|
Insänt av Sv-Kubanskas
medlemmar i Halmstad, 27/10 i Hallandsposten.
Applåderar
Kubas uthållighet
2007-10-27
Det finns många knep för att skaffa
kontroll och ägandeskap över ting och människor.
Ett av de enklaste knepen när det gäller att kuva
en annan människa är att köpa den människan.
Förutsättningen är att människan,
som ska köpas, är i tillräcklig penningnöd
för att låta sig köpas. Om man översätter
detta konstaterande till att gälla även för
nationer, så har samma resonemang riktighet för
USA:s agerande gentemot Kuba.
Kuba är i penningnöd och alla vet
att den situationen som kubanerna upplever idag skapades av
hjärnor i USA redan på 50-talet, i akt och mening
att svälta ut Kubas folk. På så sätt
skulle man skapa förutsättningar för att återigen
kunna köpa det kubanska folket och återigen förvandla
denna underbara ö till sin lilla lekplats.
Skaparen av denna USA-politik, som har kommit
att fortgå fram till våra dagar, var den präktige
(vid den tiden) vicepresidenten Richard Nixon. Året
var 1959 och USA:s president vid den tiden hette Eisenhower.
Diktatorn Fulgencio Batista störtades
vid en folklig resning som leddes av Fidel Castro och Che
Guevara. Det fanns naturligtvis många fler ledare och
stora personligheter bland folket, men de två nämnda
tog på sig huvudansvaret för resningen och blev
därmed resningens galjonsfigurer.
Strax efter resningen träffades Fidel
Castro och vicepresident Richard Nixon för ett inofficiellt
och ”förtroligt” samtal, och i det ”förtroliga”
samtalet skissade Fidel Castro troskyldigt på de planer
som ledarna för den folkliga resningen hade för
Kubas framtid. Det gällde jordreformer där lantarbetarna
skulle få delaktighet i ägandet av den mark de
odlade och det gällde fördelningen av egendom.
Man tänkte sig bl.a. att staten skulle
ta ansvaret för att jorden skulle fördelas rättvist
till folket. Efter detta möte deklarerade Richard Nixon
högt och tydligt för alla som ville lyssna på
honom, att Kuba var en kommuniststat.
Detta möte inträffade vid en tid
då kommunistfobin var som starkast i USA. Institutionerna
har rensats från påstådda kommunister och
radio- och televisionsbolag var också rensade från
påstådda kommunister, liksom Hollywoods filmateljéer.
Tillsammans med Charlie Chaplin förpassades
obekväma regissörer och skådespelare ut i
tystnaden. Chaplin tvingades t o m. att lämna USA p g
a. att han påstods ha kommunistsympatier. När Nixon
sedermera valdes till president på 70-talet så
visade han sitt rätta ansikte för USA:s folk och
han blev utslängd på trappan p.g.a. inblandning
i kriminell verksamhet.
Då hade det förflutit många
år sedan grunden lades till Kuba-politiken och ingen
av de efterföljande presidenterna har haft mod eller
intresse av att ändra på den av Nixon skapade Kuba-politik.
I USA är det politiskt självmord
för en president eller presidentkandidat att bara andas
ett enda positivt ord om Kubas genomförda jordreformer
eller att så mycket som andas ett enda positivt ord
om utbildningssystemet som har gett hela befolkningen tillgång
till det skrivna ordet eller att bara andas ett enda positivt
ord om sjukvården som är kvalificerad och tillgänglig
för hela befolkningen.
Som åskådare till detta politiska
skådespel vill vi stå på den läktare
som applåderar det kubanska folkets uthållighet.
Carl Bildt och kompani får förlåta oss.
ÅKE
WENDEHÖG
Torup
HANS G JOHANSSON
Rydöbruk
|
