flitigt för att förbättra tillgången till viktiga tjänster som hälsa och utbildning. Jag vill också särskilt berömma Kubas anmärkningsvärda bidrag till att främja jämställdhet mellan könen – en fråga som är en prioritet för mitt ordförandeskap. Det är imponerande att kvinnor nu utgör 53,32 procent av folkmaktens nationalförsamling, vilket placerar Kuba bland de tre främsta länderna i världen när det gäller kvinnlig parlamentarisk representation. Detta är en milstolpe som inte många länder har nått, och som Förenta nationerna självt – som en organisation som måste föregå med gott exempel – ännu inte har nått och utan tvekan bör sträva efter.
Under de nästan åtta decennier som gått sedan vår organisation grundades har endast fyra kvinnor innehaft den position jag har – och vi har ännu inte fått en kvinnlig generalsekreterare.
Kära vänner,
I kristider har denna ö-nation konsekvent svarat på FN:s och bilaterala uppmaningar om bistånd – och tillhandahållit välbehövligt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd till många utvecklingsländer, inklusive de som drabbats av naturkatastrofer. Viktiga exempel är Kubas svar på jordbävningarna i Pakistan, Haiti och Mexiko, orkanerna i Västindien och Centralamerika och tsunamin som drabbade asiatiska länder som Sri Lanka och Indonesien.
Oavbrutet sedan 1988 har Kuba stationerat en brigad med sjukvårdspersonal och tekniker i Haiti – och gett orubbligt stöd till dess folk genom meteorologiska och seismiska katastrofer, kolerautbrottet och, på senare tid, covid-19-pandemin.
Ett särskilt omnämnande måste också göras av Kubas svar på ebolaepidemin i Västafrika 2014. Totalt 262 kubanska läkare och sjuksköterskor, specialiserade på hälsokriser, reste till de värst drabbade områdena i Sierra Leone, Guinea och Liberia. Deras outtröttliga insatser under nästan sju månader bidrog till att kontrollera epidemin – och för detta uttrycker jag en djup tacksamhet till Kuba och dess folk för deras orubbliga solidaritet med de behövande.
Det råder ingen tvekan om att Kubas många goda gärningar och enastående solidaritet sträcker sig över många gränser – som en nation som är så djupt rotad i sin orubbliga tro på multilateralism och internationellt samarbete.
Mina damer och herrar!
G77:s och Kinas toppmöte i Havanna tidigare i år – under Kubas skickliga ordförandeskap – spelade en avgörande roll för att föra vår globala agenda framåt.
Det är viktigt att Kuba alltid har prioriterat reformen av det internationella finansiella systemet – utöver det akuta behovet av att ta itu med klimatförändringarna och att säkra finansiering av klimatåtgärder för utvecklingsländerna.
Och i över ett halvt sekel har Kuba haft en unik och stabil position i globala frågor – en anmärkningsvärd bedrift för en liten ö-nation i utveckling.
Denna ö-nation har faktiskt upprätthållit en betydande och aktiv närvaro i internationella relationer – och har på ett avgörande sätt bidragit till multilateralism genom att främja ökat ekonomiskt och politiskt samarbete mellan nationer.
I dessa turbulenta tider – när världsfreden står inför enorma utmaningar – är Kuba en viktig strategisk partner för FN när det gäller att stärka vårt nystartade multilaterala system.
Landets ledarskap inom den alliansfria rörelsen, G77 och Kina är välkänt – liksom dess orubbliga engagemang för att främja diplomatiska agendor för fred.
Varje år stöder FN:s generalförsamling Kubas resolution ”Nödvändigheten av att avsluta det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargo som USA har infört mot Kuba”. Under 31 år i rad har den stora majoriteten av FN:s medlemsstater röstat för att avsluta dessa ensidiga åtgärder – en bred demonstration av stöd som understryker det internationella samfundets erkännande av Kubas rätt till ekonomisk suveränitet och utveckling.
När vi nu närmar oss de sista månaderna av den nuvarande sessionen är det absolut nödvändigt att vi koncentrerar oss på toppmötet för framtiden och dess resultat – och använder detta som en milstolpe för att beslutsamt ta itu med några av dessa kvarstående frågor. Detta kommande, historiska toppmöte innebär ett löfte om en omvälvande förändring – men dess framgång är beroende av ett aktivt och konstruktivt engagemang samt ett orubbligt åtagande från alla medlemsstater. Vi måste visa flexibilitet och en uppriktig strävan efter att uppnå samförstånd.
Jag är övertygad om att vi kan räkna med Kubas orubbliga stöd, ledarskap och samarbete för att säkerställa att toppmötet blir en rungande framgång. Låt oss tillsammans sträva efter att göra detta avgörande ögonblick till en triumf för vår gemensamma framtid.
Excellenser, ärade gäster,
Avslutningsvis vill jag uppmuntra Kuba att fortsätta sitt föredömliga och aktiva engagemang på den multilaterala scenen – vare sig det sker individuellt eller genom inflytelserika grupper som G77 och Kina eller den alliansfria rörelsen, bland andra.
När vi nu står inför de allt större utmaningar som Förenta nationerna, det multilaterala systemet och världssamfundet i stort står inför, visar sig Kubas orubbliga engagemang för dessa frågor vara oumbärligt. Ett sådant orubbligt engagemang inte bara inspirerar oss alla – utan fungerar också som en hörnsten för vår kollektiva framgång.
För att citera José Martís insiktsfulla ord: ”I en tid av kris måste världens folk skynda sig att lära känna varandra.” Låt oss med Kubas ständiga stöd lyfta varandra, övervinna dessa utmaningar och förverkliga våra gemensamma mål för fred, framsteg, välstånd och hållbarhet för alla.
Jag tackar er för ert stöd.
