Kubas Folkmakt i praktiken

ett av tusentals möten där medborgarna kan framföra sina synpunkter och förslag

Kubas Folkmakt i praktiken

För några dagar sedan avslutades årets andra omgång av ”Rendición de Cuenta”, den redogörelse som alla valda delegater regelbundet måste göra inför sina väljare på öppna möten. I 68 652 möten runt om i landet fick medborgarna möjlighet att tycka till om hur myndigheterna sköter sig. Allt enligt Republiken Kubas Grundlag.

Strax innan denna omgång av redovisning framträdde landets president, Miguel Diaz-Canel, tillsammans med flera ministrar på TV för att förklara de nya skärpta sanktioner som USA infört för att skära av Kubas tillgång till olja. Diaz-Canel sade bland annat: ”Vi måste arbeta annorlunda, då tiderna är annorlunda. Det som inte förändras är principerna, kreativiteten, solidariteten. Viljan att stå emot ändrar sig inte, inte heller kubanernas kampanda. Vi ska alla bli bättre medborgare, revolutionärer, bättre tjänare för nationen ju fler lösningar vi kommer på.”

Strax efter påbörjade presidenten en rundresa till landets samtliga provinser för att på plats se hur energibristen bemöts. På varje plats pratade han med folk om situationen och de beslut som fattats. Därefter pågick möten mellan landets valda delegater och deras väljare från 1 oktober till 30 november.

Under den tiden genomfördes 68 652 möten i vilka de valda delegaterna står till svars inför sina väljare om vad de uträttat. Vid dessa möten tas de mest akuta problemen upp, antingen de kan lösas lokalt eller om de måste föras upp till högre myndigheter.

Det som dominerade mötena denna gång var energifrågan som det senaste kvartalet varit något som överskuggat andra problem. I diskussionerna informerades om problemen och man diskuterade åtgärder. Hur kan man klara sig med mindre energi? Vad kan man göra? Dessa frågor diskuterades på de lokala mötena.

Under de många träffarna kom väljarna med ca 195 000 förslag, varav 104 000 ansågs vara möjliga att lösa lokalt, medan de övriga kräver åtgärder högre upp i administrationen.

De viktigaste problemen som togs upp var, i följande ordning: vikten av att reperara vägar, gator och trottoarer; oregelbundenheten i sophämtningen; brist på kärl för sopor och att få bort avstjälpningsplatser; bristande belysning; eliminera läckage av dricksvatten från utomhusledningar; öka servicen för telefon och kommunikation; förbättra tillgången på vatten.

Diskussionerna ses positivt och de motiveras med att väljarna ska känna till hur deras representanter arbetar i kommunfullmäktige och i olika arbetsgrupper med idéer och förslag. Dessa får hjälp och stöd av väjarna. Ett stort antal av problemen kan lösas, även om en del kvarstår. De ska inte ligga och bli gamla.

Dialogen gör också att medborgarna får större förståelse för delegaternas arbete och det eliminerar negativa uppfattningar om dem. Deltagandet ökar liksom effektiviteten. Det förbättrar arbetssättet och stärker kollektivet men ökar också det ansvaret för den enskilde till att bidra.

Mötena och diskussionerna är en nyckelprocess i folkmaktsdemokratin i Kuba. I ett samtal med Miraim Brito från administrationen säger hon att ”i dessa möten är det folket som bestämmer.”  Enligt henne ska ”delegaterna samtala, övertyga och koordinera så att saker fungerar…Det medborgerliga deltagandet är grundläggande. Om det inte finns ett aktivt deltagande lever inte systemet upp till sitt namn: Folkmakt. Det räcker inte med att vara närvarande. Det handlar också om att utvärdera och kontrollera delegatens uppgifter och ge förslag.”

Delegaten bör inte bli överraskad på mötena. För att det inte ska ske behöver denne ”promenera, lyssna och veta vad folk tänker.” På frågan om vilka som inte får fattas från mötena svarar Miriam: ”Många väljare vill att högre tjänstemän bör delta. Men de som är de första som bör vara närvarande är butiksföreståndaren [för butiken där kubanerna hämtar ut sina ransonerade och starkt subventionerade livsmedel], familjeläkaren, sjuksköterskan, slaktaren, personal från skolan och förskolan. För tanken är att de ska lyssna på vad folk tycker om den service och de tjänster de ger.” Och hon slutar med att säga att ”vi får inte tänka oss att delegaten är ensam, denne växer med uppgiften när folket deltar.”

Cubadebate 191208 (nedkortad)

Rendición de cuentas en las circunscripciones: Pensar Cuba desde la raíz