|
Hungerstrejkens
avslutningstal - Frige de fem!
Avslutningstal, Sergels torg,
Stockholm, 26 juli 2004. (Tomas Widén)
Kamrater! Vänner!
Jag
har här i min hand ett handskrivet
brev, avsänt från ett högsäkerhetsfängelse
i Förenta Staterna - U.S. Penitentiary,
Lompoc, California.
Avsändaren
- Gerardo Hernández Nordelo - har
av USA:s rättsväsende - närmare
bestämt en domstol i Miami, Florida
i december 2001 - ådömts att
hållas fängslad dubbla sin återstående
livstid; och ovanpå det, för
säkerhets skull, i ytterligare 15 år.
Jag
har här ett annat brev. Avsändaren
- Antonio Guerrero Rodríguez - har
uppenbarligen även han bedömts
som ytterligt farlig. Samma domstol utdömde
för Antonios del livstid plus 10 år.
Han är idag inlåst i ett högsäkerhetsfängelse
i Florence. Colorado.
Fernando
González LLort dömdes samtidigt
av Miami-domstolen till 19 års fängelse.
En varm hälsning från Fernando,
till vänner i Sverige som upprörts
över domarna, har jag här.
Tillsammans
med Gerardo, Antonio och Fernando dömdes
också Ramón Labañino
Salazar och René González
Sehwerert till långa fängelsestraff.
Ramón till livstid plus 18 år
och René till 15 år.
Vilket
var det brott som dessa fem kubanska män
gjort sig skyldiga till?
Vilka ohyggligheter hade de begått,
som gjorde att för tre av dem inte
ens livstids fängelse av domstolen
ansågs vara tillräcklig påföljd?
De
fem arresterades natten mellan den 11 och
12 september 1998. De kastades omedelbart
i isoleringsceller, och isoleringstiden
- den första men förvisso inte
den sista - kom denna gång att sträcka
sig över 17 månader.
De hindrades från kontakter med anhöriga.
De förvägrades fullständigt
tillgång till information om vad som
föredrog sig i omvärlden utanför
de trånga cellerna.
De berövades möjligheter till
förberedande av effektivt försvar.
De utsattes för en hatisk trumeld av
fienligheter och förtal från
de dominerande medierna i Miami; en kampanj
som med oförminskad frenesi kom att
pågå från den natt de
arresterades till den dag de drakoniska
straffen utmätts och de fem förpassats
till fem skilda fängelser, spridda
över hela den nordamerikanska kontinenten.
Så, varför?!
Jo,
av den anmärkningsvärda och häpnadsväckande
anledningen att de fem kubanerna genom stora
personliga uppoffringar och med risk för
sina liv under flera år arbetat med
att skaffa information om terroristisk aktivitet
riktad mot deras land.
Denna
terrorism mot Kuba, som till dags dato -
sedan revolutionen 1959 - skördat 3
478 liv och orsakat omfattande skada och
förödelse för det kubanska
folket, organiseras nämligen av just
de samma mäktiga högerextremistiska
miami-kubanska krafter som behärskar
medierna i staden, och som hotar till liv
och lem var och en som på minsta sätt
vågar uttrycka en annan mening än
aggressionens och terrorismens sponsorers
och organisatörers.
Möjligheten
till en i Miami anständig rättegång
för de fem var från början
till slut totalt obefintlig. Den kom att
utveckla sig till en parodi på rättsskipning,
en formlig häxprocess, och en uppenbart
politiskt styrd sådan.
Den
formella anklagelsen var konspiration till
spioneri - det vill säga medverkan
i förberedelse till spioneri. Något
faktiskt, genomfört spioneri förmådde
inte ens den av politisk anpasslighet och
tjänstvillighet drivna åklagarsidan
i sina konstruerde anklagelser mobilisera.
De fem kom att dömas för denna
påstådda medverkan i förberedelse
till spioneri , något som i realiteten
inte heller på något sätt
ingått i de fems arbetsuppgifter.
