Svensk-Kubanska Föreningen
https://svensk-kubanska.se/uppror-pa-kuba/
Export date: Wed Sep 29 2:49:59 2021 / +0000 GMT

Uppror på Kuba?


Uppror på Kuba?

Om man ska tro svenska medier har det brutit ut stora och våldsamma protester i Havanna. Är det sant? Vad ligger bakom den senaste tidens många nyheter från Kuba? Är det uppror? Vad är det som händer?

Låt oss ta det från början:

·       2018 bildades ett ”artistkollektiv” i Gamla Havannas Sani Isidro kvarter. De kallar sig MSI (Movimiento San Isidro) och består av ca ett dussin personer. Vi skriver ”artist” inom citattecken, eftersom mycket av deras ”konst” handlar om att skända Kubas nationalsymboler.

Exempel på MSI:s "konst". En "installation" med Denis Solis. De flesta kubaner uppskattar det inte.


·       Gruppen har bjudits in till USA. I Washington sammanträffade de med politiker och OAS-chefen Luis Almagro. Denne var en av huvudaktörerna bakom den blodiga kuppen i Bolivia 2019. I OAS har han framförallt bekämpat Venezuela och Kuba.

San Isidro-kollektivet på besök i Washington. Här med OAS´ generalsekreterare Almagro.


·       Luis Manuel Otero Alcántara ses som ledare för gruppen. Han har haft täta kontakter med USA:s ambassad och där framförallt Mara Tekach. I en av sina videos hälsar MSI till terroristen González Cabrera. Rapparen Denis Solis, en av förgrundsfigurerna i MSI, säger sig ha haft kontakter med både denne och Luis Fernandez Figueras. Gonzalez Cabrera har finansierat terrorattentat med molotovcocktails mot installationer i Havanna, då de försökt att sätta eld på en cafeteria, en frisörsalong och en butik. Liknande är fallet med Jorge Luis Fernández Figueras i Miami, efterlyst i Kuba. Denne lovade Solis 200 dollar i månaden om han följde instruktioner.

·        I förra månaden kallades rapparen Denis Solis, en av ledarna för MSI, till polisen för att höras om dennes kontakter med ovan nämnde Gonzalez Cabrera. Solis blev kallad två gånger men kom inte. Då kom polisen och hämtade honom. På video kan man se hur Solis gapar och skriker, kastar ur sig oförskämdheter mot polisen (som håller sig lugn och kall), mot Kubas regering och kallar Trump för sin president. Det gör han både på spanska och flytande amerikansk-engelska. Han döms till åtta månaders fängelse för vad vi i Sverige skulle kalla ”missfirmelse av tjänsteman”.

·       Då inleder det övriga kollektivet en hungerstrejk, med krav på Solis´ frigivning. Hungerstrejken ifrågasätts då det dyker upp kvitton på mat de beställt. Några av dem påstår sig ha varit utan mat och vatten i sju dagar, vilket borde ge dem plats i Guinness Rekordbok. På videoklipp ses de festa och dansa i lägenheten.

Här har kollektivet beställt 1 kg tonfiskfilé på Internet. Namn och datum framgår av kvittot. Den påstådda hungerstrejken är diskutabel.


·       Nu börjar de också få internationell uppmärksamhet. USA:s högste representant i Kuba, Timothy Zúñiga-Brown, besöker dem upprepade gånger och ger dem sitt stöd. Han kallas upp till Kubas UD som protesterar mot denna inblandning i Kubas affärer.

·       Bollen är i rullning. USA:s utrikesminister Pompeo, senatorer som Marco Rubio med flera uttalar sig, liksom USA:s viceminister för Latinamerika Michael Kozak och terroristorganisationen CANF. Då följer europeiska regeringar och Amnesty efter. Observera att egentligen inget dramatiskt hänt. Ingen har fått batonger i huvudet, ingen har ”försvunnit”.

·       Till ”kollektivet” ansluter sig nu en kuban, Alvarez Rodriguez, bosatt i Mexiko. Han reser via USA till Kuba. Både Mexiko och USA är hårt drabbade av Covid-19. Istället för att iaktta karantänbestämmelserna går han hem till kollektivet. 26 november förs hela gruppen till en hälsoundersökning. Det som medierna kallar för ”gripanden”.

