Spansk filmstjärna emigrerade till Kuba



”Efter att det blev känt att jag skulle flytta till Kuba så beordrade några chefer på olika spanska dagstidningar att man skulle hitta på idiotiska lögner om mig, som att jag skulle få tjänstefolk, simbassäng och chaufför.” Så säger skådespelaren och aktivisten Willy Toledo.

Nedan ett reportage om Toledo som gjorts av Fernando Ravsberg, BBC, i Havanna. Toledo intygar att i Havanna ”är jag i världens vackraste stad för att promenera och den säkraste av alla dem jag känner till.”

”Varje gång jag försvarade den kubanska revolutionen svarade man mig: om du tycker så mycket om den, så varför lever du inte där?” Och tillägger: nu när jag flyttat till Kuba är de ännu mer hysteriska för nu kan de inget säga.”

Trots att en del spanska tidningar säger att han bor i ett slott, är faktum att han bor i en vanlig stadsdel med kubaner, i en liten hyrd våning och där det inte skulle skada med lite fler möbler och lite målarfärg.

”Jag behöver inte mer. Jag har min säng, mitt kök och badrum, mina böcker. Det räcker för mig, jag saknar inte materiella ting. Min stad och mitt folk, jovisst. Jag är född och har bott i Madrid i hela mitt liv och älskar det trots att det blivit en ganska obeboelig stad.”

Högern i Spanien anklagar honom för att ha privilegier jämfört med kubanerna, men sanningen är att också i Spanien levde han bättre än den stora majoriteten eftersom han föddes i en välbärgad familj och tjänade mycket pengar som skådespelare. ”Där var det aldrig någon som ifrågasatte det”, skrattar han.

Han erkänner att man måste ha pengar för att öppna vissa portar och få tillgång till vissa bekvämligheter, men inte till alla. Han skrattar igen när han berättar: ”du kan leta i flera dagar efter en kastrull och det spelar ingen roll hur mycket euros du har så hittar du ingen.”

Han trivs bättre med att bo i Kuba än som turist. ”Jag vill mycket hellre bo i Havanna dag efter dag, gå på bio, på teater, på konserter, äta hemma hos folk. Nu har jag tid att läsa, något jag inte hade i Madrid.”

Madrid är håll i gångets huvudstad och jag frågar honom hur han anpassar sig till Kubas lugn. Han svarar att hans festande begränsar sig till att köpa en flaska ibland och ”gå till en väns hus eller till strandpromenaden och fira.” Dessutom finns i Havanna ”mycket liv, det finns alltid saker att göra. Jag saknar en nöjesguide, men till slut får jag reda på vad som händer. Faktum är att jag inte hinner gå på allt jag skulle vilja.”

Det verkar inte som han har några problem med att anpassa sig: ”det är ganska enkelt. Jag har rest i hela Latinamerika och jag tror kubanerna är de som är mest lika spanjorerna; både hur de pratar, deras känsla för humor och hur de umgås.”

Han går sällan till Gamla Havanna för där blir han behandlad som en turist men ”jag älskar att gå till en liten plats jämte min bostad och dricka en juice på morgonen och till ett annat ställe intill för bröd och omlett. Eller sätta mig på terrasserna där kubanerna sitter.”

Han försäkrar att han inte har några problem med den lokala maten ”jag tycker mycket om den kreolska maten. Jag har alltid gillat den, inte bara den kubanska utan i hlea Karibien. Det jag tycker bäst om är ris och det finns det mer än nog av här.”

Bortsett från hans väl kända sympatier för den kubanska revolutionen så säger skådespelaren att han upptäckt Havannas charm. ”Här har jag hittat världens vackraste stad att promenera i och den säkraste jag känner till.”

Willy Toledo kommenterar också den spanske högerpolitikern Carromero, som för drygt ett år sedan kraschade med en bil med två dissidenter (och KDU-aren Aron Modig) i bilen. De två kubanerna dog i den våldsamma träffen mot ett träd. ”Carromero är världshistoriens dummaste hemliga agent: de skickade honom till Kuba för att finansiera dissidenterna och det slutar med att han tar livet av dem.”

Willy må vara en av de mest kända, men han är inte den ende, europé som emigrerat till Kuba. Några kvarter bort bor ytterligare en, gift med en kubanska. De har just köpt ett litet hus med pengar de fick från att sälja en liten rörelse som knappt gav så mycket att det räckte för att leva på. För många år sedan hade frun fått uppehållstillstånd i Spanien eftersom hon var gift med en spanjor. Paradoxalt nog är det han som har glädje av giftermålet så att han kan bo i Kuba. De lever bättre än i Spanien eftersom allt är mycket billigare i Kuba.

Bara för några dagar sedan åt jag lunch med en italienare vars kubanska fru återvänt till ön för att komma ifrån krisens Europa. De planerar att utnyttja reformerna och starta ett kooperativ för att tillverka färsk pasta i Havanna.

Men att få bo i Kuba är inte lätt. Invandraren bör vara gift med en kuban eller ha kontrakt med ett företag med verksamhet på ön. Även då bor många i årtionden med bara tillfälliga tillstånd som kan dras in.

Cubainformacion.tv 130819
Foto: www.cubainformacion.tv
Översättning: Zoltan Tiroler