Demokratin Kuba
Jag är så in i helvete trött på att höra att Kuba är en diktatur. Tvärtom, i Kuba härskar demokratin. Så jag skrev några anteckningar för att visa att det inte är en diktatur.
Låt oss se:
I representativa demokratier som Storbritannien, Spanien [och Sverige] är statschefen inte vald av folket. Det är ett ämbete som ärvs.
I dessa länder, liksom i Tyskland och andra parlamentariska republiker, väljs regeringschefen. Men inte direkt. Väljarna röstar på representanter och det är dessa som väljer regeringschefen.
Det är också fallet i Kuba: medborgarna väljer de 605 ledamöterna i Nationalförsamlingen vart 5:e år. Grundlagen slår fast att den är ”det högsta organet för statsmakten” och representerar ”hela folket och uttrycker dess suveräna vilja.” Nationalförsamlingen väljer bland sina ledamöter de som ska ingå i Statsrådet, ”organ som mellan sammanträdena representerar det [Nationalförsamlingen], utövar sina aktiviteter och uppfyller de övriga funktioner som Grundlagen och lagarna ger det.”
Nationalförsamlingen väljer också president och vicepresident och utser, på presidentens förslag, premiärminister och ledamöterna i Ministerrådet; väljer ordförande i Högsta Domstolen och dess ledamöter, väljer Riksåklagare och andra ämbeten.
Alla från 16 år har rätt att rösta, fritt, jämlikt, direkt och utan att rösthemligheten avslöjas. Alla medborgare har rätt att bli valda. Kandidaterna lanseras inte av partier utan vid möten med väljarna i stadsdelarna och av sociala massorganisationer [Fackföreningsrörelsen, Kvinnoförbundet, Studentförbundet, Bondeorganisationen med flera]. Alla kan fritt föreslå kandidater. Vid dessa möten diskuteras egenskaper och kvaliteter hos de nominerade och deltagarna beslutar med majoritetsbeslut om vilka som ska bli kandidater.
Församlingarna ska ta hänsyn till könsfördelning, etniskt ursprung, socialt ursprung, m.m. med syftet att få till en jämlik och mångfaldig representation, så att alla ska känna sig representerade.
Valkampanjer är förbjudna. Det man gör är att sprida foton och kandidaternas CV:n. Dessa har möten med väljarna på arbetsplatser, skolor och i bostadsområden.
För att bli vald krävs en majoritet av rösterna, dvs. över 50 procent. Om ingen av kandidaterna når detta genomförs en andra valomgång bland de två kandidater som fått flest röster.
Från 1993 ställde till exempel både Fidel och Raul Castro upp vid valen för att få medborgarnas dom. De var kandidater och vann varje gång i sina respektive valkretsar.
Valurnorna vaktas av barn och unga pionjärer. Urnorna tillsluts när röstningen är genomförd och sedan räknas rösterna offentligt. Kubanska och utländska journalister, diplomater och till och med turister kan närvara vid röstsammanräkningen.
De valda måste regelbundet redovisa för sina väljare vad de gjort och dessa kan när som helst återkalla mandaten om tillräckligt många av väljarna anser att de inte uppfyllt sina åtaganden. De valda får ingen lön utöver den de hade innan de valdes till Nationalförsamlingen.
Denna modell har tillämpats i valen 1976, 1981, 1986, 1993, 1998, 2003, 2008, 2013 och 2018.
Vem som helst kan bli ledamot i Nationalförsamlingen med villkoret att denne får stöd från sin valförsamling. Och vem som helst kan bli ledamot i Stadsrådet eller bli republikens president om denne får stöd i den högsta församlingen, Nationalförsamlingen.
Kommunistpartiet är inget valparti; det ställer inte upp med några kandidater och det är en myt att alla kandidater måste tillhöra Kommunistpartiet.
Sammanfattningsvis så är den vanliga uppfattningen att Kuba är en diktatur lögn. Kuba är en demokrati utan partier. Demokrati och flerpartisystem är inte samma sak. Makten utövas enligt en Grundlag och inom en väl definierad legalitet.
Det är sant att artikel 62 i Grundlagen slår fast statens socialistiska karaktär och omöjligheten av att ändra denna karaktär. Något liknande finns i t.ex. Spanien och andra europeiska stater där man inte har rätt att på laglig eller demokratisk väg avskaffa monarkin[eller den privata äganderätten till produktionsmedel]. Men trots det bombarderar inte västerländska medier dygnet runt folk med budskapet att dessa är diktatoriska regimer.
Det var allt.
Pedro Miguel, Cubadebate 210918
SOLIDARITET!
HÄV BLOCKADEN! EN MILJON KANYLER TILL KUBA!
Nu driver vi kampanjen ”en miljon kanyler till Kuba”, för att stödja Kubas vaccinationsarbete i, och utanför Kuba.
GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! Pg 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
Ta ett steg till och bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
