Svensk-Kubanska Föreningen
https://svensk-kubanska.se/kubas-nationaldag-26-juli-mycket-att-vara-stolt-over/
Export date: Thu Jun 24 6:54:05 2021 / +0000 GMT

Kubas nationaldag 26 juli: mycket att vara stolt över




Kuba har mycket att vara stolt över. Kubas nationaldag, 26 juli.

Idag är det 66 år sedan de samtidiga attackerna på garnisonerna i Moncada i Santiago de Cuba och Bayamo under ledning av Fidel Castro och med färre än 200 kämpar. Attacker som är kända som den"omöjliga stormningen av skyn" mot USA:s  brutale nicke-docka, diktatorn Fulgencio Batista. Denne hade under sju år bedrivit ett styre av misär och fattigdom, vidmakthållen med tortyr och avrättningar av 20 000 kubaner.

Attackerna markerade ett nytt skede i Kubas strävan efter oberoende och självständighet, något som är djupt rotat i alla kubaner. Fidel gjorde emellertid klart att 26 juli 1953 inte var början på revolutionen, den startade redan 1868 när Manuel Cespedes befriade sina slavar och inledde Frihetskrigen mot Spanien. Det heroiska Moncada, som idag är en skola, var en dramatisk återupplivning av en eld som de imperialistiska makterna inte kunde släcka.

För det kubanska folket är den 26 juli en dag av stolthet för allt de uppnått genom beslutsamhet och offer mot de aldrig upphörande attackerna och en USA blockad som drivits av de senaste 12 presidenterna i USA.

Idealen och principerna från 26 juli fortsätter att vara levande och kan ses hos ett folk vars exempel har höjt ribban för mänskligt uppträdande mellan varandra och med andra länder. Medan man outtröttligt och beslutsamt kämpat för sitt oberoende är Kuba det första land som vill främja och respektfullt ingå avtal som är fördelaktiga för båda parter. Samtidigt främjar man och arbetar för världsfred.

Kuba öppnar sina armar mot världen, inte för att göra vinster utan för att göra den till en bättra plats att leva i. Fidel Castro var den förste statsmannen som slog larm om den globala klimatkrisen redan på 1980-talet. När det handlar om hälsa och utbildning är Kuba inte enbart intresserad av sina egna, utan också av andra. Kuba är med all rätt stolt över att skicka lärare för att bekämpa analfabetism och medicinska brigader för att främja hälsovården i 66 länder.

Så sent som förra veckan utexaminerade Kubas Latinamerikanska Medicinhögskola ELAM ytterligare 500 läkare från 84 länder, varav de flesta utbildats helt gratis. Grundat 1999 av Kubas regering har ELAM utexaminerat närmare 30 000 läkare från 115 länder under dessa 20 år. Bland dem 170 från USA, vars enda åtagande är ett moraliskt sådant: att efter utbildningen arbeta i ett utsatt område i USA. Detta är inte symboliska handlingar för att göra reklam, utan högskolan har blivit den största medicinska högskolan i världen och ett projekt som det kubanska folket givit till världen.

FN:s hälsoorganisation WHO rapporterar att Kuba har 9 läkare per 1 000 invånare, medan USA har drygt 2. Kubas Hälsovårdsministerium har nyligen tillkännagivit att landet, med 11 miljoner invånare, har fler än 2 000 medborgare som är över 100 år. Det är ingen tillfällighet, utan visar prioriteringen i ett samhälle som inte dumpar folk även sedan de inte längre är i produktiv ålder, eller om de lever med en funktionsnedsättning. Alla kubaner, på alla nivåer, har tillgång till hälsovård, utbildning, kultur och idrott under sina hela liv.

En rapport från Rädda Barnen rankade Kuba som det bästa landet i Latinamerika och Karibien för barn och ungdomar att leva i (för att inte nämna att besöka). UNICEF har deklarerat att i Kuba, trots blockaden, inte förekommer någon undernäring. Kuba har utrotat malaria genom sin preventiva hälsovård. Kuba har som första land i världen utrotat överföring av HIV-virus mellan mor och barn, Kuba har tagit fram en medicin som bromsar lungcancer. Kubas barnadödlighet är 4 per 1 000 födda, den lägsta i Amerika. Medellivslängden är nära 80 år, de sociala indikatorerna är bättre än i många rika länder, inklusive USA.

Så låt oss ställa frågan igen: varför finns det så mycket ihållande hat från den ena USA-administrationen efter den andra? Jo, för att Kuba ger ett obekvämt exempel på hur ett kollektiv som strävar efter en bättre värld ser ut. Ett exempel som tog form på världsscenen vid attacken på Moncadakasernerna 26 juli 1953.

Bill Hackwell, Resumen Latinoamericano 190726
Post date: 2019-07-27 16:52:45
Post date GMT: 2019-07-27 15:52:45

Post modified date: 2019-07-27 16:52:45
Post modified date GMT: 2019-07-27 15:52:45