USA-bulvaner och extremhöger i Riksdagshuset. En skymf mot Olof Palmes minne

Tjeckiska ambassaden (!) i Stockholm och något som kallar sig ICDC (International Committee for Democracy in Cuba) arrangerar 6-7 februari en konferens i Sveriges Riksdagshus för "demokratisk förändring på Kuba". Samarrangörer och ansvariga för att arrangemanget sker i riksdaghuset är Svenskt Internationellt Liberalt Centrum, Kristdemokratiskt Internationellt Centrum och Olof Palmecentret. Dessa organisationer är Fp:s, Kd:s resp. Socialdemokraternas huvudsakligen skattefinansierade organisationer för internationellt bistånd.

Vi frågar, varför ordnas en konferens om Kuba i det svenska riksdagshuset "under ledning och beskydd" av en utländsk ambassad? Varför leder inte riksdagspartierna Fp, Kd och s själva konferensen? Vidare, vad är ICDC?

ICDC är en organisation skapad av den tjeckiska "biståndsorganisationen" People In Need (PIN). De har samma adress i Prag. ICDC skriver "People In Need svarar för ICDC:s kansli", dvs ICDC administreras av PIN. PIN anger att dess kubaverksamhet får finansiering av USA-organisationerna Freedom House och Center for a Free Cuba. Sistnämnda organisation har Frank Calzón som vd och han sitter också i styrelsen för Freedom House. Calzón har förflutet som medlem i den Miami-baserade terroristgruppen Abdala och som CIA-agent samt CANF-direktör. PIN får ytterligare finansiering från USA, exempelvis från USAID, NED och direkt från USA:s ambassad i Prag. PIN/ICDC går uppenbarligen hand i hand med USA:s aggressiva politik mot Kuba. PIN/ICDC får också starkt stöd från Tjeckiens regering.

FN:s NGO-kommitté i FN:s Råd för ekonomiska och sociala frågor ECOSOC beslöt 24 januari i år att underkänna PIN:s ansökan om att få status som rådgivande NGO vid ECOSOC:s möten och konferenser. Motiveringen, som framfördes av Kubas representant i rådet, var att PIN är en frontorganisation för Tjeckiens regering, och således inte en NGO (icke regeringsanknuten organisation). Vidare framfördes att PIN ägnar sig åt otillbörlig inblandning i suveräna staters interna angelägenheter och genomför uppdrag åt Tjeckiens UD. Omröstningen var entydig: Nio röster mot att ge PIN rådgivande status. USA och ytterligare fyra röstade för. Fyra länder la ned sina röster.

PIN/ICDC uppmanar i sin propaganda "Res inte till Kuba!", och stödjer energiskt USA:s blockad mot ön. FN:s generalförsamling har 14 år i rad fördömt denna blockad mot Kuba, nu senast 2005 med 182 länder mot fyra. I FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève är Tjeckien ökänd för att ha agerat som bulvan som lanserat USA:s resolutioner mot Kuba. Som nyinvalt medlemsland i EU har Tjeckien på kort tid gjort sig känt som besatt av Kuba och försöker agera för att ändra EU:s politik gentemot Kuba, så att dialog och samtal med regering och myndigheter på Kuba omöjliggörs. Figurer kring George W. Bush, såsom Roger Noriega som haft flera topposter, öser beröm över Tjeckiens konfrontationsskapande agerande gentemot Kuba.

Den svenska regeringen, som i FN upprepade gånger har röstat mot USA:s blockad mot Kuba, uttrycker genom ett brev till Lärarförbundet, Sektion Spånga-Tensta 14 december 05 från utrikesminister Laila Freivalds att den "tar avstånd från embargo-politiken då vi menar att det inte finns folkrättsliga förutsättningar för USA att införa sanktioner Š.". Dvs USA:s blockad mot Kuba är illegal. När skall utrikesministern protestera mot att krafter som stödjer en illegal politik ges möjligheter att medverka till denna konferens i svenska folkets riksdagshus?

I Latinamerika stiger nya folkligt valda ledare fram med sociala program som slår vakt om nationens intressen, såsom Hugo Chávez i Venezuela, Tabaré Vázquez i Uruguay, president Lula i Brasilien, och den 18 december Evo Morales i Bolivia. De vägrar att förbli USA:s bakgård och utmanar Washingtons "traditionella" intressen i världsdelen. Kubas ledare har länge förklarat att samarbete mellan länderna i Latinamerika är vägen ut ur USA:s utsugande dominans.

De fattiga i Latinamerika inspireras av den välfärd som kubanerna skapat genom sin revolution. De tio procenten fattigaste på Kuba har högre levnadsstandard än de 60 procenten fattigaste i Latinamerika som helhet. Kuba erbjöd USA 1586 läkare att bistå de drabbade i New Orleans efter orkanen Katrinas översvämningskatastrof. President Bush vägrade svara. Många av dessa läkare gör nu insatser i jordbävningsdrabbade Pakistan eller i andra länder. De visar att en annan värld är möjlig. Men den värld USA visar upp är anfallskrigets fasa med bomber, napalm, hemliga tortyrfängelser, fanatism.

Bush-regeringens upptrappade aggressiva retorik mot Kuba och ständiga provokationer innebär att militära aktioner i någon form från Washington inte kan uteslutas. Men för att politiskt bana väg för ett sådant brott erfordras att EU har en mer konfrontationsinriktad politik mot Kuba. Efter det att Spaniens högerpremiärminister Jose Maria Aznar avsattes från sin maktställning, vill USA att den nya EU-medlemmen Tjeckien ska inta Aznars plats och agera för en öppen konfrontationspolitik i EU mot Kuba.

