|
Svensk-Kubanska Föreningen https://svensk-kubanska.se/fjarde-konferensen-om-nationen-och-emigrationen/ Export date: Thu Nov 7 20:36:54 2024 / +0000 GMT |
Fjärde konferensen om Nationen och Emigrationen "Ni står på hemlandets sida" President Díaz-Canel avslutningstalade på Nationen och Emigrationen Kubas president Miguel Díaz-Canel bekräftade att känslan för hemlandet är mycket stark, en fras av den kubanska revolutionens historiske ledare Fidel Castro i slutet av mötet med ungdomarna i Antonio Maceo-brigaden 1977. "Fidels fras för 46 år sedan kan upprepas här idag", sade Díaz-Canel i början av sitt avslutningstal vid den fjärde konferensen om Nationen och Emigrationen. Om det gör oss som bor på Kuba stolta att sjunga nationalsången eller se palmerna från flygplansfönstret när vi återvänder från en resa, är det inte svårt att föreställa sig känslan hos dem som känner likadant men bor långt från Kuba, sade han. "Det är den känslan som har präglat alla dialoger sedan dess, det är den som har gjort det möjligt för oss att växa mellan möten och meningsskiljaktigheter, mellan framgångar och misslyckanden, och att alltid se det som förenar oss före allt som skulle kunna skilja oss åt.” Detta är en kubansk övning, mellan kubaner och för kubaner På söndagseftermiddagen avslutades den fjärde konferensen om Nationen och Emigrationen i Havannas kongresspalats, med deltagande av 367 kubanska medborgare bosatta i 57 länder, varav en tredjedel i USA, och representanter för kubanska statliga och sociala organisationer och institutioner. Under mötet, som pågick i två dagar, diskuterades perspektiven för Kubas relationer med sina medborgare i utlandet. Man diskuterade också kultur som en faktor som identifierar och förenar oss som kubaner, deltagande av kubaner som bor utanför Kuba i landets viktigaste socioekonomiska utvecklingsprocesser, investeringar, social kommunikation och teknik som användbara mekanismer för interaktion. President Miguel Díaz-Canel avslutningstalade och nämnde att grunden för Kubas politik gentemot sina medborgare i utlandet lades i 1978 års dialog, som leddes av Fidel Castro. Han betonade att under dessa 45 år har betydande framsteg gjorts för att stärka och diversifiera dessa band. Díaz-Canel bekräftade att kärleken till hemlandet är stark och har varit rådande under detta möte. De flesta medborgare delar denna känsla, firar landets framgångar, visar solidaritet med Kubas sak och intresserar sig för situationen i landet, liksom för att bidra till dess socioekonomiska utveckling. Den process som inleddes 1978 är inte beroende av förbindelser, kontakter eller ens andra regeringars åsikter. Det är en strikt kubansk övning, mellan kubaner och för kubaner, kommenterade presidenten, och tillade att nationens oberoende och suveränitet är gemensamma prioriteringar. Díaz-Canel uttryckte sin tacksamhet för den solidaritet och det stöd som Kuba fått av sina medborgare under de svåraste stunderna på senare tid, särskilt under covid-19-pandemin, när USAs blockad intensifierades på ett aldrig tidigare skådat sätt. Han uppmanade kubaner i alla delar av världen att fortsätta att främja den kultur som identifierar oss och vår historia. I en kommentar om det första mötet 1978 påminde han om att "det hölls utifrån total respekt för Kubas suveränitet och oberoende". När det gäller dessa patriotiska företrädare sade han att de utsattes för "hot och våld från motståndarna till dialog, som hade och fortfarande har stöd av USAs regering so,m knappast har förändrat sin politik mot Kuba under alla dessa år". Det var också nödvändigt att övervinna tvivel och fördomar, att skilja på de intressen och bekymmer som invånarna i det nordamerikanska landet hade och den fientlighet mot Kuba som USAs olika regeringar visat, sade han. Presidenten bekräftade att "idag befinner vi oss i en mycket annorlunda situation. Världen vi lever i har förändrats, vårt eget land fördjupar sin omvandlingsprocess, närvaron av kubaner som bor utomlands är mycket mer talrik och varierad, och de är bosatta i olika delar av världen". Han citerade Raúl Castro när han erkände att: "Idag har den överväldigande majoriteten av de kubanska emigrationen ekonomiska skäl, och nästan alla bevarar sin kärlek till sin familj och sitt födelseland och visar solidaritet med sina landsmän.” "Tack vare huvudpersonerna i det första närmandet, och de efterföljande, är banden nu mer frekventa, aktiva, öppna, inkluderande och naturliga." För Díaz-Canel är det "när man berättar om denna långa och dramatiska historia omöjligt att glömma Carlos Muñiz