Anklagelsen tillbakavisades också
energiskt och kompromisslöst av de
fem och deras nordamerikanska offentliga
försvarare. Något köpslående
med åklagarsidan var aldrig aktuellt.
För:
vad Gerardo, Ramón, Antonio, Fernando
och René under åren i Miami
uteslutande ägnat sig åt hade
varit att skydda sitt land och sitt folk
mot terrorism. Ett arbete helt inriktat
mot de högerextremistiska exil-kubanska
organisationerna!
Dock:
en skrämd jury dömde de fem skyldiga,
och en anpasslig domare, Joan Lenard, uttmätte
de grymma straffen; efter att under processens
gång vid fem tillfällen motsatt
sig advokaternas begäran om att på
grund av rättssäkerhetsskäl
få rättegången flyttad
till annan ort än Miami.
Skam
över Joan Lenard!
Skam över åklagarna som prostituerade
sig och valde att göra drängtjänst
åt den terroristiska maffian och dess
allierade inom regeringsmaskineriet.
Skam
över Förenta Staternas federala
polis - FBI - som i juni 1998, på
kubanska myndigheters förfrågan,
förklarade sig villigt att samarbeta
för att motverka den rena terroristiska
aktiviteten som utgick från Miami.
Och som av kubanerna vid en överläggning
i Havanna försågs med diger information
och dokumentation om denna terrorism.
Och som tackade och tog emot, åkte
hem och tre månader senare arresterade
just de fem kubaner som tagit fram den information
som de fått tillgång till!
Det
finns förvisso inte ord för det
gränslösa hyckleri som Förenta
Staterna, FBI och myndigheterna i Jeb Bushs
Florida uppvisade då de fem kubanerna
i december 2001 föpassades till fängelsecellerna;
alltså vid en tidpunkt då George
W Bush just förklarat kampen mot terrorismen
överordnad allt annat!! En falsk retorik
med syftet att drapera neokolonial aggression
och den egna direkta och sponsrade statsterrorismen!
Gerardo,
Ramón, Antonio, Fernando och René
har genom sitt arbete tjänat sitt land
och mänskligheten.
De
är offer för ett vidrigt justitiemord
på politisk grund.
De
är idag fångar i imperiets våld,
oskyldiga till de anklagelser på vars
grund en politiskt korrumperad domstol dömt
dem.
Deras
obrutna moral, grundad i övertygelsen
om den egna sakens rättfärdighet,
lyser som en låga vilken inte något
aldrig så vidrigt högsäkerhetsfängelse
på hela den nordamerikanska kontinenten
ska förmå att kväva. Deras
höga moral och tillförsikt präglar
också dessa brev - varma hälsningar
till människor i Serige som krävt
att justitiemordet som drabbat dem rivs
upp.
Över
hela världen, från Stockholm
till Kapstaden, från Istanbul till
Santiago de Chile - och inte minst i Förenta
Staterna självt - reses och växer
nu kravet på att de fem omedelbart
skall friges.
Kamrater!
Vänner!
Jag
tror att vi här och nu församlade
på Sergels torg kan förenas i
en hälsning till Gerardo, Ramón,
Antonio, Fernando och René:
Vi hälsar er att vi på alla fronter
skall kämpa för er frigivning.
Och som en del av den växande världsomfattande
rörelsen ska vi fortsätta att
kämpa till den dag ni är hemma
och omfamnade av era anhöriga och hela
det kubanska folket.
Och hem skall ni!! Imperiets och orättvisans
mörka krafter ska besegras!!
Venceremos!!!
---------------------------------------------------------------------------------------
Kontinuerlig information om aktionen kan
du finna på www.svensk-kubanska.se
Kampanjens e-postadress är: los.cinco@home.se
Telefonkontakt i Stockholm, genom Danitza
0735-90 05 22
Mer information om de fem på www.freethefive.org
(USA)
-----------------------------------------------------------------------------
Svensk-Kubanska Föreningen, Box 450
65, 104 30 Stockholm. Tel 08-31 95 30
E-post: svensk.kubanska@swipnet.se Hemsida:
www.svensk-kubanska.se
-----------------------------------------------------------------------------
|
