Svensk-Kubanska Föreningen
https://svensk-kubanska.se/subventionerad-journalistik/
Export date: Mon Jul 22 11:13:11 2024 / +0000 GMT

Subventionerad journalistik




Från Irak till Kuba: från krigspropaganda till subventionerad journalistik

Tjugo år efter invasionen av Irak påminner Wikileaks om sin berömda video om USA-arméns Collateral Murder på civila, inklusive två Reuters-journalister.

Det blev "en vändpunkt i vår förståelse" av detta, säger organisationen, eftersom den som idag "riskerar 175 års fängelse om han utlämnas" är journalisten som publicerade videon, Julian Assange, och inte de som förövade brottet eller deras befälhavare.

Med dödssiffror på mellan 300 000 och en miljon, beroende på källa, åtföljdes det militära kriget i Irak av ett brutalt propagandakrig. Och inte bara från konservativa kanaler som Fox News. Kom ihåg ledarartikeln i Washington Post med rubriken Irrefutable [obestridligt] och de många rapporterna i New York Times vid samma tidpunkt, där man stödde USA-regeringens två stora lögner: att Bagdad låg bakom 11 september 2001 och att landet hade massförstörelsevapen. Det tog ett år innan de båda medierna erkände sitt misstag. För sent. Sedan kom Syrien, Libyen... Och de som erkänt sina synder – liksom resten av västpressen – återgick till att vara megafoner åt Vita huset och Nato. Precis som de nu gör mot Ryssland.

Spanska NGO:er, se hit! Fram till juni kan man på USAs ambassad i Madrid ansöka om bidrag för initiativ "som syftar till att stärka de bilaterala banden mellan USA och Spanien". Men, det finns så klart liten en hake: de måste "stödja Natos nya strategiska koncept" och "främja mänskliga rättigheter runt om i världen, särskilt i Latinamerika". I klartext: USA betalar stora pengar om man publicerar artiklar, skriver rapporter och anordnar konferenser i Europa mot Kuba och andra obekväma regeringar.

Washington säljer "fri press", men vill ha betald journalistik à la carte. Via "stipendier" från NED och USAID betalar man hundratals journalister på digitala medier för att angripa bland andra den kubanska regeringen. Medier som vittvättar den kollektiva tragedin med den kriminella blockaden mot det kubanska folket. Men vad får vi veta i västmedia? Att de stackarna är "oberoende journalister som censureras" av den kubanska "regimen"!

Samtidigt tillämpar samma västmedia censur i planetarisk skala mot medier eller journalister från Ryssland, Iran, Venezuela eller Kuba. Och vi påtvingas en enda berättelse, Natos berättelse, till exempel om kriget i Ukraina. Vita huset å sin sida globaliserar censuren genom sina teknikföretag som idag kontrollerar världens informationsflöden: Google, Meta, Twitter, YouTube etc.

Att den västerländska bolagspressen – den europeiska, till exempel – på detta sätt underkastar sig USA är skamligt. Den kubanskfödda ultrahögerns kongressledamot María Elvira Salazar hotade för några veckor sedan Argentinas regering med "konsekvenser av bibliska proportioner" om landet godkänner tillverkningen av kinesiska flygplan, vilket "USA inte kommer att passivt acceptera". Några dagar senare, i representanthusets försvarsutskott, framfördes förtäckta hot mot regeringarna i Argentina, Bolivia och Chile på grund av kinesiska investeringar i litium. Skrivs det något fördömande av dessa brottsliga handlingar i de traditionella medierna? Inte en halv rad. Jämfört med floder av bläck för att fördöma just de regeringar som drabbas av USAs oanständiga inblandning.

I sina memoarer bekände Donald Trumps tidigare utrikesminister Mike Pompeo hur de genom sanktioner och hot lyckades lamslå Venezuelas oljeindustri, hur de i Kap Verde kidnappade den venezuelanske diplomaten Alex Saab, som nu sitter fängslad i Miami, och hur de gav en miljard dollar till Juan Guaidós "övergångsregering". Ja, den "interimspresident" som i åratal erkändes av EU och västmedia. Ingen av dem har för övrigt ännu bett om ursäkt, varken för stödet till en kuppledare eller för de tusentals dödsfall som orsakats av den sociala katastrofen i Venezuela, efter att landet förlorat mer än 90 procent av sin valuta på grund av sanktionerna. Bara ett exempel: 52 barn som väntade på en transplantation dog efter att Donald Trump exproprierade det statliga venezuelanska företaget Citgo, som täckte kostnaderna för transplantationer i tredjeländer. Men i den "seriösa pressen" står inte ett ord.

USA säljer en "oberoende journalistik" som man inte erkänner på hemmaplan. Under protesterna 2020 mot rasistisk polisbrutalitet registrerades 430 attacker mot journalister på bara några dagar, inklusive 59 gripanden.

I februari kastades en journalist från News Nation till marken och arresterades när han bevakade Ohio-guvernörens presskonferens om en tågbrand med farliga kemikalier. Fem tusen människor evakuerades och 45 000 djur dog. I flera dagar rådde en mur av tystnad, med knappt någon information från regeringen. Läste vi något om "censur i USA"? Ingenting. Tänk nu om branden i oljehamnen Matanzas på Kuba hade mörkats i flera dagar, eller om en journalist hade arresterats för att ha krävt information. Kan vi föreställa oss rubrikerna?

José Manzaneda, Cubainformación 230404 /cv
med utförliga källhänvisningar i originalet

De Irak a Cuba: de la propaganda de guerra al periodismo subvencionado
Post date: 2023-04-12 08:47:15
Post date GMT: 2023-04-12 07:47:15

Post modified date: 2023-04-12 08:47:15
Post modified date GMT: 2023-04-12 07:47:15