CANF/FNCA, Kubansk-Amerikanska Stiftelsen

På initiativ av Reagan-regimen grundades Fundación Nacional Cubano Americana (FNCA/CANF, Kubansk Amerikanska Stiftelsen) i början av 80-talet för att samordna den exilkubanska verksamheten till stöd för USAs hemliga krigföring, under laglig täckmantel som frivilligorganisation (NGO). CANF gav tidigt näring till en rad paramilitära organisationer med syftet att upprätta baser i Centralamerika och Karibien och rekrytera legoknektar från Honduras, Mexiko, El Salvador och Guatemala.
I den långa listan över organisationer i USA som ägnar sig åt sabotage och terrorism mot Kuba utmärker sig CANFs ”Comisión de Seguridad” (Säkerhetskommission) som leds av Alberto Hernandez, Luis Zuñiga Rey och Roberto Martin Perez. Vissa ökända terrorister som Luis Posada Carriles och bröderna Guillermo och Ignacio Novo rekryterade legoknektar såväl åt "Säkerhetskommissionen" som åt den paramilitära grupp, ”Grupo Paramilitar”, som också ingick i CANF.

1993 organiserade Zuñiga ”Frente Nacional Cubano” (Kubanska Nationella Fronten) som ytterligare en väpnad gren av stiftelsen. Dess uppgift blev att upprätta träningsläger för exilkubaner i Florida med sikte på att överföra dem till centralamerikanska länder. Ungefär samtidigt bildades också, med pengar från stiftelsen, ”Ejercito Armado Secreto” (Hemliga Väpnade Armén) under Sixto Reynaldo Aquits ledning, för att genomföra attentat i USA som angreppet med tunga vapen på det grekiska fartyget ”Mikonos”, 1993.
1996 planerade ”Brigada 2506”, också med nära band tll CANF, en rad sabotage med fjärrstyrning från flygplan av sprängämnesladdade projektiler. De skulle riktas mot stora folksamlingar, som på revolutionstorget, och mot el-verk som Tallapiedra, Mariel och Santa Cruz del Norte, sockerbruket Nico Lopes och oljedepåerna i Matanzas. Utrustningen utprovades i Texas, Puerto Rico och Bahamas.

När två Miami-kubaner anhölls i maj 1998, på väg in mot Pinar del Rio med last av tunga vapen, upptäcktes en samordning mellan ”Junta Patriotica Cubana” (Fosterländska Kubanska Juntan), ”Partido Protagonista del Pueblo” (Folkföreträdarpartiet), ”Movimiento de Recuperación Revolucionaria” (Rörelsen för Revolutionens Återuppbyggnad) och ”Nueva Republica” (Nya Republiken), alla med officiellt säte i Miami. De deltog i en omfattande planering av attentat i Pinar del Rio. De var också kopplade till den serie attentat som 1997 riktades mot hotell i Havanna, och som kostade en italiensk turist livet, och som planerades av Luis Posada Carriles, i CANF s namn, genom ytterligare en av dess väpnade grenar, ”Ejercito de Resistencia Interna” (Inre Motståndsarmén).
Det man kan utläsa av detta är att den Miamibaserade terroristverksamheten mot Kuba i stor utsträckning går tillbaka på CANF och några få ansvariga, varav en del har omfattande erfarenhet som Posada Carriles och bröderna Novo, förknippade med många CIA-operationer mot Kuba under de senaste fyrtio åren.

CANF är också en av de mäktigaste lobbygrupperna i USA. De pumpar in miljontals dollar i valkampanjerna och spelade stor roll i de manövrer i Florida som förde W Bush till makten 2000. CANF var djupt inblandad i USA:s smutsiga krig i Centralamerika och i Iran-Contras affärens vapen- och knarksmuggling. CANF stod bakom en rad bombattentat mot kubanska turistinstallationer för några år sedan, varvid flera människor skadades och en ung italiensk turist dödades. Ledande CANF-medlemmar har visat sig ha direkta kopplingar till många attentatsförsök mot Fidel Castro.
CANF kräver också resultat av Bush-regimen. I ett brev i augusti 2003 till George W Bush krävde CANF skärpt krigföring mot Kuba. Om inte kraven uppfylldes sade sig CANF inte kunna garantera fortsatt stöd till presidenten. Men de tillgodosågs omgående när Bush, innan presidentvalet, tillsatte en kommission med Colin Powell för att ta fram ett program för hårdare ekonomisk och propaganda krigföring mot Kuba.

