USA införde på fredagen sanktioner mot fartyg och företag som transporterar olja mellan Kuba och Venezuela, en laglig verksamhet som omfattas av handelsavtal mellan de båda länderna.
Office of Foreign Assets Control (OFAC) vid USAs finansdepartement inkluderade på sin lista 34 fartyg som ägs av det venezolanska statliga oljebolaget PDVSA och två utländska företag som, enligt Washington, servar Caracas för att transportera råolja till Kuba. Dessa är Ballito Shipping Incorporated, baserat i Liberia, och ProPer In Management Incorporated, baserat i Grekland.
Washingtons åtgärder är ett nytt utövande av extraterritorialitet, eftersom de är riktade mot legitim verksamhet i tredje land, som USA inte har någon som helst auktoritet över, och som kränker grundläggande internationella rätt och självständiga nationers suveränitet.
”Vi vidtar åtgärder mot en viktig källa till Maduro-regimens rikedom, enligt order från president Trump”, sa USAs vicepresident Mike Pence under ett besök i Houston, Texas, hjärtat av USAs olja.
Pence var där för att träffa venezolaner som stöder störtandet av Venezuelas legitima regering och erbjuda stöd till figuren Juan Guaidó, den självutnämnde venezolanske presidenten som för varje dag förlorar mer stöd och har misslyckats med att uppfylla Washingtons mål.
”Vi vidtar åtgärder mot fartyg som transporterar olja och ger livsviktigt stöd till den olagliga Maduro-regimen”, sa finansminister Steven Mnuchin i ett uttalande.
Mnuchin menade att ”Kuba fortsätter att utnyttja och stödja regimen genom olja mot repression, för att hålla Maduro kvar vid makten”.
Finansministerns ord är ett eko av manipulationerna från senator Marco Rubio i Florida och Vita husets nationella säkerhetsrådgivare John Bolton, som ingår i en radikal grupp av rådgivare som tagit över den nuvarande administrationens politik gentemot Latinamerika i allmänhet och speciellt mot Kuba.
Enligt finansdepartementet innefattar sanktionerna en frysning av finansiella tillgångar som kan finnas under amerikansk jurisdiktion och förbud mot finansiella transaktioner med de enheter och fartyg som finns på listan.
De nya aggressionerna läggs till på den långa listan över blockader, ekonomiska sabotage och kuppförsök som Washington tillämpar mot den bolivarianska revolutionen.
De är dessutom utformade för att skärpa den ekonomiska blockaden mot Venezuela samtidigt som de syftar till att påverka den kubanska ekonomin, två av medlemmarna i den ”trojka” av länder som USA inte gillar, som Bolton kallade dem i Miami i november förra året.
USA försöker skapa rädsla och osäkerhet bland företag och länder som handlar eller har förbindelser med Venezuela, på samma sätt som Helms-Burtonlagen fungerar mot Kuba sedan 1996, och som man nu vill stärka med hot om full aktivering av den kontroversiella Avdelning III.
Dock erkänner de allra flesta av världens nationer Nicolás Maduro, och bara drygt 50 har valt Guaidó, presidenten utsedd av Washington.
FNs generalförsamling stöder varje år ett slut på blockaden mot Kuba och kritiserar dess extraterritoriella effekter.
Washington försöker dölja sina handlingar under en mantel av legitimitet, genom att hävda att det var Venezuelas nationalförsamling, ett organ som befinner sig i domstolsförakt, som bestämt förbudet mot oljeexport till Kuba.
Guaidó bad i början av mars USA om ”hjälp” att stoppa transporterna till Kuba, som ingår i ett avtal [mellan Kuba och Venezuela] som ger hälsovård till miljontals venezolaner, desamma som Guaidó påstår sig representera.
Den historiska ledaren för revolutionen, Fidel Castro, och Comandante Hugo Chávez undertecknade den 30 oktober 2000 ett omfattande samarbetsavtal mellan Kuba och Venezuela, ett fördrag som gjorde det möjligt för tiotusentals kubanska yrkesmänniskor att ställa sig till förfogande för den bolivarianska nationen inom viktiga sektorer som utbildning och hälsovård. Venezuela, för sin del, erbjöd garantier till Kuba för leverans av bränsle som annars skulle importeras från mer avlägsna och kostsamma platser.
Genom projektet kallat Barrio Adentrohar kubanska läkare genomfört mer än 1,3 miljarder läkarbesök, vilket potentiellt räddat miljontals liv. I Venezuelas mest otillgängliga områden fick många träffa en läkare för första gången i sitt liv. På samma sätt fick mer än 60 000 venezolanska patienter med ögonsjukdomar under 2017 behandling med kirurgiska ingrepp, som en del av Operation Mirakel (Misión Milagro). I 21 av landets 24 delstater använder man nu Heberprot-P, den senaste kubanska medicinen mot s.k. diabetesfot, som har förbättrat livet för cirka 300 000 patienter över hela världen.
Andra sektorer som sport, kultur och utbildning har också gynnats. Genom den kubanska utbildningsmetoden ”Ja, jag kan” (Yo sí puedo) och Mission Robinson Venezuela har landet förklarats fritt från analfabetism.
Det är detta samarbete som Washington nu riktar in sig på med sina nya sanktioner.
Cubadebate 190405
