Dödsstraff finns i den kubanska brottsbalken för särskilt grova brott som t.ex. terrorism. Sedan några år har de som dömts till dödsstraff inte avrättats, och en diskussion har öppnats om möjligheter att avskaffa dödsstraffet. Efter en upptrappning av öppna hot från USA-regimen, och av omstörtande verksamhet från USA:s intressekontor i Havanna, beledsagat av upprepade flygkapningar upp-muntrade från USA har tre dödsdomar utfärdats och verkställts.
Sju kapningar av flygplan och fartyg har genomförts under lika många månader. Den 19 mars kapades en DC-3:a med 37 personer ombord på väg från Ungdomsön till Havanna. Beväpnade med knivar tvingade de sex kaparna planet till Floridas sydspets Key West. Kaparna arresterades, men släpptes sedan mot 10 % av den angiva borgenssumman.

Den 31 mars kapades ett inrikesplan, en AN-24 med 46 personer ombord. En av kaparna, en kvinna, hade i sin frisyr hårklämmor som hennes man sedan kunde plocka samman till en handgranatattrapp. Men planet saknade bränsle, och besättningen lyckades få kaparna att landa på Havannas flygplats José Martí, tanka och släppa av 22 passagerare. Därefter tvingades planet till Florida.
Den 2 april kapades en färja i Havannabukten av elva personer beväpnade med pistoler och knivar. Färjan, som endast är avsedd för hamnbuktens skyddade vatten, tvingades ut på öppna havet i nattmörker och hög sjö. De femtiotal passagerare som fanns ombord svävade i livsfara. Men det saknades bränsle, och kustbevakningen lyckades få färjan i land och övermanna kaparna samt få passagerarna och besättningen i säkerhet.

I Florida, med guvernör Jeb Bush, hyllas kapare från Kuba som hjältar av den exilkubanska extremhöger som dominerar Miamis administration, polisväsende, domstolar och affärsverksamhet.
Så ser USA:s ansvariga på dem som är beredda att riskera 10-tals människors liv. USA:s attityd uppmuntrar samvetslösa personer på Kuba att begå dessa brott som annars betraktas som terrorism. Och flygplanskapare är inte de enda exilkubanska terrorister som går fria på Miamis gator. Så ihåligt är Bush tal om kamp mot terrorism. Flygkapningar uppmuntras dessutom av USA:s speciella lagstiftning mot Kuba, närmare bestämt Cuban Adjustment Act, som ger varje kuban som tar sig till USA illegalt permanent uppehållstillstånd, arbets-tillstånd, a-kassa m.m., även om inresesättet är flyg-kapning. Medborgarskap fås efter två års vistelse. Annat gäller för de som försöker komma från Haiti, Mexiko, Guatemala etc. Över 400 ”förolyckas” varje år vid USA:s gräns mot Mexiko, 10 procent av dem som varje dag för-söker invandra till USA illegalt.

Samma dag som DC-3:ans kapare släpptes mot borgen, rånade en grupp kriminella en militärpostering på Kuba och fick med sig vapen. De planerade ytterligare en flygkapning, men stoppades av polis.
Samma dag, den 10 april, offentliggjordes domarna mot de elva som kapade färjan. De tre ledarna fick dödsstraff för denna terroristhandling, fyra fick livstid och de övriga inblandade fick mellan fem och två års fängelse. De dömdes av Havannas Folkdomstol 8 april. Domstolen beaktade att de utsatte dussintals människors liv för stor fara, dels genom de dödshot med pistoler och knivar de använde mot gisslan, dels genom att gå ut på öppet havsvatten i grov sjö med den plattbottnade färjan.

Kuba har domstolar på kommunal, provins och nationell nivå. De är sammansatta av domare och nämndemän. De utses av de folkvalda församlingarna på respektive nivå. De åtalade har rätt till försvarsadvokat, som de själva väljer. Om de inte gör det erbjuds de en offentlig försvarare. Havannas Folkdomstol, på provins-nivå, utdömde dödsstraffen. Ärendet gick därefter vidare till Högsta Domstolen, och sedan vidare till parlamentets statliga råd. Dessa högre instanser bekräftade döds-straffen som verkställdes fredagen 11 april.
Kuba är genom USA:s fientlighet utsatt för en krigsliknande situation, som med president Bush till-träde har trappats upp dramatiskt. För några år sedan uttalade president Fidel Castro att han själv helst såg att dödstraffet avvecklas på Kuba. Riksåklagaren och parlamentsledamoten Raul Suarez, ordförande i Ekumeniska Rådet, tillhör dem som har uttalat sig på liknande sätt. Och steg i den riktningen har tagits. Livstidsstraff har införts som alternativ till dödsstraff. Under åtminstone de senaste tre åren har dödsstraff inte tillämpats. Men USA:s provokativa ökande fientlighet mot Kuba, och försök att destabilisera, skapa incidenter som kan utgöra svepskäl för militära aktioner, och det avslöjade försöket att inplantera en femtekolonn, har förändrat situationen. Utfärdandet och verkställandet av dödsstraff är uttryck för hur allvarligt kubanska myndig-heter bedömer läget. Från kubanskt håll säger man att man har måst vidta hårda åtgärder mot sin egen vilja, men omständigheterna har gjort det nödvändigt.

Vi i Svensk-Kubanska Föreningen, och många fler, ser att Kuba visar att det är möjligt för ett fattigt land i tredje världen att skapa ett bra liv för folkflertalet. Med denna humanistiska ståndpunkt verkar också vi för att dödsstraff ska avskaffas i världen. Men de omständigheter som skapas av USA:s kriminella krigiska politik är långt ifrån idealiska. I detta läge menar jag att vi skall respektera den kubanska rättstillämpningen. Kuba har rätt att försvara sig!

Den svenska politiker som uttalar förståelse för USA:s krigspolitik, antingen det gäller Afghanistan eller Irak, medverkar till att döma tio-tusentals oskyldiga civila till döden. Den som fortsätter exportera vapen till USA och Storbritannien likaså. De som leder hetsen mot Kuba i media ska vara medvetna om att de medverkar till att skapa det politiska klimat Bush vill ha för att sprida död och förintelse på Kuba. Inga av dessa personer har någon moralisk rätt att fördöma Kuba för tillämpning av dödsstraff.

Martin Österlin 2003-04-17