Åh vilken härlig Kubabrigad!

Från ett regnigt och mörkt Europa förflyttas man till Kubas sol och värme, grönska, folkmyller, högljudd musik och oavbruten aktivitet på brigadlägret Julio Antonio Mella utanför Havanna. Det är den 46:e brigaden som kubanerna ordnar för de nordiska länderna, plus England och Irland. I år kom det faktiskt deltagare från sammanlagt 10 länder i Europa. Men den svenska gruppen var störst, med över 50 deltagare!

För många är det första gången de besöker Kuba, och det brukar ge mycket mersmak inför att planera även kommande semestrar på Kuba och utforska ön på egen hand. För en och annan är det inte första gången: Brigaderna lockar till återbesök, för det är hela tiden nya aktiviteter som erbjuds: nya föreläsare av toppklass i lägrets samlingssal, studiebesök till nya intressanta platser, nya utflyktsmål. Samtidigt blommar vänskapen upp mellan deltagare av olika nationaliteter och med kubanerna. Man löser små vardagsproblem i gott samförstånd, och har väldigt trevligt, samtidigt som man lär sig en massa om Kuba.

Det kan bli en omtumlande upplevelse för en del av deltagarna, eftersom de intryck man får är så många och så starka och de stämmer så dåligt med den officiella bilden av Kuba som ges i svenska massmedia. Om de fem kubanerna som sitter inspärrade i fängelser i USA hör man till exempel inte ett knyst i svenska media. Men på Kuba är de hjältar, på var mans läppar, och bilder av dem med texten ”Volveran!” - De ska komma tillbaka - är uppsatta överallt.

Tania Godoy, som kommer från Linköping men nu studerar till tandläkare i Göteborg, var på Kuba för första gången. Men Tania har varit i Guatemala tidigare, och när vi frågar henne om hon kan jämföra de två länderna säger hon: - Det är som natt och dag! Visst är det fattigt på Kuba, men man ser inga barn med svullna magar. Alla barn går i skolan och har skor på fötterna. Man kan se att folk mår bra, och de flesta har fina tänder. Också det äldreboende vi besökte hade egna läkare och tandläkare. Bostäderna är enkla men rejäla, vanligen av cement och inte byggda av kartonger och plastskynken. Den lägsta standardnivån på Kuba ligger betydligt högre än i andra delar av Mellan- och Sydamerika. Den kubanska kulturen med musik och dans bidrar till välmåendet, och det imponerar verkligen!

Leo Nuñez och Pelle Larsson är två ungdomar som studerar i första ring, samhällsprogrammet, i en gymnasieskola i Gävle. De har också båda två varit på denna kontinent tidigare. När vi frågar vad som de tyckt var det bästa med brigaden får vi svaret:
- Att få arbeta ute på fälten tillsammans med kubanerna, och få känna sig som en kuban! Vi har dragit upp ogräs på bönodlingarna och huggit med machete under apelsinträden.

Leo och Pelle tycker också att föreläsningarna har varit väldigt bra och särskilt intressant var det att få träffa de anhöriga till de fem kubanerna som sitter fängslade i USA. När de kommer hem ska de berätta om Kuba för sina klasskamrater och visa bilder.

Barnläkaren Henry Ascher, välkänd inom solidaritetsrörelsen för Palestina, var med sin familj för första gången på Kuba, något som familjen längtat efter att genomföra under flera år. Vi bad Henry att berätta om vad som gjort starkast intryck på honom under brigadvistelsen. Han tog sig en funderare och skrev sedan ner dessa rader: ”Vad som gjort starkast intryck under brigadresan? Ja, det är inte lätt att välja bland dofter, musik, bilder och människor man mött. Men om jag ska försöka välja ut något blir det nog besöket vid den medicinska högskolan Ernesto Che Guevara de la Serna i Pinar del Río. Högskolan startades 1968 av tre lärare, och man undervisade under ett träd med en svart tavla som enda hjälpmedel. Vid vårt besök samlades vi i en hörsal i en stor modern byggnad. Vi lyssnade till siffror om högskolans utveckling.

Men när studenter från Ecuador, Västsahara, Ekvatorialafrika, Brasilien osv dansade och sjöng och berättade om betydelsen av att de kan utbilda sig till läkare på Kuba, ja då kunde man inte annat än överväldigas av detta fattiga och utsatta lands prioriteringar och satsningar. Högskolan har idag studenter från 50 länder. Totalt har Kuba ca 27.000 utländska universitetsstudenter!

Och kanske förstod jag först då den oerhörda betydelsen, ja sprängkraften i att fattiga länder slår sig ihop och samarbetar för att bygga frihet och oberoende. Och plötsligt förstår man varför USA ser det lilla fattiga och utsatta Kuba som ett så stort hot.

Det finns mycket i Kubas sjukvård som imponerar. Trots att landets BNP per invånare ligger på samma nivå som Indien har spädbarnsdödligheten sjunkit från 60 per 1000 födda vid revolutionen 1959 till 5 idag. Det är till och med lite lägre än USA:s nivå, och bara lite högre än i Sverige, och patientkostnaden för sjukvård och mediciner är lägre. Familjeläkaren är basen i systemet, och de arbetar nära befolkningen. Varje läkare har ansvar för ca 120 familjer.

På Medicinhögskolan i Pinar del Río frågade någon om arbetet med HIV – AIDS. Man berättade bl.a. att alla studenter på högskolan nyligen varit ute på arbetsplatser och i bostadsområden i en hälsokampanj. Man hade nått ut till 50.000 människor! Redan under studietiden bidrar alltså studenterna aktivt i folkhälsoarbete!

- På Kuba blir man inte läkare för att få hög lön eller nå social status, sa en kubansk läkare som arbetat tre år i Venezuela som en del av Kubas solidaritetsarbete. Man blir läkare för att det är det mest fantastiska arbete som finns att kunna hjälpa andra människor.

- Kubas solidaritet med andra fattiga länder är väldigt viktig, sa den västsahariske medicinstudenten i Pinar del Río. Men det solidaritetsarbete ni gör i de rika länderna är också viktigt. Det spelar ingen roll vad era regeringar säger, det är solidariteten mellan folken som betyder något!

Besöket vid högskolan Ernesto Che Guevara de la Serna blev en överväldigande bekräftelse av hur rätt han har!”

Du som ännu inte upplevt någon brigad på Kuba, tveka inte utan anmäl dig! I år finns det faktiskt tre att välja bland, se nedan!

Louise Österlin

Vinterbrigaden fick träffa tre av de anhöriga till De Fem: Candido René, som är far till René González, Magalys, som är mor till Fernando González, och Mirta, som är mor till Antonio Guerrero. Här har de just fått var sin svensk kampanjknapp.