CRD och DN följer sitt påbjudna manus

CRD och DN följer sitt påbjudna manus –

pris till ”hotade kubanska medieplattformen La Hora de Cuba”

Pressen på Kuba har ökat markant sedan USAs angrepp på Venezuela i januari. En rad öppna och förtäckta hot om en militär intervention har kommit från administrationen. Samtidigt går propagandaapparaten på högvarv. Kuba översköljs av fake-news, bots, och uppmaningar till uppror från Miami. Också internationella medier har anslutit sig till kampanjen. SvT, DN och Sveriges Radio hör till medier som på senare tid haft inslag om den kubanska ”regimen”. (Alla regeringar som USA/EU inte gillar är ”regimer"). Svartmålningen i media bereder opinionen för ett anfall på Kuba. I denna kampanj har Civil Rights Defenders en självklar plats, då den i årtionden drivit kampanjer mot Kuba.

Bland CRD:s finansiärer finns USAs NED, George Soros stiftelse Open Society Foundation, SIDA, svenska UD med flera. (Vi beklagar kvaliteten på skärmdumpen från CRD:s hemsida)

Jag har tappat räkningen på hur många gånger Civil Rights Defenders, CRD, belönat kubanska ”dissidenter”, ett annat ord för agenter för ett nordamerikanskt maktövertagande. Nu, när Trump-administrationen uttalar allt mer öppna hot om en militär intervention på ön, då är det dags igen.

CRD tilldelar ”årets människorättspris” till ”den hotade kubanska medieplattformen La Hora de Cuba” och den ”oberoende journalisten” Henry Constantin. Hans webbtidning är inte mer hotad än att den kunnat verka sedan starten för 14 år sedan i Kuba. Det trots att Kuba är utsatt för krigs- och folkmordsliknande aktioner från USA och behöver försvara sig.

CRD har länge drivit sin delvis USA-finansierade kampanj mot Kuba. CRD försöker framställa sig som en människorättsorganisation, men är snarare en propagandaorganisation som vill se än hårdare tag mot Kuba. Så vill CRD att EU säger upp det avtal som finns mellan Kuba och EU och som ger stöd till humanitära projekt på ön. Allt för att ytterligare plåga kubanerna i hopp om att de ska resa sig mot sin regering och släppa in den av CRD så hett efterlängtade USA-styrda marionettregeringen.

Oppositionen mot Kubas regering har ett enormt stöd - inte i, men utanför Kuba. Världens bäst finansierade opposition. Enbart USAs NED ger ca 7 miljoner dollar om året till dessa små grupper. På ön är det ytterst få som bryr sig om dem. Om något ser folk dem som förrädare som lever ett priviligierat liv med utländsk finansiering. Något som också USAs ambassad framfört och som avslöjats i läckta rapporter från Wikileaks genom meddelanden till USA:s UD från diplomaterna i Havanna; ”de är bara intresserade av pengar”; ”de har inget inflytande i Kuba”; ”de bråkar mest inbördes”; ”de vill resa till USA”.

”La hora de Cuba” upprepar, tillsammans med 14ymedio, Cubanet och dussintals andra digitala USA-finansierade medier, troget husbondens påståenden om förtryck, diktatur, politiska fångar, tortyr och förföljelse. Krisen i Kuba är ”regimens fel”.

Några av de USA-finansierade medieplattformarna riktade mot Kuba. //Citat från Trump: "Jag kan göra vad jag vill med Kuba. Befria det eller ta det"

La hora de Cuba stör sig också på de årliga omröstningarna mot blockaden i FN, där de tycker att länder som Kina och Ryssland inte ska få rösta. Tiden under den blodiga Batistadiktaturen framställs i positiv dager, ”då fanns det flera partier”. Med andra ord en värdig CRD-pristagare.

Dagens Nyheter blåser förstås upp detta pris med hjälp av sin prostitutionsivrande Latinamerikakorrespondent, Brandao Jönsson. Det i en stor hyllningsartikel till Constantin. Rubriken är: ”Regimen på Kuba vill inte att världen får veta hur befolkningen behandlas”. Varför då motarbeta turismen till Kuba, som CRD aktivt gör? USA förbjuder sina medborgare från att turista på Kuba och stormakten försvårar för européer som varit i Kuba att åka till USA. Allt för att sabotera turismen till ön. Medan Kuba varmt välkomnar människor som vill se den kubanska verkligheten. 

Huvuddelen av Jönssons artikel behandlar att Constantin hölls häktad i början på året i 44 timmar utan att han fick kommunicera med omvärlden. Om det är det mest komprometterande Constantin har att anföra är det ett ganska ynkligt argument. Det är ett ytterst vanligt förfarande i många länder, inte minst hos uppdragsgivaren, USA.

Likaså skriver Jönsson: ”Varken skolor eller sjukvård fungerar längre. Det råder också brist på livsmedel.” Självklart nämns inte USAs blockad som hindrar Kubas handel, penningtransaktioner, införsel av drivmedel och alla öns inkomstkällor. Och för övrigt stämmer inte påståendet. Jag kunde för någon vecka sedan konstatera att förskolor och skolor jobbar på. Skolbarnen går i sina prydliga uniformer till skolan. Däremot jobbar universiteten på distans, på grund av USAs oljeblockad och därmed svårigheter att ta sig till och från arbetsplatsen.

Jönsson framför den intressanta synpunkten att: ”till viss del har regimen redan lyckats tysta plattformen. De ständiga elavbrotten gör att det är svårt för redaktionen att uppdatera sidan.” Alltså, Jönssons logik är denna: Det är ”regimens” fel att USA:s belägring och stopp av alla oljeleveranser till Kuba också drabbar plattformen. Det säger väl det mesta om denna skribent.

Zoltan Tiroler 260430