Gruppen hämtas för kontroll av Covid-19 då de inte iakttagit karantänbestämmelserna


·       Gruppen har tillgång till USA-finansierade ”oberoende” medier, som sprider deras version vitt och brett. Eftersom kravet på Solis frigivning inte väcker någon större entusiasm bland kubaner lägger de till nya krav. Det första är att Kubas dollarbutiker ska stängas. Dessa har öppnats för att hårdvaluta, som tidigare hamnade utomlands, skulle stanna i landet och kunna användas till inköp till de vanliga butikerna. Men dollarbutikerna är djupt impopulära, då de ökar klyftorna mellan de som har, och de som inte har, tillgång till hårdvaluta.

·       Gruppen kallar till en manifestation utanför Kulturministeriet 27 november. Ett drygt hundratal personer infinner sig. Det är en blandad skara med väldigt spretande önskemål. Många är kulturarbetare som vill diskutera sina villkor, andra har betydligt mer långtgående krav. De samlade kräver att få tala med kulturministern. Gruppen får utse 30 representanter som under fyra timmar har ett samtal med vice-kulturministern, Fernando Rojas. De bestämmer ett nytt möte som då också ska innefatta kulturministern.

·       Nu hakar världsmedierna på. I Sverige TT, vars artikel om påstått omfattande protester publiceras i liknande varianter i alla större svenska media, liksom i Journalistförbundets tidning. Också Sveriges Radios korrespondent rapporterar, fast han inte är på plats. Hela den anti-kubanska apparaten ställs på fötter. Uttalanden strömmar in och MSI framställs som en omfattande och förtryckt oppositionsrörelse. EU, regeringarna i Tjeckien, Nederländerna och Sverige uttalar sig.

·       Dagliga politiska mord och massakrer i Colombia; jättedemonstrationer i Peru och Guatemala under dessa dagar bemöts med totalt ointresse och tystnad.

·       Dagen efter samlingen utanför Kulturministeriet kallar andra ungdomar till ett möte som stöder socialismen. Betydligt fler, ca 5 000 jämfört med gårdagens drygt 100, samlas denna gång. Flera kubanska artister, också sådana som var med den 27 november, framhåller att MSI inte representerar dem. De uttrycker sitt stöd för öppen dialog och försvar för det som den kubanska revolutionen uppnått vad gäller jämlikhet mellan könen, oavsett hudfärg och sexuella preferenser. Denna manifestation förtigs totalt i media.

Ungdomar samlades i Parque Trillo för att visa sitt stöd för Kuba, socialismen och dialog




·       Från USA ger Willy González, Kiki Naranjo y Jorgue Luis Fernández Figueras direktiv till Rörelsen San Isidro MSI. De tre är efterlysta i Kuba. Nu kommer meddelanden via sociala medier där kubanerna uppmanas till våldsaktioner: ”Ingen pacifism”. ”Håll gatorna”, ”Få kastrullen att explodera” och ”utöka protesterna”.



"Till unga entreprenörer: 1 000 dollar för en polisbil, 2 000 för en polisbuss, 5 000 för en hårdvalutabutik. Skicka videos till mig privat. Ner med diktaturen"



"Patrioter antikommunister i exil! Det är dags att finansiera den underjordiska kampen i Kuba! Nej till pacifism!"

·       I Florida samlar de in pengar till oppositionen, som får prislistor på hur många dollar de får för varje aktion: ett krossat skyltfönster, en attack på en polis, en eldhärjad polisbil, en förstörd polisbuss, en dollarbutik i brand. Det enda som krävs är en kort video som bevis och som propaganda. Det kommer också uppmaningar till en USA-invasion. Facebook, Google, Instagram etc. gör inget för att stoppa dessa direkta uppmaningar till våld. Än mindre myndigheterna i USA.