Varela och José Eulalio Santos, försvarare av dialogen och banden med Kuba, som grymt mördades av fiender till nationen". "Vår största uppskattning går till deras kamrater som är här idag och som outtröttligt har kämpat för att rättvisa skall skipas. Varje närmande till och solidaritet med hemlandet kommer att vara den mest innerliga och bästa hyllningen till de martyrer och andra landsmän som inte är fysiskt med oss men som följde Martis anda att uppnå enighet för att försvara hemlandet. De ansträngningar som gjordes, de risker som togs och det blod som spilldes är de mest fruktbara fröna i det nationella trädet. Ingenting var förgäves." Presidenten försäkrade att förutom att hedra löftet vi gav när vi på grund av covid-19 tvingades ställa in mötet som planerats till 2020, fullgör vi nu en historisk plikt: att fortsätta den väg som inleddes med besöket av de 55 modiga ungdomarna i Antonio Maceo-brigaden i december 1977, upptakten till den så kallade dialogen mellan Republiken Kubas regering och representanter för kubaner utomlands eller Dialogen '78, och de tre efterföljande konferenserna om Nationen och Emigrationen, som hölls i april 1994, november 1995 och maj 2004. Vid det minnesvärda mötet 1978, som främjades och uppmuntrades av Fidel Castro, bekräftades att revolutionen ville stärka banden med kubaner som bor utomlands, och för detta tog den först och främst hänsyn till denna grupps intressen, bekräftade Díaz-Canel. Han tillade att "liksom 1978 upprepar jag å den kubanska regeringens vägnar vår vilja att fortsätta utveckla en uppriktig och bred dialog, baserad på ömsesidig respekt och försvar av hemlandet. Idag, liksom igår, med åtagandet att inte ge efter i kampen för att få ett slut på den folkmordsliknande blockad som har orsakat den kubanska familjen så mycket smärta och splittring". Presidenten sade att "som direkta eller indirekta offer för denna kriminella politik är alla vi som samlats här medvetna om att blockaden utgör det största hindret för att stärka landets relationer med de flesta kubaner som bor utomlands, eftersom den hindrar ett regelbundet, ordnat och säkert flöde av resenärer; den påverkar banden mellan medborgare som bor i USA och deras anhöriga och vänner på Kuba; den inskränker rättigheterna för deras landsmän utomlands och påverkar först och främst deras familjer". "Jag tänker inte uppehålla mig vid data som, mer än siffror, är öppna sår i nationens kropp och i centrum av dess själ – den kubanska familjen. Bakom varje blockadåtgärd, hot, skrämsel; bakom varje skada värderad till 15 miljoner dollar per dag som kvantifierades under de första 14 månaderna av en administration som Bidens; bakom denna enorma siffra finns barn, ungdomar, äldre, mödrar, morföräldrar... ett land som straffas för fräckheten att vara fritt, oberoende och suveränt 90 sjömil från ett imperium." Men, sade presidenten, detta blockerade land har trots mer än 200 åtgärder kunnat bemöta aggressionen "med kreativt motstånd från det folk som ni och vi föddes ur, en formidabel blandning av etniciteter, kulturer, andlighet som bara kan besegras av sig själv den dag vi förlorar drömmarna om att en bättre värld är möjlig". "Det är ön där fem vaccinkandidater skapades, där tre av dem testats med hög effektivitet och verkan, och där kubanska respiratorer har en prestanda som konkurrerar med de bästa i världen." Han hänvisade till genomförandet av ett regeringsprogram baserat på vetenskap och innovation "som omvandlar idéer till verklighet, med resultat som gör oss stolta, utan att fördenskull vara självkritiska och medvetna om allt vi saknar för att övervinna blockaden". "Vår största styrka ligger i kubanernas talang, ansträngningar och oövervinneliga kreativitet, och i arbetet under revolutionens sex decennier." Presidenten bekräftade att i detta arbete inkluderar vi den solidaritet som vi ger och får från jordens alla hörn, från goda människor som följer oss i kampen mot blockaden, till tillfredsställelse och glädje först och främst för kubaner som bor geografiskt långt borta men känslomässigt i sina hjärtan. "Så känn er erkända i denna dagliga seger över dem som motsätter sig oss, det vi kallar kreativt motstånd", betonade han. Díaz-Canel sade att trots USAs aggressiva politik, den skärpta blockaden, den ekonomiska förföljelsen, den lögnaktiga och oacceptabla klassificeringen av Kuba som en statlig sponsor av terrorism, och mediekampanjer som försöker undergräva och misskreditera alla regeringens ansträngningar att övervinna den ekonomiska belägringen, har många åtgärder genomförts