Mediernas rapportering om Venezuela: en lektion i ensidigt vinklade nyheter

USA vill till varje pris ta kontrollen över Venezuelas oljerikedomar

Bolagsmediernas rapportering om Venezuela är 100-procentigt likriktad

Maduro omvaldes som president i Venezuela söndagen den 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna, vilket betyder ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 internationella valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som skrev: ”De venezolanska valen fortskrider fullt normalt. Jag har besökt fyra vallokaler. Det kommer ett kontinuerligt flöde av röstande. Kort vänte- och rösttid. Mycket modernt system med dubbel kontroll. Utifrån vad jag sett är det en oklanderlig organisation.”

Men västerländska media har intagit en totalt annan syn på händelserna, som de enhälligt framställer som bristfällig i bästa fall, och som en total bluff ledd av en diktator, i sämsta. New York Times skriver på valdatumet att valen är en ”tävlan som kritiker säger var uppgjort i hans (Maduros) favör). Huffington Post skriver dagen efter att ”en röstning förkastad som en fars och som cementerar autokrtin i det krisdrabbade OPEC-landet.”

Och NPR skriver samma dag: ”Maduro vann sin andra mandatperiod enkelt, men hans huvudrivaler har vägrat att acceptera resultaten. De kallar röstningen lögnaktig, en syn som delas av USA och många oberoende observatörer.” Den enda källa som citerades och som skulle kunna betecknas som ”oberoende” var den Washington-baserade, statsfinansierade konservativa Freedom House. Ett tvivelaktigt exempel på en ”oberoende observatör.”

Mediernas beskrivning var kusligt samstämmig. De flesta använde till och med samma ord och struktur i sina rubriker där de förklarade Maduro som vinnare, men undergräver systemets legitimitet med den hjälpfulla prepositionen ”bland”.

”Venezuelas Maduro återvald bland ramaskrik över röstningen” (Reuters 20 maj)

”Venezuelas val vanns av Maduro bland utbredd desillusion” (New York Times 20 maj)

”Venezuelavalet: Maduro vinner en andra mandatperiod bland påstått valfusk” (BBC 21 maj)

”Venezuelas Maduro vinner återval bland oppositionens bojkott” (Wall Street Journal 21 maj)

”Venezuelas president Nicolas Maduro vinner återval bland anklagelser om oegentligheter” (Chicago Tribune 20 maj)

”Venezuelavalet: Maduro på väg mot återval bland lågt valdeltagande. USA överväger oljesanktioner efter bluffval” (London Independent 20 maj)

”Venezuelas Maduro vinner bojkottat val bland anklagelser om fusk” (NPR 21 maj)

”Röstresultat på gång i Venezuelas val bland oppositionens bojkott” (Al Jazeera 20 maj)

”Venezuela håller vallokalerna öppna bland lågt valdeltagande” (Washington Post 20 maj)

”Venezuelas socialistiske ledare Nicolas Maduro vald bland anklagelser om valfusk” (Huffington Post 21 maj)

I ingen av dessa artiklar nämns Correa, Zapatero eller någon annan officiell valobservatörs kommentarer. Inte för att de skulle vara svåra att hitta. Correa, som kommenterade på Twitter, har 3,4 miljoner följare och det hade åter-twittrats fler än 3 500 gånger när detta skrivs. Istället presenterades samstämmigt valet som en fars, med ett valsystem som EU-parlamentet 15 maj 2015 beskrev som i ”enlighet med den mest avancerade internationella praxis” och förre USA-presidenten Jimmy Carter 21 december 2009 som ”det bäst i världen…ett helt fantastiskt valsystem.”

Trots att oppositionens bojkott gjorde valresultatet förutsägbart, så fick Maduro 28 procents stöd av valmanskåren. Det är ungefär samma som Barack Obama fick 2008 och mer än vad han fick 2012 och mer än vad Trump fick 2016. Reuters ignorerade detta och hävdade 20 maj att fattiga venezolaner röstade på Maduro för att de trodde att de ”skulle vinna ett pris”.

Den utomordentligt samstämmiga och negativa rapporteringen i västmedia borde inte förvåna. Som jag skrev i ”Dåliga nyheter från Venezuela: 20 år av fake-news och uselrapportering”, så har utrikesbevakningen skurits ner drastiskt. Det har lett till en situation där bara en minimal grupp av journalister skapar de nyheter vi får höra från andra länder. Medier klipper och klistrar fårn nyhetsbyråer som Reuters o ch AP, som själva ofta använder sig av billiga, lokala journalister.

I Venezuela är dessa journalister inga neutrala observatörer, utan kommer från högst partiska lokala media, knutna till oppositionen. Det leder till en situation där västerländska medier blir en ideologisk spjutspets mot Maduro och för motståndet mot regeringen.

I sitt korståg mot Maduro så publicerar de fake-news eller presenterar medvetet vilseledande material, som det beryktade ”kondomer kostar 755 dollar i Venezuela”, som publicerades i hela världen (t.ex. Time 2 maj 2015, CNN 2 juni 2015, Newsweek 2 maj 2015…) Upphovsmannen till denna lögnhistoria var inte ångerfull. Han vidhöll att han skulle fortsätta att använda sig av ”sexiga tricks” för att få igenom sina synpunkter.

De vanliga tricksen för att smutskasta Venezuela är mindre sexiga. Som Bloomberg 21 maj att segern i ”det i vida kretsar förlöjligade valet” ger Maduro ”ensam rätt till nationens förödande ekonomiska kris”. I nästa mening gottar man sig åt att ”USA och regionala ledare” kommer att straffa Venezuela för att det höll val genom att införa ”ytterligare sanktioner och isolering mot det krisdrabbade landets oumbärliga oljeindustri”.

Utmanar man Washingtons vilja får man tydligen skylla sig själv.

FAIRNESS & ACCURACY IN REPORTING 180523

https://fair.org/home/media-delegitimize-venezuelan-elections-amid-complete-unanimity-of-outlook/