|
Svensk-Kubanska Föreningen https://svensk-kubanska.se/imperialismens-morot-och-piska/ Export date: Sun Feb 1 15:01:35 2026 / +0000 GMT |
Imperialismens morot och piska Imperialismens morot i full aktion – Hur USA dirigerar den interna destabiliseringen av Kuba via ”reformistiska” röster I samband med den intensifierade imperialistiska offensiven mot de suveräna folken i Latinamerika har USA förfinat sin ”piska och morot”-doktrin för att anpassa den till de nya geopolitiska scenarierna. Denna politik, en del av USA-imperialismen sedan 1800-talet, ser likadan ut för republikanska och demokratiska administrationer; det är en statspolitik, ett strategiskt kontinuum utformat för att underkasta oberoende nationer och utrota alla alternativ till den neoliberala kapitalismen. I Kubas fall är ”piskan” den folkmordsliknande blockaden, extraterritoriella sanktioner, avbrott i oljeförsörjningen och direkta hot om militär intervention, som den vi nyligen sett i Venezuela. Men ”piskan” fungerar bara om den kompletteras med ”moroten”: löften om dialog, ekonomiska lättnader, 'reformer' och 'modernisering' som i själva verket syftar till att infiltrera, splittra och krossa det revolutionära systemet inifrån. Det är naivt – för att inte säga landsförrädiskt – att tro att denna ”morot” utgör en genuin möjlighet till fred eller välstånd. Det handlar om en beräknad manöver för att främja intern demoralisering, förstärka kontrarevolutionära röster som utger sig för att vara ”experter” eller ”oberoende analytiker” och bereda marken för ett regimskifte i enlighet med USAs intressen. En kronologisk analys av en rad artiklar som publicerats hittills i januari visar att de utgör kuggar i denna strategi. Dessa texter, publicerade på [USA-finansierade] plattformar som OnCuba, La Joven Cuba och i sociala medier, är inte isolerade. De är länkar i en kedja av propaganda förklädd till ”realism” och ”brådska” som förespråkar Kubas kapitulation. Kronologin visar på en avsiktlig eskalering: från den initiala varningen efter attacken mot Venezuela, via identifieringen av interna ”förhandlare”, till öppna uppmaningar till ”reformer” som skulle upplösa revolutionen.   Några av de många propagandakanalerna som USA finansierar i sitt undergrävande av Kuba. Till höger: "Lugn. De hämtar bara de onda". Här följer en kronologi över denna eskalering: 8 januari 2026: ”Kuba i Venezuelas spegel” av Hugo Cancio Artikeln inleder medieoffensiven och använder Venezuela som ”spegel” för att argumentera för att Kuba, som ett ”utmattat” system, måste genomföra ekonomiska reformer och öppna upp samhället för att undvika kollaps. Under sken av jämförande analys utgör den en subtil ”morot”: den främjar självanklagelser för ”interna brister” och ignorerar blockaden, och antyder att ensidiga förändringar (som att integrera den kontrarevolutionära diasporan) skulle bevara autonomin, när de i själva verket syftar till att gradvis avveckla socialismen för att göra landet sårbart för imperialistiska avsikter. 16 januari 2026: Intervju med Fabio Fernández Intervjun spär på rädslan efter aggressionen mot Venezuela och antar en akademisk ton för att varna för den interna ”osäkerheten” och pressa på för reformer som ”mobiliserar ekonomin”. ”Moroten” här är det underförstådda löftet att en ”ansvarig dialog” med USA skulle mildra hoten. Då den externa aggressionen presenteras som en förevändning för att tvinga fram interna eftergifter, återges den imperialistiska berättelsen att Kuba ”kommer att falla av sig självt”, i syfte att undergräva den revolutionära enigheten och bereda marken för en förhandlad kapitulation. 22 januari 2026: ”USA söker förhandlare...” (Wall Street Journal, via OnCuba) Reportaget avslöjar den operativa fasen av strategin: Washingtons uttryckliga sökande efter ”inflytelserika personer” inom Kubas ledning som kan agera som förhandlare i en ”kursändring”, med den venezuelanska modellen som förebild. Det är den nakna ”moroten”: avtal och eftergifter i utbyte mot att avsätta den historiska ledningen och främja en ”ordnad förändring”. Läckan till pressen syftar till att så splittring och uppmuntra förräderi, vilket bekräftar att det slutgiltiga målet är att destabilisera och avveckla det socialistiska systemet. 23 januari 2026: Inlägg av Yulieta Hernández Díaz på Facebook Genom att säga sig föra fram en medborgares åsikt förespråkar denna affärskvinna ”politiska reformer” som inte kan skiljas från de ekonomiska, och kräver pluralism, fria val, maktdelning och ett slut på statliga monopol. Detta förslag är en ”trojansk häst”: en komplett blåkopia för att avveckla socialismen, eliminera partiets ledande roll och bana väg för kapitalismens återkomst. Det ligger helt i linje med den imperialistiska agendan och syftar till att skapa en inhemsk social bas som legitimerar överlämnandet av den nationella suveräniteten. 25 januari 2026: Artikel av Reed Lindsay (The Atlantic) Lindsay presenterar den ultimata ”moroten”: till Trump argumenterar han för att det gynnar USAs intressen att upphäva blockaden, då det skulle motverka rivaliserande influenser och erbjuder handel i utbyte mot ”transaktionsavtal”. Detta förslag, förklätt till ”flexibel realism”, är den slutgiltiga fällan: att göra slutet på den ekonomiska bestraffningen till en belöning för politiska eftergifter – som skulle vara liktydiga med kapitulation. Målet är inte normalisering, utan att få in USA-kapital och göra Kuba till en nykoloni, och därmed avsluta offensiven med ett till synes oemotståndligt erbjudande. 26 januari 2026: Publicering av La Joven Cuba Denna kollektiva uppmaning erkänner visserligen blockaden, om än i förbigående, men fokuserar på att kritisera den ”utmattade modellen” och kräva ”djupgående förändringar”, omfördelning av makt och dialog med kritiska aktörer. Den fungerar som en intern förstärkning av ”moroten” och driver på hopplöshet och självanklagelser. Genom att minimera faktorn extern aggression och maximera ”interna ineffektiviteter” pressar den inifrån på reformer som den imperialistiska strategin främjar utifrån, i syfte att splittra konsensus och bereda marken för en kapitulation, som presenteras som en nödvändig förnyelse. Sammanfattningsvis utgör dessa texter en mosaik av propaganda skapad av USA för att erbjuda ”en morot” – dialog, reformer, lättnad – medan piskan pressar på. Att tro på det som sägs är naivt; det är vägen till kollaps. Revolutionen måste stå emot, enas och gå till motattack, och komma ihåg att verklig suveränitet inte är förhandlingsbar. ¡Patria o Muerte! ¡Venceremos! Dqva Jaime 1, Facebook 250127 / cv   |
Links:
|
|
Post date: 2026-01-28 11:40:23 Post date GMT: 2026-01-28 10:40:23 Post modified date: 2026-01-28 11:41:35 Post modified date GMT: 2026-01-28 10:41:35 |