under de senaste 45 åren och betydande framsteg har gjorts för att stärka och diversifiera banden med kubaner bosatta utomlands. "De viktigaste förändringarna i denna politik började för 45 år sedan med de historiska dialogerna, och har förstärkts under de senaste tio åren med viktiga beslut för att stärka det institutionella ramverket och de kubanska medborgarnas rättigheter. Det är en process som vi har en skyldighet att fortsätta och det gör vi." Enligt presidenten "sker detta samtidigt som USAs administrationer förstärker tvångsåtgärderna och drabbar kubanska familjer med nya bestraffningar". "De blockerar inte bara visum och normal tillgång till ett land där de flesta kubanska invandrare bor, utan en kongressledamot som är mycket inflytelserik i USAs politik kräver att de som återvänder till Kuba på semester ska förlora sin flyktingstatus; att begära detta är den största lögnen i de kampanjer som politiserar den kubanska migrationen som helhet", fördömde han. Med hänvisning till skaparna och anhängarna av kriget mot Kuba, sade han att "de försöker bryta våra naturliga och allt starkare band med våra emigranter genom kampanjer av misskreditering och förtal som generöst finansieras med skattebetalarnas pengar". "Trots det ständiga hatet finns det för närvarande 138 föreningar för kubaner i 57 länder, och även på platser där dessa organisationer inte finns är det många som deltar i stödet." Presidenten tackade än en gång för de många kondoleanser och meddelanden om hjälp som kubanska medborgare i utlandet skickat under pandemin, när vi drabbades av de sorgliga olyckorna på Hotel Saratoga och oljehamnen i Matanzas, och de skador som orkanen Ian orsakade i västra delen av landet. "Ni står på hemlandets sida när det behöver er", betonade han. Díaz-Canel sade att Kuba erkänner, värdesätter och räknar med denna hjälp. "De flesta kubanska medborgare upprätthåller en stabil och god förbindelse med hemlandet, delar dess framgångar, visar solidaritet, är intresserade av situationen i landet och är fast beslutna att bidra till den socioekonomiska utvecklingen.” "Vi insisterar på Martis formel om ett Kuba med alla och för allas bästa, men klargör att detta 'alla' inte omfattar dem som konspirerar mot nationen för att angripa och förolämpa den, som kräver invasion och tillstånd att döda sitt eget folk, eller som befläckar dess flagga med önskan att göra oss till USAs 51:a stat, och trakasserar och angriper artister och idrottsmän som representerar oss på internationella scener och evenemang", sade Díaz-Canel. "Vi kommer aldrig att vägra ökade rättigheter för alla, med undantag för dem som lever eller arbetar i andra regeringars sold, i det uttalade syftet att förstöra vårt projekt och vårt arbete för att uppnå största möjliga rättvisa.” "Våra armar kommer att vara öppna och tacksamt erkänna dem som riskerar till och med sina liv för att stödja och försvara hemlandet i den svåra stunden", tillade han. Med tanke på vad som sagts och diskuterats här kan vi säga att denna konferens har gjort det möjligt för oss att göra en omfattande inventering av de hedervärda banden med kubaner utomlands och att identifiera de uppgifter som återstår för oss att arbeta med tillsammans – men ännu viktigare, den utgör en ny startpunkt mot högre mål, sammanfattade Díaz-Canel. "Vi uppskattar att Kubas relationer med sina medborgare i utlandet genomgår en av sina bästa stunder. Det träd som planterades för 45 år sedan är starkt och livskraftigt", sade han. "Nationens oberoende och suveränitet är den gemensamma prioriteringen och det som har gjort det möjligt för oss att nå det vi uppnått idag.” På konferensen "har vi haft tillfälle att ingående diskutera de möjligheter som utvecklingen av teknik och informationsteknik innebär när det gäller att ge en levande bild av Kuba, med ljus och skuggor, men alltid stolta över vår historia, över förmågan till motstånd och över den sociala rättvisa som uppnåtts i detta upproriska och värdiga land". "Alla som vill bygga och bidra till det kollektiva arbete som är den kubanska revolutionen kommer alltid att vara välkomna i hemlandet", avslutade han. Cubadebate 231119 / cv (redigerat) För mer bilder: http://www.cubadebate.cu/noticias/2023/11/18/reunion-historica-en-la-habana-inicia-cuarta-conferencia-la-nacion-y-la-emigracion/ 2 http://www.cubadebate.cu/especiales/2023/11/19/nacion-y-emigracion-los-que-aman-a-cuba/ 3 
|
Links:
|
|
Post date: 2023-11-22 07:05:24 Post date GMT: 2023-11-22 06:05:24 Post modified date: 2023-11-22 07:05:24 Post modified date GMT: 2023-11-22 06:05:24 |
