Kommentar till artiklar i Axess
Bo Hall


I Axess nummer 6 i september 2007 publicerades två artiklar om Kuba:
Torbjörn Elensky "Handeln som hotar regimen" och Isabella Thomas "En sista repetition inför döden".

Jag uppskattar mycket att Axess tar upp Kuba med reportage från människor som verkligen varit där och inte enbart lyssnar på den amerikanska propagandan mot Castro och Kuba.

Som turist är det underbart att komma till Kuba, ett vackert land med vackra byggnader, vänliga och glada människor, ingen kriminalitet och inga tiggare: eller med Kolumbus ord när han hade upptäckt Kuba 1492 " finns det ett paradis på jorden så måste detta vara paradiset"
Några kompletterande synpunkter kan vara av intresse för att förstå vad som händer på Kuba.

När Fidel Castro och Che Guevara rullade in i Havanna i januari 1959 var det avslutningen på 500 år av slaveri för det Kubanska folket. Kolumbus upptäckte Kuba 1492 och redan 1511 sände Spanien en arme till Kuba för att erövra landet. När sedan de invandrande spaniorerna behövde arbetskraft rekvirerades den från indianbyarna av armen och om indianen inte frivilligt blev slavarbetare dödades han omedelbart och hans familj blev slavar hos spanioren. Då indianerna inte tålde det hårda arbetet på bl.a. sockerplantagerna utan dog, importeerades i stället negrer från västafrika. Alla indianer är utrotade sedan 200 år men en staty finns över den siste indianhövdingen på torget i Barracua och ett mycket populärt öl är döpt efter honom.

1899 kastade kubanerna av sig Spanien bara för att hamna under USA som tillsatte en ståthållare och som sedan följdes av 40 år med "parlamentarisk demokrati" dvs att två partier, båda representerande Kuba´s ekonomiska elit växlade vid makten. Dessa politiker såg bara till sitt eget bästa och struntade i hur folket levde. Denna erfarenhet ligger bakom det kubanska folkets val att inte acceptera en parlamentarisk demokrati. Man har i stället valt en egen modell för folkets demokrati, ingen reklam, inga valtal, man väljer sina representanter på deras meriter och alla medborgare kan föreslå kandidater, se tex BBC´s reportage från ett lokalval igår den 14 september.
Fidel Castro´s far Angel Castro emigrerade från ett fattigt Spanien till Kuba och började som arbetare på sockerplantager, men genom sin goda fysik och intelligens lyckades han själv skaffa sig en stor sockerrörsodling, där han sysselsatte hundratals slavar. Fidel Castro har således själv upplevt förhållandena för sockerarbertarna på Kuba.
Fidel själv är en av de bästa eleverna som gått ut Universitetet i Havanna och en mycket duktig baseball-spelare. Redan på universtetet var han mycket politiskt aktiv men kunde inte anpassa sig till de befintliga partierna utan blev tvungen att starta sitt eget parti.

När Castro rullade in i Havanna 1959 regerade diktatorn Battista med stöd av USA. Bat+ista flydde i god tid.
Castro agerade snabbt och nationaliserade de utländska företasgens egendom och konfiskerade de rika kubanernas egendom, varvi de flesta flydde till MIAMI.
Castro träffade avtal med alla länder om kompensation för den nationaliserade egendomen utom med USA, som ej ville förhandla. USA har sedan dess fört ett "lågnivåkrig" mot Kuba. En handelsbojkott som kostar Kuba ca 10 miljarder dollar per år(även svenska företag som Volvo och Pharmacia mfl som köpts av amerikanska företag får ej sälja till Kuba).
Det ständiga invationshotet innebär att alla kubaner, män och kvinnor är krigsplacerade och vet var de har sina vapen och vad de skall göra i ett krisläge. Det var bla denna beredskap som gjorde att invasionen i Grisbukten blev en stor seger för Kuba ( sex döda kubaner och 14
angripare). Hela infrastrukturen är gjord för att klara ett utdraget krig med alla de kostnader som detta medför.
400 mordförsök mot Castro, brandbomber och skadeinsekter och sjukdomar över sockerrörsfältem, lejda mördare och ett sprängt flygplan är andra USA betalda angrepp.

Castro gav kubanerna frihet, trygghet och ett bättre liv.
Han började med att dela ut mark till de lantarbetare som som önskade det; på landet fanns ingen hälsovård eller skola och bostäderna var urusla. Hälften av alla kubaner kunde inte läsa och skriva men analfabetismen utrotades på ca tre år, sjukvård och bostäder byggdes upp
i snabb takt.

Den äldre generationen kubaner har inte glömt och avgudar Castro och vad han har gjort för dem och deras barn och barnbarn. De unga utsätts ständigt för propaganda från västs kapitalistiska ("demokratiska") regimer genom dokusåpor och hundratals radioustationer i främst Miami.
USA har infört besöksförbud för amerikaner att besöka Kuba med ett vite på 10 000 dollar - se bl.a Mikael Moore´s film Sico.
Det finns en spirande privat marknad för turisttjänster ( nu Kuba´s största export) grönsaker, konst, cigarrer mm. De stora inkomsterna kommer (troligen, min kommentar) från över fyra hundra samriskföretag där kubanska staten har en aktiemajoritet medan resten ägs av ett
utländskt företag. Många hotell ägs av spaniorer, italienare och kanadensare, mineralbrytning sker i samverkan med kanadensiska företag etc. Den egna exporten består av mediciner och vacciner som utgör Kuba´s näst största inkomstkälla efter turismen - ca 3 miljoner turister per år.

Den kubanska ekonomin växer med 9-10 % per år.
Kuba har sin egen ideolog, José Martí som angav huvudprinciperna för det kubanska samhället:
fri tillgång till information
fri utbildning - lika viktig som luften vi andas
fri hälso- och sjukvård
fri tillgång till kultur - utan vilken ett samhälle ej kan skapas
en egen bostad
en rimlig levnadsstandard

Detta är teser som hundra år senare formulerades som FN`s Deklaration för de Mänskliga rättigheterna.
José Martí fick inte vara med och genomföra programmet då han stupade i den första drabbningen i det andra frihetskriget mot Spanien men detta är vad Castro och Che Guevara har försökt genomföra.
På Kuba ser man nästan inga bilder av Castro men rätt många av Che Guevara och överallt ser man byster av José Marti. Han finns framför alla skolor på Kuba tillsammans med kubanska flagggan och Kuba´s nationaltyräd Kungspalmen.

Kuba har en positiv devis att leva efter " En bättre värld är möjlig" och samhället präglas av solidaritet med de egna medborgarna och de fattiga i andra länder.

Med en befolkning på 10 miljoner sänder Kuba ut ca 25 000 läkare och ca 10 000 lärare varje år till andra länder, mer än hela FN_systemet tillsammans. Läkare utan gränser sänder ut ca 2 500 läkare per år.
Dessutom får många fasttiga från andra länder gratis universitetsutbildning på Kuba, t.ex läkare och ingenjörer mm.

Musiken och dansen och vänligheten är dock det som finns kvar i min själ!

Danderyd den 15 september 2007
Bo Hall