LUIS POSADA CARRILES, CIA OCH CANF

Den mest ökände av CANFs agenter är Luis Posada Carriles, född 1928 på Kuba. Med en lång historia i CIAs tjänst bakom sig planerade han 1976 tillsammans med Orlando Bosch sprängningen av ett kubanskt flygplan med 73 personer ombord, som alla dog. För detta ställdes båda inför rätta i Venezuela. Dagen innan domen skulle falla 1985 organiserade CIA och CANF (paraplyorganisation för exilkubanska extremhögern i USA, närstående Bush-familjen) hans rymning.

Posada placerades i San Salvador som nyckelperson i Reaganregimens terrorkrigföring mot Nicaragua. Tillsammans med Felix Rodriguez (CIAs utsände till Bolivia för att mörda Che Guevara) fick han bl a ansvara för omlastningen av vapen och knark på flygplatsen Ilopango. Han flög också själv vapen till contrasstyrkorna i södra Nicaragua. När Iran-Contrasskandalen avslöjades fick han med CIAs hjälp fristad i Honduras.
Efter att den s k lågintensiva krigföringen mot Nicaragua lyckats och en USA-vänlig regim installerats, kunde Posada på heltid ägna sig åt aktioner mot Kuba. Från början av 90-talet intensifierades den Miamibaserade terrorismen mot Kuba.

I en stor öppenhjärtlig intervju i New York Times 1998 berättade Posada om hur hans verksamhet finansierades av CANF, bland annat 11 sprängattentat i Havanna 1997. Och han utlovade fortsatta aktioner för att mörda Fidel Castro, som de han deltagit i inför Ibero-amerikanska toppmöten i Colombia 1994 och Venezuela 1997. I november 2000 fängslades han i Panama tillsammans med Miami-borna Guillermo Novo, Pedro Remon och Gaspar Jimenez, med bagaget fullt av sprängmedel för att spränga Fidel Castro i luften.
De dömdes till fängelse i Panama men på uppmaning av USAs Colin Powell benådades alla fyra av Panamas avgående president Moscozo sommaren 2004 innan hon återvände till Miami, och vänkretsen inom CANF. Tre flögs direkt till Miami, där de mottogs som hjältar. Men Posada stannade i Centralamerika medan CANFs advokater sökte garantier för honom om uppehållstillstånd i USA, utan rättsliga påföljder, precis som Orlando Bosch fick av president Bush den äldre 1990. I början av mars smugglade CANF in Posada i USA med båt från Mexiko i början av mars. Hans välgörare Santiago Alvarez, ledande CANF-personlighet som också finansierat Posada-gängets advokater i Panama, hade organiserat smugglingen med mexikanska knarkkarteller som står CANF nära.

Redan i början av april hade kubanska myndigheter fått information om att Posada befann sig i USA och anklagade – än en gång - USA för att härbärgera terrorister, och då inte bara Posada. Under CANFs paraply finns öppet ett tiotal exilkubanska terroristorganisationer i Florida. Men ingen med Posadas meritlista.
Washington Post tog upp skandalen 15 april. Anti-krigsrörelsen i USA startade en kampanj mot fristad för denne massmördare och kongressledamöter krävde att han skulle utlämnas till
Venezuela, som krävt detta med hänvisning till flygplansprängningen 1976.

Bush´s problem är att för hans stödtrupper i Florida, där brodern Jeb är guvernör, är Posada frihetskämpe. De var avgörande för segern i presidentvalen och förväntar sig att deras hjälte ska få fristad i USA, på gamla dar. Först låtsades Vita Huset inte veta något om Posada för att under tiden ha underhandskontakter med Miami-maffian om hur denna heta potatis skulle kunna kylas ner. Lika viktigt är naturligtvis att de inte kan låta Posada vittna om sina aktiviteter i en öppen rättegång, eftersom de är så djupt inblandade i den. Posada sitter inne med massor av komprometterande information för CIAs nye chef och för många andra i etablissemanget. Det handlar om den exilkubanska Miamimaffian i direkt samarbete med Floridas guvernör Jeb Bush, och brodern president George W. Bush och med över tjugo exilkubaner på topposter i USA-regeringens administration.