USAs aggressionspolitik

Den har pågått i över 40 år, och för lång för att presenteras här (se dock ”CANF/FNCA, Kubansk Amerikanska Stiftelsen”). Grundstommen i politiken är den ekonomiska krigföring som inleddes i början av 60-talet och som 14 år i rad fördömts av FNs Generalförsamling som varande ett brott mot internationell lag.
Efter påtryckningar från CANF i augusti 2003 tillsatte Bush en "Kommission för stöd till ett fritt Kuba" med Colin Powell som ordförande för att innan presidentvalet ta fram ett program för hårdare ekonomisk och propagandakrigföring mot Kuba.

Den 6 maj 2004 lade kommissionen fram en 450 sidor lång rapport från sin "Kommission för stöd till ett fritt Kuba". Sida upp och sida ned redogörs i detalj hur USA åter vill göra Kuba till en lydstat underordnad USA-intressen och överförande av Kubas företag till USA-bolag. Programmet trädde i kraft 1 juli 2004 med skärpta ekonomiska sanktioner, bla hårda restriktioner för USA-kubaner att resa och sända pengar till släkt på Kuba, och försök att pressa internationella banker att inte hantera kubanska finansiella transaktioner. I programmet ingår också kraftigt utökade anslag för finansieringen av s.k. dissidenter på Kuba, för militärflygplan med propagandasändare, för propaganda och lobbyverksamhet i Latinamerika och i Europa. Totalbelopp 60 miljoner US dollar.

Den 28 juli 2005, och i enlighet med rapportens planer, utsåg Bush-regeringen en ståthållare Caleb McCarry, för det framtida Kuba under USAs kontroll. Ytterligare ett paket med fientligheter aviseras kommande maj. En del av dessa pengar går till att främja propaganda och aktioner i Europa till stöd för USAs aggressionspolitik, bl a finansiering av anti-kubanska konferenser såsom den i Stockholm.
Bush-regeringens upptrappade aggressiva retorik mot Kuba och ständiga provokationer innebär att militära aktioner i någon form från Washington inte kan uteslutas. Men för att politiskt bana väg för ett sådant erfordras att EU har en mer konfrontationsinriktad politik mot Kuba.

Stockholmskonferensen 6-7 februari är således en i en serie USA-initierade kampanjåtgärder för att påverka olika länders politik gentemot Kuba. De är dessutom uttalat inriktade på att locka till sig NGO:s att delta i kampanjerna mot Kuba, med löften om rikligt tilltagna penningbidrag.