Sex månader efter kuppen i Bolivia – landet blöder

Den självutnämnda religiösa fanatikern och rasisten Añez i kretsen av de sina

Sex månader efter kuppen i Bolivia – landet blöder

Den 10 november 2019 ägde en våldsam statskupp rum i Bolivia, styrd av U.S.A., som lyckades sammanföra Bolivias rasistiska oligarki med såväl polismakten som paramilitära grupper för att med vapen tvinga bort Evo Morales från presidentposten. Målet är att återta kontrollen över naturtillgångarna, framför allt litium, och utradera tanken på att en regering med ett inhemskt ansikte skulle kunna återkomma till makten, vilket skett under Evo Morales för första gången i Bolivias historia. Den 12 november utropade Áñez sig till president och gav våldet fria tyglar. Det ledde till massakrer i Sacaba och Senkata. Där dödades 35 ursprungsbolivianer, sårades 800 allvarligt, kastades fler än 1 500 i fängelse och hundratals tvingades i landsflykt. Jakten på folkliga ledare, journalister och tjänstemän fortsätter. Nu är det den nyliberala politiken som gäller och landet har kastats in i en politisk-, social-, ekonomisk- och livsmedelskris.

Covid-19 fördjupar eländet till en ny form av absolut alltomfattande kris. Folket kräver val för att få en legitim regering som kan möta pandemin och den ekonomiska krisen. Istället för Áñez, som använder pandemin för att hålla sig kvar vid makten på obestämd tid och avser att befästa sitt nyliberala politiska projekt med militär och polisär terror.

Från ekonomisk makt till självmord av svält

Med Evo Morales vid makten i Bolivia gick landet från att vara det näst fattigaste landet i Latinamerika till att inta en första plats i ekonomisk tillväxt i världsdelen med en tillväxt på 4,9%, enligt FN. Bruttonationalprodukten mer än fyrdubblades från 9,5 miljarder dollar till 45,5 miljarder dollar. De makroekonomiska indikatorerna överträffade alla i Sydamerika och som mest minskade den extrema fattigdomen från 38 till 15%.

Efter kuppen har Bolivia åter blivit ett land där människor svälter ihjäl. I april begick 3 bolivianer självmord av hunger. Därav en 12-årig flicka som inte stod ut med hungersmärtan i magen. Hon hängde sig. En familjefar gjorde det i förtvivlan över att inte kunna föda sina åtta barn och en 15-årig tonåring gjorde likadant.

Den 27 april stoppades tillförseln av bensin till Cochabambas tropiska områden.11 miljoner fiskar dog av syrebrist på grund av brist på bränsle för att kunna tillföra syrgas till 3 500 fiskodlares bassänger. Det innebär ekonomisk katastrof för hela regionen. Myndigheterna försökte också förhindra #TropicoSolidario-kampanjens fruktleveranser till låginkomstfamiljer. Den 27 april införde Áñez en dag av ”fasta och bön” och massiva välsignelser från helikoptrar över folks huvuden för att mitt under hungersnöden övervinna COVID-19 med uppmaning till bön.

Folket kräver allmänna val för att överleva

Den 3 maj sköts de allmänna valen upp på grund av nödläget för hälso- och sjukvården. Den 29 april genomförde folk en ljudlig kastrulldemonstration och detonerade smällare med krav på  att ett datum skulle fastställas för val av legitim statschef och  regering för att kunna komma ur den ekonomiska och hälsokrisen i landet.  Kuppmakarna hotade då att stänga ner den lagstiftande församlingen för att undvika allmänna val. Den 30 april antogs lag 1 297 om genomförande av allmänna val, och att inom 90 dagar fastställa ett datum för valet. Áñez avvisade lagen och tillkännagav att hon skulle tillgripa den ”rättvisa” hon hanterar.

Den 22 januari upphörde mandatet för Áñezs ”övergångsregering” och hon förlängde det själv till 3 maj. Nu har tidsfristen löpt ut för andra gången och pandemin används som en ursäkt för ett självförnyat mandat på obestämd tid för att befästa det nyliberala politiska projektet och den militära och polisiära terroriststaten.

Protester i Cochabamba – Förföljelse, fängelse och censur

För att befästa terrorn och avveckla all samhällelig organisation inleddes en jakt och åtal mot folkliga ledare, tidigare tjänstemän och journalister. Det är brott mot de mänskliga rättigheterna liksom avskaffandet av konstitutionella garantier också är det. Mexikanska ambassaden i La Paz, där många sökt asyl, hålls som gisslan av diktaturen. Statsterrorismen radikaliserades med pandemin, som används som förevändning för att inskränka yttrandefriheten och fängsla motståndare. Murillo, de facto minister, domare och åklagare, skryter med sin cyberpatrullering och hotar de som ”felinformerar” om Covid-19, att fängsla dem upp till tio år. Syftet är att dölja regeringens misskötsel. Medierna skyddar regeringen och demoniserar sociala rörelser. De skyller alla problem på Morales och beklagar att de måste ta över för att återställa lag och ordning.

Verónica Zapata , Resumen Latinoamericano 200510, översatt och kortat Eva Björklund