6 maj 2004 presenterade president Bush genom Colin Powell en 450 sidor lång rapport från sin "Kommission för stöd till ett fritt Kuba". Sida upp och sida ned redogörs i detalj hur USA åter vill göra Kuba till en lydstat underordnad USA-intressen, inklusive stöld och överförande av Kubas företag till affärsintressen i USA. I rapporten presenterades kraftigt utökade anslag för finansieringen av s.k. dissidenter på Kuba, för militärflygplan med propagandasändare, för propaganda och lobbyverksamhet i Latinamerika och i Europa. Totalbelopp 60 miljoner US dollar. Den 28 juli 2005, och i enlighet med rapportens planer, utsåg Bush-regeringen en ståthållare Caleb McCarry, för det framtida krossade Kuba. Ytterligare ett paket med fientligheter aviseras kommande maj. En del av dessa pengar går till att delfinansiera anti-kubanska konferenser såsom den i Stockholm.

Stockholmskonferensen 6-7 februari är således en i en serie USA-initierade kampanjåtgärder för att påverka olika länders politik gentemot Kuba. Konferenserna är dessutom uttalat inriktade på att locka till sig NGO:s att delta i kampanjerna mot Kuba, med löften om rikligt tilltagna penningbidrag förstås.

Den första ICDC/PIN-konferensen ägde rum i Prag. Liknande tillställningar har ordnats i exempelvis Madrid, Miami, Washington, Berlin och nyligen i Tallinn oktober förra året, med deltagande av bl.a. Fp:s SILC. I Pragkonferensen talade exilkubanen Carlos Alberto Montaner. Montaner har ett förflutet som terrorist i en CIA-organiserad terroristliga på 1960-talet på Kuba. Material för tillverkning av bomber hittades i hans bostad. Ligamedlemmarna dömdes som ansvariga för sprängdåd mot civila mål såsom varuhus och universitetet. Montaner lyckades fly från fängelset och togs om hand av CIA för sin fortsatta karriär. I preliminära program för Stockholmskonferensen fanns Montaners namn med. Men eftersom hans terroristanknytning är allt för väl känd, kan man anta att han byttes ut. Idag är han en av viceordförandena i den international som Folkpartiet tillhör.

Bland de bekräftade deltagarna noterar vi Ramón Colas, exilkuban bosatt i Miami. Den 4:e augusti 2003 skrev han, i egenskap av medlem i Kubansk-Amerikanska Stiftelsen CANF, tillsammans med andra CANF-medlemmar, under ett brev till George Bush, i vilket krävdes ökade anslag och ännu hårdare tag mot Kuba; "Snart, med Din hjälp, kommer Kuba att åter bli vad det brukade vara, en fri och självständig nation och en nära vän och allierad till USA." Dvs en återgång till det gangstervälde och misär som rådde innan Kubas revolutionen 1959.

CANF grundades av Reagan i början på 80-talet som paraply för ett dussintal terrororganisationer och är en av de mäktigaste lobbygrupperna i USA. De pumpar in miljontals dollar i kampanjer för utvalda politiker som går deras ärenden. CANF har en dokumenterad inblandning i USA:s smutsiga krig i Centralamerika och i Iran-Contras affären med vapen- och knarksmuggling. CANF har finansierat västra halvklotets mest ökända terrorist, Luis Posada Carriles, inblandad i mängder med mord. Bland brotten var sprängningen av ett kubanskt passagerarplan 1976 som Carriles organiserade från Caracas, Venezuela. Alla 73 ombord dog. Carriles befinner sig nu i USA. Bush-administrationen skyddar honom från utlämning till Venezuela, där han med CIA:s hjälp lyckades fly från rättegången. Carriles påstås besitta kunskap om CIA:s inblandning i mordet på president Kennedy. Carriles medbrottsling, Orlando Bosch, benådades av Bush den äldre, och är hedersmedborgare i CANF:s högborg Miami. Utförlig information om Carriles band till CANF och terrorism finns i New York Times 1998-07-12.

Stockholmskonferensens hitbjudna talare från USA och Tjeckien etc ingår i detta högerextrema kontaktnät. Det handlar om ett nätverk med den exilkubanska kriminella och terroristiska Miamimaffian som aktiv maktfaktor. Denna maffia har direkt samarbete med Floridas guvernör Jeb Bush, med dennes bror, president George W. Bush och med över tjugo extremistiska individer av kubanskt ursprung på topposter i USA-regeringens administration.

Genom Stockholmskonferensen är det detta de ansvariga politikerna öppnar svenska folkets riksdagshus för. Fp, Kd och s deltar genom sina biståndsorganisationer som arrangörer, men moderaterna medverkar också med talare. Att utrikesutskottets socialdemokratiska ordförande Urban Ahlin, tillika styrelseledamot i Olof Palmecentret, deltar och medverkar till att Olof Palmecentret är en av arrangörerna, är en stor skymf mot Olof Palmes minne.

Olof Palme är berömd och hyllad i hela tredje världen för sitt stöd till de små nationernas rätt till självständighet, mot supermakternas dominans. Han är vida känd och älskad för sitt stöd till befrielsekampen i Vietnam, Afrika och Centralamerika, för sin avsky mot Latinamerikas USA-installerade militärdiktaturer och för sitt stöd till det fria Kuba. "Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba! Leve solidariteten mellan folken! Viva Cuba independiente!" Så sade Olof Palme vid ett massmöte på Kuba 1975.

Vi fördömer å det kraftigaste de ansvariga politikernas kränkning av svenska folkets Riksdagshus med denna konferens!

Svensk-Kubanska Föreningens styrelse
Stockholm 29 januari 2006