Tre brev, 50 experter och 243 åtgärder

Twitter @michael_galant

Tre brev, 50 experter och 243 åtgärder – en ironisk betraktelse

Veronica Escobar och 20 andra demokratiska ledamöter av USAs representanthus skickade i maj ett brev till kejsar Biden och uppmanade honom att häva de ”sanktioner” – även kända som ensidiga tvångsåtgärder eller helt enkelt blockad – som införts mot Kuba och Venezuela. En gest av solidaritet? Kanske, låt oss inte utesluta det helt; men det faktum att de flesta av undertecknarna representerar distrikt som ligger på (eller nära) gränsen mellan USA och Mexiko vägde förmodligen tungt i detta beslut. Deras resonemang: större ekonomisk kvävning av de nämnda länderna, medför mer irreguljär migration.

Det är väl en enkel ekvation: så länge den största supermakt som någonsin funnits fortsätter att bojkotta två utvecklingsländer, kommer de lidande medborgarna i de båda länderna att söka lyckan annorstädes. Det är inget hypotetiskt resonemang utan har bevisats i praktiken. Ju mer det ekonomiska kriget trappas upp, desto mer ökar migrationen.

En annan politiker som är lika demokratisk som Verónica Escobar, den hedervärde senatorn Robert Menéndez (Bob bland sina vänner), fann dock brevet från sina kolleger nästan stötande, kanske inte så mycket på grund av brevet i sig, utan på grund av det varma mottagande det fick i så inflytelserika medier på den amerikanska politiska scenen som The Washington Post och The New York Republic. För den gode Bob skulle ett upphävande av dessa legitimt införda ”sanktioner” utgöra ett förräderi mot ”demokratiska värderingar” och inte lösa de ”underliggande faktorerna” till krisen. (Så djupsinnigt, Bob!).

Escobar, Biden, Menendez. Foto: Wikimedia Commons

Stungen av sina kollegers skrivelse, gick Bob in i skriftlig katarsis och skickade dem ett svarsbrev där han klokt förklarade att kubaner och venezuelaner inte lämnade sina hemländer på grund av materiella svårigheter till följd av det ekonomiska kriget, utan på grund av ”brutala diktaturer”, våldsamt förtryck, ”vanskötsel” och ”utbredd bestickning”. I samma anda som sin republikanska motsvarighet, den käre senatorn Marco Rubio – åh, dessa paradoxer i USA-politiken – upprepar Menéndez retoriken att blockaden inte alls påverkar befolkningen, att den bara är en ursäkt som används av tyrannerna i Ondskans axelmakter för att rättfärdiga deras regeringsoduglighet.

Man behöver inte vara expert på ekonomi eller politik för att svara på denna diskurs med en enkel fråga: Varför tar de då inte bara bort ursäkten? Men om man är expert får denna fråga, detta bedrägliga argument, större tyngd. Och om det finns 50 experter får den ännu större tyngd. Och så blev det: ett femtital ekonomer, historiker, statsvetare, akademiker och specialister på internationell politik undertecknade ett tredje brev, adresserat till Bob Menéndez, där de bad honom att sluta sprida den ”falska berättelsen” om det ”icke-existerande” sambandet mellan ”sanktionerna” mot Kuba och Venezuela och migrationskrisen.

”Det finns ingen seriös forskning som stöder detta påstående”, konstaterade experterna i sitt brev och gick ännu längre när de uppmanade senator Menéndez att, om han verkligen bryr sig om kubaners och venezolaners mänskliga rättigheter, sluta stödja ”grymma åtgärder” som ”orsakar djupt lidande, skapar humanitära nödsituationer och driver många fler människor att migrera till USA”.

Bland experterna finns historikern och Pulitzerprisvinnaren Greg Grandin, Argentinas tidigare ekonomiminister Martín Guzmán samt de ledande ekonomerna Ha-Joon Chang och Jayati Ghosh. Vi får väl se vilka i denna brevväxling som uppmärksammas av kejsaren, som inte kan upphäva blockaden i sin helhet, men som kan mildra och i stor utsträckning få bort de mest skadliga effekterna av det politisk-juridiska maskineri som för närvarande används mot Kuba. Men, till Bobs, Marcos och resten av dessa herrars illvilliga förtjusning, tycks Biden låta dagarna gå utan att göra något som helst för att dra tillbaka de 243 åtgärder som vidtagits av hans förmodade motpol, Donald Trump.

Det finns onekligen många – alldeles för många – paradoxer i USA-politiken, och de ryms varken i tre brev eller i en lördagskolumn.

 Michel E. Torres Corona, Granma 230708 / cv

Tres cartas, 50 expertos y 243 medidas