·       Innan det andra planerade mötet skickar MSI ett mail 3 december där de ställer en rad långtgående krav som villkor för samtal. De agerar som vore de representanter för en mäktig rörelse: Bland annat kräver de att Kubas president ska vara med på samtalet, de ska få ta med sig advokat och representanter för de USA-finansierade medierna. Ministeriet svarar att man inte kommer att träffa personer som har direkt kontakt med, finansieras av, och får logistiskt- och propagandastöd från USA:s regering. Inte heller med medier som finansieras av federala medel från USA. Vidare att de inte diskuterar under hot och att gruppen MSI härmed ställt in dialogen.

·       En andra träff hålls, men inte med MSI. Här finns både sådana som var utanför Kulturministeriet 27 november liksom andra från den kulturella sektorn. De samtalar i fem timmar med Kulturministern och en rad andra myndighetspersoner. Fortsatta diskussionsmöten planeras.

·       6 december har också DN hakat på genom sin Latinamerikakorrespondent Brandão Jönsson. Han sitter på en bra utkikspunkt på andra sidan ekvatorn, tusentals kilometer från Havanna. För han ser sådant som ingen annan sett: han rapporterar om ”tusentals poliser som kallats in för att kväsa protesten” 27 november. En manifestation som gick helt lugnt till. Jönsson igen: ”För att styra opinionen fabricerade regimen nyheter om att konstnärskollektivet San Isidro fått stöd av USA och var fienden till revolutionen.” Det är ju något de själva skryter med, men för Jönsson är det fabricerat. Jönsson: ”För att vinna tid har en dialog inletts med kulturarbetarna, men det är oklart vad den kommer att leda till. Kulturarbetarna har ännu inte fått träffa landets kulturminister för att diskutera bristen på yttrandefrihet inom kultursektorn.” Inte heller det stämmer. De har träffat såväl kulturministern som flera andra myndighetspersoner och kommer att fortsätta dialogen. Något som både Jönsson och exilmaffian i Miami tycker är bortkastat.

Trump har mindre än två månader kvar på sitt mandat. Han har lika lite som alla sina föregångare sedan 1959 lyckats leverera Kuba till exilmaffian i Miami, trots sina kategoriska löften. Tiden rinner ut. Också ”dissidenterna” i Kuba, liksom hela den anti-kubanska affärsverksamheten i södra Florida, är oroliga för framtiden. Ska de fortsatt få lika mycket pengar och stöd? För många är det ”nu eller aldrig”; det gäller att få till ett uppror som ställer Biden i en situation där han har svårt att agera för lättnader i den aggressiva politiken. Mord på en framstående vetenskapsman i Tehran, protester i Kuba och sabotageförsök av valen i Venezuela är inga tillfälligheter. De krafter som yttersta högern förfogar över är i full aktivitet: världspressen, alla deras ”alternativa” medier, NGO:er som Civil Rights Defenders osv. Det är full mobilisering. Det vi ser är ännu ett försök, i den oändliga raden, att störta Kubas regering. Det enligt väl utprovade recept på ”färgrevolutioner”. Men de möter ett folk som, oavsett hur kritiska de är till vissa förhållanden i landet, inte har en tanke på att släppa in USA och dess agenter.

Zoltan Tiroler 201206

KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!

Under pandemin skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död. 

Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer, samt från vanligt folk på ett slut på blockaden. Likaså växer kravet, inte minst i länder där de kubanska medicinska läkarbrigaderna arbetar, att Henry Reevebrigaderna ska tilldelas Nobels Fredspris 2021! Hjälp till att öka trycket på USA!

Bli en del av denna solidaritetsrörelse!        

Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Fredspriset: SKRIV DITT NAMN MED UPPMANINGEN ATT NOBELS FREDSPRIS 2021 SKA TILLDELAS DE KUBANSKA MEDICINSKA LÄKARBRIGADERNA, HENRY REEVE!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!

Bort med blockaden: SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!


Ekonomiskt bidrag: OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING Pg 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72

 
Post date: 2020-12-06 15:56:49
Post date GMT: 2020-12-06 14:56:49

Post modified date: 2020-12-06 16:42:57
Post modified date GMT: 2020-12-06 15:42:57