Tal av Eva Björklund, medlem i Vänsterpartiets styrelse

SENSATION I MIAMI

Denna sommar har det hänt något sensationellt i Miami, USA-kubanernas huvudstad och säte för den extremhögerlobby som hetsar fram allt intensivare krigföring mot Kuba.
Också den stad där fanatiska Kuba-hatare demonstrerar för att USA ska anfalla Kuba efter Irak, och där kongressledamöter öppet förespråkar att Fidel Castro ska mördas.
Också den stad där de fem kubanska politiska fångarna i USA infiltrerade några av de tiotals terroristorganisationerna i området och stoppade deras planer på aktioner mot Kuba.

Där vågar nu vanliga Miami-kubaner visa att de inte stöder extremhögerns krigspolitik mot Kuba, och att de vill ha vanliga normala relationer med sitt hemland.
Under lång tid har en liten penningstinn maffia från den gamla kubanska överklassen dominerat scenen i Florida, och givit intryck av att alla kubaner i USA stöder utsvältningspolitik och terror.
Med skräck och terror har makthavarna i Miami tystat de kubaner som vill ha bra kontakter med sitt gamla hemland. De har utsatts för sprängattentat, brandbomber, beskjutning, mord, misshandel och vandalisering. Detta har riktats mot radioreportar och radiostationer, journalister och tidningsredaktioner, advokater och affärsidkare, flygbolag och konsertarrangörer som förespråkat fredlig samexistens med Kuba, eller kritiserat våldet i Miami, eller spelat kubansk musik, eller visat kubansk konst eller film.
Denna terror mot oliktänkare har aldrig intresserat massmedia. Alla har förmedlat intrycket att den stora kubanska kolonin i USA består av politiska flyktningar som vill störta regeringen på Kuba.

Mot den bakgrunden borde det vara en sensationell nyhet när bilkaravaner drar genom Miami och kräver att Bush-regimen ska ta tillbaka sin senaste upptrappning av den ekonomiska krigföringen. Bara i lördags genomfördes två demonstationer i Miami mot Bush-regimens Kuba-politik och enkäter visar att de flesta går emot den.

Att så många USA-kubaner nu öppet vågar visa sitt motstånd mot Miami-maffians och Bush-regimens aggressionspolitik, det beror på att Bush-regimen, för att blidka miljardärmaffian, har infört hårdare förbud för USA-kubaner, som inte längre får resa hem ens en gång per år, utan bara vart tredje år, och bara 14 dagar, och inte får skicka paket och pengar till släkt och vänner på Kuba. Detta angrepp på den kubanska familjesammanhållningen tvärs över Floridasundet har väckt sådan avsky att folk ger sig ut på gatan.

Men detta får vi i Sverige inte veta något om, lika litet som vi får veta något om de fem kubanerna som riskerade sina liv för att stoppa terrorn i Miami och mot Kuba, eller om Bush-regimens sanslösa och desperata upptrappning för att störta regeringen på Kuba och tillsätta en lydregim, för att vinna presidentvalet och total ekonomisk kontroll av Latinamerika.
Planerna som offentliggjordes den 6 maj, och som ännu inte bevärdigats en stavelse i centrala svenska massmedia, innehåller bland mycket annat 59 miljoner dollar för att bygga upp femtekolonnerna på Kuba och intensifiera massmediapropagandan i Europa och Latinamerika, med sikte på att strypa turismen och svälta ut kubanerna och skapa kaos i landet.
Därvidlag bidrar DN och Sveriges radio m fl redan allt de kan med skrönor av allehanda slag och nyspråk med påståenden om att Kuba brutit med Sverige och annat i den stilen.

I stället för att informera om USAs aggressioner, om kubanernas beslutsamhet att försvara sig mot jätten i norr, om solidariteten runt om i världen och protesterna t o m i Miami försöker massmedia slå i oss att det är Kuba som blåser till strid mot USA, att Castro välkomnar sexturism och fruktar Pippi Långstrump och är en korrupt tyrann med pengar i utlandet, att folk lever i elände, att sociala landvinningar inom skola, hälsovård och omsorg har gått förlorade, att journalister och författare slängs i fängelse osv.

I Bush-regimen planer ingår att överfalla Kuba militärt och i ett slag ta över makten, när förutsättningar för detta skapats, bl a med massmedias hjälp att skapa samtycke.
Och detaljerade program för att återprivatisera hela Kuba, upplösa jordbrukskooperativen, vräka bönderna, återta flerfamiljshusen och kasta ut familjerna, avskaffa pensionssystemet och det sociala välfärdssystemet, införa en USA-styrd ²professionell² polisstyrka, kort sagt återta Kuba som lydstat.
Och parallellt tränar terrorristgrupper och paramilitära styrkor i Floridaträsken för att delta i invasionen. De uppträder i full stridsmundering på TV, tillsammans med venezolanska gelikar med samma uppgift i planerna på att störta regeringen i Venezuela

Den solidaritetskampanj som Svensk-Kubanska föreningen driver bl a för att bryta massmedias informationsblockad ingår i ett internationellt sammanhang med kampanjer och aktioner i Europa, i Latinamerika, Asien, Afrika och även i USA. Där finns en stark solidaritetsrörelse, som den svenska publiken inte heller får veta något om. I slutet av juni, efter att Bush-regimen stramat åt förbudet för USA-medborgare att resa till Kuba så gav sig två stora grupper med hundratals deltagare iväg, dels Präster för Fred med sin årliga vänskapskaravan för att bryta blockaden mot Kuba, dels Venceremosbrigaden, som samlat folk i arbetsresor till Kuba sedan 1970. De gjorde detta väl medvetna om att de nu riskerar hundratusentals kronor i böter och upp till 10 års fängelse för att ²handla med fienden², som lagen förbjuder.

Liksom vi arbetar de för att bryta massmediablockaden mot kubanernas enastående samhällsbygge. Det som samtidigt är Kubas brott, att visa att det går att bygga ett samhälle på medmänsklighet och solidaritet.

Därför talas det lika tyst om det våldsamma förtrycket, eländet och förnedringen i Latinamerika, som om Kubas goda hälsa, utbildning, blomstrande kultur, ekologiska jordbruk, avancerade läkemedelsindustri, utvecklade gräsrotsdemokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män..

Den annorlunda, den bättre värld som kubanerna börjat bygga har för stark lyskraft och har blivit för viktigt som inspiration och stöd för den sociala rörelsen och de folkliga protesterna i Latinamerika och världen mot USAs och EUs utplundringspolitik.

Men där ligger också Kubas styrka, i det egna folkets engagemang och beslutsamhet att försvara sina fantastiska landvinningar, och att det väcker människors hopp runt om i världen, där solidaritetsrörelsen och motkraften stärks mot USA-regimens strävan efter världsherravälde.

Och där finns vi alla, vi som nu i första hand måste förhindra det överfallskrig som USA planerar, och kräva att USA upphör med sin kriminella ekonomiska krigföring och stöd till terrorismen mot Kuba, och friger de fem kubanska politiska fångarna och att Sverige och EU upphör med sin medverkan för att störta Kubas folkvalda regering.

Leve Kuba, Leve den internationella solidariteten